I kommentarerna till föregående inlägg om pilbågar halkade diskussionen in på nördighet. Det hela blev ett underhållande samtal. Och nu, nördigt eller inte, gräver jag vidare i pilbågarnas underbara värld.
Man vet med bestämdhet att människan har använt sig av pilbågar i minst 10.000 år, troligen längre. Själv har jag börjat mina efterforskningar så att säga baklänges. Det första jag byggde, borträknat alla hundratusen pilbågar jag gjorde i pojkåren, var en sorts modern variant av en Stock, alltså mittpartiet på det som idag kallas recurvbågar. Jag byggde den hafsigt och enkelt av vanlig furu, men adderade en del teknik, bland annat satte jag dit en Plunger. Det var Schweizaren, Vic Berger, som uppfann plungern när han experimenterade för att få pilbågen mindre känslig för felsläpp av strängen. Nu sitter det en plunger på varje tävlingskytts recurvebåge. Själv använder jag inte plungern till det den är avsedd för, utan utnyttjar den för att enkelt kunna flytta pilen åt vänster eller höger. Detta för att testa olika grad av anhåll mellan pil och pilbåge. På historiska bågar blev detta anhåll lika stort (eller tjockt) som pilbågen var eftersom man förr i tiden inte gjorde urskärningar i pilbågarna.
Här startade min resa bakåt i tiden. Att förflytta pilen mer och mer i sidled, bort från dagens tävlingsskyttars centruminställda pilar till att börja skjuta mer och mer snett. Det blev svårare och svårare. Långsamt började jag förstå att en skicklig skytt förr i tiden, han var skicklig. Även piltillverkaren måste varit oerhört skicklig förr i tiden, för varje pil måste böja sig exakt lika mycket för att de ska träffa likadant. Gör de inte det sprider sig pilarna slumpvis och man har ingen aning om var de kommer att träffa.
Nästa stopp blev att begripa Tiller. Tiller är ett statiskt mått och mäts mellan sträng och lemmarna, både över och under Stocken (handtaget). Oftast har man ett positivt värde på Tillern, alltså stränghöjden är högre vid den övre lemmen än den undre.
Det här låter säkert helt obegripligt – och kanske ointressant för de flesta av mina läsare. Men jag ska försöka förklara på ett annat sätt.
Varje bågskytt håller i bågen med handen strax under centrum. Detta medför att kraften i pilbågen fördelas osymmetriskt när man spänner strängen. För att motverka detta ser varje god bågmakare till att göra den övre lemmen, den övre böjliga delen av pilbågen, något svagare.
Det statiska medelvärde man fått fram är att stränghöjden ska bli minst 3 mm högre vid den övre lemmen, ibland mer. Stränghöjden blir högre eftersom denna svagare lem böjer sig mer.
Lämplig Tiller är också avhängigt hur skytten skjuter, framför allt hur han drar bågsträngen vid uppdrag, vilket medför att lämplig tiller kan variera i – just det – det oändliga.
Jag tänker inte förklara mer, men varje läsare anar redan här att ur en till synes vanlig enkel pillbåge kan man börja extrahera hur många kraftekvationer och vektorer som helst.
Min historiska resa har varit lång. Tillsammans med min pilbågmakare börjar jag ändå känna förhoppningar om att all möda strax ska ge frukt.
Med posten idag kom pilbågmakarens första ritning på den pilbåge vi ska bygga.
Nörd eller inte. Jag är lycklig!
5 kommentarer:
Hej Anders,
har funderat och dryftat med hustrun under senakvällen om dina och i liten del mina funderingar om den lilla tingesten på bågen som jag kallade för vibrationsdämpare eller vad det nu var jag kallade den. Men så slog det mig att det måste vara en dämpare som fungerar som extra katapult om den yta som ligger mot strängen är så liten men tillräckligt hög för att bara en gång slå mot bågens ändor vid pilsläpp. Prova att bara anlägga ett gummiband mellan två spikar och släpp den utan att ha en liknande dämpare så dör strängen omedelbart men lyfts den upp bara någon centimeter blir snärten väsentligt bättre. Jag funderar och funderar....hälsar Urban i U-A.
Hej Urban!
Jag tror att du kan ha helt rätt!
De bästa beskrivningarna jag läst på websidor som handlar om pilbågar, har kallat det för att "pilen snäpps iväg bättre".
Just ordet snäppa har inte fått det att klicka i min hjärna, men om stallet faktiskt stoppar upp strängen på sådant sätt att alla andra vibrationer dör, men en enda sista katapultrörelse framåt åstadkoms, ja då har stallet gjort en fantastisk nytta!
Min sträng på min moderna pilbåge kan stå och "sjunga", alltså vibrera i tre sekunder efteråt... Energi till ingen nytta för pilen!
Längden på strängens sång är avhängig på hur jag släppt densamma, även hur hårt jag håller i pilbågen med båghanden. Även om jag strax efter skott lutar pilbågen åt något håll förändras strängens vibrationer. Ändå den vibrerar alltid och slösar med energi efter skottet istället för att leverera all energi till pilen.
På moderna pilbågar, som jag tror jag sagt tidigare, brukar man placera ut olika gummimaterial på strategiska ställen för att ta upp oönskade vibrationer, alltså dämpa dem. Då har man ingenting vunnit. Energin slösar fortfarande bort, om än man får tyst på bågen!
Hej Anders,
lämna resultat när du testat färdigt -är du snäll. Jag kan ju inte låta bli att tänka och prata med alla som har något uns med intresse av mongoliska bågar...som du förstår är det inte många! Har själv bara skjutit ett handfull pilbågsskott. Min kompis som var salig på bågar av alla de slag och hade en massa olika, har flyttat till Gotland och förresten så orkade jag knappt dra fullt med hans bågar. U. i Uppsala
Urban: Resultat avses att redovisas på denna plats.
Förhoppningsvis får vi båge nr 1, den utan stall färdig under februari. Den ska byggas och sen ska limmet härda rätt länge innan man börja göra våld på grejerna.
När båge 2, alternativt att vi applicerar stall på båge nr 1, blir av vågar vi inte ens ha tidsplan på.
Jämte detta "superlightnördande" så har vi tyvärr ett ordinarie liv som ska gå runt också.
MvH
Anders
Jag avundas dig inte men det som satts till världen måste få ta den tid det tar, till slut blir de äldre och ibland äldre än sina föräldrar. I allafall känns det som så när de passerat en viss ålder exempelvis 30 och får egna ungar.......själv är man kvar i världen som om det stått still de senaste 30. Jag är ju bara 57 men jämför jag med våra barn så är jag nog både barnsligast, yngst och mest nyfiken. Det anser dom också. Så tids nog Anders kommer tider när allt som gått på en sorts haltande tillvaro stannar och blir statisk värre...man får hoppas att dynamiken kan uppnås med "barnsligt" intresse för det man gör.
U i Ua
Skicka en kommentar