Ett konstverk tar form - A work of art in progress

This piece of art will never be finished.

So. It's never boring with children.

Den arga kaffekoppen

Laddade hem app till barnen. 
Tre timmar senare konstaterar jag: 
Kvinnor förstår inte män som genast sjunker ned i varje nördträsk som kommer i vår väg. 

Att bli rörd

Min uppfattning om yngre människor har ändras sen jag fick barn. Jag ser samma sak hos småföretagare på orten som vill hjälpa ungdomar som idrottsledare, med spons, med sommarjobb. 
De gör sådant med brinnande hjärtar efter de har fått barn, innan är de egocentriska entreprenörer med fokus att tjäna stålar. 

Jag har tre barn. När jag ser den här tjejen lira går jag sönder på samma sätt som när mina döttrar och min son dansar hiphop i gympasalen. Visst tittar jag mest på mina egna men jag går sönder en hel del inför barnens kompisar och grannbarnen också. 

Att ha barn och fyllt 50 innebär att denna känsla ibland kan ta sig fel uttryck. Jag blir rörd över barn som är ända upp i 20-årsåldern, vilket jag gör allt för att dölja eftersom en 20-åring inte skulle uppskatta att jag började jollra med dem.

Jag blir lycklig och varm när andra omkring mig gläds lika mycket över barnen. 
Jag ser att det sker även på nätet när andra ser Juliette lira gitarr.

Men givetvis finns det de som är taskiga, sexisistiska och hatiska. Inte minst verkar en del killar inte stå ut med att hon är så bra. Några procent av kommentarerna får mig att känna exakt likadant som när någon är taskig mot något barn i min by. 

Jag blir så uppretad att jag inte är säker på att jag vill stå för de konsekvenser som skulle bli om jag hade en av dessa taskmörtar framför mig. 
Baksidan av att bli förälder är att man skulle kunna slå ihjäl urskiljningslöst när någon skadar ett barn. Inte bara det egna barnet. 

I nästa stund blir jag ledsen och förtvivlad. Jag inser att 10% av de finniga stackars tonårskillarna växer upp i hem som saknar respekt och kärlek. 
Det är därför de skriver som de gör. 

Jag blir tagen av Juliettes chosefrihet lika mycket som hennes sätta att spela gitarr. 
Jag har inte varit på konsert på över 20 år, för det finns inga band eller musiker jag vill se, inga lockar mig. 

Juliette verkar inte turnéra ännu, och det kanske är rätt, för branschen har fått för sig att man ska ändra på folk, stöpa om den till något de inte är. 
Det är förfärligt att upptäcka inspelningar av Britney Spears som barn, höra hennes fantastiska röst och efter det tvingas se det sexvåp man gjorde henne till i tron att det skulle sälja mer. Dessutom har man förstört hennes naturliga sångröst och gjort om den till något som mest liknar ett falskt tonårssexstön. Och det fortsätter man med fast hon nu är vuxen.

Oavsett. Jag skulle ge vad som helst för en biljett till Juliettes konsert i hopp om att hon på scen skulle göra precis som framför videon hemma i sitt rum. Och bakom henne vill jag ha ett duktigt band med musiker som är snälla och rara och sprider glädje och skönhet över världen tillsammans med Juliette. 

Koja i månsken och barn i norrsken

Tredje natten i rad med fantastisk måne, men inatt sprakade även ett norrsken igång.
Något blev fel med kameran. Jag trodde alla inställningar var kvar från igår natt, men de måste ha ballat ur när jag tog ur batteriet för att ladda det. Synd, för bilderna blev "gråare", hade sämre dynamik och färgomfång än nätterna före.

Jag lär mig igen att aldrig lita på digitalkameror. Man måste trassla igenom menysystemet varje gång för att försäkra sig att inget har ändrat sig efter batteribyten osv.
Ibland saknar jag min gamla analoga systemkamera. Den spelade mig aldrig sådana här spratt.

Vinterdagens ljus och barnens koja del III

På höjden där vi bor är det - 23, lite längre ned i backen - 31.
Kalla vinterdagar ger ett speciellt ljus. Genom att välja betraktningsvinkel, men också vänta blott några timmar ändras det enormt.
Barnen iakttar inte sådant. De undersöker kojan och ropar:
- Pappa, ska vi inte fortsätta att bygga?

(Klicka en bild och du får se alla större).

Barnen och Kojan

Vi fortsätter byggandet. Idag var Tula och Odin tålmodiga och drog spik och bar virke och höll bräder och hjälpte till på annat sätt i över 2 timmar. Vi tvingades ge upp för att det var kallt och vi frös om fingrarna. Svårt att hålla spik med handskar när man ska spika.

clic pic to enlarge

Tidigare bilder på kojan

World Crisis and cycling

Today's note

While the Dow Jones index makes the lowest quotation in 110 years, Athens is burning and Spain and others, is next to fall, life has its course in our house.
Odin learns to ride a bike.

To my kids (Hut I)

We pull together, my kids and I. 

Nollsken

Igår kväll var det Nollsken.
Jag hade aldrig hört talas om nollsken förut, men det är naturligtvis den naturligaste motsatsen till norrsken.
Det har varit mycket norrsken sista tiden, men igår var det inte det. Det var min son, fem år som gjorde mig uppmärksam på det:

- Pappa. Ikväll är det Nollsken.

Drakgropen

Sommarens första äventyr startade med att barnen hittade några ben jag haft i garaget. De frågade mig vilket djur de kom ifrån, men jag kunde inte svara. De letade fram alla böcker de kunde hitta med olika djurskelett, men inget stämde. Så slog de i drakboken och började undra.
   De bad efter mer information, jag föreslog att de kunde leta efter spår i den gamla ruinen. De hittade ett brev och en karta. De rustade sig genast för en expedition.



     den ska tåla att göra större genom att klicka nere i högra hörnet, farfar,ovan här!

Vyer

En helg i fjällen.

Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott

Bild från Fjellfotografen

I min hemstad Östersund står en staty som kallas Far och son. Naturligtvis rör det sig inte om far och son. Det ser väl alla?

I alla fall om man är lagstiftare eller heter Axel Peterson och är kansliråd, straffrättsenheten på justiedepartementet säger man följande om bilder av denna art. (Enligt Rick var denna bild en av dem som var fällande i domen, jag har själv inte hunnit verifiera).

  

– Bilderna innebär en kränkning av alla barn.

____________

Åter till offentlig porr. En väg att gå för att få stopp på denna vansinniga lag är att vi alla börjar polisanmäla våra kommuner, museer, landsting osv för barnpornografibrott. (Minns jag rätt står det i en park i Borås statyer av pornografiskt nakna barn. Bara ett minne ur mängden. Det måste finnas mest i alla städer).

Det får sämre eller ingen effekt alls om jag själv ensam går och anmäler min kommun i morgon. Men kan vi få ihop ett gäng som var och en anmäler sin kommun, eller andra offentliga institutioner, dem borde effekten bli tämligen omedelbar. Lagstiftaren skulle rätt fort tvingas att backa. 

Det är busenkelt att samordna över nätet. 

Kommer "kosta" var och en max någon timme av livet.

Troligen skulle det räcka med ett dussin anmälningar mot olika kommuner/motsvarande för att väcka visst medialt rabalder, men roligare och än effektivare vore ju att täcka in de flesta ca 300 kommuner som finns.

Det handlar om att få lagstiftaren att storkna under trycket från arga kommunalpolitiker och tjänstemän som absolut inte vill ha den här sortens larv på sitt bord. 

Polisen vill ju heller inte ha den här skiten på sitt bord. 

Lagen är galen!  

Bild från bildbyrån azote

Men hur gör vi med bildbyråer som på detta slarviga vis enligt nu gällande lag sprider barnpornografi?

Jag anser att det skulle skapa dessa småbyråer oerhörd skada att anmäla dem än att anmäla exv kommuner som kan avdela folk att ta hand om skiten. (För vi har ju redan sett att en domstol faktiskt dömt en man för innehav av tecknade bilder. (Jag nyper mig ständigt i armen för jag kan knappt ännu fatta).

Däremot skulle vi kunna fråga även sådana aktörer som bildbyråer om de vill anmäla sig själva...

STEG 2 (förslag)

Ytterligare en våg av anmälningar som jag ser framför mig är att var och en av oss tar sin gamla och kasserade datorburk (eller köper en på blocket eller varför inte, hämtar en på återvinningen) och går med den till polisen och säger:

- Jag vill anmäla mig själv för barnpornografibrott. På denna dators hårddisk ligger bilder på min snopp när jag var sju år gammal och min systers snippa syns på massor av bilder. Jag vill genast ta mitt straff.

Och så räcker vi fram händerna och ber bönen:

- Snälla, sätt genast handfängsel på mig.

Vad tror ni?

Skulle inte detta kunna bli en kul liten avrundning av sommaren?! :)

Ett practial joke som kan ställa saker till rätta. Få bort en vidrig lag som kan komma att missbrukas exakt på det sätt jag ovan beskriver. Men mot privatpersoner i vårdnadstvister, mot konkurrerande företag... Endast fantasin sätter gränser för hur otäckt denna lag kan användas.

__________________________

En liten brasklapp bara. jag hoppas vid gud att polis och åklagare har sans nog att inte genomföra alla våra anmälningar, utan att de börjar rygga de med, liksom maska, så kallad civil olydnad, nästan. Annars har vårt rättsväsende ett tusenårigt jobb framför sig för att reda ut all barnporr som finns inom offentlig förvaltning.

_____________________________

EDIT: Jag tycker själv att imperativformen i rubriken "Vi ska polisanmäla..." är lite otrevlig. Men när jag i hast skrev inlägget ville jag förstås snärta rubriken så mycket det gick.

Egentligen ville jag skriva det lite mjukare (för jag är ju en mjukis:) 

"Ska vi polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott?"

Varför väljer man i stridens hetta bort det man själv, innerst inne tycker bäst om?

                                                    ______________________________

Länklista från Rick Falkvinge. 

Magnihasa: Sunkets drottning
ProjO: I <3 Piratpartiet (om PPs pressmeddelande)
Per Hagwall: Om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen
之乎者也: En puckad barnporrlag
Deep Edition: Bildförbudet i ny tappning
Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd?
Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument
Erik Laakso: En utmärkt illustration
Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad seriefigurer tycker om den
Simon Lundström: Den dömde uttalar sig
Johanna Sjödin: Serieövergrepp och knullbilder
Anna Troberg: Rättfärdighetens riddare är pinsamt lata och blinda
Anders Widén: Dags att sprida Manga
Johanna Julén: Sjuka lagar om barnporr
Piratpartisten: Fantasiförbud och övervakad
Per Hagwall på Newsmill: Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel
Christian Engström: Cecilia Malmström och hederlighet om mangacensur
之乎者也: Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol: När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten: Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati: Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all: Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson: Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
My Bergström på Expressen.se: Porrmanga hotar inte våra barn
DN: Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24: Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!
Expressens ledarsida: Kan krita kränkas?
Oscar Swartz: Intervju: Barnporrdömde mangamannen
Sayonara September Blogg: Erkänner mig skyldig
Erik Laskso: Moralbrott utan förövare eller offer
Avva: Dagens största dumhet
Henrik Alexandersson: Borde i så fall inte även teckningar av bankrån vara brottsliga?
Anders S Lindbäck: Bonniers ger ut barnpornografi, aka Love Hina
Anders Widén: Bränn Carl Larsson på bål
Gun Svensson i UNT: Vilka tjänar på Wikströms lösning?
Jan Myrdal i Expressen: Barnporrlagen är en omoralisk absurditet

Barnkamera

Jag tömde just barnens kamera. Redan det låga perspektivet får en att inse att ett par stövlar i hallen kan utgöra ett stort hinder. Dessutom, man ser sällan ovanför bröstkorgen på vuxna. Det är mest byxor och ben och soppåsar...

Allt är i rörelse. Mitt liv är tyvärr mer statiskt än mina barns...

I barnens kamera ligger foton av helt andra tillfällen än jag skulle ha valt. På något sätt, mina bilder blir ofta lite mer krystade, för jag vill så mycket med dem. Likväl är bilden nedan lite arrangerad. Dottern bad mig dammsuga ett tag till för att hon skulle hinna klättra upp på köksbänken för att ta liksom hela vyn...

Tjogvis med bilder är så experimentella att de mest blev sudd, men mitt i allt kan man se proffsiga arrangemang och spännande bildvinklar. Odin när han sitter och softar med hunden Molly på köksgolvet är en i den klassen. 

Från Barnkamera2010

Till pappa

Fick en teckning av Naya.

Finner ögonen underbara.

Svärmors selektiva tystnad

Svärmor är fortfarande på sjukhus. Så mycket mer tänker jag inte skriva om det. Hon vill det inte. Hon har inte sagt något om det, men hennes tysta språk talar desto mer.

Min hustru kan konversera med henne helt normalt, men när en sköterska kommer in och frågar om hon vill ha något att äta, eller hur hon mår, eller om något fattas henne, stirrar svärmor tomt framför sig, som om sköterskan överhuvudtaget inte fanns.

Hon befattar sig inte med personalen. Det är hennes sätt att protestera till den urbota idiotiska idén att hennes kropp skulle befinna sig på ett sjukhus. Det har den aldrig tidigare gjort och det tänker den sannerligen inte vara med om nu heller.

Enligt eget förmenande är hon inte där. Och skulle hon vara där så är det hennes omgivning som bedömt saken galet. Ändå kan hon inte låta bli att skicka en hälsning hem till mig genom hustrun:

- Du kan gott tala om att jag inte är dö än, så lätt blir han inte av med mig.

- Vad ska jag säga till barnen? frågar hustrun.

- Dom ska du krama.

barnen sover och jag...

Jag vakar
ser ut genom fönstret
det är tyst och mörkt
jorden vrider sig runt sin axel

hela veckan har jag
kramat Tula
när hon kissat smärta

förr kallades det blåskatarr
vad det kallas nuförtiden
bryr jag mig inte om

jag vakar
barnen sover
och jag vill passa på
att gå ut och hämta ved

Odin hostar, snörvlar,
kan plötsligt inte andas
vaknar gråtande

tur att jag inte hämtade ved
jag tröstar
han somnar

jag vakar
beräknar att huset
håller värmen
till i morgon

jorden vrider sig runt sin axel
hustrun har åkt
till akuten med sin mor

den meningen i varianter
hustrun är på akuten med sin mor

jag ser genom fönstret
ett kompakt mörker
i handen kramar jag
det enda vapen jag äger

en pil med jaktspets
pilbågen på bänken
vapnet ger ingen tröst
har ingen verkan
mot det som händer

jag vakar
jag vakar över barnen
och jag vill att min hustru
ska ringa och säga
att allt är bra

jorden vrider sig runt sin axel
och jag slungas in i mellanrummet
mellan ljuset i huset och det stora
mörkret därute

jag har inga val
livets tunna hinna
ger inga val
jag vakar

Vardagskaos plus TV

Just nu. Mitt liv totalt kaos. Laga mat. Diska. Odin öser ned saltkar och lite mer grejer på golvet. Hinner inte städa. Hämta Tula på dagis. Hem. Skridskoskola med äldsta dottern. SVT ringer och vill intervjua mig om FRA. Ringa runt och skaffa barnvakt. Lyckas inte. Streta på med motionen som ska ge bättre verktyg åt oss att skapa demokratisk transparens i den finansiella världen för att om möjligt åtminstone något stävja dessa ständigt återkommande finanskriser eftersom marknaden helt uppenbarligen inte kan ta ansvar för sig själv. Johan mitt i steget ringer och vill ändra i motionen. Vi diskuterar ett varv till. Strax sitter jag och ändrar kommateringar, byter ord ytterligare en gång i det nya förslaget. Ringer efter barnvakt. Funkar inte. Jag måste ha barnvakt när TV kommer. Frun kommer hem, lysen på bilen paj. Jag går ut och byter. In och skriva motion. Barnen bråkar. Jag häver bråk. Sonen vill bada. Häller upp en badbalja. Sonen vill inte bada. Kollar in motionen. Släpper motionen... Ögonen är totalgrusiga.

Det enda jag vill är att hinna tillbaka till kommentarerna i mina två tidigare postningar för att gräva fram mer relevant om IPRED1 så att jag och Eva-Lena Jansson (s) får något att bita i. För en trebarnsfar med andra grejer på G är 4 dagar kort, mycket kort tid.

Och nu klarar inte mitt intellekt mer. Sonen har skapat oss sådan sömnbrist senaste dagarna att jag ser i kors.

Huset ser ut som ett bombnedslag. Barnen har lekt med julgransglitter, mycket effektivt att låta dem göra det för då får jag skrivtid vid datorn, men sen! Då återstår att städa.
Får bli en annan dag.
Nu skriva ned några punkter för att få fokus. TV kommer imorgon. Om tio minuter, senast, måste jag i säng. Odin 2 1/2 har börjat köra nattrace. Han har fått plötsligt växtryck eller något, kräver minst 3 vällingflaskor per natt, väldigt högljutt. Detta trots att jag matar honom hela dagarna som var han en gödgås.

Vi hörs imorgon. Om jag hinner.

Andakt i brandbilen

Från Familjen 2008

På dagis med storasyster Tula. Odin fick följa med. Fast han inte går på dagis. 

Medan dagispersonal och brandmän gick brandsyn blev det andakt för barnen.

För barnen fick åka brandbil.

(till familj o vänner, albumet är uppdaterat och funkar allt som det ska, kan ni klicka på bilden)

Pappa fantasur

Och nu rakt in i vårt ocensurerade familjeliv. Häromdagen filmade jag barnen när de tränade sig i social kompetens. Först ville Odin ha en bambukäpp, men det ville Naya också. Naya är större så hon kunde sno den. Odin blev sur.

Sen vet jag inte vad det var med Tula. Oftast vill hon vara prinsessa, eller bara allmänt "fin" och gör därför fina gester, som en isprinsessa, ungefär. 

Den här dagen ville hon annat och hittade på en ny lek med en björk.

Väl inne och efter avskalning av alla kläder startade Tula det här samtalet:

- Pappa.

- Ja.

Tyst.

Tyst länge.

- Pappa.

- Ja.

- Varför är du fantasur?

Njut av filmen medan ni funderar över hur man är när man är fantasur. Tula som leker med björken på ett alldeles speciellt sätt ger ett visuellt svar.

Och ja. Det är FRA som gör mig fantasur.

(Fantastiskt fantasifullt sur)