måndag, juli 17, 2006

Människa och icke människa

På en resa i Sudan råkade jag i samtal med en man som berättade att det finns människor och ”icke-människor”. Min nya bekantskap ansåg att nästan alla var människor, att de exempelvis förstod att med hjärtat gratulera när någon fått ett barn, inte av artighet eller som en tom gest, utan för att varje födsel i sig självt är något mycket glädjande. Underförstått; varje människa förstår innerbörden och glädjen i barn; och blir själv glad, gläds med den andre.
Den svarte mannen sade: ”När någon föds gratulerar vi även våra ovänner, vi glömmer vårt groll för en stund.”

Sedan ”icke-människorna”.
Den svarte mannen sade: ”Det finns icke-människor. Om dem är det inte så mycket att orda. De har bara inte förstått livet.”

Flera bloggare, som jag inte känner eller har träffat i verkliga livet, har gratulerat mig och min familj eftersom vi just fått ett tredje barn, en son.
Dessa gratulationer kommer av hjärtat och gläder mig oerhört. De visar att jag är en del av människokretsen och att det finns varma människor även utanför min omedelbara krets av vänner.

Men en anonym kommentar kom in. Den lyder:

”Dags att skaffa dig ett jobb och försörja familjen nu när ni är så många. släkting!”

Här har vi en icke-människa. Icke-människan förstår inte att jag är glad. Icke-människan gläds heller inte med mig. Icke-människan spottar på mig och lägger sig i och har synpunkter på det som har mest betydelse och mening i mitt liv efter min familj.
Icke-personen tror sig förstå och veta mer om min familj och mitt liv än jag.

Vänner till mig har blivit upprörda, antytt att det är fegt och plumpt att skriva anonymt. Det är det förvisso. Ändå kan jag inte fästa vare sig betydelse eller några anmärkningar vid denna ickeperson.
Till en icke-människa kan jag inte tala. De är inte med i människokretsen eftersom de inte känner till vad kärlek och givmildhet är.
En icke-människa finns inte, existerar inte.

Detta är inget dömande eller fördömande. Saken är mycket enkel. En ickeperson kan mycket väl komma in i människokretsen om denne ur djupet i sitt hjärta ber om förlåtelse och till fullo inser vad det betyder att vara människa.

Att be om förlåtelse och att förlåta är vackra ting som hör människokretsen till.

13 kommentarer:

hovslagare på drift sa...

"Dags att skaffa dig ett jobb och försörja familjen nu när ni är så många. släkting!”

Jag tolkade det här inlägget som att det var avsändare "Släkting" och inte särskilt negativt? Men jag kan ju ha fel...

Åsa Mitt i Världen sa...

Jag reagerade på den kommentaren och försökte ge en liten hint tillbaka till denne ”släkting”. Fast, frågan är ju om det gick fram?

Lisa sa...

Grattis till barnet!
Man råkar ut för så många plumpa kommentarer så man vet inte om man ska bry sig eller bara vända ryggen åt det.
Det är som när man adopterar så säger många: Nu ska du se att ni får ett eget barn efter att ni adopterat....

Vadå "eget" barn???
Är inte adoptivbarnet mitt egna barn???

Christel sa...

"Icke människor" är det synd om, men de är inget man behöver haka upp sig på. En av mina allra bästa vänner sa en gång, när jag var ledsen över en "dum" kommentar, att -Det räcker om man är snäll mot de snälla, resten kan man strunta i!

Både du och Annica räknas till de snällaste jag träffat, och jag är såå glad för er skull! Hälsa den lille pojken välkommen till världen från oss, och all lycka till er alla! Krama lite extra på den lilla mamsen från mig är du snäll! Och du, du har en klok kvinna, lita på hennes omdöme i namnfrågan så blir det nog riktigt bra ska du se!! ;-)

Massor kramar från Christel & co
(Vi har vårt kvar, förhoppningsvis inte mer än några veckor bort...)

Renè sa...

.. *tar mig om huvudet* ..

.. har en hel ramsa av tankar som flödar i mig men då skulle det bli en roman ;) Det låter som om man levde på medeltiden!

Helena von Hofsten sa...

Är ute i Skärgården och bloggar bara lite, lite. Såg kommentaren du skriver om och trodde det var en släkting som försökte skoja till det. Men det här var ju hur dumt som helst...
Grattis till pojken!

Anders sa...

Hovslagare:
Alla släktingar jag känner är glada och stolta över vad jag åstadkommit, särskilt med den stora serien om Djingis Khan...

Anders sa...

Åsa: Tja, du. Man kan välja att tiga ihjäl dumhet. Men den här gången kände jag för att svara - och jag såg din passning:-)

Anders sa...

Lisa: Oftast ignorerar jag dumma kommentarer. Men den här gången fick jag lite tid över och ville så att säga slå ett litet slag för oss författare som kollektiv.
Folk hoppar ideligen på oss, som om vi var några lättingar. Vi jobbar hårt, med vårt.

Anders sa...

Christel: Hallå!!! Vad kul att ni också är på G med barn!
Jag hälsar och kramar pojken, som fortfarande är namnlös!!! och så önskar jag er all lycka!!!

Anders sa...

rene;
Den där kommentaren är egentligen inte så mycket att bry sig om.

Vi fortsätter att skapa våra grejer; eller hur!!!

Anders sa...

Helena von Hofsten:
Grejen är att alla släktingar jag kälnner är glada och stolta över vad jag åstadkommit som författare.
Så den här anonyma sk släktingen struntar vi helt enkelt i!
Ha det fint på seglatsen!!!

Renè sa...

jajjamensan ;)