Helvetes jävla skit fan, va bra! Underbart! Ritsch ratsch filliboom bom bom! Så riktigt äckligt super att jag vill hinka i mig bärs och vin och klämma en snygg flicka på tuttarna, för det är nu en gång så att blyga pojkar aldrig får kyssa vackra flickor!
Tur alltså att hustrun snart kommer hem!
Så virvlar det i mig av glädje.
Med hjälp av redaktör Sara har jag löst de värsta problemen i första halvan av boken. Just nu är det bara en snubbe som halkat ut ur berättelsen; en kille som dök upp i bok två och av sina stridskamrater kallades: ”Den ständigt hungrige”.
I bok 2 började jag ge den här killen lite karaktär, för han kommer att få betydelse i den planerade bok nr 4. Här, i bok 3, figurerade han bara lite som statist i mitt råmanus. Med hjälp av Sara har han nu blivit mer anonym, bara ”stridskamrat”, eftersom hon mycket riktigt påpekade att all vidare information om denna helt ointressanta bifigur för varje läsare måste vara helt irrelevant och ointressant…
Tja. Nu har jag alltså sopat bort ”Den ständigt hungrige” ur denna bok, men ångrar mig.
Jag ångrar mig så jävla bittert!!!
Fan, killen är av kött och blod, fast han är påhittad och det bara är i min hjärna han uträttade stordåd, då, någon gång år 1197, på den centralasiatiska stäppen…
Jag vill ha honom kvar, så att de läsare som orkar och vill följa hela serien kan känna igen honom. Samtidigt vet jag att det kommer att ta mig någonstans mellan tre och fyra arbetsdagar att återställa honom i texten…
Roligare jobb kan man tänka sig.
Fatta! I min iver att göra texten lättare och skönare att braka igenom för läsarna har jag nästan dödat en kille!
Ytterligare en svår fråga inställer sig – hur fan återupplivar jag honom på ett bra sätt i nästa bok?!
Vad göra?
Samtidigt är jag yster och glad. Vi har verkligen sanerat första halvan av boken från en faslig massa skräp.
Tack Sara.
5 kommentarer:
nämen, nu kommer jag snart att få... STORHETSVANSINNE efter allt snällt du skrivit!
jag får väl tacka tillbaka då, för att FÅR läsa. det passar mej verkligen som handen i handsken - att få totaldissekera en text och få utlopp för hur mycket språkpetighet som helst utan att folk tycker att jag är enbart jobbig (eller SKITHELVETESJOBBIG, skulle jag t.o.m. tro)...
på tal om ingenting, eller på tal om att klämma på tuttar möjligtvis, tycker jag det är lite dåligt med kvinnfolk i boken.
du kunde väl passa på att skriva om historien lite och ha med en kvinnlig armé med byrte och khulan i spetsen? (vilken briljant idé...)
Sara:Jag har försökt. I första boken krigar även kvinnorna, men det tog jag inte hand om på något bra sätt… Kunde utvecklats mer…
Kanske beror det på att jag är man – och har valt en huvudperson som är rätt mycket man…
Det finns dock en manlig författare som lyckas skriva väl om kvinnor, han som skriver böckerna om ”Kvinnornas detektivbyrå”.
Även om de böckerna inte alls är i min smak, är de väldigt väl genomförda - och kvinnoporträtten riktigt, riktigt bra.
Anders
Kanske heter endast en av den där författarens böcker "Damernas detektivbyrå"...
Mitt minne är inte det bästa...
alexander mccall-smith, eller nåt sånt heter han va? vi har tusentals av alla hans böcker i detektivbyråserien på jobbet... har ju just kommit en ny, med en zebra på omslaget, och den beställs det mååånga ex av nu, och även bokmärken, vepor och mobiler med samma bokmotiv.
har typ trettio böcker som står på tur att bli lästa, men kanske man kan klämma in detektivbyrån också nånstans...
xxsara: JA! Så heter han!
Som sagt, väldigt trevliga böcker, men ändå inte i min smak...
Skicka en kommentar