tisdag, maj 12, 2009

Konsten att förvärra en kris - a.k.a - Jag ska pissa på hans grav

Vi genomlever precis nu en svår finansiell kris. När jag möter personal på arbetsförmedlingen i min hemstad, Östersund, säger de att vi ännu har det ganska bra i vår region. Vi har alltså inte på långa vägar nått botten.

Ändå. Trycket ökar för varje dag på alla kommuner i länet. Skatteunderlaget minskar med varje arbetstillfälle som går förlorat eftersom varje arbetstagare som blir arbetslös får så mycket lägre ersättning från A-kassan att både köpkraften minskar, men också skatteintäkten till kommunen.

Varje arbetslös köper alltså mindre i de lokala affärerna, samt levererar in mindre skatt än tidigare.

Det är möjligt att finansminister Borg har ordning på sina statsfinanser, men det beror på att underskotten i nästan samtliga Sveriges kommuner förvärras i snabb takt. Medvetet eller omedvetet trycker regeringen ut allt ekonomiskt ansvar så att det hamnar på kommunerna, men också på de som har det sämst ställt i samhället. SvD tog häromdagen upp hur det delvis går till, men min sammanfattning blir att kommunminister Mats Odell (KD) är helt iskall och oberörd inför fenomenet. I samma andetag som han påstår sig anse att kommunerna ska vidmakthålla välfärden stryper han det statliga stöd som tidigare regeringar hjälpt kommunerna med.

Den sammanlagda effektten (något förenklat) blir att staten har tvingat A-kassorna att höja avgifterna, men samtidigt betalar staten i sin tur ur ut mindre i A-kassa och drar även in bidragen till kommunerna som nu tvingas hjälpa allt fler arbetslösa med socialbidrag.

Regeringen slår mot våra kommuner från två håll. Man minskar skatteunderlaget och man ger samtidigt mindre bidrag till kommunerna. Ändå kräver man att de ska upprätthålla välfärden.

De människor som också råkar ha oturen att bli arbetslösa först kommer också troligen att innan krisen är över tvingas in i en situation där de måste söka socialbidrag och därmed lastas kommunerna än mer.

* * *

Igår gjorde jag mitt andra besök på arbetsförmedlingen. Eftersom jag drivit ett sk hobbyföretag har jag haft en rent helvetisk brevväxling med både min A-kassa och Försäkringskassa. Det har tagit större delen av min kraft och tid den senaste månaden. Jag tror nu att vi rett ut att jag är berättigad att få stöd genom det som hos Arbetsförmedlingen kallas

"Jobb och utvecklingsgarantin".

Insatsen består av tre faser:
1) Kartläggning och jobbcoatching i max 150 dagar.
2) Praktisk arbetsträning (fas 1+2 max 450 dgr)
3) Långvarig samhällsnyttig verksamhet.

Om jag fattade saken rätt finansieras fas 3 genom att man går på socialbidrag.

Det här är alltså det paket regeringen med vars hjälp Reinfeldt vill föra Sverige in i framtiden. Vi ska strax se hur det fungerar i praktiken.

* * *
När jag kom till Arbetsförmedlingen igår var det så proppfullt att man inte kunde ta sig genom foajén. Det var som tunnelbanan i rusningstid. En handfull företag var där och hade några jobb att erbjuda, därav trängseln.

Efter att ha armbågat mig fram genom hopen kom jag till det rum jag anvisats till. Vi var totalt 17 stycken som samlats. Alla hade vi förlorat eller hade inte rätt till A-kassa och skulle nu omhändertas i det förmedlarna själva förkortade till "jobbgarantin". Jag har de senaste 20 åren betalat in min A-kasseavgift, men eftersom jag varit korkad nog att bedriva "hobbyföretag" framför att söka anställningar, så har jag ingen rätt till A-kassa.
Samtidigt, hade jag inte betalt in avgiften hade vare sig A-kassan eller Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan ansett att jag hade någon grund för att få vara med i "jobbgarantin".

Hade jag inte betalt denna på sitt sätt i mitt fall rätt onödiga avgift, hade jag hamnat rakt hos socialen nu.

Efter en timme visade det sig vad 20 års betalande av A-kassa i mitt fall var värd:

a) Jag måste släcka mitt företag och istället ta anställningar om jag nu får uppdrag i mitt företag.
b) Jag blev hänvisad tre jobb, där samtliga ska finansieras av skattebetalarna.

* Skogsvårdsstyrelsen ville ha någon händig och snickarkunnig arbetsledare att göra något ute i skogen.
* Östersunds stora festkommitté som varje sommar stänger av hela stan och ordnar fyllefest för 40.000 aspackade besökare ville att jag skulle hjälpa till och arbetsleda staketbygget.
* Och det var företagarna i ett industriområde som ville ha en arbetsledarkunnig person som kunde hålla reda på de övriga arbetslösa som ska städa området gratis åt dem.

Accepterar jag inte anställningar av den här arten riskerar jag att slungas rakt in i socialbidragsberoende.

* * *

Det är fler än jag som anser att regeringen Reinfeldt med detta kvaddar mer än de bygger. Det värsta är att man med berott mod, (eller är det omedvetet?) slår sönder livet för stora grupper människor. Många tror att innan krisen vänder kommer hela 12% att vara arbetslösa.

Vi skulle istället kunna bygga för en bättre framtid. Finanspolitiska Rådet konstaterar att arbetsmarknadsutbildningen bör utökas, vilket DN skriver om.

Det är givetvis en väg att gå. Att istället för att frisera arbetslöshetssiffrorna och göra en fiktiv arbetsledare av mig som ska styra över horder med andra arbetslösa där vi alla äger helt andra kompetenser än det vi för tillfället tvingas till att göra.

Historiskt har jag inte varit värst förtjust i S-märkta lösningar. Men faktiskt försöker man nu i opposition komma med konstruktiva förslag och i SvD redovisar Sven-Erik Österberg och Ylva Johansson huvuddragen:

"Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Arbetslöshet drabbar idag långt fler grupper än förr och de arbetslösas behov kan idag se väldigt olika ut. Dagens arbetsförmedling har inte möjlighet att möta dessa olika behov. Att matcha människor till jobb handlar också alltmer om att ge människor stöd att utveckla sina unika möjligheter genom utbildning. Därför vill vi ersätta Arbetsförmedlingen med en kompetensförmedling . Arbetsgivarna ställer allt större krav på specialkompetens hos dem som söker arbete. En uppgift för Kompetensförmedlingen ska vara att få fram den efterfrågade kompetensen."

* * *
I mitt särskilda fall har jag försökt att hålla liv i mitt "författarhobbyföretag" genom att åka från Malmö i söder till Kiruna i norr för att hålla bland annat skrivkurser.
jag har gjort det i sådan grad att mitt företag nu har ett underskott på 102.000 kronor.

Jag ser en entusiast som vill hjälpa människor att använda och upptäcka svenska språket. Arbetsförmedlingen ser det också, vilket bekymrar mig. Vi är fler intelligenta människor som ser att jag har en kompetens som skulle kunna vara nyttig.

Igår träffade jag hela fyra stycken empatiska och trevliga arbetsförmedlare.
Men de är satta av regeringen att köra ut mig att bygga staket kring fyllefestplatser.
Varken de eller jag ser en vettigare lösning, för det är så regeringen byggt upp regelverket.

Enligt regeringen ska jag absolut inte kompetensutvecklas inom det jag är bra på.

Jag är fenomenal på att hålla entusiasmerande skrivkurser. Snart bygger man ett fängelse i Östersund. På fängelser vet man att det finns en fruktansvärd överrepresentation av dem som har dyslexi. En broblembild jag själv brottades med i skolan.
En problembild jag ofta arbetar med på våra skolor.
Vi har fått fler invandrare i Östersund. Jag skulle inte kunna ge dem de första lektionerna i svenska, men jag skulle kunna komma in efter en säg en termin och köra några av mina halsbrytande skrivövningar med dem.

Men det vill inte statsminister Reinfeldt.

Och så såg det ut där i rummet på arbetsförmedlingen när jag såg mig omkring bland mina olycksbröder och olyckssystrar som nu skulle skickas ut i vettlösa projekt. Där satt människor med en rad kompetenser de skulle kunna utveckla, bara man gav dem möjlighet.

Grejen är att Reinfeldt skapar ett ekonomiskt incitament åt mig på det personliga planet. En ekonomisk morot. Det är för min egen del långt mer ekonomiskt förnuftigt att gå med på att bygga fyllefestplatsstaket än att driva mitt eget företag vidare. Ett företag som på sikt skulle kunna hjälpa Sverige att bli en grad mer kompetent.

Min privata kamp står alltså där. Jag har statsminister Reinfeldt rakt framför mig.

Jag kan inte hjälpa mig. Blodet sväller i mina ådror. Jag tänker: Jag ska överleva den jäveln så att jag kan pissa på hans grav.

16 kommentarer:

Anaïs sa...

Någonting som gör mig upprörd är det här moraliserandet över A-kassan - något som Röda Berget skrev om häromdagen: den moraliska, helt absurda livegenskapen. Man påstås "leva på skattebetalarnas pengar" som om ḿan inte själv betalat skatt eller, som i ditt fall, kanske betalat till nämnda A-kassa i 20 år??

Martin Vesterlund sa...

Finns bara ett uttryck för detta egentligen; Fy fan.

Minns själv hur det var när jag gick arbetslös efter lumpen, en sida med datorkompetenser och en rad med texten "Sjukvårdare i sjukvårdsgrupp, Advanced Combat and Battlefield Trauma Life Support". Den sista raden fick AF i Ronneby att anse att jag skulle söka jobb som vårdbiträde (en kompetens som jag inte ansåg mig ha eftersom min utbildning gick ut på att hålla liv i människor i en timme i stridssituationer).
A-kassa hade jag inte heller rätt till eftersom jag inte hade varit arbetsverksam tillräckligt länge.

Sen håller jag med dig om att det är snett att man gömmer undan arbetslösa i olika åtgärder vars enda syfte verkar vara att just hyfsa till statistiken.

Önskar dig lycka till Anders!

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders, Anders, Anders. Du skriver så bra, så målande, så... ja, så det går in under skinnet.

En tragisk sanning är att det du nu upplever är detsamma som hundratusentals människor upplevt redan under sossestyret. Tyvärr. Du måste alltså "pissa på" många gravar.

En annan reflexion. Sådana som du och jag, vi är nog bättre på att hjälpa andra än vi är att hjälpa oss själva. Men är det ngt fel i det? Är inte empati och engagemang i omvärldens behov (såväl den nära som den lite mer perifera) värt något?

Ännu en reflexion. Man får inte vara överkvalificerad. Eller ha kvalifikationer som inte faller in under de fyrkantiga regler som våra översåtar i riksdag, regering och centrala byråkratverk fastställt.

Och. Att gömma undan folk under rubriker som snyggar till statistiken, det är mänskligt - sett som en försvarsmekanism hos politikbyråkrater. Men det hjälper inte någon drabbad. Däremot leder det till skadat självförtroende hos drabbade.

Och, igen. Att se på företagande i någon som helst form ses som suspekt, oavsett regeringens färg. Är man inkomstlös pga försök till företagande så ska man in i den normalitet som lönearbete ses som till skillnad från företagande. Dock skall man in i detta på en nivå som är åtskilliga grader lägre än den som reguljärt anställda "får".

Usch, nu börjar jag hetsa upp mig. Det finns alltför mycket för en liberal rebell att ta itu med.

Tänk om medmänsklighet finge större utrymme, speciellt bland beslutsfattare!
Men för att nå dit krävs nog att de hamnar i skiten själva. Idag är det för få av våra överhetspersoner som har sådan erfarenhet.
Deras eventuell empati är inlärd, och det är inte detsamma som den som beror på egen erfarenhet.

Marina sa...

Tiger och samtycker i allra högsta grad!

tack för en bra blogg!

Markus "LAKE" Berglund sa...

Jag håller med i mångt och mycket. AF har utvecklats til at bli en riktigt "ond" instution var främsta mål är att bli av med de inskrivna så fort som möjligt. Självklart är det inte varje individuell handläggares tanke, men systemet är byggt på det sättet.

Jag måste dock vända mot dina ständiga påhopp på den nuvarande regeringen. Visst kan jag hålla med om dagens system inte är vidare bra, men det är endast mindre justeringar jämfört med tidigare, och frågan är om det är till det bättre eller sämre.

AF har i folkmun länge gått under namnet Arbetsförnedringen, och det namnet fick de långt innan den borgerliga regeringen hade tillträtt, eller hur?

Som sagt, hoppas allt löser sig för dig och din familj!

Anders sa...

@ Alla: Tack ska ni ha.
Till
@ Lars-Erick vill jag säga att jag i mångt och mycket troligen är lika mycket *Liberal Rebell* som du.
Fast jag har ju alltid kallat det *Anarkist*

Jag har alltså trott att jag stått till vänster om sossarna på den vanliga politiska skalan. Jag tror inte att det är sant.

Både du och jag vet ju att vi är fria andar. Som vill förbättra världen.

Att du valde att sätta ned din fot i det folkparti som en gång i tiden var hederligt högaktar jag.
Jag hoppas och tror att du är viktig och kan knuffa dem lite i rätt riktning.

Själv satte jag för två år sen ned en lilltå i SAP, vilket medfört att jag i år sopat in 4 motioner i min arbetarekommun. Inte så illa, trots allt.

Ibland funderar jag på att åter sväva ut och bli politiskt obunden som jag alltid varit.

Samtidigt tycker jag ju att det blå laget med Maud/Reinfeldt är så hemska att jag vet inte vad.

@ LAKE:
Nja, kanske är mina påhopp ständiga, men jag har för mig att jag skrev i inlägget att jag inte heller varit någon större anhängare av tidigare S-märkta sk "lösningar" kring af.

Samtidigt måste jag erkänna att jag fasar för det oansvariga sätt varmed regeringen i mina ögon faktiskt sliter itu befolkningen.
Jag anser att man inte bygger ett stabilt och tryggt samhälle genom att öka exv inkomstklyftorna.
Här delar vi troligen inte syn och ståndpunkt, du och jag, även om vi gör det i mycket annat.

Anonym sa...

Liksom många skriver så var systemproblemen med AF/A-kassa ungefär desamma under röda regeringsår. Kombinationen tidigare eget företagade och A-kassa har aldrig gått väl ihop. Så pissa hellre på några bärbuskar eller fruktträd än gravar så gör näringen lite nytta.

Kan inte du, Lars-Erick Forsgren och Birger Schlaug slå er ihop med en bunt medborgarrättsförespråkare och starta ett parti som stuntar i höger-vänster och går mer åt det anarkistiska/rebell-liberala. Eller infiltrera och byt namn på Piratpartiet samt bredda programmet innan riksdagsvalet? (Schlaugs maj-katt-tal bör inte missas, vågar kritisera MP, M & S. M+S=sant-analysen senare är ocskå kul.) Jag tror ni skulle trivas tillsammans och kunna dra röster :-)

Hör med din arbetsförmedlare om det där med "fas 2) Praktisk arbetsträning" kan rikta in sig på att bli riksdagspolitiker. Eller är det fas 3 fast med högre bidrag?

Peter Madison sa...

Broder, jag tänker överleva Reinfeldt jag med och vill stå bredvid dig och pissa på hans grav. Vi kan pinka i kors...

Anonym sa...

Kan inte du starta en författarrådgivning? FFR! Vi är många som har lyckats betydligt sämre än du med våra författardrömmar och vi skulle allihop behöva en sådan som dig att vända oss till. En som kanske i första hand inte funderar på om det är kommersiellt gångbart utan mer hur man får tiden att räcka till, lusten att blomma, familjen att förstå och ideerna att inte hinna torka innan de hamnar på datorn.

Vi behöver dig alla vi författarwannabies och vi kan nog betala för att få viss hjälp.

Det gjordes en film förmånga år sedan som hette "en på miljonen". Arbetsförmedlingen var på tapeten redan då. Misstänker att det inte blivit bättre.....

Lars-Erick Forsgren sa...

oj, vart tog mitt nya inlägg vägen. Är Carina Rydberg inne och sabbar... (jfr Anna Trobergs blogg)
Nu orkar o hinner jag inte skriva om det.

Anders sa...

@ Erik: Jag finner både Lars-Erick och Schlaug väldigt sympatiska, så varför inte ;)

Men jag kan också tänka mig att vi trots allt kan ha väldigt olika syn på saker varför en vanlig partibildning troligen skulle gå åt pipsvängen.

Anders sa...

@ Peter: Pinka i kors. Helt rätt tänkt!

Anders sa...

@Anonym: FFR låter som en kul idé!

Vad är lämpligt arvode tro? :)

Just nu har jag faktiskt en skrivkurs på distans för elever i åk 6-9...

kanske på allvar en ide att utveckla.
Vi får se.

Just nu vill jag trots allt leta lite "vanliga" jobb för att förhoppningsvis få en jämn ström av kulor in i boet.

Anders sa...

@ Lars-Erick.
Ja, vad ska man säga om stackars CR?
Antingen är hon djupt nedsjunken i en paranoid sinnessjukdom eller också försöker hon hora till sig mer publictet på smaklösaste tänkbara vis.

Tyvärr tror jag faktiskt att hon mår riktigt, riktigt dåligt.
Redan hennes första bok ansåg jag aldrig borde publiceras. Redan den visade ett psyke i upplösning, ett psyke som inte vet gränserna för hur man tar hand om sig själv för att må väl.

Lars-Erick Forsgren sa...

Betr CR. Tja, det märkliga är att hon, vad jag förstår, hyllats rätt så mkt av kritiker och förståsigpåare. En av mina döttrar lånade en ggn hennes första bok. Jag begrep inget, det var just sjukt.
Så kanske är det mest synd om henne. Men ngn borde hjälpa henne till sjukdomsinsikt.

Fredrik Larson sa...

Hej Anders,

Jag känner igen mig i din beskrivning. Har själv skrivit en bok som handlar om utanförskap, jantelag, och vårt samhälles dödande av kreativa krafter.

Skriv en bok om ditt möte med AF, samhällströskeln, verkligheten, verkställarna...

Drömma är stort. Det kan ingen ta ifrån oss.

Håll ut!

Fredrik