Det stora i det lilla

Jag är en usel FB-användare, men försöker få kontakt med nyckelpersoner. Istället för att skälla som en bandhund sakta men säkert finna gemensamma ämnen, sådant vi är överens om, först därefter försynt tala om att vi kanske bör hitta nya lösningar på en del saker, som IPRED till exempel.

Ibland går det andra vägen. Marie Nordén (S), riksdagsledamot från länet hade vänligheten att skicka en hälsning från kongressen:

"Hej, dina texter om FRA citerades och användes flitigt under kongressen! Kul!"

Behöver jag säga att Marie är motståndare till FRA?

Behöver jag säga att riksdagsledamöter är 'vanliga' människor som blir ledsna, blir glada, tänker klokt ibland och helknas andra gånger?

Behöver jag säga att det känns skönt att ha kompisar som stöder en när man har motigt i övriga gruppen i sitt utskott att framföra att till exempel FRA stinker?

Tidigare var jag inne på att skapa en utbildarutmaning, att vi skulle utbilda våra riksdagsledamöter.

Det är lite förmätet på sitt sätt. Trevligare då att utveckla vänskap.

Marie Nordén (S) är en vän.

Gunnar Sandberg (S) en annan. Och det var FRA som förde oss samman. Vår första kontakt berodde på att jag ville övertyga honom om hur fel FRA och IPRED var. Men att stoppa där vore korkat. Hur mycket bättre är det inte att upptäcka att man har gemensamma intressen? Att man därmed gradvis märker att vänskap uppstår och vill det sig väldigt väl finns man där för varandra när det blåser kallt och läget är svårt.

Från Sosseresan

Via Facebook försöker en annan kompis, Jens Nilsson (S) hjälpa mig att få kontakt med Leif Pagrodsky. Leffe har ju enligt mig och Jens lite märklig syn på IPRED. Leffe verkar tycka att IPRED är bra?!

Jens Nilsson åkte just in i EU-parlamentet eftersom Lissabonfördraget gått igenom. Jens anser av egen kraft att IPRED stinker, men får också stöd av mig och andra gräsrötter för att formulera sig bättre och bättre i integritetsfrågorna. På filmklippet nedan berättar han inför EU-valet om det absurda i att kriminalisera en hel generation.

Tja.

Istället för att försöka greppa 'hela jävla skiten' gräver jag lite där jag står. Verkar i det lilla.

Just ikväll får jag för mig att det är rätt stort. Inte så att jag känner mig mallig.

Jag är bara glad och känner mig varm över att Marie skickade en liten hälsning.

Nothing else but awesome

Min hustru är tolerant. Jag får göra allt jag vill för henne. Utom detta. Hon har utstått 11 års tjat nu. Jag tjatar inte ofta, tar upp ämnet en gång per år och ägnar således 364 dagar åt att i tysthet planera, visualisera men även vässa min argument för hur lycklig jag skulle bli.

Det finns en annan klippa i Norge, en klippa som ger betydligt bättre säkerhetsmarginaler. I mina ögon är det lika säkert att hoppa från Kjerag som från ett flygplan på tusen meters höjd.

Hustrun har hoppat ur flygplan. Hon har några hundra hopp. Hon både kan och förstår alla säkerhetsaspekter, utom en; i hur mycket högra grad jag rent psykologiskt har 'habiterat' mitt beteende i frifall. Jag har tretusen hopp.

En fundering: Jag får högre stresspuls och obehagskänslor (läs ångest) när jag tänker på att träffa arbetsförmedlingen, än jag får när jag planerar ett hopp från en klippa.

När det gäller vissa tilldragelser i vardagslivet har jag ingen som helst stresstålighet, allt medan jag i andra situationer söker maximal utmaning och därmed maximalt adrenalinpåslag.

Att förbereda mig mentalt och fysiskt, att skaffa kunskap och sedan hoppa från Kjerag är min högsta jordiska dröm.

Fast hustrun har rätt i en sak. Jag kommer aldrig att nöja mig där. Hon förstår att hon inte kan släppa mig dit. För jag vill flyga som killen på filmen.

Han har inga marginaler kvar.

Existentiellt, filosofiskt men även politiskt ger denna min brinnande längtan djupa tankar kring frihet och vad frihet är.

Länge var det förbjudet att hoppa från klippväggar som Trollväggen i Norge. Det kostade så mycket att skicka ut räddningsteam.

Nu har politikerna vänt. Man tillåter hopp från klippor och välkomnar att det blivit en lukrativ kommers kring hopparna.

Från världens alla hörn reser sådana som jag som är sugna dit. En del bara går och kikar och våndas, andra tar en kurs och hoppar.

Att sälja sig själv som vara

(Klicka för större)

Att skapa PR kring sig själv kanske en del klarar på ett bra sätt. Jag gör det inte.

Ovan är det Naturvårdsverket som hjälpte mig att skriva text och välja bild till det seminarium jag utvecklade och anpassade speciellt för dem.

Är det bra? Känns det lockande? Är det något jag kan använda mig av vidare på min hemsida för att informera om vad jag gör och erbjuder?

På hemsidan har jag smått intetsägande rubricerat grundstommen till samma föredrag "Ledarskap och stresshantering"

* * *

För övrigt är jag riktigt upprörd hur illa det fungerar att vara enmansföretagare i Sverige. Jag har gått omkring i många år nu och i hemlighet trott att jag är en total sopa som inte klarar av att fixa det på ett bra sätt.

Men så plötsligt började jag och "Sagor från Livbåten" diskutera problematiken; att de sociala skyddsnäten funkar för alla andra, men inte för egenföretagare.

Jag inser alltmer att vi är många egenföretagare som känner och upplever att vi ska - med Reinfeldsk vokabulär - LEVERERA inte bara skatt utan också sociala avgifter och moms - men vi får inte ett jävla skit tillbaka.

Jo, man kan i vissa fall dra av momsen!

Det händer att jag hjälper en kille som driver företag i byggbranschen, han kallar staten för: "den stora fula hallicken som bara tar, men aldrig ger..."

Hur ska jag säga? När en lönearbetare blir sjuk får han en karensdag utan pröjs. Sen betalar hans arbetsgivare de påföljande 14 dagarna, tror jag. (rätta mig gärna, för detta är lagar och regler som jag inte tagit del av sedan 1989 då jag senast var fast anställd)

När en egenföretagare, som gått lite knaggligt ett tag, blir sjuk, gissa vem som då ska betala sjukpengen...

En egenföretagare som är ensam får 100% produktionsbortfall både när han hon tar semester, eller blir sjuk

Med oro och medkänsla läser jag hur Isobel har det. Ärligt talat hade jag den helt felaktiga bilden att hon säkert hade sitt på det torra. Jag trodde att hon genom att skriva på så pass stora tidningar blivit tillräckligt känd - och därmed skulle större stålar per automatik rulla till henne.

Enfaldig tanke, förstår jag nu.

Det är skit att vara egen företagare. Särskilt i branscher som har med text, idéer eller kultur att göra.

Att jag har klarat av att vara författare sen 1994 beror inte på att förlagen öser royalties över mig. Jag har sökt och även fått en del stipendier, men de är faktiskt försumbara i relation till den bokproduktion jag presterat - och faktiskt bekostat själv att prestera.

Jag smugglar mig fram, känns det som, genom att skapa en för författandet totalt irrelevant diversebutik där jag säljer vilken sorts föredrag som helst.

Det började med rena författaruppdrag, så upptäckte jag att jag hade lätt för att fånga publiken, att jag med lite förberedelser kunde utveckla även andra föredrag där jag har råkat samla på mig någon sorts kunskap eller kompetens.

Och här står jag nu efter alla åren och har fortfarande lika svårt för att tala för min 'vara'. För varan råkar vara jag själv.

Ett sidospår i katedralbygget

Jag har vare sig tid med politisk aktivitet eller att blogga. eller att skriva mina texter till nästa bok. Jag försöker få sprutt på mitt sega lilla 'föredragsföretag'. I november fakturerar jag helt OK, sen är det mörkt...

Jag hoppar också på små byggjobb.

Icke desto mindre har jag ätit lunch vid datorn - och skrivit något som blir en mix av blogg och text som ska passa in i mitt märkligaste skrivprojekt hittills. Det har arbetsnamn som i bilden ovan.

Spontana kommentarer av alla sorter mottages tacksamt! (författaren i mig avskyr läget, i övrigt har jag det pretty cooolt)

Ha en bra helg!

_____________________

Jag har trott på det goda

i allt ljuset som strålar tvärs igenom

hela universum

Jag har trott på det goda

i tyngdkraften och alla lagar

som håller ihop vårt obetydliga solsystem

Jag har trott på det goda

i människan och i sin förlängning

att hela mänskligheten skulle kunna vara god

men sedan jag kom att bevaka lagarna

som skrivs av dem som är valda att representera oss

finner jag varken mildhet eller saktmod

Helt andra saker aktiveras och det är de som redan har

som kommer att få mer,

brutalitet och själviskhet premieras

så gror och växer mänskligheten snett

uppåt med en enda generator i drift

- lagarna gynnar de monumentala i girighet

Jag tror inte längre på det spontant goda

men jag har ett val och antingen måste

jag bekämpa det växande onda

Eller undvika politik och den så kallade

nöjesindustrin så mycket som möjligt

behandla dessa båda entiteter som något giftigt

men jag, vi alla, har att vara försiktiga

den andra sidan konstruerar lagar i rasande fart

inte för att skydda eller skapa god ordning

Nej, den man rustar för att kunna slå

mot var och en,

kan snart döda utan orsak

Jag tror inte längre på det självmant goda

vi har att kämpa för varje sketet strå

strida för varje ynka millimeter respit

innan min död hoppas jag kunna säga att

ett litet ljus synts till i den allra yttersta periferin

av den spiralgalax som lokalt kallas vintergatan

Att sakta få IPRED-kramare att fatta över tiden

Dags att börja samla argument som är snabba, roliga, häftiga, illustrativa, varför IPRED inte är bra - men framför allt att det finns alternativ som kan få saker att växa bättre och mer än att stirra sig blind på att enda lösningen heter patent och lås och monopol och upphovsrätt för att det ska gå att tjäna pengar.

Det är häftigt att se hur en redan gigantisk och het marknad av och kring mobiltelefoner formligen nu exploderar en gång till. Orsak, ett öppet operativ vid namn Android.

Close my case, känns det som. Men hur få IPRED-kramare att fatta???

Min tanke är att via facebook eller på andra sätt leta mig fram till nyckelpersoner inom exv (S) för att lite nu och då beströ dem med små korta, roliga, talande fakta...

Kanske är jag snart facebookvän med Leif Pagrodsky. Vem vet?!

Hjälp mig alltså att samla bra grejer. Eller snarare, låt oss hjälpas åt att hitta korta bra informationspuffar som vi i sin tur kan dela med oss av.

Inte gödsla, utan hellre sakta men säkert bygga upp facebookvänskaper, och vart efter ge lite information, utan att trycka informationen i halsen på dem, utan att argumentera... Utan att någonsin vara påstridig... Utan lugnt och sansat och med allt det glitter man har i ögonen när man pratar förtroligt med vänner.

När jag läste vad James Boyle säger om upphovsrätt i tidningen IDG kände jag spontant, det här är bra. Det här borde kortas lite och vid rätt tillfälle hamna under exv Leif Pagrodskys (S) ögon, eftersom han av ren okunskap fortsätter att hävda upphovsrätten på helt fel grunder.

* * *

Dagens urklipp:

James Boyle, en av grundarna bakom Creative Commons ger i IDG tre exempel på företeelser vi inte kunnat drömma om förut:

"Själva internet är en sådan, ett världsomspännande öppet nät skapat av ett gäng nördar.

– Det är inte en myndighet som skapat internet. Hade det varit det skulle det se ut som Minitel eller text-tv, säger James Boyle.

Ett annat exempel är Linux, vars tillkomst gått rakt emot alla föreställningar om hur ett operativsystem blir till.

Och om någon för 15 år sedan kommit med idén om att sammanställa ett uppslagsverk genom att sätta upp en sajt och låta vem som helst redigera den?.

– Den personen hade letts iväg till ett madrasserat rum, fått lite trevliga droger och blivit klappad på huvudet, säger James Boyle.

Han understryker att han absolut inte säger att den öppna vägen alltid är bäst... Lösningen är att myndigheter och lagstiftare som ska fatta beslut om upphovsrätt eller annan immaterialrätt tittar på de empiriska bevis som finns.

– I dag är det de som har rättigheterna som får frågan: Fungerar det här monopolet ni har? Ja! Vill ni ha ännu fler rättigheter? Ja!

...

Han kallar den amerikanska upphovsrättslagen från 1976 för ett av de dummaste policybesluten de senaste 200 åren. Innan dess gällde upphovsrätten i 14 år, med möjlighet till förlängning i 14 år om upphovsmannen bad om det. Det var det bara 85 procent som gjorde.

– Trots det fattades beslut om att förlänga upphovsrätten till livstid plus 50 år. Där stoppades möjligheten att i dag kunna bygga ett digitalt Alexandria, säger James Boyle.

Ytterligare skärpningar har skett sedan dess, även i Europa, eftersom beslut på området ofelbart följs av att andra länder följer efter i harmoniseringens namn.

– I musik kan du harmonisera nedåt och uppåt. Immaterialrätt harmoniseras alltid uppåt. Det är som en kör av galna sopraner, säger James Boyle."

Att sätta människans behov före systemen

Vi är givetvis inte i hamn vad gäller integritetsfrågorna, men vi har fått upp Socialdemokratiska partiet rejält på banan. Efter denna kongress har samtalsklimatet i en rad viktiga frågor förändrat.

Genom våra relativa framgångar kan vi i framtiden än mer stödja dem bland de förtroendevalda som fått rätt häftiga uppdrag. Åsa Westlund är en och hon kämpar normalt på det europeiska planet, på kongressen hjälpte hon till att få genom åtminstone 2 av våra ursprungliga 4 Att-satser.

På sin blogg skriver hon om att IPRED måste förändras, och att socialdemokraterna nu har beslutat så.

Jag håller inte med om allt, bland annat är jag lite bekymrad över att man vill tillsätta en integritetsombudsman. Jag anser att man hellre redan i första läget dels ska följa den faktiskt ypperliga regeringsform vi redan har, men som inte efterlevs, dels ska stifta lag på sådant sätt att en integritetsombudsman inte behövs.

Men att sitta och sura över sådana struntsaker nu är dumt. Grejen är att kongressen rent generellt har pekat ut en bättre riktning åt partiet. (Även DN skriver om saken, samt SvD)

Det går också i linje med vad SAP säger sig vilja: Att sätta människans behov före systemen.

Som bekant har socialdemokratin haft en lätt demolerad självbild i ämnet tidigare. Man har trott att staten är bra, att systemen är bra, bara de är generella...

Denna kongress har bjudit på små revolutioner därvidlag på en rad viktiga områden:

* Man intar en bättre hållning i integritetsfrågorna - och förståelsen kommer att fortsätta att växa.

* Man skiter i att vara ideologisk, skolor kan drivas i privat regi, men vi ska se till att få ut kvalitet ur dem före bestickande vinstuttag.

* Man snackar om oss småföretagare, oss mikroföretagare som jag själv tillhör, och utgör ett bortglömd och av samtliga partier fullständigt negligerad grupp. Vi är 900.000. Vi skulle kunna bilda eget parti.

* * *

Jag anar att alla kanske inte ser eller förstår det stora som har hänt. Jag anar att man hade velat se några snabbfixar, några häftiga uttalanden och skrivningar.

Men det är exakt vad Alliansregeringen hållit på med - och hur bra har det gått? Försäkringskassan står på öronen och snart utförsäkras horder av människor, som ska gå vart då? FRA-debaklet. Arbetslinjen. Utanförskapet som man skulle utplåna, men det enda ställe det försvunnit på är från moderaternas hemsida.

Jag kan göra listan lång, men summan är att sådana retoriska kvickfixar sällan funkar i praktiken.

* * *

I sammanhanget är det alltså stort att socialdemokraterna genom sina rådslag och nu genom kongressen formulerar sin generella vilja, en vilja som är lite ny:

Att sätta människans behov före systemen.

* * *

Sätt denna sats jämte IPRED.

Sätt denna sats jämte FRA.

Sätt denna sats jämte Datalagringsdirektivet...

Ni förstår vart jag vill komma.

Det är en sats med udden riktad inte bara mot Alliansen, som ju inte är liberal längre, det är en sats som kan brukas mot egna FRA-kramare inom SAP.

Kongressen och partiledningen har gett oss det ypperligaste av vapen att slåss vidare med.

* * *

Här de två attsatserna som idag bifölls:

I26:2 att (S) verkar för ett reformarbete i riksdag och departement som syftar till en öppnare, mer för medborgaren begriplig och överblickbar samt mer transparent lagstiftningsprocess.
I26:3 att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Dessutom bifölls motion I36 (som Eva-Lena Jansson (S) riksdagsledamot varit med och författat) om att Modernisera upphovsrätten,som hade följande att-sats:

I36:1 att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

* * *

Vi är inte framme, men jag hoppas att man även utanför den krets jag umgås i kan förstå vilken kraft det ligger i detta, att så många från helt olika håll, i nätverk och utan nätverk, har pepprat in skrivningar till kongressen för att få detta till stånd.

Jag vet inte vad som hänt mina egna övriga 3 motioner, men jag vet att det har bildats ett moment i Sveriges störta politiska rörelse.

Vi har alla att efter förmåga hjälpa denna snöboll att bli större.

För saker sker inte genom snabba mirakel. För att få till stånd en förändring och det slutliga underverket har vi att hjälpas åt. Så bygger vi en positiv framtid.

Demokratin lever. Sossarna är på banan, men mer ska givet göras

Jag har tio tolv, kanske femton skränande monster omkring mig som smäller ballonger och jag försöker följa sossarnas kongress. (Tula fyller fem år och det är halloween samtidigt).

Mitt i barnkalaset ringer Stefans Konspirationer" Wikén:

Han: Ge mej ett uttalande! Jag måste få iväg ett pressmeddelande!!

Jag: Vad har hänt? Monstrena ryckte just ur bredbandet.

Han: Vi har fått igenom 2 av våra att-satser.

* * *

Först blev jag besviken, för jag greppade inte hela läget. Sen går det långsamt upp för mig när jag ser vilka Att-satser vi fått igenom. Det här här bra!

Sossarna, detta otroligt stora parti är nästan helt i mål. Nästan helt i mål.

Fan tänker jag. Man har ju tagit en av de viktigare Att-satserna:

“Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”

Det är stort. Det innebär att sossarna och partistyrelsen vågar och vill ta ansvar. Man vill verka för en total översyn av hela lagrummet.

Vi som skrivit motionen, men också fått hjälp från helt andra håll, det är flera arbetarkommuner som engagerat sig, jag kan alls ännu inte överblicka hela det fantastiska som skett.

Vi har fått upp frågan på bordet. Genom att Sveriges största parti nu tar i frågan har vi äntligen fått upp den på bordet. Problematiken kommer genom detta att medvetandegöras.

Politiker i alla partier tvingas nu att se helheten. Och som Erik skriver kommer det här att ge ypperlig grogrund för samarbete med de andra rödgröna som redan är på banan vad gäller integritetsfrågorna.

Inatt kan jag sova lugnt. Kampen är inte över, vi har mer att göra, men en sak vet jag. En sak gör mig tryggare idag än jag var igår.

Jag har just fått uppleva att demokratin lever inom Sveriges största parti.

Men läs i sydsvenskan om vår verkliga fiende, som givetvis nästlar sig in även på partikongresser. Hela satans upphovsrättsmaffian var där och försökte få sossarna att fatta galna beslut...

* * *

Bloggarna som skrev en motion som med hjälp av ytterligare andra nu rubbar läget lite till det bättre:

Ann- Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik – gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman, Motionen är skriven och tärningen är kastad