Dexter

Jag följde min femåring till inskolning till förskoleklass idag. Vi byggde torn där kulor kunde åka nedför i långa slingrande banor. Sen, när barnen kände sig trygga i den nya miljön tog personalen över barnen och vi föräldrar fick träffa rektorn och andra pedagogiska representanter för skolan.

Vi informerades om skolskjutsar, försäkringar, skolplikt och förskoleklassens strävansmål, först i riktiga förstaklassen utsätts våra barn för "statens" verkliga mål, allt vi samhällsmedborgare anses måste kunna för att bli jag vet inte vad - Arbetare? Fria? Lyckliga?

Så kom det. En specialpedagog berättade om Dexter, det nya databaserade systemet där man både kan och vill kuna logga elevernas totala närvaro. Ända ned på minuten när. Registret med elevernas frånvaro och närvaro skulle läggas ut på kommunens hemsida. Man sökte sig nedåt i kommunsidans sökträd Kommmunen/Norra/Orten/Skolans namn.

- På så sätt kan vi fånga upp elever som till exempel är borta från gymnastiken säg 62%. Just idrott är vanligt att elever av olika skäl håller sig borta ifrån.

En förälder kontrade,  en jag känner och som inte på något sätt är politiskt intresserad. Han sa:
- Men vad fan! Ska dom inte få något spelrum? Ska jag som förälder kunna se att mitt barn valt att vara frånvarande en kvart hit och dit från en eländig lärares lektioner, en lärare som jag vet min pojke inte står ut med? Nu löser vi ju det där rent mellanmänskligt, jag och läraren och rektorn på den skolan, men kommer sådant i ett register blir det ju skit av det.

Skolan fortsatte att hävda att det var ett bra hjälpmedel och verktyg.
Jag satt och ruvade. Till slut sade jag:

- Jag förstår att ni i all välvilja vill ha verktyg för att fånga upp elever på glid. Men vem får rätt att titta på de här uppgifterna? Hur länge sparas de? Ni sade nyligen att allt på Internet sparas när vi pratade om Facebook och de faror för barnen det kan medföra för framtiden om de själva lägger upp tokiga tonårssaker där. Kommer det inte nu att bli så att kommande arbetsgivare och färsäkringsbolag och stat och kommun och polis i all tid kan gå in och titta i Dexter och se att just mina tre barn varit väldigt mycket frånvarande eftersom jag valt att uppfostra dem till anarkister, vilket jag tycker verkar bli ett allt mer överhängande behov.

Jag pausade, försökte kolla av att de förstod min lilla ironi, så sade jag.

- Ser ni inte faran? Ser ni inte att vi håller på att bygga ett totalt... Något ohyggligt... Som inte alls gagnar våra barn i deras framtid.

* * *

Här vet jag inte hur jag ska förklara. Rent dramaturgiskt tog samtalet en ny vändning, en vändning som jag i en roman aldrig skulle kunna skriva eftersom den var så osannolik.

Plötsligt säger både rektorn och specialpedagogen, som tidigare alltså lovordat Dexter inför oss föräldrar, att systemet precis höll på att implementeras över deras huvuden. De hade inte haft något att säga till om och nu höll de med om mina invändningar. De vände totalt 180 grader. De tyckte inte om Dexter. Vi satt och var rörande eniga om att kontrollen i samhället faktiskt hade börjat att få en obehaglig tendens mot det totalitära.

Nu funderar jag på den där vändningen. Ljög de för mig? Eller orkade de inte presentera det på annat sätt för oss föräldrar eftersom Dexter alldeles strax är en införd verklighet i min kommun? Jag tror svaret ligger i att de är tjänstemän. Har något beslutats så har de att följa beslutet.

Det är här det svåra börjar. En tjänsteman som inte följer demokratiskt fattade beslut av riksdag eller kommun underminerar den representativa demokrati vi har. Denna sköra tråd som är långt ifrån perfekt, men ändå lyckas få oss att leva i någorlunda fredlig samexistens.

Samtidigt, genom att lyda kan mycket ont komma till stånd. Och mycket ont har genom historien fått passera, just på grund av den förväntan som ligger på tjänstemannarollen och hur den ska utövas. Rektorer har att lyda sina styrdokument. Och den som sysslar med till exempel persontransporter har hatt följa sina styrdokument.  

Så var det till exempel med tågklarerarna under andra världskriget över stora delar av Europa. De såg till att tågen avgick i tid och inte krockade. Även tågen till Auschwitz, Treblinka osv kom i tid. 

Hur ska vi komma till rätta med denna lydnad som kan slå så fel?

Hur ska vi komma till rätta med lärare och rektorer och skolpersonal som inte vill eller orkar eller har förmåga att prata med elever och istället väljer att lägga tid på att föra in elevens frånvarotid i datasystem som Dexter?

Nästa steg är att våra ungar förses med passerkort. De stämplar in och ut till varje lektion. Tänk så praktiskt.


EDIT: Jag skrev ett tillägg här som blev så långt att jag valde att göra en ny postning av det. Läs gärna här.  

* * *

PS.
Om jag uppfattade namnet rätt när rektorn sade det får vi alltså till FRA och Datalagringsdirektivet och alla andra välmenande register nu även lägga Dexter.