Aningslösa svenskar, aningslösa Europa

Bild, Time World, Länk

Det är ingen hemlighet att jag är EU-motståndare i den tappning vi nu ser EU-byråkratin växa fram. Från början anser jag att Kol- Stålunionen efter det andra världskriget var både en klok och bra strävan att hålla fred på vår kontinent som har en ryslig historia av våld bakom sig. De senaste decennierna har jag hoppats att EU skulle fortsätta att utvecklas till en god samarbetsform, med borttagna tullar, gränser, vettig övergripande lagstifning som rör miljö, arbetsrätt och följer de mänskliga rättigheter man säger sig värna. Det har blivit annorlunda, det är starka lobbygrupper som sätter agendan, bland annat upphovsrättsindustrin lyckas pressa igenom lagar som går tvärs mot allt vad västlandets demokrati bygger på, samt kränker invånarnas integritet snart på alla plan, när vi går genom tullar, passerar in till gaterna på flygplatser, när vi ringer, använder datorn, går på gatan.

Men världen är i omvandling. Vi i Europa tycks inte förstå i vilken våldsam takt. Kina har 60 olika minoritetsspråk, varav det minsta är större än svenska. Ändå tror vi att Sverige har något att lära Kina, vår statsminister inrättar till och med en professur i mänsklig rättigheter i Peking.
    Om jag var ledare av Kina med en miljard människor bakom mig, som jag har höjt från kulturrevolutionens tillbakagång till stenålder till att hoppa direkt in i 3:e generationens rymdprogram skulle jag nästan få för mig att smula sönder varje ben i kroppen på den där fjanten Fredrik från ett litet skitland jag inte ens vet var det ligger på kartan.
   I Europa tog det mer än 15 år av diskussioner att få bort den farliga blyade bensinen. I Kina tog det 1 år.
   Kina är världens största miljöbov å ena sidan, å den andra bygger de fler vindkraftverk, planterar mer träd och har gigantiska miljöprojekt på gång som rör områden som Götaland, Svealand och nedre norrland på en och samma gång.
   I detta nu går deras bilindustri om övriga världens.

Och så kommer Indien. De är precis i färd med att skaffa interkontinentala kärnvapenrobotar. Kina protesterar, supermakten på dekis, USA är tyst. Johan Westerholm belyser hur de tidigare BRIC:s-staterna har kommit ikapp och snart går om oss. På alla områden.

Så motståndare jag är till EU-s växande byråkrati ser jag också vikten av ett väl fungerande Europa. Maktelitens, bland annat EU-kommissionens, märkliga strävanden efter mer centralisering, mer ur mitt perspektiv strypande lagstifttning, är i själva verket inte så märklig.
   Med all rätt tror de sig förstå att EU ligger risigt till och deras väg att skydda oss alla är bland annat mer repressivitet, mer skyddstullar, förstärkta gränser, till och med tal om en egen militärmakt för EU.

Vad jag kan finna märkligt är att både Europa och Sverige i så hög grad lierar sig med supermakten på dekis, USA. Kanske finns det bättre partier att göra.
   Vi har ett Ryssland på stark frammarsch, med en ledare som strävar efter att lägga under sig forna Sovjetstater, bland annat genom att dra en gasledning alldeles i vår farvatten i Östersjön. Detta görs trots att Putin har kapacitet att pumpa gas genom andra länder för att sälja till väst. Han vill kunna skruva åt leveranserna till före detta sovjetstater, på så sätt kan han styra dem, samtidigt som han kan sätta snart sagt vilket pris han vill på gas som säljs till oss.

Brasilien växer i ekonomi också om oss i detta nu. Så Kina, Indien med sina nya interkontinentala robotar.
    Det finns en mängd stater i Afrika som lyfter, det kommer att gå fort även där.

Och vi, världens samvete, puttefnasklandet som vet bäst i allt, vi installerar en professor i mänskliga rättigheter i Peking. Det är vårt svar på vad som händer i världen.

Jag ställer en öppen fråga till oss alla; Vad gör Europa i detta nu?
  Är EU tillräckligt effektivt? Jobbar lobbygruperna med rätt saker?
  Vad har våra folkvalda som sitter i EU-parlamentet för ambitioner?