Titta och gå i fängelse

Det finns konstnärer därute som strävar efter det ogripbara, det där bortom den vanliga varseblivningen. Jag var själv sådan när jag gav mig i kast med min debutroman "Månskensligisten" och så vitt jag själv kan bedöma tror jag att texten i boken passerar en hel del gränser. Bland annat ligger en fjortonårig pojke, huvudrollsinnehavaren, rätt ofta och runkar. En gång runkar han inne på området till en kärnreaktor, (Ågestareaktorn) så full av knullenergi var han.

Så vitt jag förstår får jag och andra fortsätta att ge ut sådana skönlitterära texter. Killar får runka, även om de är fjorton år. Troligen får flickor således även onanera och pilla på musen. Det lär vara OK. Tror jag.

Men det är inte OK längre att som fotografen och konstnären Sally Mann att arbeta med rent tekniskt översköna bilder med motiv som alltid tar andan ur mig. Det handlar - i mitt huvud är bäst att tillägga - inte om porr. Nej, Sally Mann flyttar gränsen för allas vår varseblivning, hon sätter ord, eller snarare bild, på det som förut inte fanns artikulerat.

Vilken av bilderna är mest förbjuden att titta

 på enligt lagen som träder i kraft idag?

Sally Mann tar bilder på sina barn. Hon gör det medvetet och arbetar hårt och länge. Jag vet inte varför eller hur det går till, men Sallys bilder väcker djupa existentiella frågor i mig. Alltså allt annat än sexuell lust, som väl är den perversion lagen vill förhindra. (Att få utropa existentiella frågor i sitt inre är - tror jag - ännu tillåtet. Varför man gör just denna åtskillnad vet jag inte. För egen del kan jag känna att de existentiella frågor som ibland kommer över mig är svårare att hantera än sexualiteten. Efter mitt tycke borde lagstiftaren alltså hellre försöka lagstifta bort själva existensen. Ja, stridsropet borde vara: Rädda oss från existensen!)

Nå. Åter till Sally och bilderna. För mig träder i bilderna fram något mer än barnen. Det rör sig inte längre om avbildande, utan fram träder som ett slags oantastliga entiteter, kanske rör det sig om eviga själar. Så, inte mindre än så, upplever jag dessa bilder. De får mitt intellekt att öppna sig för ytterligare en dimension, den andliga - och jag frågar mig: var kommer dessa själar ifrån och vart är de på väg?
Det är som om en speciell flik av evigheten stirrar mot mig - och ifrågasätter hela min existens.

Det är nu lagstiftarens mening att det ska vara förbjudet att se på Sally Manns bilder. Hon har tidigare varit representerad bla på Kulturhuset i Stockholm med en utställning.

Sally Mann med arbetsredskap 

____________________

Men åter till våra mer alldagliga och prosaiska förhållanden. När jag var fjorton år hade jag just skramlat ihop till min första systemkamera. Min då något yngre flickvän fick ofta stå modell. Jag älskade att ta bilder av henne i motljus. Experimentlustan var enorm och det gick åt otroligt mycket film.  

Ute i mitt garage ligger någonstans säkert tusentals negativ med nu förbjudna bilder. För att inte tala om min hårddisk. Varje månad tar jag hundratals bilder på mina barn. Påklädda, nedkletade med kokosflingor, färg, lera, sot, aska och olja. Ibland har de ett badlakan på sig, ibland - hemska tanke - ingenting. 

Alla dessa bilder är nu enligt lag förbjudna att titta på. 

För det råder tittförbud på alla avklädda varelser av arten homo sapiens under 18 år.

Jag vet inte längre vad jag ska säga? Vad är det för vettlös moralpanik som griper omkring sig därinne i riksdagen? 

Och hur kan våra lagstiftare återigen få för sig att stifta lagar som griper rakt in i våra hem? Denna gång in i våra fotoalbum.

____

Läs mer hos bla Livbåten. 

PS, intresserad av motstånd mot denna perversa lag, ge gärna länkar till andra som skriver om saken i kommentarerna. (Jag är egentligen ute och målar hus!!! o hinner inte med att vara vid keyboard... tar upp tråden vid tid.
Love
Anders).