torsdag, juli 01, 2010

Titta och gå i fängelse

Det finns konstnärer därute som strävar efter det ogripbara, det där bortom den vanliga varseblivningen. Jag var själv sådan när jag gav mig i kast med min debutroman "Månskensligisten" och så vitt jag själv kan bedöma tror jag att texten i boken passerar en hel del gränser. Bland annat ligger en fjortonårig pojke, huvudrollsinnehavaren, rätt ofta och runkar. En gång runkar han inne på området till en kärnreaktor, (Ågestareaktorn) så full av knullenergi var han.

Så vitt jag förstår får jag och andra fortsätta att ge ut sådana skönlitterära texter. Killar får runka, även om de är fjorton år. Troligen får flickor således även onanera och pilla på musen. Det lär vara OK. Tror jag.

Men det är inte OK längre att som fotografen och konstnären Sally Mann att arbeta med rent tekniskt översköna bilder med motiv som alltid tar andan ur mig. Det handlar - i mitt huvud är bäst att tillägga - inte om porr. Nej, Sally Mann flyttar gränsen för allas vår varseblivning, hon sätter ord, eller snarare bild, på det som förut inte fanns artikulerat.



Vilken av bilderna är mest förbjuden att titta
 på enligt lagen som träder i kraft idag?


Sally Mann tar bilder på sina barn. Hon gör det medvetet och arbetar hårt och länge. Jag vet inte varför eller hur det går till, men Sallys bilder väcker djupa existentiella frågor i mig. Alltså allt annat än sexuell lust, som väl är den perversion lagen vill förhindra. (Att få utropa existentiella frågor i sitt inre är - tror jag - ännu tillåtet. Varför man gör just denna åtskillnad vet jag inte. För egen del kan jag känna att de existentiella frågor som ibland kommer över mig är svårare att hantera än sexualiteten. Efter mitt tycke borde lagstiftaren alltså hellre försöka lagstifta bort själva existensen. Ja, stridsropet borde vara: Rädda oss från existensen!)

Nå. Åter till Sally och bilderna. För mig träder i bilderna fram något mer än barnen. Det rör sig inte längre om avbildande, utan fram träder som ett slags oantastliga entiteter, kanske rör det sig om eviga själar. Så, inte mindre än så, upplever jag dessa bilder. De får mitt intellekt att öppna sig för ytterligare en dimension, den andliga - och jag frågar mig: var kommer dessa själar ifrån och vart är de på väg?
Det är som om en speciell flik av evigheten stirrar mot mig - och ifrågasätter hela min existens.

Det är nu lagstiftarens mening att det ska vara förbjudet att se på Sally Manns bilder. Hon har tidigare varit representerad bla på Kulturhuset i Stockholm med en utställning.



Sally Mann med arbetsredskap 

____________________

Men åter till våra mer alldagliga och prosaiska förhållanden. När jag var fjorton år hade jag just skramlat ihop till min första systemkamera. Min då något yngre flickvän fick ofta stå modell. Jag älskade att ta bilder av henne i motljus. Experimentlustan var enorm och det gick åt otroligt mycket film.  

Ute i mitt garage ligger någonstans säkert tusentals negativ med nu förbjudna bilder. För att inte tala om min hårddisk. Varje månad tar jag hundratals bilder på mina barn. Påklädda, nedkletade med kokosflingor, färg, lera, sot, aska och olja. Ibland har de ett badlakan på sig, ibland - hemska tanke - ingenting. 

Alla dessa bilder är nu enligt lag förbjudna att titta på. 
För det råder tittförbud på alla avklädda varelser av arten homo sapiens under 18 år.

Jag vet inte längre vad jag ska säga? Vad är det för vettlös moralpanik som griper omkring sig därinne i riksdagen? 

Och hur kan våra lagstiftare återigen få för sig att stifta lagar som griper rakt in i våra hem? Denna gång in i våra fotoalbum.

____
Läs mer hos bla Livbåten
PS, intresserad av motstånd mot denna perversa lag, ge gärna länkar till andra som skriver om saken i kommentarerna. (Jag är egentligen ute och målar hus!!! o hinner inte med att vara vid keyboard... tar upp tråden vid tid.
Love
Anders).

17 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Men Anders, dina texter tar andan ur mig. Vackert och träffande samtidigt.

Anders sa...

TAck för dina vänliga ord. jag behöver dem eftersom jag märker att jag är mitt inne i en process.

Politiska texter är fel form för mig. Både artiklar, motioner, även blogginlägg.

Samtidigt har jag ju ett politiskt frihetligt engagemang som måste få utlopp.

Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig fri till ämnet när jag skriver om politiska ting.

Kanske denna text är ett sådant exempel?

Men jag är inte framme.
Och den politiska gärningen kommer med all säkerhet att tvinga mig att vara med att skriva ytterligare motioner i framtiden, men jag vill som sagt hellre finna en annan sorts röst!

Vänligen
anders

Erik Laakso sa...

Fantastisk text om allvarligt ämne. du är så bra Anders.

Josef Boberg sa...

Världen är förryckt - så det så.

Markus "LAKE" Berglund sa...

Håller med Lars-Erik.

Om du nu tycker att "politiska texter är fel form för dig", så hoppas jag innerligt att du låter oss följa med när du hittar "rätt" form...

:-D

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders, du kan skriva renodlat politiska "konventionella" texter. Men du är ju författare också, och kanske det är på den vägen du kan uttrycka dig ännu bättre.

Man måste skriva på det sätt man känner sig mest tillfredställd av.

Marcus sa...

Underbart Anders, jag blev alldeles tagen.

unohansson sa...

Det som du skriver är gripande; men då jag inte har sett de här bilderna tidigare, så är det som för mig är mest frapperande är mimiken i barnens ansikte och kroppsspråk som en just blir varse att man sett många, många ggr tidigare utan att då närmare reflektera.

Beelzebjörn sa...

Lysande Anders!

Anonym sa...

Varför finns det (som jag uppfattar det) så få frihetliga människor? Jag pratar nu inte om skatter och "vänster-höger" utan om frihetlighet -- det finns frihetliga vänstermänniskor och frihetliga högermänniskor.

Jag förstår mig inte på det här samhället.

Jag röstar för att alla frihetliga krafter, anarkokapitalister, anarkister, syndikalister, postvänsteranarkister, radikala liberaler etc. gör gemensam sak.

/Bob

Anonym sa...

P.S.

Glömde såklart att lägga till:

Lysande skrivet!

och

faktiskt äkta konservativa också.

Anders sa...

@ Markus Lake och Lars-Erick.

Att skriva blogg här är kul - och att ha kontakt via kommentarer.

Det är ju här på nätet jag träffat bla er.

Men ibland får jag för mig att jag borde göra en Bodil Malmsten, dvs stänga in mig. Stänga kommentarsfält osv.

Framför allt öppna de där dokumenten som kanske kan bli böcker istället för att lägga den lilla skrivtid jag får loss här i bloggen....

Jag sliter alltså inte bara med frågan om vilken sorts texter jag "bör" producera, utan även hur jag "bör" prioritera min tid.

Nu snickra och måla hus!!!

/A

Anders sa...

@ Erik Laakso
@ Markus
@ Beelzebjörn.

Tack för värmande ord!

Anders sa...

@ unohanson. Ja, ibland går man förbi saker helt oreflekterat.

Tex, jag hade sett hur många sådana där solfläckar som helst som blir under träd när solstrålarna silar genom träden, utan att för den skull fatta hur vackert de dansade. Det var först när jag såg på impressionisternas målningar som jag fattade och på allvar kunde ta del av detta vackra.

Anders sa...

@ Anonym: Jag håller med! låt oss rösta frihetligt!!!
I varje parti. I varje rörelse!

Anonym sa...

"För det råder tittförbud på alla avklädda varelser av arten homo sapiens under 18 år."

Öh.. Länk? (Jamän, det vi väl alla att det är så?)

Anders sa...

Anonym: Om du går till nästa inlägg så hittar du massor av länkar....

ny postning om knasiga lagen som gör alla bilder, även Carl Larssons, till barnporr