För tio dagar sedan, eller så, var jag på arbetsförmedlingen. Man borde vara glad i hågen när man går dit eftersom det är meningen att det ska vara en snäll och hjälpande institution.
Istället är det ren skräck. Det första jag fick i ansiktet vara att enligt reglerna ska man flytta om man inte hittar jobb, osagt inom vilken tidsperiod. Att konjunkturen vänder och Östersund åter kan behöva arbetskraft är inget man tar hänsyn till. Jag försökte framföra att det vore bra dumt; ska vi slita min hustru från det jobb hon har som rektor? Ska vi rycka upp tre barn som har trygghet där de är? Eller är det er mening att splittra familjer?
Platsförmedlaren bara blinkade.
- Lyckas du inte få ett jobb måste du flytta.
Vi kom in på mitt författarföretag. Jag startade det som hobbyverksamhet för många år sedan och som tur är, är det fortfarande klassat som sådant. (Som "äkta" egenföretagare är man helt rökt. Det har alla, röda som blå regeringar, genom alla tider sett till).
Min plan innan jag mötte af var att jobba på så mycket som möjligt i mitt företag och så kunde af fånga upp mig de perioder det inte gick bra. Platsförmedlaren såg oförstående på mig, så kunde det inte gå till och i nästa andetag sade hon:
- Vi har en skogsbonde här som behöver arbete utfört. Vi kan betala din lön så får du jobba hos honom.
Det svindlade för mig, af ansåg att jag skulle hjälpa en rik skogsbonde med gratis arbetskraft som skattebetalarna skulle stå för, allt medan jag inte fick driva mitt eget företag vidare.
Jag kunde inte se någon för Sverige god ekonomisk logik i resonemanget. Jag berättade att min prognos var att jag åtminstone skulle skapa en halvtid åt mig själv i mitt eget företag, men att jag inte kan leva på en halvtid. Platsförmedlaren bytte ämne...
* * *
Jag väljer att bryta skildringen av besöket hos arbetsförmedlingen precis här. Det fortsatte i 70 minuter. De som arbetar där gör givetvis rätt när de följer det av regeringen stipulerade regelverket. Att det slår blint och märkligt på indvividnivå när man sitter där och ska följa reglerna är inte platsförmedlarens fel.
Mitt val är att inte ta strid. Jag söker arbete för fullt. Från städjobb till försäljare. Ica Maxi i Östersund håller på att byggas. På 45 platser fanns det förra veckan 650 sökande som i ren panik söker jobb bara där. Det ger en fingervisning om hur arbetsmarknaden ser ut på orten.
Enligt reglerna ska jag kasta in den 651:a ansökningen, men där någonstans drar jag gränsen för vilka kontraproduktiva handlingar jag går med på att utföra. Dessutom känner jag killen som startar affären. Han vet att jag skulle bli den sämsta att ha drällandes i butiken - inte orkar han med fler ansökningar heller.
Samtidigt. Det är ingen mänsklig rättighet att vara författare. Jag har haft ynnesten i 20 år att syssla med det jag älskar. Jag har ett lyxproblem!
Förutom:
Jag ska till arbetsförmedlingen imorgon måndag. Jag ska vara där från kl 10 till 15. Benen viker sig redan under nerverna.
("Benen viker sig under nerverna" är troligen ett citat eller parafras efter Majakovskij).
* * *
Mot min vana lägger jag ut det som jag den kvällen skrev i SPD. (Sporadiska Periodiska Dagboken). Det kan delvis betraktas som ett svar på alla vänliga kommentarer jag fick under förra inlägget: Att ge upp hoppet.
UR SPD. (Mina privataste anteckningar)
Jag går genom de tomma rummen
alla de universum jag en gång ville måla
med mina vackraste bokstavsfärgade drömmar
och inuti oregerliga mig skär
ännu en förvirrad dag
eftersom jag fuskat med döden.
Jag skriver mig fri i stulna ögonblick
i övrigt tvingas jag röra mig i den sorts
döda stillhet jag i alla år undvikit i panik
Det handlar om
de människofientliga kraftfält
endast byråkratier förmår alstra
Men tro inte att arbetsförmedlingens
tunga tryck kan betvinga det
mod jag ändå besitter
Det finns ett aber dock;
den absoluta troheten mot mig själv
är inte stridslysten, den är mjuk och
ligger öppen och oskyddad och naken
ett rådjursöga som inte kan fly utan måste
stanna på skådeplatsen för alla märkliga
påhitt som kallas mänskligt civiliserat liv
så, för att leva och andas en sekund till
undviker min blick platsförmedlarens
(för mig) lite otydliga och blurriga nuna
Jag ser genom fönstret en himmel
som rister i de första takterna
av en förintelsehymn
Hjärtat slår så det gör ont
jag kan inte höra min egen röst
förneka att jag vill vara författare.
Istället: Förintelsehymnen stegras
rullar genom korridorerna och ackompanjerar
det torra ljudet av blanketter som fylls i.
Jag är inte längre det jag vill vara
inom mig skriker mitt första bud
min enda ledande tanke genom alla år:
Det du vill ha gives icke, det vinns.
* * *
10 kommentarer:
Ett meddelande från Svensk Myndighetskontroll:
Vi har på olika vägar förstått att Ni har vissa problem med den myndighet som kallas arbetsförmedlingen.
Var inte orolig, det har alla.
Obekräftade rykten säger att förmedlingen i Bjuv en gång i oktober -87, förmedlade ett arbete men oberoende experter har avfärdat detta såsom varandes allt för otroligt. Vi här på Myndighetskontrollen är beredda att hålla med.
Följande förslag lämnas i Hr. Widens fall:
När din förmedlare stångat sin panna blodig och du har slutat skratta åt eländet så varför inte ta ett av de få erbjudanden som finns och är vettiga på Af nämligen att få ett "starta eget" bidrag som utgår i form av månatlig ersättning i fem månader eller nåt sånt. Du skrev nämligen att du hade kört med hobbyverksamhet fram till nu och det borde innebära att du har möjlighet att få detta.
Kostar inget att fråga!
Ha det gött!
Oj, aj, känner med dig, AF-träsket är en kuslig och smått bisarr tillvaro om man alltid varit van vid att försöka göra rätt för sig och är van vid förtroende. Så småningom vänjer du dig vid skådespelet och att det ingår i rollen som arbetssökande att vara konstant misstrodd, försök att inte ta det för personligt. Har du tur kan det dyka upp något jobb via AF, men du hittar det säkert lättare på egen hand.
Jag och många andra upplevde det där efter att "IT-bubblan" sprack.
Tankar om en låg grundläggande ovillkorad "medborgarlön" eller liknande känns inte så tokig när man varit inne i systemet. Hellre lite mindre pengar och att slippa misstro och en massa byråkratiskt pusslande med deltidsstämpling och regler när man hittar ströjobb på deltid innan man hittar något mer fast.
Ett (möjligtvis risigt men) någorlunda skuldfritt boende och en trädgård man kan odla sin mat i är annars en alternativ grundtrygghet, dygnets timmar är en av de få konstanta tillgångar man kan lita till. Kolla t.ex. in på alternativ.nu där du kan möta många "alternativa" livslösningar som nu tack vare internet är lättare att ta till sig och fördjupa sig i.
Schlaugs 1:a-maj-tal (till sina katter) är också tänkvärt i kontrast till "arbetslinjen".
Kära nån, det är så trist att få bekräftelser på hur det är. Vi tror det ju, men bekräftelser är alltid otäcka.
Påminner om min situation men med försäkringskassan. Jag hänvisar till moderata bloggar och mejl från moderata politiker, jag fått för att påpeka vilka regler som gäller. Handledaren har inte fått någon information. I det går jag och väntar på nya beslut, i ett regelverk som ingen verkar kunna.
Sverige är fantastiskt:-(
Kan tyvärr inte göra annat än nicka instämmande, känner igen mycket av det du berättar om AF.
Tyvärr så finns det gott om skräckhistorier om denna myndighet, en är en kvinna som fick a-kassan indragen för att hon inte närvarade på AF's jobbsökarkurs eftersom hon var på arbetsintervju.
Andra exempel är de du tar upp, nämligen familjer som splittras eftersom en part är arbetslös och tvingas veckopendla till det nya arbetet.
Önskar dig lycka till!
Hm, skulle inte tro att du står ut med det där stället (af) särskilt länge. Jag var arbetslöst arkitekt i tre år i början av nittiotalet. Jag sökte, tillsammans med 600 andra de två jobb som utannonserades under perioden, även på annan ort sökte jag jobb efter något år. Men det fanns bara ett att söka. I Hamlstad, jag fick det inte.
Well, jag flyttade, till Frankrike. Här finns egentligen inte heller så mycket jobb, men mer i af.
Arbetsförmedlingen och de där kurserna man måste gå för att inte förlora a-kassan var en mardröm. Gick en som lät jättetjusig, EG och EG-franska. Vi var ca 25 högutibildade som skulle lära oss SVENSKA, ordklasserna och ta ut satsdelar! Några av oss hade läst språk i många år på universitetet, resten var civilingenjörer, arkitekter och ekonomer.
Det var rena rama snurren.
Vad du kanske kan söka: lärarvikarie, byråkratjobb i kommunen, politikerjobb? + alla andra jobb som du redan tänker dig, ica-maxi etc.
Minns att jag sökte ett jobb som kläd/tygsorterare på Emmaus, som jag heller inte fick. Vilket i och för sig inte heller gjorde så mycket, för det var sämre betalt än a-kassan.
Kan bara önska dig lycka till!
Din beskrivning av AF är givetvis korrekt. Nu och tidigare.
AF förmedlar inte jobb. De förmedlar regler. Och bokar in tider du ska sitta där och plågas.
Jobb, det får man skaffa själv.
Problemet är att man måste (?) blanda in AF i det hela.
Pga regelverket.
@ Michael: Ha, ha! Tack jag hann läsa din drapa innan jag åkte in till af, vilket kändes stärkande och roligt.
I nuvarande tappning får man Starta-egetbidrag i 3 månader. Jag ger mig inte in i den karusellen just nu, jag vet att mitt företag inte kommer att ha bäring i denna lågkonjunktur inom den snäva tidsrymden.
@ Erik.
@ Fritt ur hjärtat:
@ Martin Otyg.
Om jag hinner ska jag senare göra en postning om dagens af-träff.
Inom ramen för den verksamheten var det riktigt bra och trevligt.
Jag blev bemött både glatt, trevligt och mänskligt - och med respekt.
@ Karin: Jag ryser av din berättelse, jag vet, jag har snuddat vid liknande när jag skrev min bok nr 2. Då höll mitt "hobbyföretag" också på att klappa igenom och man ville tvinga mig in i värsta skiten. Som tur var bytte jag helt fräckt arbetsförmedlare, träffade en otroligt intelligent sådan, han hjälpte mig att ta kontakt med Almi, som i sin tur lät mig skriva boken klart. Visserligen fick jag prestera en massa onödiga affärsidésplaner, och annat pappersjox, men faktiskt hann jag skriva klart en bok, samt jobba upp mitt företag igen, vilket den gången tog 5 månader, så var jag helt på banan igen...
Skillnaden nu är att reglerna blivit hårdare, och jag inte orkar kämpa. jag skulle kunna ta starta-eget-bidrag, men jag orkar helt enkelt inte dra en sådan karusell just nu.
Just nu är jag tacksam faktiskt att jag får lite ekonomisk respit att försöka hitta annat sorts arbete som kan fylla ut mina ekonomiska svackor.
@ Lars-Erick. hör och häpna. Jag tycker fortfarande reglerna både personalen och jag måste följa, men idag mötte jag hela 4 trevliga arbetsförmedlare.
Helt otroligt positivt och trevligt.
Att de sedan var tvugna att anvisa mig 3 hela jobb, där samtliga är sponsrade av skattebetalarna, istället för att jag får lyfta mitt eget företag, kan jag ha både synpunkter på och värderingar ikring.
Men jag väljer att inte bråka.
Och sanningen är den att mitt företag just nu är i kris. de som anlitar mig, främst länsbibliotek, kommunala skolor osv, har ju inga pengar just nu. så är det ju bara.
"den absoluta troheten mot mig själv
är inte stridslysten, den är mjuk och
ligger öppen och oskyddad och naken"
Du skriver så bra så det gör ont.
Keep it up. AFs regler är bara konstiga o förvirrade. Jag är själv mitt uppe i samma konstiga diskussioner.
Lycka till med skrivandet och med AF.
/T.
@ Tiger: Tack : )
Ja, det är som vanligt förstår jag. Kommer ihåg en devis som ett gammalt original i Sollefteå myntade:
-Här får Ni inte vara men gå ingenstans.
Med anledning av Mods ansamlingen som samlats utanför Bergrens Konditori en fredagkväll.
Så känns det lite också I AF världen där man skall varken skall finnas och inte synas för då förstör man statisiken.
Nej skrota systemen med allt. Bränn ner och bygg nytt.
Det blir nog Piratpartiet!!
Skicka en kommentar