Fotografera fram Goethes tidsbubbla bort från malströmmen

Lugn lördag med lånad kamera (tack bror som just nu tar pinnen och skriver om datalagringsdirektivskiten så jag slipper idag). Jag har glömt hur kul det är att ta bilder med en riktig kamera. Jag måste skaffa en.

I övrigt undrar jag om jag inte måste göra en "Goethe". För att skriva höll han sig borta från nyhetsflödet. Han hatade rent av när folk kom hem till honom och envisades med att berätta vad som hände därute i världen. Han var i stort behov att skapa en bubbla omkring sig, att få tänka ifred utan att ideligen bli avbruten.

När jag skrivit mina böcker har jag suttit vid datorer som inte varit uppkopplade. Det är så lätt att distrahera sig, surfa iväg bland de bloggare jag vill följa. Jag följer bloggare före gammelmedia. Jag filtrerar världen genom subjekt jag finner vettiga.

Men jag sitter med en skör sak i knät igen. Embryot till en bok, en ny historia, några få gestalter som precis börjat få liv.

På något sätt måste jag lyckas glömma den trista avfallskvarn upphovsrätten och dess följelagare, som Ipred, har blivit. (För att inte nämna FRA, export av övervakningsutrustning till diktarurer...)

Jag vill skriva, punkt. Jag vill ägna mig åt det. Åt skapandet. Inte åt allt det där andra.

Naturligtvis är jag skräckslagen för att skriva. Det har en ekonomisk sida och en emotionell sida.

Mest är jag skräckslagen just nu för jag fattar inte vad det är för ena figurer som rör sig och börjat leva i texten. Vad vill de mig?

Ett sätt att glömma skräcken en solig lördag är att fota barnen.

Från Kamera2010