onsdag, november 11, 2009

Nothing else but awesome



Min hustru är tolerant. Jag får göra allt jag vill för henne. Utom detta. Hon har utstått 11 års tjat nu. Jag tjatar inte ofta, tar upp ämnet en gång per år och ägnar således 364 dagar åt att i tysthet planera, visualisera men även vässa min argument för hur lycklig jag skulle bli.

Det finns en annan klippa i Norge, en klippa som ger betydligt bättre säkerhetsmarginaler. I mina ögon är det lika säkert att hoppa från Kjerag som från ett flygplan på tusen meters höjd.

Hustrun har hoppat ur flygplan. Hon har några hundra hopp. Hon både kan och förstår alla säkerhetsaspekter, utom en; i hur mycket högra grad jag rent psykologiskt har 'habiterat' mitt beteende i frifall. Jag har tretusen hopp.

En fundering: Jag får högre stresspuls och obehagskänslor (läs ångest) när jag tänker på att träffa arbetsförmedlingen, än jag får när jag planerar ett hopp från en klippa.

När det gäller vissa tilldragelser i vardagslivet har jag ingen som helst stresstålighet, allt medan jag i andra situationer söker maximal utmaning och därmed maximalt adrenalinpåslag.

Att förbereda mig mentalt och fysiskt, att skaffa kunskap och sedan hoppa från Kjerag är min högsta jordiska dröm.

Fast hustrun har rätt i en sak. Jag kommer aldrig att nöja mig där. Hon förstår att hon inte kan släppa mig dit. För jag vill flyga som killen på filmen.

Han har inga marginaler kvar.

Existentiellt, filosofiskt men även politiskt ger denna min brinnande längtan djupa tankar kring frihet och vad frihet är.

Länge var det förbjudet att hoppa från klippväggar som Trollväggen i Norge. Det kostade så mycket att skicka ut räddningsteam.
Nu har politikerna vänt. Man tillåter hopp från klippor och välkomnar att det blivit en lukrativ kommers kring hopparna.

Från världens alla hörn reser sådana som jag som är sugna dit. En del bara går och kikar och våndas, andra tar en kurs och hoppar.

10 kommentarer:

Britta Sethson sa...

Jag tycker att du ska lyssna på din fru.

Har du prövat draghundskörning på fjället. Det ger också fantastisk frihetskänsla men inte lika livsfarligt.

Beelzebjörn sa...

"Jag får högre stresspuls och obehagskänslor (läs ångest) när jag tänker på att träffa arbetsförmedlingen, än jag får när jag planerar ett hopp från en klippa."

Dagens citat, tror jag. ^^

Anonym sa...

Såg en dokumentär om det här, och han som de gjorde doku om berättade i slutet om sin kompis, som tyvärr kraschade in i berget i italien. Han skulle nämligen också varit med i soffan i dokumentären. (om det inte var just denna killen i dokun då - minns ej).

Anders sa...

@ Britta: Hundspann är hur trevligt som helst!
Nu var det länge sen, men jag har vänner i grannbyn som har hundar och spann!

Anders sa...

Beelzebjörn: Där ser man! dagens citat :)

Anders sa...

Anonym: Två av mina vänner har dött... Från 2 olika klippor.
En av dem vid Kjerag 1996 två veckor innan jag planerade att åka dit för att hoppa. (det var innan jag träffade hustrun, jag var ungkarl och hade ingen att ta hänsyn till)

Jag avbröt mina planer den gången. Min kamrats död gjorde mig mycket sorgsen - och fundersam.

Att lusten kommer tillbaka kan jag inte förklara. Och med sådan styrka?!

maloki sa...

Oh underbart härligt vackert! :D

Anders sa...

maloki: Visst är det :)

Anonym sa...

det där ser fantastiskt kul(och kanske lite livsfarligt) ut.

Do it!

/AH

Anders sa...

AH: Ja, drömmen om att flyga kan inte bli mer förverkligad!

Do it, säger du.

jag får fortsätta bearbeta hustrun!