Ur sporadisk dagbok 2010 09 27/28
Inatt steg Kybele
ur de längtans veck
mitt medvetande ännu rymmer
ett substantiv, en gudinna
som jag inte längre visste var
materiell eller immateriell,
en skir rörelse i rummet
vad är det som är så hotfullt
vad är det som måste besegras
kan små ensamma figurer som jag stå emot
trycket från hela befolkningars enorma yta
hur ska vi ta oss igenom livets porösa väggar,
illusionen som fjättrar oss i tiden
kan vi sippra ut?
om det jag såg var obönhörligt, vad återstår då?
2 kommentarer:
Snyggt nytt upplägg av sajten.
Och dikten gillar jag, ska försöka återvända till den och läsa fler ggr.
I dessa tider behövs eftertanke.
@ Lars-Erick: Din nya look är mer färgglad och lite 70-tal, sådär psykedelisk som var då;)
vad gäller dikten/dikterna jag kommit att ägna mig åt så är de både en vila och ett försök att komma bort från det flöde jag varit en del av, kanske alltför länge.
man blir närsynt av det. Kanske är författarens/poetens roll att kliva ur den där strida dagsmedie- numera även bloggströmmen för att ta sig tid till eftertanke.
Det är också en kamp för att komma vidare i författandet.
Skicka en kommentar