måndag, januari 15, 2007

Mysteriet med strängstallet

Jag har tagit kontakt med en bågbyggare.

Hm, vad lamt och dumt det låter… Tagit kontakt med… Vi pratar livligt på telefon. Än livligare mejlar vi varandra. Vi är helt enkelt sjukt entusiastiska och engagerade.

Jag har just fått reda på att mongolerna modifierade sina pilbågar under 1100-1200talet. De byggde dem plötsligt med än högre prestanda än tidigare.

Ovan bild; överst en strängad mongolisk pilbåge och den nedre pilbågen är osträngad. Den böjer sig i osträngat skick som ett C bort från skytten.

All denna spänning och statiska energi lagras alltså i pilbågen vid strängningen, innan ens skytten börjat dra i strängen.

Så hade även turkiska bågar sett ut en lång tid.
I Indien finns bilder och beskrivningar av pilbågar som var deflex-reflex-böjda sedan 2000 år tillbaka, men denna C-form har jag inte hittat ens i Indien.

Men det verkligt nya som dök upp på stäppen i slutet av 1100 var lemmens stall, att strängen vilar mot ett stall, enligt detaljbild nedan.


Det var denna modifiering och förbättring mongolerna gjorde.

Jag har nu läst all litteratur jag kunnat komma över, men förstår fortfarande inte vad stallet fyller för funktion.
Alla andra pilbågar är utan detta stall. Turkarna hade det inte. Inte Uigurerna heller. I själva verket finner jag inte dessa stall någonstans på den centralasiatiska slätten, mer än hos mongolerna.

Varken jag eller min nyvunne vän, bågmakaren, förstår vad stallet på lemmen tillför.

Det man vill vinna när man bygger en pilbåge är två ting – och de två är oförenliga eftersom det inte går att göra våld på fysikens lagar :
1) Pilhastighet
2) Förlåtande egenskaper vid teknikfel utförda i skyttet av skytten.

Om vi tar del 1, pilhastighet, så förstår jag inte rent fysikaliskt hur detta stall kan höja pilhastigheten.
Och del 2, stallet ökar inte vridstyvheten i lemmen eller något annat som kan göra pilbågen mer förlåtande om skytten släpper strängen på ett dåligt sätt.

Jag och bågmakaren har äntligen listat ut hur vi ska få fason på allt övrigt, alla vinklar, alla mått, för att få en väl balanserad pilbåge.

I teorin kommer den att skjuta bra, definitivt bättre än långbågar med samma dragstyrka, kanske lika bra som en modern recurve. För jag vågar inte hoppas och tro att det till och med kan bli bättre än dem. Nu ska vi bara bygga den.
Tyvärr måste vi bygga den första utan stall. Vi förstår helt enkelt inte funktionen.

Visst, vi kan smacka dit ett stall, men det ger ju ingenting – om man inget förstår.

Jag vet inte hur jag ska förklara, men sådana här saker försätter mig i yttersta spänning. Jag blir sömnlös och grubblar mig halvt fördärvad och nu måste jag tåla mig i säkert flera månader innan vi testat och fått ut vettiga testresultat och data ur den första pilbågen utan stall innan vi kan bygga en med stall.

Ack, lycklig den som har något att se fram emot, att längta efter!

Jag längtar efter att lösa mysteriet med strängstallet. Först då kan jag på ett vettigt sätt i min kommande bok nr 4 om Djingis Khan förklara varför man började använda denna tekniska innovation.

15 kommentarer:

Peter Madison sa...

Våga vara nörd....;)

Anders sa...

Peter: Vad är skillnaden mellan nörd och vetenskaplig på hobbybasis?

Nörd är ett ord som i 38 av mina 45 levda år haft negativ klang. Så har vi uppfattat det, men plötsligt är det lite PÅ att vara nörd.

Jag har svårt att vänja mig vid det. Att nörd skulle ha positiv laddning, men på sitt sätt är jag glad att det blivit så. Det visar faktiskt på en större tolerans i vårt samhälle. När jag växte upp blev jag ibland mobbad för att jag var nörd. Jag byggde ju inte en lådbil som alla andra. Jag beräknade vinklarna på axlarnas infästning, och sådant tolererades inte av de elaka hemma på vår gårdsa! De som läst Månskensligisten vet att Smitta kunde ge ett mindre glin stryk för mindre. Jag var det mindre glinet och fick rätt som det var stryk av denna Smitta bara för att jag beräknade saker - och byggde en bättre lådbil än honom.

Så, egentligen är det bra att vi accepterar nördar, att det fått positiv klang!

Peter Madison sa...

Det var ju menat i positiv anda å inget annat...hehe

Anonym sa...

Hej Anders,
jag har en teori som ni kan kolla efter det att ni byggt er båge.
Stallet är troligen en antivibrationspunkt som låter strängen vibrera utan att bågen tar upp vibrationerna. Liknande en grej som finns i styrningen i en bil. Vet inte vad heter just nu men det vet säkert du. Kontakten mot bågen, tror jag kan förorsaka att strängen rismas upp eller att den blir splittrad....vet inte vart jag har fått detta...ren intuition eller så har jag talat med någon bågfantast ex.vis herr Zeilits på Book and Bow i Stockholm, som jag hade en utställning hos för länge sedan. Hälsar Urban i Uppsala som fortfarande är en anonymous

Anonym sa...

JO tyvärr är det ju som så att vi som inte var nördar som barn får leva med att vi som vuxna är medelmåttor......
Ajdå hur det kan gå va? :)

Anders sa...

Urban!
Smart tänkt, detta med vibrationer!!!
Till moderna compoundbågar har man vibrationsdämpare, dock sitter de på andra ställen i lemmarna och har aldrig kontakt mellan lem och sträng.
I historisk tid och även i denna dag har man även "puffar" eller tofsar av gummigarn eller annat garn intvinnat i strängen för att ta bort ljud, alltså vibrationer, helst vid jakt med pilbåge.
Vibrationsteorin är inte alls dum!

De flesta källor jag läst, såvitt de säger något om funktionen av stallet, påstår att det skapar "en snäpp" att pilen skulle snäppas iväg fortare...
Jag tycker det är en väldigt dålig teori. Att det skulle snäppa till eller att strängen bromsas upp hastigare i sitt framkast ökar knappast pilens fart.

Anders sa...

Susanne!
Så kan man ju också se det! Fast jag tycker om dem du kallar medelmåttor. Jag skulle hellre kalla det "den vanliga människan".
Den vanliga människa är underskattad!
Det är andra egenskaper som är viktiga, förmåga till empati, till exempel.

I det stora hela är även jag en medelmåtta, men mina vänner - och även hustrun - betraktar mig ibland med ett visst överseende eftersom jag så totalt uppslukas när jag håller på med saker.
Jag "nördar" in. Jag bygger pilbågar, tills de inte bara fungerar, utan blir bra. Jag skriver böcker - och under ett helt år som det oftast tar att skriva en bok, får hustrun stå ut med att jag knappt är kontaktbar...

Att vara den sortens nörd jag är, handlar inte om intelligen. Jag är fortfarande en medelmåtta, men jag uppslukas, blir engagerad - och genom det ägnar jag varje sak jag nördar in på tillräckligt mycket tid så att det till sist ramlar ut något: Oftast är det böcker. Men det är klart, jag var en fallskärmsnörd i 18 år av mitt liv också...

Leve medelmåttan, alltså!
Det var egentligen vad jag ville ha sagt, men trasslade in mig lite i orden ett slag...

xxara sa...

jag tar gärna ut min icke-lön i fallskärmshopp ;) (skojar bara, typ)
fast jag skulle nog inte ens våga, fast... jo, jag skulle göra det ändå.
bungy jump - ALDRIG, men fallskärm däremot... ja, nån gång i livet, så!

Anonym sa...

Jag tror ni inte vet vad en nörd är om jag får blanda mig in i ert "samtal". En nörd är inte en som envist, envetet går in i ett medvetet tillstånd av efterforskning eller "kunnig" nyfikenhet. Hur skulle världen se ut om det inte fanns sådana. Hela universitetsvärlden är fylld av sådana personer vars enda livsmening är att hitta just ...RÄTT!! Rätt som kan sammanfattas och kopplas till tidigare jämförbara resultat eller gärningar, vissa kallar det för utveckling, andra kallar det för inveckling.....En nörd hittar aldrig rätt, han bara famlar uti ett evigt envist tankemönster av lösa trådar som han aldrig kan knyta ihop. Tror jag iallafall och i mina öron låter det rätt....jag kanske är en nörd för jag går hela dagar omkring i ett nyfiket "titta-på-värld" där jag söker än det ena än det andra. För att inte tala om mina docent och proffessorskamrater som verkar leva i en ständig "kupa" av det de letar efter med anteckningsböcker, A4 mappar m.m. Och inte är de unga och obildade inte, men oftast väldigt barnsligt okunniga om sin omvärlds vardagsproblem. Ex.vis. hur smsar man från en mobiltelefon, varför hackar bromsarna på bilen i ett kör, ja triviala problem som i deras värld är olösliga om man inte träffas på lunchen och dryftar detta med samma iver och sug efter...Hur-gör-man? Ja, vad är en nörd? En människa egentligen??!!
Hälsar Urban i Uppsala

Anonym sa...

Nu så här efter lunchen med 3 st språkforskare, 2 psykologer, 1 livsnjutare och en herrekiperingschef har NÖRD- problemet dryftats med följande resultat;
- en nörd är en person som fastnat i en och samma bana, ett intresse eller liknande utan att ta sig ur detta för ett normalt levnadssätt.
En av docenterna i svenska språket med ett speciellt intresse, han samlar på exlibris-har över 25.000 st. kallde sig nörd men bara när han är "exlibristagen".
Den andre, också docent emeritus kallade sig "lightnörd" eftersom han studerat namnet Olof i över 50 år. Men han framhärdade samma sak att bara när han var "Oloftagen" kunde han kalla sig nörd.
Slutsatsen vara att var och varannan är nörd lite till mans/kvinns.
Så blev resultatet av en lunch!
Hälsar Urban i Uppsala

xxara sa...

jag länkade dej på min blogg - "anders widén-khan".
det är väl ett helt okej namn?
eller hädar jag kanske genom att kalla en gammal författare för KHAN?
(okej, jag tar tillbaka gammal)

Anders sa...

Urban: Ha, ha, ha!!!
Vad trevligt att få begreppet nörd så här väl utrett. Skönt att höra att man enligt åtminstone en docent fortfarande är en "lightnörd" efter 50 års grävande i exv namnet Olof.

Helt underbart!
Tack!!!

Anders sa...

xxsara: Tar jag upp hoppningen igen hör jag av mig! Nu har jag haft uppehåll sedan äldsta dottern, Naya, kom.
Tyvärr. Men man hinnter inte allt...

xxsara x2:
Det går bra att kalla mig så och länka mig så.
Länk till dig kommer nog upp här någon gång med. Men med min uppkoppling vågar jag inte jiddra i html:en. Jag har knaster på teleledningen, sällan mer än 32kb överföring - och väldigt ofta kopplar det ned just nu. Eller fan, så har det varit i tre månader nu...

xxara sa...

skit också, min komm. försvann.
well.
jag tänker bli färdig imorron. det är bara så.
om posten sköter sig (vet man ju verkligen aldrig) så får du "resterande bok" på fredag.
helgen räddad! (för frugan (avskyvärt ord) sköter väl mat, barn, tvätt, städning och allt det där? :))

Anders sa...

xxsara: Just nu är jag ensam med barnen. Hustrun har åtk till Sthlm, fyra dagar...
Nattsuddar alltså för att lösa ut det här med pilbågar och annat...

Nå. I helgen fixar hustrun, som jag i bloggen faktiskt föredrar att kalla Annika, eftersom hon till en början ville vara anonym här, men nu struntar hon i vilket, barnen.

(Vet inte om jag landade bisatsinskjutningarna ovan... Jag vägrar att kontrolläsa här i kommentarerna på bloggen!)

Hur som. Jag ser fram emot att få bort det sista av boken och äntligen posta det till förlaget i färdigt skick, efter över två år, äntligen..................