I huvet på en och annan världsförbättrare

Ute bland folket, på serveringar och barer och grisiga pizzerior har jag hört så många dumheter och meningslösheter att jag förstår att det råder oändlig förvirring bland de flesta och de, för att inte säga alla, svävar över ett tomrum, deras fötter snuddar inte vid någon grund och deras blickar irrar mållösa.


Likadant ser det ut när jag läser ledarsidorna i våra förment finaste tidningar.


Fast inte en enda av dem vet någonting om någonting, lik föbannat uttalar de sig tvärsäkert. Mer straff och disciplin i skolan. Mindre straff och mer flum i skolan. Högre skatter, lägre skatter. Utanförskapet ökar, utanförskapet minskar. Ipred1 hit Ipred2 dit. Rut härs och Rot tvärs.


Som om någon av dessa futiliteter har betydelse i grunden!


Och går jag på biblioteket för att låna böcker, samma visa. Jag börjar hysa antipati mot inte bara politiken utan även filosofin, mot tankefriehten, mot handlingsfriheten, mot friheten att skriva böcker, måla tavlor och att uttrycka personliga idéer. Jag hatar den individuella emancipationen och kvinnoemancipationen. Jag står inte ut att höra allt prat, allas prat om allt, där var och en tror sig kunna uttrycka sin eländiga lilla idé hen bildat i sin egen lilla hjärna. Men inte nog med det; oftast har hen inte ens kommit på det hen pratar om själv, hen bara upprepar, som en papegoja, vad någon annan tidigare sagt och tänkt och tyckt och babblat.


Varför bränner eller torterar inte kyrkan längre alla de som vågar tänka vad de vill, har perversa sexuella lustar och befläckar jorden och fädernelandet med invandrare och annan skit?
Varför denna slapphet?


Nog nu! Vi måste kliva in. Vi måste lägga en tung järnhand över landet som tynger ned hela människosläktets skuldror och huvuden och gör människorna små. Så små att de ser ut som en flock får som liknar varandra, som får gör i en flock. Varken mer eller mindre.

 delvis hopkokat efter att ha läst vissa sidor på nätet, delvis fritt parafraserande Alberto Giacometti 1924.

(kan man hävda (c) på någon text, egentligen?)

__________________

Och nedan två slumpvisa nedslag i Mein Kampf, 
vars idéer fortfarande sprids och omhuldas runtom i världen (som i crusader-länken ovan)

The bestowal of the certificate of citizenship must be associated with a solemn oath to the national community and the state. In this document there must lie a common bond which bridges all other gaps. It must be a greater honor to be a street-cleaner and citizen of this Reich than a king in a foreign state.

The citizen is privileged as against the foreigner. He is the lord of the Reich. But this higher dignity also obligates. The man with out honor or character, the common criminal, the traitor to the fatherland, etc., can at any time be divested of this honor. He thus again becomes a subject.

The German girl is a subject and only becomes a citizen when she marries. But the right of citizenship can also be granted to female German subjects active in economic life.

_________________

The Germanic inhabitant..., who has remained racially pure and unmixed, rose to be master of the continent; he will remain the master as long as he does not fall a victim to defilement of the blood.

The result of all racial crossing is therefore in brief always the following:

To bring about such a development is, then, nothing else but to sin against the will of the eternal creator.

And as a sin this act is rewarded.

When man attempts to rebel against the iron logic of Nature, he comes into struggle with the principles to which he himself owes his existence as a man. And this attack I must lead to his own doom.