Jag har ju åkt runt på en massa föredrag ett tag. Till slut blir man alldeles sliten, vet knappt var man befinner sig och tröttheten vet inga gränser. Av Gud vet vilka skäl envisas jag också att åka tåg fast SJ inte verkar funka längre. Tågen varken går eller kommer i tid och plötsligt sitter man ändå på en buss eftersom träd ramlat över strömledningen och igår kväll skulle jag kommit hem klockan 21, men jag var inte hemma förrän 01.17... Och så försöker man fakturera sina resor för att få in pengar så att man kan sätta mat på bordet och då kvaddar ytterligare ett system, det egna administrativa. Hur jag än försöker får jag det inte att funka och så får man sitta och skriva ursäkta-mig-jag-är-klantig-mejl till arrangörer som man trodde man var klar med för över en månad sedan, men vars pengar man inte fått. Så här sitter jag alltså nu och försöker få olika ekonomiavdelningar att ta hand om mina fakturor trots att de tydligen saknar kvitton och verifikat:
Urklipp ur mejl till en av mina tidigare arrangörer:
"...Och förlåt min rörighet vad gäller kvitton osv... Jag kom precis hem från en annan resa och inser att jag bör bygga upp ett system för det här med kvitton! Men det går inte. När man reser lägger man kvittona i någon ficka och sen vet man inte vilka kläder man ska leta i och man minns knappt om det var på "er" resa jag även tog tunnelbana eller om det var på resan efter det, eller om det var på den just gjorda och sista resan - hur som helst har man tappat bort kvittona och tunnelbanelapparna och ibland hittar man hårda pappersmasseknular i fickorna när en skjorta åkt ett varv i maskinen och då anar man att det förmodligen är just det, ett kvitto...
Så snälla, kan vi kappa ihop alla expenser och kalla dem för dygnstraktamente istället? Det borde både Eer ekonomiavdelning och skattemyndigheten acceptera - förutom att jag förlorar några hundra på det tycker jag det verkar toppen och jättebra!!!"
"
8 kommentarer:
"Ursäkta min fula frus otäcka mat" finns det en bok som heter. Har du månne läst den? Dina ursääkter påminner om den titeln!
Ett tips från en företagare till en annan som är lika omöjlig på att hålla reda på sig själv...skaffa en plånbok till! Modell torghandlar-plånka! Stor och bra,hade jag inte den skulle jag vara i ekonomisk ruin annars...
/D
Du har väl en massa papper med dig på dina "rundor". Så en liten pärm med plastfickor som du redan märkt med den aktuella "rundans" olika intäcktsdelar/utgiftsdelar, kan väl inte vara besvärligare eller tyngre, än ett dåligt samvete.
Jag vet hur besvärligt det kan vara men jag har också upptäckt hur nöjd man blir efteråt!!!
Hälsar Urban i Uppsala som just har några kapitel kvar i den nya boken.
Hovslagare: "Var är fem minuters skäll mot ett liv i lättja", var det någon som sa till mig en gång...
Hm, hur ska jag säga, mitt ICKE-system funkar för det mesta! Det spricker bara när jag har med nogranna uppdragsgivare att göra - och då får jag komma med lite undanflykter!
Men en stor plånka kanske vore bra! Min idé om plånbok har hittills varit tvärt om, så liten som möjligt så den inte känns så klumpig i fickan, men just på "affärsresorna" kanske man skulle ha med sig en till och större...
Urban: För många år sedan var jag mer noga. Jag gjorde i ordning en sådan pärm som du talar om, en jättebra pärm!
Där låg, i fina fickor, i kronologisk och alfabetisk ordning
1) Mina olika föredrags manus.
2) Vilka jag skulle åka till.
3) Kalender o Adresser.
4) Fickor för kvitton...
Men något i min själ gör att jag ju äldre jag blir, ju mer skiter jag i allt som jag egentligen inte tycker om.
Jag tycker inte om den här ordningen!
Jag tycker inte om att lägga tid på att skapa ordning!
För trots allt, tar det mindre tid att skita i det och hoppas att de flesta kvitton och verifikat kommer i någorlunda ordning - och de gör de till deklaration, men tyvärr inte i detta läge, när plötsligt flera uppdragsgivare också ville ha verifikat.
Det ställer faktiskt till enorma problem, för bifogar jag verifikaten, såvitt jag hittar dem, har jag sedan inga kvitton till min egen deklaration sen och då får jag ju betala 64% i skatt och sociala avfigter på mina utlägg också...
Nå. Jag har precis uppfunnit ytterligare ett system. När jag sitter på tåget, Tunnelbanan, vad det nu är, så fotograferar jag mina kvitton med digitalkameran. Dessa bilder mejlar jag sedan till uppdragsgivarna, i det fall de vill ha verifikat...
Fast detta har jag ännu inte satt i system. Jag har bara testat det under sista resan.
Jamendärserdu!!Du har ju tänkt till. fan va bra när man sitter i skiten och helt plötsligt fattar att man kan ju faktiskt kliva ur dyngan. Uppskattar din uppriktighet och jag kontrar med att jag gjort precis tvärtom. Efter många försummliga år där papper och deklarationer har skitits i och jag fick betala ett högt pris men nu är det över. Tack vare att jag ordnade, eller rättare sagt fick lov att få hjläp att ordna. Men nu är det gjort!!!
Hälsar U i U.
Jag gillar verkligen det här draget av kvitto-anarki som ämnet tagit här! Jag tror dessvärre inte min revisor håller med om den filosofiska inställningen vi dyslektiker har...
Nu får det vara nog!
http://vanderblij.blogspot.com/
Urban/hovslagare*: japp, jag är nöjd - och så länge jag lever i tron att mitt slarv kostar max tusen kronor per år i verkligt bortslarvade kvitton så är det värt det.
hovslagare: kul att du blivit med blogg igen... skriver jag på resande fot.
Skicka en kommentar