Några organisationer, såväl statliga som ideella, några procent storföretag men ca 90% egna små företagare. Här hade vi motorn, här hade vi de driftiga, här hade vi de vardagskloka.
De vill bara en sak av födsel; driva saker framåt.
Jag upplevde att de vill hjälpa varandra framåt, kanske tänkte de inte så stort som att det är SAMHÄLLET som ska framåt, spontant verkade de på sitt plan, där de var duktiga.
Samtidigt, för att utveklas vidare behöver de en enda sak; rätt utbildade människor som de kan anställa och låta utvecklas i takt med företaget.
När jag talar med dessa i mina ögon på rätt sätt driftiga företagare eftersom de driver riktiga verksamheter som skapar saker vill de inte ha med arbetsförmedlingens märkliga bidragssystem och FAS-platser att göra. Det är mer krångel än de har tid med, men framför allt skapar det inget mervärde, det bygger inte den framtid de vill se för sina företag.
Jag undrar. Hur tänker regeringen? De slår sönder den motor dessa företagare behöver. De slår sönder och destabiliserar svensk ekonomi. (TCO:s chefsekonom)
När jag ser dessa företagare, deras behov och vad de vill åstadkomma ser jag att en stat endast har en viktig uppgift; att skapa en trygg och säker spelplan för människorna, såväl i den privata sfären som bland driftiga företagare.
Ett parti i opposition, Socialdemokratin, vill mer än den påstått företagsvänliga liberala regeringen uppnå detta. Hur de kommer att lyckas håller jag osagt, men de har åtminstone en ambition, en ambition jag saknar helt hos regeringen.
Medan regeringen växlar upp i arbetsmarknaspolitisk galenskap vill oppositionen ha bort det som endast kan ses som ett stort resusslöseri, både på det personliga planet, men också för de strävsamma företagarna, FAS3.
Vad mera är, är att samtliga stater i EU har gått in i ett finansiellt vågspel som gör att små företagare har svårt att finansiera ny projekt och utveckling. Ett exempel är den finansiella repression centralbankerna genomför genom att stödköpa statsobligationer av varandra. Våra stater kväver inte bara företagarna, utan även folken så att de förra inte kan utvecklas, och de senare får betala till fel saker istället för att få en friare plånbok. (Detta skriver HSBC:s chefsekonom i DI)
Detta är en respons på Johan Westerholms postning om Medelklassens upplysta tyranni.
Johan skriver som ett eko det jag kände på mötet med företagarna i min lilla stad som troligen ganska väl representerar hur det ser ut i landet:
En medelklass som förstår vikten av bildning och arbete men samtidigt ligger känslomässigt och realpolitiskt nära de svagaste. Som inser konsekvenserna av en misslyckad företagarpolitik, som förstår armodet som ett liv på bidrag innebär, som identifierar sig med kunskap och bildning.
________________________________
Relaterat: Peter Högberg, Peter Johansson, HBT-sossen, Monica Green, Roger Jönsson, Göran Johansson, Tokmoderaten, Martin Mobergs betraktelser Ingvar Persson, Dagens Arena, Ab, RoD, Arbetet, SVT,
DI, DN 1, 2, 3, Sydöstran,HP, SR, Norrländska socialdemokraten, Corren, Socialdemokraterna Ab,Västervikstidningen, Expr allt kannibaliserat från Martin Moberg.
2 kommentarer:
Nä, jag tror inte ungdomskontrakt är något att satsa på.
Ungdomskontrakt är en liten del av paketet.
Bättre än att sänka lönerna för unga med 25% vilket delar av alliansen vill och hur de då ska få råd att bo någonstans nu när samma allians har omvandlat 55.000 hyresrätter till bostadsrätter.
Det är den ena sidan av myntet, den andra är att det är hög arbetslöshet, samtidigt som företag har svårt att få tar i rätt kvalificerad arbetskraft.
Utbildning är alltid bra i lågkonjunktur, men alliansens första åtgärd var att skrota bla 30.000 utbildningsplatser i Komvux.
Vidare är all arbetsmarknadsutbildning skotad av alliansen.
Dessa missförhållanden bör snarast rättas till.
Skicka en kommentar