måndag, april 16, 2012

Ketchupdoktrinen

Jag och Johan Westerholm är i polimik. Det handlar om hur vi når fred. Han tar avstamp i verkligheten här och nu för att plädera den pragmatiska men också skenheliga politik vi för. Hans ståndpunkt är att det inte finns någon annan väg. Han skriver i sin blogpostning "Utrikesministerns uppgift" att det är löje att tro "att den svenska utrikespolitiken skulle ha som främsta och enda mål att visa solidaritet till andra länder är humbug"
    Han fortsätter: "En svensk utrikesminister har bara en uppgift, och det är att ta tillvara Sveriges, och svenska medborgares, intressen i en orolig värld."
Ketchup skapar terror

Han hävdar att det inte går att radikalt ställa om vår livsstil. Vi vill sippa på vår latte, han menar att även politiskt medvetna fredssträvare inte kan tänka sig att välja bort något av sin livsstil för att visa solidaritet med kaffebonden i Sydamerika, bomullsplockaren i Egypten eller miljön.

Jag vill inte snärja Johan genom att påstå att jag håller med honom till 100% för att sedan lappa till honom med ideologiska metaargument. Icke desto mindre håller jag med honom fullt ut. Jag önskar att alla som är intresserade av att diskutera och förstå fredsprocesser läser Johans inlägg för att på så sätt inhämta en realistisk bas som utgångspunkt för fortsatt fredsarbete. Det stora flertalet är fullständigt omedvetna om sammanhangen, att utrikesministern (för att personifiera den intrikata mellanstatliga samvaron med geopolitiska spänningar åt alla håll) för att förhandla fram fördelaktiga handelsavtal måste ha något att erbjuda motparten. G77-förhandlingarna är ett sådant exempel. De påstås bygga nya frihandelsavtal, men handlar om att selektivt skapa handelshinder för att skydda de deltagande staterna från mördande konkurrens som skulle blåsa bort oöverskådligt många arbetstillfällen i länder som Sverige med högt kostnadsläge.
    För att klara av att hålla en hög levnadsstandard i ett litet obetydligt land som Sverige krävs det att vi ger bort värdefulla saker. En av de åtråvärda varor vi sitter på är information, säkerhetsinformation. Det är därför vi anser att det är vettigt att ha 400 anställda och en budget på ca 800 miljoner kronor i en institution som kallas FRA.

Jag väljer ett exempel i mängden för att ge enklaste möjliga bild om vad det handlar om: Jag kallar det Ketchupdoktrinen.
   Europa importerar tomater helt fritt, medan så primitivt förädlade produkter som ketchup och krossade tomater är belagda med skyhöga tullar. På så sätt anser vi oss försvara den inhemska livsmedelsindustrin. Inte bara företagens vinster utan kanske främst de arbetstillfällen som de skapar. Kaffe skulle kunna rostas i Colombia, men rostas i Karlstad där ett familjeföretag omsätter en dryg miljard och har 250 anställda.

För att följa Johans tråd ytterligare så skriver han: "Vi skall ha klart för oss att inte heller LO vill se en fri tjänsteimport eller import. Det skulle utmana den svenska fackföreningsrörelsens styrka i grunden."

Vi i den rika världen följer i alla lägen Ketchupdoktrinen, i egennytta, för att skapa välfärd åt oss själva. Samtidigt försätter vi andra länder i fattigdom. En fattigdom som tvingar bland andra nordafrikaner att försöka fly över till Europa för att få arbete.

För att skydda Europa från detta hot byggs nu murar längs gränserna, kustbevakningsfartyg patrullerar haven, helikoptrar svävar i luften. De flyktingar som ändå tar sig igenom interneras i för oss dyra, för flyktingarna hemska läger, för att inte välla ut på arbetsmarknaden.

I mina ögon skapar visserligen Ketchupdoktrinen jobb i Europa, men också enorma kostnader i form av lidande och fattigdom i andra länder. Denna fattigdom driver folk att dels fly och försöka ta sig in i Europa, dels uppstår det sådana spänningar mellan rik och fattig att radikalism av olika slag genast börjar gro. Folk får större benägenhet att lyssna på extrema idéer, man finner ingen annan råd än att beväpna sig med den fattigas ende vapen, man ställer till terrordåd.

Förenklat skapar Ketchupdoktrinen ett antal ketchupfabriker i Europa, samtidigt drar den in oss i en ond spiral av kostnader för militär materiel och personal för att bevaka våra gränser, men också stora summor i bistånd till FN och andra organ som försöker få ordning på de där "primitiva" länderna som krigar och hotar oss alla med terrorism.
   Kostnaderna för att skydda oss mot terrorism är osannolikt höga. På varje flygplats kryllar det av säkerhetsvakter, scanners, röntgenapparater. På Londons gator sitter det kameror uppsatta var hundrade meter, delar av ett övervakningssystem för miljarder. I Sverige står en av våra största och kraftfullaste datorer hos FRA, inte för att räkna ut hur vi bäst bygger vindkraftsturbiner, utan för att avlyssna hela befolkningen för att höra om där finns någon terrorist ibland oss.

Här krockar Johans och mina tankar. Han anser att utrikesministern handlar riktigt som vidmakthåller Ketchupdoktrinen. Jag anser att vi sitter fast i ett felaktigt tänkande, att Ketchupdokrinen på ett endast närsynt sätt främjar vår sak. I själva verket är det en kass utrikespolitik. Vad värre är, det är en kasst uttänkt marknad och därmed slår den sönder själva idén om hur kapitalismen bör fungera för att skapa bästa möjliga produktionsförutsättningar. På ett naturligt sätt.

I min värld vore det mer vist ordnat om vi lät nordafrika inte bara odla tomater, utan även göra ketchup av dem och sälja till vem de vill. Under tiden använder vi vårt utbildningsförsprång att skapa nya affärsidéer, vi lägger inte 800 miljoner på att hålla igång FRA:s dator utan allokerar pengarna att istället räkna ut hur man bygger solpaneler, vindkraftverk och samtidigt när man ändå är inne på aerodynamik så får vi fram bättre flygplansvingar som kräver mindre energi när de pressar sig genom luften.

Att överge Ketchupdoktrinen i förmån för en ny doktrin är givetvis vanskligt; hur skae det se ut under en övergångsperioden?

Det om något är en värdig tankenöt för Johan att knäcka. Jag hoppas innerligt att han i sitt pragmatiska tänkande är smartare än jag, för jag har ägnat oändligt mycket tankemöda åt problemet utan att se någon ljusning.

Att jag tjatar så mycket om energi, att vi hellre bör lägga militära utvecklingspengar på att utveckla förnybara energikällor beror inte på att jag i detta sammanhang bryr mig om miljön utan på att dagens energikällor i form av olja, uran, kol är den enskilt största och viktigaste grundpelaren för världens dyraste konflikter, både i pengar räknat och i mänskligt lidande. Det är egentligen inte staterna som vill kriga. Det är oljebolagen som pressar sina stater till krig.

Om vi kan ordna en långt ned i leden autonom och distribuerad energiförsörjning, lekfullt uttryckt, om vi kan fixa så att varje hushåll kan ha en liten energigenerator i garderoben eller under diskbänken skulle vi i ett slag göra de två mäktigaste industrierna obsoleta över en natt, oljeoligopolen och det militärindustriella komplexet. Därmed skulle vi vara avsevärt mycket närmare fred.


9 kommentarer:

Peter Madison sa...

Människor med tänjbara intellekt som exempelvis Carl Bildt som personligen tjänat miljontals kronor genom egna intressen i olika företag som handlat med vapen har naturligtvis inget som helst intresse av att denna oroliga värld på något sätt ska bli lugnare. Den som tror det har rimligtvis lika tänjbart intellekt som Carl.

Du nämner energi och vilket har startat mer krig än att tillskansra sig den billiga energi som oljan hittills varit. Att de sista oljedropparna kommer orsaka än fler krig är ingen gissning, det är givet. I bakgrunden står alltid sådana som just Carl Bildt och talar om "stabilitet". Stabilitet i Bildts värld är att ge största möjliga avkastning till honom själv och hans uppdragsgivare...

Ja, jag tycker ytterst illa om Carl. Han representerar det dåliga i denna värld och alla de som av någon outgrundlig anledning hyllar denne man och hans gelikar bidrar också till allt det dåliga...

För rättvisans skull inger även Socialdemokratins högsta företrädare noll förtroende i denna fråga och ytterst är det vi väljare som har makten att ändra på sakernas tillstånd, fast då krävs att folket vaknar...

Anders sa...

Det intressanta är att Johan som jag nu är i polemik med även han hatar hyckleriet. från såväl alliansens företrädare som från det egna partiets, socialdemokraterna.

Hans väg ut ur detta status Quo är att belysa hyckleriet, att avkräva sitt eget parti att äntligen ta bladet från munnen och öppet säga att utrikesministerns uppdrag från oss är inte att sprida solidaritet, det är att tillvarata landets intressen.

som socialdemokrat kan man tyvärr inte avkräva samma ärlighet från Allliansens företrädare. Man måste börja i sitt eget bo.

Helt uppenbart är ju att väljarna går på retoriken, inte ser in i politikens verkliga kärna.

Frågan är om väljarna skulle fortsätta att rösta på politikerna om de var ärliga med bland annat hur de sköter utrikespolitiken?

Samvetsfråga av stora mått.

Att gräla på Bildt känns inte riktigt fruktbart. Vi måste ju göra karln obsolet, helst med bättre politik.

Peter Madison sa...

Hyckleriet är en av vår tids stora frågor och helt avgörande hur kommande generationer skall få det i sina liv. Givetvis hänger detta hycklande ihop med hur tillväxt, välfärd och hur dagens ekonomier fungerar. Utan hycklande, inga jobbskatteavdrag. Typ.

Jag är fullständigt övertygad om att om den politiker sade precis som det är och hur det egentligen fungerar och hänger ihop skulle den eller de få rösterna. Förutsatt att de hade en alternativ politik som fungerar också i verkligheten. Men då behövs att vi är bredda att ställa om helt, vilket vi nog är tvungna till ändå. Så småningom.

Du har rätt i att det inte tjänar till att gräla på Carl Bildt. Han är slut som "artist" ändå , men jag kan ändå inte låta bli att bli pissed off på att det är sådana typer som han som är de som regerar denna värld. Och att vi, folket, hjälper sådana fram. Helt sjukt.

Anonym sa...

men det blir ju ingen skillnad. Istället för billiga tomater så kommer tredjevärlden att få sälja billig ketchup i ditt framtidsscenario.

Du vill ju bara ersätta ketchupen med något annat som tredjevärlden inte kan/får sälja.

Anders sa...

@Peter: Det är alldeles utmärkt att vara pissed off.
Vad jag önskar från mig själv och alla andra som är pissed off är att vi gör mer än att ta ställning vid valurnan.
En del tar ställning genom att inte lägga i någon valsedel alls.
Andra försöker rösta bort Bildt.

Frågan är vad vi mer kan göra.
Johan skriver i sin nästa postning som ett medgivande till det självklara jag också skriver om ovan, att får vi ned vårt beroende av oljemaffian så rycker vi undan en av de värsta drivkrafterna till konflikter och krig.

Att spara energi, att försöka få fram nya energikällor är i själva verket ett stort fredsarbete.

Anders sa...

@ Anonym. Ser du det så som att min mening endast är att flygtta problemet så har jag varit otydlig. Det ber jag om ursäkt för.

Vad jag försöker säga är att vi ska släppa Ketchupdoktrinen. Att släppa den innebär bland annat det alla påstår de håller på med: Fri handel.

Vi får inte hindra tredje världen att sälja sina saker.

Märk väl, jag är vänster. För det finns det en del grundelementa i marknadsekomomin jag tror på. Bland annat tror jag att den är vettig på så sätt att bygger man inte in orättfärdiga spärrar i den, som tullar, kommer varje land att börja producera det man är relativt bäst och lämpad för. Colombia får då chans att förädla sitt kaffe, Afrika sina tomater. Det ger dem fler arbetstillfällen, bättre ekonomi.
Det krävs ingen raketforskning för att förstå att vi har en högre utbildningsnivå i Europa, men också ett högre kostnadsläge. Släppte vi in varor fritt från trejde världen skulle vi tvingas kämpa hårt, men också ges möjlighet att äntligen "tvingas" att på ett vettigare sätt utnyttja vår nuvarande högre bildningsnivå.

Men vart efter skulle ju världsekonomin niveleras,vilket ur min synpunkt är önskvärt. De fattigare länderna skulle komma ikapp oss i kostnadsläge, men också i utbildningsnivå.

Det finns andra smarta saker vi skulle kunna göra.

Istället för att lägga pengar på gränsbevakning och militär materiel skulle vi i Europa kunna hjälpa Sahararegionen genom att delfinansiera jättestora solfångarparker. Ytterst liten del av saharas yta behöver täckas för att ge hela Europa energi så att det räcker och blir över.

vilket exportmöjlighet vore inte det för nordafrika? vilka arbetstillfällen skulle det inte ge dem - och vi behöver energin.

Ett problem behöver lösas, för att inte få alltför stora överföringsförluster måste man få till isoleringsmaterial som tål högspänning flera gånger högre än våra kablar idag kan tåla.
Det forskas det på, bland annat i Sverige.

Dennis Nilsson sa...

Varför inte "beväpna" sig med kunskap!?

Makt tål inte kunskap (power can not withstand knowledge).

Det är med världens största bibliotek, sedan biblioteket i Alexandria, d.v.s Internet, lättare än någonsin att lära sig nya saker och ting.

Anders sa...

@ Dennis, me like:)

Faror mot det.
1) nuvarande regering gör allt för att stympa utbildning. De påstår att de förstärker exv KOMVUX, eftersom ingen kommer ihåg att de skar bort säg omkring 30.000 utbildningsplatser så fort de tog makten 2006. nu förstärker de med 4000 platser och säger att de är såååå progressiva.

2) regeringar världen över gör allt som står i deras makt att stympa internet. Kanske är de inte själva drivande, i mångt och mycket är det upphovsrättsindustrin som står bakom. De vill ungefär som med dvd-spelarna regionkoda, dela in internet i så att säga betalfack, allt för att de ska tjäna stålars, så tafsar de på citaträtt, allt.

Ana sa...

You know that NATO is in the Artic, don't you?
This is sad.
People don't understand that this oppressive air they are breathing has to do with their apathy.
I don't even ask for peace anymore but, please, can they let us breath a little?
They are creating fake problems to put people fighting for the most ridiculous reason.
Peace is the answer.