Detaljer i en roman ska stämma

En del tror att jag bara håller på med pilbågar. Inget kan vara mer fel.

Det är romaner jag skriver och då behöver man få fram stoff om en rad saker.
Fakta ska stämma i böcker, annars blir de vare sig trovärdiga eller roliga att läsa.
Annat kan vara fantasifullt, såsom dialogen, och till viss del handlingen.

Alltså söker jag informationer om allt som rör Centralasien och 1200-talet.


Bland annat måste jag veta hur deras rustningar fungerade. Jag har hittat en gammal bild. Av struktur och ihopsättningsteknik framgår att den är av läder.

Genom att inte bara titta på gamla bilder utan även återskapa en rustning av den här typen får man fram massor med information. Hur lång tid tar det att bereda hudar till läder, att spinna tråd till sömmar, att skära till, stansa hål och sy?

Allt detta är viktig information. Vi glömmer gärna bort alla dessa basala saker och tror att folk ”bara” krigade förr i tiden.
Då, som nu, lades mesta delen av tiden ned på att rusta sig…

Detaljstudie av kinesisk rustning från den så kallade terracottaarmén.
Deras rustningar var i läder, tovad ull/filt, bland annat. Denna typ av rustning stod sig väldigt länge i Kina och förekom under lång tid och många dynastier. Gemensamt med den mongoliska rustningen är att den är lättare och ger större rörlighet än våra europeiska riddarrustningar av plåt.

Just nu fortskrider pilbågsbyggandet parallellt med att en rustning ska tas fram. Förutom det rättar jag vidare i manuset. De sista hundra sidorna kom till mig igår från redaktör Sara.