Ord och tankar har förmågan att förtrolla oss på ett närmast hypnotiskt sätt.
De senaste decennierna har politiska fördelningstankar fått stryka på foten. Till och med "Liberalismen" har slutat att vara liberal, det vill säga sträva efter frihet, istället har man talat om ny- eller neoliberalism. På något sätt har man satt marknaden före människan.
All tro har satts till att marknadskrafterna ska reda upp problemen.
Bara marknaden fungerar så kommer även människan sen att få det bra.
Något sådant har man trott.
Jag tror tvärt om. Jag tror tvärt om helt utan politisk eller ekonomisk analys. Jag tänker: Vad kan vara viktigare än människan? Hur kan man ens få för sig att sätta ett tankesystem, en abstraktion, före människorna som ska leva i det?
På ett lite tafatt sätt försöker ett parti, socialdemokraterna, markera att de tänker annorlunda. De säger, men inte så högt och inte så ofta, men ändå: "Vi sätter människan i centrum".
Det låter lite tomt och naket, nästan förskrämt, för även socialdemokraterna har gått med på att vi alla förflyttat våra tankar långt utåt höger. Även socialdemokratin har på något sätt gått med på det som kallas Washington consensus, en term vars mening även den har glidit högerut och mer och mer kommit att betraktas som en överenskommelse om att marknadsfundamentalism det är bra det.
Att bara den fria marknaden får råda så blir allt så himla bra.
Men gång på gång visar det sig att det jag känner i magen, kanske även de flesta som på den svenska politiska skalan lite tvehågsna ändå ställer sig på den rödgröna sidan, att fördelning är bra.
En bättre fördelning gör människor friskare, mer välutbildade, mindre brottsbenägna.
Det har man forskat fram.
Trots denna forskning, som stöder min magkänsla, så känner jag viss hopplöshet. För sådana som Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund kommer aldrig att dela min syn.
Man kan lägga fram hur många forskningsrapporter som helst, Maud, Fredrik och Janne kommer ändå aldrig att begripa. Därmed finns det också ett stort gäng väljare som kan komma att fortsättas bli indoktrinerade med deras bild av vad som är bra; dvs att marknaden ska sköta allt.
De på den rödgröna sidan tvingas därför att fortsätta att kämpa för att göra vår lilla pyttebit av världen lite drägligare.
Den kampen är svår. För vi har levt i minst två decennier nu med en sorts snedvriden indokrinering vars ursprungskällor inte är så illa i sig, jag tänker bland andra på Milton Friedman. Det är bara det att hans apostlar tror så hårt och håller så fast vid att allt ska avregleras, allt ska marknaden sköta, så de blivit fundamentalister: Marknadsfundamentalister.
* * *
Läs för all del en glimt om forskningen som visar att "Jämlika samhällen nästan alltid är bättre", som Richard Wilkinson skriver i Expressen.
18 kommentarer:
Skillnaden mellan neoliberalism och fascim måste vara hårfin...
Det roliga är att när de som gapar högst om att den fria marknaden är den som gör oss fria och den fria marknaden är det som får oss framåt glömmer lätt och fort att varenda gång den fria marknaden står på ända eller har spelat för högt på börsen ja då kommer otäcka pappa staten och städar upp alltihop med skattebetalarnas pengar och den fria fina marknaden får fritt spelrum igen.
Vem ska rädda neoliberalisterna nästa gång marknaden får hicka? Marknaden kan och vill aldrig rädda sig själv utan det kan bara en stark stat göra och en stark stat är människor som känner att tillgångarna de själva skapar fördelas någorlunda rättvist. Rättvisa som numer nästan är som ett skällsord. Världen är bra konstig...
Peter: Det här med "Stark Stat" är lite problematiskt...
Inte minst för socialdemokratin som (historiskt) alltid har velat bygga en stark stat, eftersom de har satt stark stat lite synonymt med människorna som bebor "staten".
Denna stat och dessa folkliga organisationer skulle på utgöra ett skydd och en garant mot utsugaren "Kapitalet" den fria marknaden.
Samtidigt har (S) fortsatt att gå med på att marknaden måste finnas, men den ska regleras, resurserna som skapas av företagen ska fördelas.
(Men under 90-talet släppte S mer och mer på denna omfördelningspolitik. Man gjorde eftergifter "högerut". Kanske var det nödvändigt, för man fick ju som vanligt städa upp rejält efter den förra borgerliga ministären som i sedvanlig ordning kört ekonomin i botten).
* * *
Men nu aktuella frågor är ju: Hur stark ska en stat vara?
Kanske behöver den inte genom FRA och datalagringsdirektiv hålla reda exakt på vad medborgarna gör i varje stund. då har staten förfelat sitt syfte, tycker åtminstone jag.
Däremot borde staten, som folkets och skattebetalarnas representant, hålla ett ordentligt öga på marknaden. Ja även skapa justa spelregler på densamma, så att banker inte kan överutlåna och igen och igen och igen få exv fastighetsmarknaden att koka över...
* * *
Anders: Jag kan inte förstå "marknadens" vånda över ordet reglering. Allt är reglerat egentligen. Vi får inte slå våra barn, vi får inte köra på fel sida vägen, vi får inte råna banker. Regler som de flesta tycker är helt okej och som ingen motsätter sig. Att ha och starta företag är också förenat med tusen olika regleringar och de flesta motsätter inte det heller men när marknaden har ett inneboende systemfel i sig och som bara en stat kan rätta till ja då slår marknaden bakut? Varför kan man undra.
Alla, utom Jan Myrdal då, är för en välmående marknad som kan verka för samhällets bästa och lyfta människan men de måste spela efter regler som gör att det här systemet kan fortgå ett tag till. Nu är vi på väg rakt åt helvete och det vill väl ingen, egentligen.
Peter M. Nu har du nog missförstått "neoliberalisterna", jag gissar du menar nyliberalerna.
Just de vill nog inte att staten ska sopa upp ngt efter t ex en finanskris.
De ser gärna att allt går i putten...
Betr stark stat. Som Anders menar, det beror på vad man menar med stark stat. I den socialdemokratiska (eller än värre socialistiska utformningen) så pulvriseras vi medborgare till grus. STATEN är allt, medborgaren intet. Vilket gör att jag ser uppenbara líkheter mellan stora delar av sossepartiet och den just nu förhärskande andan inom nya moderaterna. Ett slag mix med massor konservatism.
Helt skild från liberalismen syn på individens integritet och värde.
Problemet med liberalismen idag är att den inte har något parti i Sverige, men däremot några partier som vantolkar den. Det borde vara straffbart att stjäla och förvanska en ideologi så fruktansvärt som nu sker.
För att inte göra kommentaren för lång vill jag bara tipsa om att nu lanseras ett nytt begrepp, kramliberalismen!
Obs, kram i st f krav.
Utan att jag hunnit kolla in vad som karaktäriserar detta mjuka begrepp måste jag dock tillstå att det känns riktigt bra!
En kramliberal måste väl dessutom vara socialliberal?! Dvs en liberal, som inte snöat in på den ekonomiska biten, men tar socialt ansvar. Utan socialistiskt förmyndarskap och utan FRA-lag etc.
http://beijbom.blogspot.com/2010/04/grelsson-tar-debatten-om.html
Lars-Erock. ofta när jag läser Isobel, alltså en liberal, blir jag alldeles varm om hjärtat.
Jag får för mig att hon är lika förtvivlad som du och jag att liberalismen har blivit kapad.
Kramliberalism... Jag kommer att tänka på Bengt Westerberg - och vet du?! Jag har talat med sossar i rikssagen som sagt: "Socialliberalismen försvann väl med Bengt.. Nu är allt bara hemskt.. Då hade vi i alla fall motståndare man kunde akta och sluta överenskommelser med..."
Jag kan bara säga så här. SAP är ett stort parti, har därmed givetvis enorm spännvidd bland sina medlemmar. Vi är många inom SAP som saknar kramliberaler.
Inom ramen för SAP kämpar vi givetvis för att hitta vår rätta kramighet. Minns SSU som för ca 20 år sen försökte sig på att lansera ordet "Egenmakt" i strid mot partiet. Denna egenmakt är och var inget annat än en socialliberal tanke. Att individen skulle få mer makt och utrymme...
Radikala och ofta vänsterkantrande SSU vill också frihet.
****
Tankehopp.
Vi måste få till en bra kammare igen. en kammare med kloka sossar och kloka liberaler som hyser aktning för varandra.
Det viktigaste är inte att staten håller ett öga på marknadskrafterna. Det viktigaste är att vi kan hålla ett öga på staten. Vart går alla skattemedel?
Statens makt bestäms i hög utsträckning genom hur mycket av "marknaden" som staten representerar. Det är där kruxet ligger tycker jag. Ökade skatter ger ökad makt åt staten. En makt som tyvärr alltför ofta leder till ineffektivitet och slöseri.
Att tro att S politik sätter människan i centrum är naivt. S erkänner inte ens människans egen kapacitet. Vi ska "tas om hand" och en skola med utmaningar anses fostra en ojämlik syn (om det inte är sport förstås). Varför tävlar inte barnen i matte och svenska?
Thomas, du missar poängen om du kritiserar Anders och de som kommenterat här för att blint tro på socialdemokratin.
Varför är det så viktigt att tävla i matte och svenska när forskningen ju säger att det motverkar utbildnmingsnivån? (Varför är ju igentligen inte så svårt att förstå. När man gör en sådan sak till en tävling så tenderar studierna att gå ut på att samla på information inför testerna, vilket man prompt glömmer bort när testet är gjort, och glömma att man ska förstå informationens innebörd med. En tävlingsinriktad infallsvinkel gynnar inte en pedagogisk miljö.)
Ja, Anders. Som vanligt förstår och instämmer jag i det du skriver i denna kommentar. Vi är några övervintrande socialliberaler, trots allt. Och jag tycker mig förstå att Liberati hyser en stor del av dem/oss.
Betr staten och marknaden. Jag menar att tror man på en fri marknad och dess välsignelsebringande kraft så måste "man" hålla ögonen på destruktiva krafter, som vill förgöra den. Dessa krafter finns också på marknaden, och då är den staten som blir "man" och måste göra det. Det är en slags rättssäkerhetsfråga.
Däremot är givetvis rent allmänt det så att vi medborgare måste hålla efter staten(s maktutövare) så de inte går för långt, vilket ofta sker i antingen ekonomiskt syfte eller för makt. Eller både och.
PS. Anders. Är verkligen s ett så stort parti, medlemsmässigt. Det har ju inte fler medlemmar än vad folkpartiet hade under glansperioden på 50-talet.
Men dessa få s-medlemmar idag sitter på en oherrans massa uppdrag.
Vilket är ett problem både för s-partiet och samhället i stort. Vilket hänger ihop med partiernas allmänna kris.
@David,
Forskningen säger inte alls att ett tävlingsmoment motverkar utbildningsnivån. Tvärtom. Det finns massor av forskning som just påpekar hur viktigt det är. Nyckelordet för inlärning är nämligen motivation och det finns mycket få saker som vi människor finner mer motiverande än att just tävla mot våra likar.
Jag tror för övrigt inte att Anders tror "blint" på någonting. Han har så vitt jag kan minnas från tidigare kontakter ett sinne som är mycket öppet för nya idéer.
@ Alla: Liten not. Jag försökte skriva detta inlägg så att säga A-politiskt. Jag tar inte ställning för eller emot något parti i inlägget, eller det var i vart fall inte min avsikt.
Jag tycker i stort ni alla uppfattat mig rätt där. Jag vill hålla det öppet för diskussion.
@ Lars-Erick. S är väl fortfarande störst, även om medlemstappet varit rätt enormt! Såvitt jag känner är spännvidden inom partiet rätt stor. Man accepterar mig, man har även velat puffa fram mig på valbar plats, trots att jag erkänner att jag är "anarko-social-liberal" eller vad jag nu är!! :-) Plus havande Piratsympatier!
Från min ståndpunkt är det rätt långt till en del rätt stockvärdekonservativa inom S.
Och jo, jag har funderat på att hoppa till PP, men tror att jag gör bättre nytta inom SAP för att bevaka och framföra synpunkter kring de frågor jag börjar få lite kläm på, dvs integritetsfrågorna.
I övrigt tycker jag liberati och en del andra liberaler för intressanta diskussioner. Det känns vitaliserande!
Inom S förs också lite här och där trevliga och livfulla diskussioner.
För det är ju så konstigt att med gammal barlast och allt vill det 120 år gamla partiet (delar av det i alla fall) faktiskt hitta nya nycklar och befria människorna utifrån sitt sätt att tolka verkligheten.
Bland annat skjuter vi gränsen för hur stor och stark en tillräckligt transparent stat ska tillåtas vara.
Parallellt förs diskussioner; hur få snurr på småföretagarna?
Partiet söker med ljus och lykta för att försöka locka sådana personer in i partiet för att lära och förstå deras situation.
(Alla hackar på Mona, men detta är en grej hon vill genomföra, en bra grej).
Thomas Hallgren, Insåg att jag önsketolkade något som stod bakom den sista länken i blogginlägget.
Men samtidigt är jag fortfarande skeptisk till tävlingsinriktiningens nytta. Sen finns det ju individuella diskrepanser. Jag älskar att analysera, jag är duktig på det, jag är bra på matte och svenska, men om man sätter mig i ett tävlingssammanhang går jag bara sönder av stress. När jag befinner mig i ett sammanhang där jag slipper denna stress har jag mycket lätt för att lära, ta in nya saker och göra skarpa analyser.
Det är mycket möjligt att forskningen säger att tävling i skolan är bra, men för just mig är det inte så. Och även om det gör den allmänna bildningsnivån högre så undrar jag om det leder till konstruktivt tänkande på en bredare samhällelig nivå. Är det något vi behöver få in i ryggmärgen så är det vikten av samarbete och insikten att vi "står på jättars axlar" och förståelse för vad det innebär.
@David,
Självklart passar inte tävling för alla. Vi är olika personligheter och behöver motiveras på olika sätt. Men precis som det finns de som inte alls gynnas av ett tävlingsmoment, så finns de också de som har ganska svårt med motivationen om det saknas. En tävlingsinriktad människa behöver helt enkelt nånting att sträva efter. Ett hinder att komma över. En belöning för väl utfört arbete.
Tävling behöver naturligtvis inte vara individuell. Man kan med fördel ingå i ett team som tävlar mot andra team, en klass som tävlar mot andra, en skola mot andra skolor, etc. Det speglar det som sedan händer när man kommer ut på arbetsmarknaden. Företag konkurrerar. Team inom företag konkurrerar. Individer konkurrerar. Alla former kräver konstruktivt tänkande. Alla former utom den sista kräver samarbete.
Jag har tre söner i skolan. De försöker hela tiden hitta motivation. De äldre, som nu går i nian, har äntligen insett värdet av att studera. Hur? Jo, de förstod att vid gymnasieintagningen så jämförs de betyg de får med alla andras betyg. Den som har högst poäng, vinner! Poängskalan är enkel att förstå. Den fungerar jättebra som motivation. Individen kan se var han står gentemot andra och kämpa för att blir bättre.
Den yngre har inga betyg. Det var en gång en regering som bestämde att de skulle tas bort. Följden nu är att äldre kompisar talar om för de yngre att de inte behöver anstränga sig förrän i åttan. De får ju i alla fall inga betyg. Äldre kompisar är starka förebilder. Klockrent, eller hur?
Skolan har för många blivit som en fotbollsträning som man måste gå på, men där man samtidigt vet att det inte blir någon riktig match förrän efter åtta år. Oavsett vilken personlighet man har, så anser jag att det är en veritabel katastrof. Om det mot förmodan gynnar någon så ska det ställas mot att det missgynnar massor av barn som både vill och kan, och det i överflöd.
@ Thomas o David:
Jag tävlar mycket, fallskärm etc. Jag har flera medaljer i SM.
MEN. Det är inte tävlingen som är intressant, det är inte den som driver mig. Istället är det samarbetet i laget som är grejen. Samarbetet i klubben.
Människan har inte tävlat för att bygga tusen mil långa kanaler i Kina. Människan har inte tävlat för att bygga katedraler eller pyramider. Människan har samarbetat.
Det vore enligt min mening vettigt att inte tävla i skolan. Man vinner mer kunskap genom "sharing is caring", att eleverna delar med sig och tillsammans jobbar i projektform för att skapa kunskapsbanker tillsammans och öva upp varandras färdigheter.
Det är min tro. Att mänskligheten skulle komma längre genom att än mer utveckla sin otroliga förmåga till samarbete.
@Anders,
Håller med om att tävling ofta för människor samman. Det gynnar sammarbete och att vi ställer upp för varandra. Det är lite det som är poängen. Tävlingen i sig tillför motivation för en massa annat som är positivt. Inlärning t.ex.
Pyramiderna däremot, är jag helt övertygad om hadde med tävling att göra på något sätt. Liskom vem som kan bygga högst skyskrapor i dag.
"Liskom [sic] vem som kan bygga högst skyskrapor i dag."
Vilket ju mest tyder på att tävlingen leder till en massa onödiga resurskrävande projekt. Tävlingen har både positiva och negativa sidor, i skolan betvivlar jag dess nytta, medan jag inte kan låta bli att dregla över spaceship 1 som byggdes i en tävling som anordnades för att få privata entreprenörer att bygga rymdskepp.
Pyramiderna byggdes antagligen av slavar. Och vem kan säga hur arkitektingenjörerna arbetade. De måste ju ha haft kranar och andra finurligheter, till och med idag är man osäker på hur de gick till väga. (Om vi antar att pyramiderna INTE byggdes av utomjordingar), lät man ingenjörerna tävla om projektet, eller var de tvungna att samarbeta för att hitta alla lösningar? Med tanke på projektets storlek så gissar jag på det senare.
Jag kan hålla med om att tävling hetsar till framsteg, men det är tävlingen som är en stor bidragande faktor till att saker hastas igenom. Det finns ett bra konkret exempel som tyder på att samarbete är bra mycket effektivare än tävling, och det är öppen källkod. Istället för att tävla så bygger man på varandras skapelser. (Vilket ju även är sant i tävlingen, men här hymlar man inte om det.) Och de öppna operativsystemen är ju i regel stabilare än de kommersiella. (Enda orsaken att det är lättare att ha sönder en Ubuntu-installation än en windowsinstallation är i grund och botten att man valt att inte göra hela strukturen otillgänglig i Ubuntu. Om man tycker att man kan ge sig in och fiffla ska man kunna göra det.)
@ David. Att jag tog upp pyramider beror just på att det inte i mina ögon handlar om tävlan.
Det var i och för sig helt vansinniga företag att resa pyramiderna, Egypten drev sig själv troligen till ruinens brant, men det var INTE slavar som reste dem.
Man reste dem i gott samarbete mellan olika yrkesgrupper. Farao betalade!
Man åstadkom alltså något helt enastående utan all tävlan...
Man åstadkom och kunde beräkna men också genomföra helt nya arkitektoniska verk.
Med för branta lutningar osv på så stora och massiva stenmassor...
Det är de senaste rönen vad gäller pyramider; att de troligen är frivilligt genomförda - under samarbete, inte konkurrens.
"Det är de senaste rönen vad gäller pyramider; att de troligen är frivilligt genomförda - under samarbete, inte konkurrens."
Åt det kan jag bara säga, häftigt som fan ju!
Skicka en kommentar