Jag vakar
ser ut genom fönstret
det är tyst och mörkt
jorden vrider sig runt sin axel
hela veckan har jag
kramat Tula
när hon kissat smärta
förr kallades det blåskatarr
vad det kallas nuförtiden
bryr jag mig inte om
jag vakar
barnen sover
och jag vill passa på
att gå ut och hämta ved
Odin hostar, snörvlar,
kan plötsligt inte andas
vaknar gråtande
tur att jag inte hämtade ved
jag tröstar
han somnar
jag vakar
beräknar att huset
håller värmen
till i morgon
jorden vrider sig runt sin axel
hustrun har åkt
till akuten med sin mor
den meningen i varianter
hustrun är på akuten med sin mor
jag ser genom fönstret
ett kompakt mörker
i handen kramar jag
det enda vapen jag äger
en pil med jaktspets
pilbågen på bänken
vapnet ger ingen tröst
har ingen verkan
mot det som händer
jag vakar
jag vakar över barnen
och jag vill att min hustru
ska ringa och säga
att allt är bra
jorden vrider sig runt sin axel
och jag slungas in i mellanrummet
mellan ljuset i huset och det stora
mörkret därute
jag har inga val
livets tunna hinna
ger inga val
jag vakar
8 kommentarer:
*läser, scrollar upp, funderar, läser igen, stjärnmärker för att hitta tillbaka*
Fantastiskt fint skrivet!
Puh, kommentarer käns egentligen helt onödiga till dina vackra ord. Får en att fundera på livet.....
läser din text igen och igen.
Så vackert skrivet.
Lyssnar på barnen som sover,
som hostar i sömnen.
Tittar på sambon som bläddrar i en bok.
För ett år sedan lyssnade jag på barnen som sov.
Gick omkring i nya lägenheten, knäskurade nya golven mitt i natten.
Tänkte inte på annat än sambon som var på intensiven på sjukhuset.
Hoppades att han skulle komma hem.
Hoppades att allt skulle bli bra.
Din text var... Nej, kommentarer är överflödiga.
Ja Anders, du är författare.
Och du bjuder på detta utan krav på ersättning.
Än finns det hopp.
Ett ord räcker: Respekt
Nu är jag rädd....
Får nog ta ringa kusinen.
@ Alla. tack.
Nu ska jag klä barn, göra mig själv i ordning, och så åker vi in till sjukhuset innan operation som verkar bli idag.
Skicka en kommentar