måndag, september 14, 2009

Den blåsta organismen folkrörelse -vs- Partiet som är en folkrörelse

Det kommer oroliga mejl till mig efter min arga postning i lördags. Jag väljer att strax kopiera in ett av dem här i bloggen som visar på det deltagande, den oro och den febrila men ändå redliga kamp som pågår under ytan.

Trots bloggar och twitter och facebook och allt vad de nu heter, de nya sociala medierna, så syns det inte utanför den egna kretsen hur vår folkrörelse fortfarande är ytterst vibrant och levande.

Folkrörelse kan vara ett ord som leder tankarna till något förlegat och kanske är det därför det riktas hat och misstankar och illvilja mot själva folkrörelsetanken från liberalt håll, vilket är svårt att förstå eftersom både liberaler och socialdemokrater vill befria människan.

Det är vårt gemensamma mål; att befria människan, men vi ser förstås lite olika vägar till det där målet. Liberaler har fått för sig att alla ska slåss mot alla, vi socialdemokrater tror att det är en bättre och trevligare väg för människan om vi samarbetar.

Det är, enkelt uttryckt, den stora grundskillnaden i synen på vad som kan vara bästa metod och väg fram till ett drägligare och trevligare liv för oss alla: Kriga om största möjliga ekonomisk egna vinning, eller samarbeta för att alla ska få det bra mycket bättre.

En folkrörelse är inget konstigare än att människor letar sig till olika arenor eller medier där de kan samtala och på så sätt driva fram nya idéer. Ändå väljer flera liberala skribenter att beskriva folkrörelsen som om den vore en fullständigt egen men mycket blåst organism som ideligen låter sig förnedras och föras bakom ljuset av sin dompterande och elaka ledning.

Tvärt om finner jag storhet i folkrörelsen. Jag har som yrkesutövande journalist och senare författare valt att ställa mig utanför alla former av politiska sammanslutningar. Detta för att inte hamna i en sorts jäv.

Jag har på ett närmast patetiskt sätt förfäktat att jag är och vill vara fri skribent och författare. Att jag inte har några som helst bindningar.

Så klampade jag in i rörelsen dagen efter det att Alliansen tagit makten. För jag uppfylldes av en enda tanke; Alliansen måste bort. Särskilt nu när de har en ledare som säger en sak, att han representerar det nya arbetarpartiet, men rent praktiskt för rakt motsatt politik och demonterar det han säger sig omhulda; det lilla som är kvar av folkhemmet.

När jag tog steget in i rörelsen berättade jag direkt att jag har en frihetlig grund, vill forsätta att vara fri skribent och om jag måste kalla mig något så blir det anarkist.

- Coolt, sa den nya bekantskapen strax bredvid mig på mötet. Så utbrast han: Det är fantastiskt att vi kan hålla ihop oss, alla oss invidualister och frihetssträvare. Vi är en sagolik och sannskyldig bukett med vildblommor - ändå kan vi till sist föra fram gemensamma tankar, gemensamma idéer om hur vi bäst ska bygga ett samhälle för alla.

Jag gapar fortfarande efter tre år i partiet. Av förvåning. Av beundran. Man hanterar otroligt svåra saker. Tillsammans. Omkring 100.000 medlemmar som i grunden är lika disparata som jag. Det finns de som stirrar sig blinda på och ideligen bråkar om att det existerar en arbetaradel inom partiet, att det finns proppar och politrucker och maktfullkomliga as som sitter ivägen.

Visst är det så. Det kommer alltid att vara så och då måste vi påminna oss: Vi har att ständigt begränsa makten hos dem som vi andra har givit makt.

Men det är också rent hisnande högt i tak. Jag som anarkist kan och får oblygt vara med och diskutera, skriva motioner, hålla utbildningar - och blir erbjuden politiska uppdrag jag nekar att ta. För där någonstans svindlar det till i min anarkistiska själ. Jag kan vara med och bidra med tankar och idéer, men kan inte förmå mig att åta mig politiska uppdrag.

Mina kamrater ser det som en naturlig del av tillvaron, att ta ansvar.

Jag ser att de har rätt, man måste ta ansvar, men som anarkist kan jag bara ta ansvar över mig själv. Det strider mot något grundläggande i min själ att inta en ledande position där jag oundvikligen blir tvingad att leda verksamheter och andra människor.

Jag tål inte själv att bli ledd och kan därför heller inte leda.
_____

I lördags spydde jag galla över partiledningen.
Det är inte något effektivt sätt att få sin vilja igenom. Det är bara dumt.

Samtidigt är jag glad att jag gjorde det, för den postningen har gett så mycket. Den gav frihetskämpande liberaler som Ingerö bevis för att folkrörelsen inte fungerar.

Inom folkrörelsen gav mitt vredesutbrott det rakt motsatta. Det visar att det är helt okey att vara människa med fel och brister. Medlemmar i alla skikt, med eller utan politiska uppdrag hör av sig till mig, med oro. Inte över att jag är förbannad och svär över ledningen, utan för att jag kanske ska lämna dem.

När vi sopat bort alliansen och fixat integriteten. Då kliver jag av. Inte förr.

Och här ett av mejlen som jag hoppas kan spegla en del av det arbete som pågår inom partiet, som är en folkrörelse.

Hej Anders

Jag läste precis ditt väldigt känslomässiga blogginlägg om tankarna att lämna socialdemokraterna. I fråga om privatlivets skydd kommer det bli omöjligt att åstadkomma verklig förändring utan socialdemokratin, och för att få partiet att svänga krävs det att folk inom partiet driver linjen. Det är många som gör det, det är många som lägger ner otroliga mängder tid och energi för att få partiet att svänga. Vi behöver dig och dina insatser även framöver, och då måste vi ha dig kvar.

Vi kör över ledningen på kongressen. Kommer du?

PS.
bla riksdagsmän, men även "vanliga" medlemmar har sänt mejl med tips och råd hur vi ska fortsätta kampen för att fixa biffen på kongressen." DS

10 kommentarer:

Johan Ingerö sa...

Men snälla nån,

Vet du vem som först började hacka på integriteten i stor skala? Det var inte alliansen, kan jag meddela. Snacka hur mycket ni vill på era kafferep, det kommer inte att ändra politiken i grunden. Varför har inte din partiledning klippt till hårdare i de här frågorna, tror du? Det har ju inte saknats tillfällen.

Svaret är naturligtvis att de, i händelse av valseger, inte kommer att agera speciellt annorlunda än alliansen. Det här handlar om internationell säkerhetspolitik, inte om partiföreningen i Knäckebröhult.

Sophia sa...

Ja, om jag nu får vara petig och hålla oss till sanningen så skrev jag "om folkrörelsernas felaktiga legitimitet som demokrativerktyg". Det vill säga inte om huruvida folkrörelserna är demokratiska utan syftandes på att beslut där man kan visa stöd från en folkrörelse magiskt anses demokratiska.

I övrigt har förstås Johan en poäng. Han har en irriterande förmåga att ha det.

ConnyT sa...

Du skriver: "Kriga om största möjliga ekonomisk egna vinning, eller samarbeta för att alla ska få det bra mycket bättre"

Jag är själv egen företagare och vänder mig lite mot denna grova förenkling. Att driva företag handlar (i alla fall för mig) om mycket mer än att maximera ekonomisk vinning för egen del. Dessutom kan man samarbeta i grupp för att tillsammans nå ekonomisk vinning.

Anders sa...

@ Johan Ingerö; Jag tyckte att jag alldeles nyss förklarade i en kommentar på din blogg att det är ett av mina skäl att vara medlem i SAP.

Jag nämner det även i detta inlägg, liksom det mejl jag copierat in i postningen nämner samma sak; Det är förbålt viktigt att vi som gillar integritet får övervikt i Sveriges största parti, SAP.

Anders sa...

@ Sophia, du får förlåta mig, men jag förstår inte vad du vill framföra.
Eller snarare, du rabblar något som för mig är en ickefråga. Inte äger aktualitet för mig.

Anders sa...

@ Conny T:
Jag är också egen företagare. Jag skulle inte hålla på med det om det inte gav mat på bordet...


Det finns givetvis flera orsaker till att jag gått med i SAP.

Jag äger stor värdegemenskap SAP. Men framförallt är det ett stort parti, kommer så att förbli, och jag kan inte se att jag kan hitta en bättre arena för att driva vissa viktiga frågor, exv frågor som rör frihet och integritet.

Jag är ju i hjärtat anarkist.

Som bekant har mitt parti tagit en hel del felslut på integritetsområdet historiskt.
De skulle ta ännu större felslut och begå ännu större tabbar om inte sådana som jag fanns inne i apparaten och påverkade.

Det finns också olika slag av anarkister. Ibland är jag väldigt mycket vänster, det kallar jag solidaritet. Den är viktig för mig. Jag ser inte hur man kan bygga ett samhälle utan att den sidan av oss får ges så stort utrymme som möjligt.

Å andra sidan är jag också mycket höger, jag driver som sagt eget företag och anser att samtliga riksdagspartier pinkar sådana som mig, alltså mikroföretagare rakt i ansiktet.
vi är 900.000 mikroföretagare i Sverige och regelverket fortsätter att vara fullkomligt kafkalikt, trots att varje tillrädande regering under hela min livstid sagt att :"nu ska vi fixa det och underlätta för företagare...."

Ytterligare ett skäl att vara med i SAP är att tjata om hur det är att vara sk mikroföretagare....

urholka stenen... inifrån...

* * *
När Mona tillträdde hörde jag henne i radio faktiskt tala trovärdigt om oss mikroföretagare. Det var en av de förändringar som hon såg som nödvändigt i partiet; synen på enmans eller fåmansföretagaren.

Det finns sådan vilja i partiet. Tyvärr tror jag den viljan bromsas rätt kraftigt av andra krafter.

Så jag tror att vi är tämligen eniga Conny T. Att driva företag handlar för mig om att kunna göra det jag älskar och är bra på.

Det finns också något vackert i att företag blomstrar; om allt står rätt till skapar de då produkter och tjänster som behövs och andra blir glada av.
Klarar företaget inte i längden att leverera nödvändigheter till rätt kvalitet, tja då försvinner det företaget och personerna i det måste börja ägna sig åt annat.

Så långt allt väl. Jag tror jag även har med mig Ingerö på det.

Men vi ser ju också motsatsen, företag som är multinationella och lyckas få lagstiftare i alla länder att stifta lagar åt dem så att de kan agera utpressningsmaffia, på helt legal väg.

Farmorgun sa...

Grattis Anders, nu pratar ledande politiker om riksdagens arbetssätt i den panel med Birgitta Olsson, Leif Pagrotsky, Josefin Brink, Per Schlingman och Barbro Hedvall som Karin Alfredsson samlat för att i SVT 2 kommentera statsministerns tal vid öppnandet idag.

Anders sa...

@ Farmor: Gud vad skönt att höra!
Inte en dag för sent!!

Hoppas de dammar av regeringsformen, framtagen av bla Rickard Sandler och börjar hålla sig till den.

Gjorde man det skulle demokratiunderskottet och de därpå följande problemen bli färre i kammaren...

Lars-Erick Forsgren sa...

Kul o viktig debatt.
Johan I har tyvärr rätt i att det inte var Alliansen som började med integritetskränkande lagar o tillämpningar. Inte heller med den sociala nedrustningen. Det gjorde sossarna o alliansen har hängt på. Reinfeldt vill ju vara såååå lika sossarna...

Men OK, jag förstår att du vill reformera s inifrån. Och jag känner starkt för mkt av dina syften.

Betr riksdagens arbetssätt finns alltför mkt att säga för att kunna göra det här. Men Ann Marie Pålssons AB-artikel är ju en avstamp.

Anders sa...

@ Lars-Erick:
Ja. Under 60- och 70-talet byggde SAP i en ohejdad fart upp en välfärdsapparat som faktiskt blev för stor. Den började kosta för mycket.

Sen kom med jämna mellanrum, borgerliga regeringar och slog hål i statskassan ytterligare genom att inte finansiera sina skattesänkningar på ett vettigt sätt.

För att sammanfatta: Båda sidorna har skuld i att välfärdsstaten måste saneras, måste korrigeras och bygga om.

Det är inte fruktsamt att vi fortsätter att klanka på varandra för att det blev galet.

Nu ska vi hitta vägar framåt att skapa båda sakerna både du och jag vill: Befria människorna i all utsträckning det bara går, samt bygga upp socialförsäkringar och välfärd som är anpassade efter verkligheten och det maximala skatteuttag som går att ta.

Just nu för jag ett mycket givande samtal med "livbåten", om just socialförsäkringar och om att förbättra för oss småföretagare.

***
Ska i em försöka hinna läsa AB-artikeln du pekar ut. (sonen ska till tandläkarn för första gången o lite stök, men jag ska försöka hinna finna ett hål i tiden!)