På söder i Stockholm ligger Allhelgonakyrkan. Vi åkte dit för att döpa Odin. Vi har ingen anknytning till just den kyrkan, mer än att vår kompis och gudfar till Tula brukar ”leka” prästkandidat där. Ordet lek kommer av ”liturgi”, varför det alls inte är fel att säga att man leker i kyrkan. För att få oss i form stämde Patrik också upp i det som kallas liturgisk sång medan prästen Hanna körde det mer vanliga rejset och lotsade oss genom högmässa och dop. Tja, vad gör man inte för att få två präster till sin sons dop! Det blev inte sämre av att en hel kör från Halland var på besök i kyrkan och sjöng.
Odin tyckte det var obehagligt att bli stänkt på. Men så fort Hanna slutat att stänka och lyfte upp honom i luften för att församlingen skulle få titta på krabaten blev han karsk igen och sken efter ett tag som en sol.
På festen efteråt var det meningen att jag skulle dokumentera de närvarande, men Naya sa att jag tog så tråkiga bilder.
- Får jag kameran, sa hon.
- Jag med, sa Tula.
Är det barndop, så är det. Barnen fotograferade det som var viktigt:
ballongerna
och presenterna.
ballongerna
och presenterna.
3 kommentarer:
Ge publiken vad publiken vill ha! :-) De har greppat läget dina fototjejer.
Bra att sonen nu fått sitt namn på riktigt. Undrar just om han blir Odin-aktig?
hihi vilket solskens smile :)
åsa: Japp, jag tror jag ska lägga av att fota... Eller åtminstone ge tjejerna min bättre kamera... för vad ska jag med alla pixlar till?
Och visst är det bra att Odin äntligen är döpt.
rene: Jo, han är en riktig solstråle, kinkar bara när vi inte fattar att det är bajs i blöjan, eller tvärt om, när han vill äta mer för att sen kunna bajsa mer...
Annars ler och jollrar han mest hela tiden.
Skicka en kommentar