Var människa, en samling flyktiga idéer

Vad är viktigt?
Det finns inget svar på det. Varje idé om vad som är viktigt är just en idé. Kan aldrig bli något mer.
Läran om Jesus Kristus är viktig, för dem som tror på Honom.
För somliga blir denna tro så central att de vill missionera. De uppfylls av tanken att sprida glädjebudskapet om frälsning, nåd och förlåtelse till andra.

Sammantaget är den kristna tron en idé som omfattar omkring en miljard människor.
Omkring lika många tror att Muhammed var Guds profet.

Judendomen och hinduismen är de äldsta religionerna. Dem föds man in i. Här gäller budet: ”Föröken eder”, alltså älska varandra, så ärvs och sprids tron.

Inte för så länge sedan trodde vi på våra breddgrader på åskguden Tor och krigsguden Oden. Vi var vikingar. Somliga påstår att ordet ”vikingar” på fornnorska betyder ”plundrare”. Det kan vara sant, och ligger lagrat i min hjärna som en sanning, men kanske är det bara en felaktig idé jag har. Kanske betyder viking inte alls plundrare, fastän jag tror det.

Allt jag vet är exakt så osäkert. Ett minne finns där och det känns fast och visst, jag har bestämt läst eller hört att det är så, men vid närmare betraktelse vet jag aldrig säkert.

Ett annat minne dyker upp; det börjar som en kedja av årtal. Först Columbus ”upptäckt” av Nya världen år 1492. Strax efter ett annat minne, men i verkligheten en mansålder senare, landade biskop Diego de Landa på Yucatanhalvön år 1549. Det blir lättare om jag säger Mexico.

I nästan trettio år vistades och verkade biskop Diego de Landa bland de människor som bebodde halvön, spillrorna efter mayafolket. Han närmast förstummades över de otroliga pyramider och tempel som fanns. Byggnader långt större och mer fantastiska än dem han lämnat bakom sig i Europa.
Biskop Diego de Landa fascinerades så djupt att han i detalj nedtecknade och redogjorde för hur mayasamhället fungerade. Han hittade även deras skriftspråk och var intelligent och tålmodig nog att lyckas förklara hur det var uppbyggt och hans tolkning ger fortfarande vägledning, nu 400 år senare, om än forskare av idag kan se att han hamnade en aning snett.

När den skarpsinnige iakttagaren Diego de Landa gjort allt detta började han samla in skrifter. Han tog det intet ont anande mayafolket till hjälp. Så brände han alltsammans.
Uppfylld av nit och kärlek till idén med det goda i kristendomen och sin iver att utrota hedendomen lyckades han väl, endast fyra skrifter undkom biskopens bokbål och finns bevarade.

Idag fylls vi av andra idéer, säkert även de flesta av er som läser det här; ”Fy farao, vilken kulturvandalism!” hör jag er nästan utropa.

Idén att vi måhända inte bör förstöra andras språk eller kulturskatter, eller ens ha ihjäl varandra, börjar så smått sippra in i oss. Sakteliga har vi människor skaffat oss en ny värdegrund. Vi klarar till och med delvis av att hantera att det finns flera olika religioner.
Att du och jag står ut med alla dessa olika trosuppfattningar är inget vi bör yvas över, för den idén har vi ärvt av någon anonym annan, eller mer exakt har vi gradvis övertagit ett helt opersonligt kollektivs tankar som tycker ungefär så. Det ligger i vår tid att tycka så, tro så.

Men åter till mayaskrifterna. Det var i högsta grad synd att biskop Diego de Landa brände dem. För en del forskare börjar tro att Mayafolkets högtstående kultur gick under på grund av klimatförändringar, delvis orsakade av dem själva; de högg ned för mycket skog, bland annat för att skaffa ved till putsframställningen som de ville putsa sina stora byggnader med. Torka och erosion blev en första följd. Därpå uppslitande inbördeskrig om mat eftersom svält härjade. Så gick en fantastisk och blomstrande kultur under.

Vi står inför samma problembild, en klimatförändring troligen orsakad av oss själva.
Vad tänkte mayafolket? Vi vet inte eftersom vår nitiske vän biskopen brände skrifterna, men det troliga är att deras kungar och herremän fortsatte att kortsiktigt höja sin egen status, prestige och makt, ungefär så som sker idag i vad vi tror är modern och medveten tid.

Vi fortsätter framåt på det sätt vi vant oss, trots att det finns framsynta forskare mitt ibland oss som säger: ”Vi måste ned till en tiondel av den konsumtionstakt och rovdrift vi bedriver. Då har vi en chans.”
Istället accelererar vi konsumtion och förbränning. Vi formligen pumpar upp koldioxid i vår sköra atmosfär fast vi vet att den är tunn som skalet på ett äpple.

Det märkliga är som sagt att vi vet allt det här. Våra politiker skriver under globala överenskommelser, och tvingar industrin att handla med utsläppsrätter. Men utsläppsrätterna är så väl tilltagna att ingen bromsning sker. De är ett bländverk. Istället ökar takten inte bara på konsumtionen utan även koldioxidhalten i atmosfären. Parallellt och paradoxalt tror vi på och omhuldar en annan idé, att ständig tillväxt inte bara är lösningen utan vår enda väg till fortsatt lycka.

Vi vet att i sinom tid går vi under om vi fortsätter på samma vis. Vi går under globalt, precis som Maya gick under lokalt.

Vi vet. Vi bär denna rätt skrämmande idé om vår egen undergång inom oss.

Frågan är om vi anser att det är en viktig idé.
Tillräckligt viktig.
Vi beter oss som om den inte var det.


<<<<<<<<<<<<<>>>>>>>>>>>>>>>


I botten av dessa idéer, i det djupa och därmed helt vardagliga medmänskliga sammanhanget, hamnar jag i meditation över salig Diego de Landa. Hur tänkte han? Hur var han funtad? Hur kan man i trettio år umgås med, uttolka och tjusas av en kultur för att sedan bränna dess mest koncentrerade och därmed troligen viktigaste lämning, skrifterna?

Hans gärning, att uttolka en annan kultur så pass bra som han gjorde, bär vittnesbörd om att hans själsliga förmågor översteg mina.
Insikten bekymrar mig: Att kloka människor i så hög grad kan begå fatala brott bara för att de bärs av en idé.

Jag återkommer därför till grundfrågan, eller grundfrågorna, som närmast började på ett teologiskt plan i det här inlägget. Jag gör det för att själv komma underfund med vilken värdegrund som bär mig genom livet. Vad rättfärdigar mina val och mina handlingar om jag inte städigt åtminstone försöker fråga mig:

Vad är viktigt?
Vilka idéer bär jag?
Vilka av dem är riktiga?