torsdag, juni 29, 2006

Surhetens halveringstid

Mamma har åkt iväg på arbetsintervju. Med besvär. Hon är tungt gravid.
- Får jag måla ansiktet pappa?
- Nej
- Varför då?
- Det blir kladdigt.
Naya tänker. Naya kommer på:
- Jag använder inte alla färger. Då blir det inte så kladdigt.
- Tula kommer att bli kladdig, säger jag avvärjande.
- Nej då. Jag hjälper henne, förstår du väl!

Det finns sju färger. Naya pekar på de tre hon vill använda. Jag tittar på Naya och förundras. Vad allt hittar hon inte på för att komma runt mitt sura, enstaviga NEJ?
- Måla du, ändrar jag mig.
- Tack pappa! Du är underbar!
- Jag vet inte det, snarare är det du som blivit fantastisk på att förhandla.

Det sista hör hon inte. Hon har redan börjat måla. Men det är alldeles sant. Jag är inte ett dugg underbar. Jag är sur som ättika. Och jag kommer att fortsätta att vara det några dagar till. Det går inte att forcera. Varje känsla har sin tid.

Barnen märker att jag är ur balans. Naya tacklar det genom att vara extra duktig och förnuftig, länge. Framåt eftermiddagen orkar hon inte längre. Då blir hon kinkigare än vanligt.
På så sätt kan man säga att dåligt humör smittar.

Under dagens lopp har som tur är även barnens glada och ändlösa upptåg smittat av sig ett grand på mig. Sakta men säkert kommer jag upp till ytan. Surheten avklingar. Halveringstiden är dock ännu okänd.

2 kommentarer:

Peter Madison sa...

Broder, med såna där ungar är det konstigt att du går omkring och är sur som ättika, skärpning å det snaraste!! Kolla in Tulabandula, hon skrämmer ju skiten ur vilken Bandidos snubbe som helst med sin krigsmålning hennes storasyster fixat. Å Naysanmajsan som är lyhörd för sin buttre fader å försöker lätta upp stämningen med lite färg. Kom igen Herr Widen å försök slappna av lite va........../lillebror.

Åsa Mitt i Världen sa...

Det finns en akupunkturpunkt du kan knacka på: om du håller höger hand som vid ett karateslag för att klyva en tegelsten, så ligger punktern på handens nedre kant, strax nedanför lillfingret s.a.s.

Med vänsterhandens pek- och långfinger knackar du på punkterna och säger högt:
”Jag accepterar mig själv trots att jag är irriterad över att jag inte får skrivro” Upprepa ett par gånger. Sen kan du gå igenom andra känslor som ”skaver”: rädsla, oro, ilska, irritation, sorg, ledsenhet.

Egentligen ska man ”programmeras” in på det här av en som kan - men det fungerar lite även utan programmering. Tankefältsterapi heter tekniken.