I used to sail in extreme weather

UK carpeted in snow

[diary/poem]  (can one say daily verse in english?)


I miss the sea
erratic temperament
ports
newspapers, other languages


balance.
I never seek balance.
never did.


Southern Sweden. Paris. New York. Snow. Chaos.

a relief to live,
wandering, aimless. unsteady
rapt in notes
constantly changing

Hacking characters

http://www.headinjurytheater.com/strange.htm my uplift tonight

Diary: 23.16
I am not happy with what I write. 
I grope forward. Trembling.
Writing is a hell. 
Before you get on the track.
Flow, if one gets there, turn this shit into the kingdom of heaven.
I've heard it can happen.
Note one thing.
I continuously change shape now.

Looking for the robust

It's liberating to change medium.
Stuck in writing, paint.
Soon enough, I realize that I am a dilettante in what I do. Returning to the main job I will be more robust.

detail

Christmas in all Universes

(My first GIMP-gif) http://www.gimp.org/

Otherwise, I paint. Leaving the scene of poems. I try to capture the melancholic place. Melancholy main theme: Loss of the world. The state of estrangement, paralysis and eruptions of fear and disgust.

The agony not being able to enjoy.

Seriously. I enjoy, but not Christmas.

Christmas, peace and quiet

My country, you rested so long
and now everything goes so fast
toward ugliness

things that are beautiful
I repeat three times

rest rest rest

take a break
evil

My first GIF-animation

Conservative rampage against democracy/ Ack dessa moderater i regeringen

painting insted of poems (Clic to enlarge)

Diary in English and Swedish (to meet my foreign followers)

I am not anymore surprised by the Conservatives rampage. Now they want to preview public service. It does not feel fresh at all.

   It bothers me because I want to write my own material. I want to produce art.




Edit 20101218:

The Government wants to see the virgin programs in radio and television before the broadcast. They say they want it becaus public service is not allowed to compete with commercial radio and television.
But, what if they find a new program is displeasure against them? Is it not very easy for them to say, "This program competes in an improper way against commersial radio and television?"


Then we have censorship.
No freedom.
___
Obviously I can continue to paint and write, but I feel I must add considerable time to get involved politically. I no longer trust our government.

Dagbok:
Förvånas inte längre över moderaternas regeringens framfart. Förhandsgranskning av nya programtjänster i public service känns inte helt fräscht. (DN)
    Det besvärar mig eftersom jag vill skriva mitt eget material. jag vill producera konst.

En funktion hos småprat

Dagbok 10 dec.

Jag hjälpte mina kompisar att bära deras tunga trunkar fullpackade med tändhattar och sprängmedel och stubintråd av typen non-el.
Vi närmade oss en tegelbyggnad. Vi bröt oss in. Jag som hela tiden varit på det klara med att vi skulle genomföra något hjältemodigt blev snopen; det handlade om ett simpelt bankrån och laddningarna var enligt min bedömning för stora. Folk i kvarteret skulle dö. Jag har viss sprängutbildning, vilket jag påtalade.
- Det är därför du är med! sa den långe kompis jag så längre trott att jag kunde lita på. Han stod utanför bankrummet och var just i färd att packade med sig det han trodde sig behöva.
- Så ta för fan bort tjugo kilo då, sa jag. Det är förmodligen för mycket redan med ett kilo.

Allt började bli oproportionerligt. Jag ville inte vara med. jag sa att nu avviker jag. Jag trodde att vi skulle spränga FRA-datorn eller något viktigt. Det här vill jag inte vara med om. Så kom jag på. Mina fingeravtryck fanns på allt. På trunkarna, på laddningarna. På stubintrådarna jag förberett och kapat i rätt längder åt dem, och de två tändmekanismer vi hade med.

Här uppstod ett otäckt hack i drömmen, jag ställdes inför ett moraliskt dilemma. För jag förstod att jag var på väg att fega ur. Brottet jag var vittne till måste stoppas. De skulle skada folk, men det enda jag tänkte på var att grejerna hade mina fingeravtryck. Plötsligt var jag bara rädd om mitt eget skinn.

Jag vaknade kallsvettig och i mitt halvvakna tillstånd gjorde hjärnan ett av sina kvanthopp så att jag istället  levde under en diktatur jag inte stod ut med.

Jag förstod att jag - eller någon av oss - inte längre kunde säga vad man ville i telefon, i mejl, på sin blogg. Jag svettades. En klibbig feghetskänsla smetade vid mig.

Hela mitt liv har jag känt mig i hemlighet heroisk. Jag har VETAT att jag, om det mot förmodan skulle bli diktatur, så skulle jag vara en av dem som skulle stå emot och försvara de mänskliga värdena.
Jag tror att det har varit sant. Inte för att jag besuttit  värst mycket mod. Jag har bara inte haft något att förlora.

Nu har jag tre barn.

Det fysiska och påtagliga våld som brukas i diktaturer skrämmer skiten ur mig idag eftersom jag har familj. Eftersom jag inte står ut med tanken att..

Lika mycket skrämmer det mig hur en diktatur kommer krypande och hur liten övermakt den behöver för att beröva alla goda människor viljan att kämpa emot.

I Tyskland fanns det 30 miljoner rätttroende kristna när Hitlers stjärna började stiga. 1500 av dem gjorde en liten demonstration mot de förföljelser brunskjortor och Gestapo börjat utsätta bögar, flator, autister, blinda och judar för. Detta var långt innan Kristallnatten. De 1500 demonstranterna upptäcktes av Gestapo som riktade måttliga slag mot dem och skingrade massan. Hopen hade offrat några blåmärken. Det var allt.
Detta väldigt ringa och närmast balanserade våld från Gestapos sida tystade för gott den latenta opposition av de återstående snälla 29.998.500 personer som skulle kunna sätta stopp för allt. Istället blev de passiva vittnen till det som senare kom att ske. Massdeporteringarna. Massmördandet.

Dagbok 11 dec
Nattens fega kallsvett klibbar kvar. Jag blir inte kvitt den.
Jag tänker: Finns det trygghet i en diktatur?

Jag blundar, känner in:  Hur smakar potatisen? Hur står det till med Ellis? Vad har du för snödäck på bilen? Jag blandar i hälften grahamsmjöl i det här brödet. Jag såg Idol igår, gjorde du det med? Var det rätt person som vann?

I en diktatur finns det i alla fall trygghet i småprat.

Konstitutionell diktator

Det unisona skriet från politikerna världen över

Idag väljer jag att ta ett stort klipp från Kalle Olsson, ledarskribent för Länstidningen i Östersund. 

 Han skriver att "Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt."

jag har bara varit med i det socialdemokratiska partiet i 4 år. Jag gick med för efter brakförlusten mot den borgerliga alliansen 2006. Jag ville hjälpa den mer goda sidan tillbaka i regeringsställning - trots fel och brister. 

  Men så närmade det sig val år 2010. Hjälpte jag till något? Nej. Jag kunde inte. jag kunde inte förmå mig; och jag kände mig som en svikare eftersom mina kompisar på orten, som jag tycker om och respekterar, jobbade på med sin dörrknackning och allt vad de nu gjorde.

Jag gick också med, och har fortsatt vara med för att det är ett av få sätt att påverka politiken. Och viss påverkade jag och några kompisar. Vi skrev en motion som till hälften (2 av 4 Att-satser godtogs)  gick igenom vid kongressen. Sossarnas största beslutande organ. 

Men när jag läser allt som nu WikiLeaks tack och lov släpper kommer min gamla svartsyn och cynism över mig. Varför ska jag ens gynna ett enda av de där partierna med nån hundralapp i medlemsavgift?

Falskspelet är, som Olle, en sansad och oberoende (S)-ledarskribent skriver, monumentalt.

Idag vill jag faktiskt säga upp mitt medlemskap. Men jag ska sova på saken många nätter. Inte förhasta mig och just nu tänker jag en rätt ryslig tanke:

Förmodligen måste sossarna förlora ett val till innan man hittar sin själ igen. Som det är nu är det för mycket revipinkande och man saknar helt idéer för hur man vill försöka tygla dagens onda: Den totalt hämningslösa marknaden som numer kallas globaliseringen.

Saxat från kalle i LT:

Politiskt är diplomatrapporterna mest besvärande för Socialdemokraterna. Inom vänstern finns en tradition av någorlunda självständig analys i förhållande till den stora supermakten. Att borgerliga politiker har en mer krypande inställning kommer däremot inte som någon nyhet – man delar ju i allt väsentligt samma världsbild. Innan det andra Irakkriget ens brutit ut argumenterade till exempel Folkpartiets Jan Björklund för att Sverige borde ställa svenska infanterister sida vid sida med amerikanska stormstyrkor.

SVT:s Dokument inifrån avslöjade häromdagen hur regeringen rundat riksdagen i samband med att USA försökt formalisera ett samarbete för att komma över uppgifter om svenska medborgare. I stället för att reglera informationsutbytet i avtal tyckte tjänstemän på justitiedepartementet att det svensk-amerikanska utbytet borde ske på informell basis. Vad betyder det? Lämnar regeringen ut personuppgifter till främmande makt utan att ha reglerat formerna i avtal, utan att först ha prövat de legala grunderna? Agerar regeringen på ett sätt som inte skulle tåla en offentlig granskning och diskussion? Ja, så är det nog.

Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt.

Julbak

Dagbok 26-28 nov:

Blåsigt, temperaturen pendlar mellan -15 och -20. Julbak, tunnbröd och stut. Mössen sökte sig in och farstun till bagarstugan var full av dem. 

Tonen som klingar genom vardagen

Dagbok (18-22 nov)

Det finns mediciner som är värre än sjukdomar och jag har försökt komma till rätta med mitt tungsinne en lång tid. (ja, världen fräter på mig och förefaller mig djupt dystopisk, krig i Afghanistan, Irak och så detta krig mot "terrorismen", med den felaktiga betoningen på -ism, vilket gör att dessa icke sammanhängande och därmed lösryckta idiotiska illdåd får en högre dignitet än de förtjänar. Denna av våra makthavare påtvingade och påhittade ism skapar en värld som snart befinner sig i ständigt undantagstillstånd, med avlyssning och kameror och scannrar överallt).  

Vägen ur tungsinnet, så enkel. Jag hade glömt tonen som klingar genom vardagen, allt det vi har att vara tacksamma över. 

Helg, barnen i frostigt landskap. Skratten. Det kavata traskandet hela långa vägen till backen, med alla hål i nacken. 

Den märkliga gåvan. Livet.

Ett latinskt ordspråk lyder: "När du betraktar gåvan, betrakta också givaren".

Hisnande tanke för agnostikern, vem gav mig allt det här?

Måndag. Hemfärd från jobbet, dimma över Indalsälven. Närmare hemmet på höjden klarnar himlen, allt blir krispigt. Hämtar ved för kvällen, huset i motljus från dagens sista låga strålar.

Indalsälven

Indalsälven

Backen genom skogen

Uppfarten

Träd på gården

Rönnen och huset

Sista dagsljuset

Obama forcerar ACTA-avtalet

Varför vill Obamas administration forcera igenom ACTA-avtalet och kringgå kongressen? Detta trots att flera upphovsrättsgrupper kritiserar de hårdföra regler som avtalet innebär. Den amerikanska branschorganisationen Ccia, Computer and Communications Industry Association anser exempelvis att Acta-reglerna i sin nuvarande utformning kan leda till juridiska problem för USA. Detta eftersom Acta inte ens erkänner undantag från upphovsrätten när sådana är berättigade.


Jag tror inte för en sekund att administrationen i vita huset är ovetande om vad avtalet handlar om. Även i Sverige berörs vi av ACTA-avtalet, bland annat genom Datalagringsdirektiget, vänsterpartiets Jens Holm säger:


– På förstasidan av Acta-avtalet står det att man ska samarbeta med "service providers" och ”rights holders”. Något som visar att de har ett stort inflytande. Hela grundidén med Acta är att stärka immaterialrätten och bekämpa "varumärkesförfalskning". Något som företagen inom underhållningsindustrin har verkat för länge. Nu håller de på att få det.
– De lär också få ett stort inflytande på den Acta-kommitté som kommer att inrättas. Beatrice Ask tillstod i sitt anförande att stora amerikanska företag har haft stort inflytande under förhandlingarna.


Enligt dokument som läckts ut på Wikileaks har Acta-avtalet tagits fram tillsammans med en rad privata företag och organisationer som representerar bland annat musik och filmindustrin. Framgår det någonstans vilken roll dessa företag och organisationer har haft i utformningen av avtalet?

Fredsarbete eller kolonialism?

En amerikansk soldat fotograferar en afghans iris som en del i kartläggningen av det afghanska folket. Man vill kunna hålla reda på varje individs identitet - och spåra.

Arbetar USA för freden på detta vis?
Eller skapar man rent av fler terrorister på detta sätt?
Hur skulle jag - eller du? - känna mig/oss om en främmande makt invaderade landet och först bombade det tillbaka till stenåldern och sedan bad dig och din bror och din syster och din mor att spärra upp ögonen så att soldaterna kan ta kort på iris?

Min bror hävdar att även svenska soldater använder sig av metoden att fotografera iris som en "fredsmäklande" åtgärd. Han anger tyvärr ingen källa.
Även författaren Stefan Lindgren hävdar att svensk trupp håller på med dessa, som han skriver "Herrefasoner".

En del i USA hävdar att själva karaktären på detta uppträdande är rent kolonialt.
Man kallar till demonstrationer. Man vill stoppa kriget. Man anser att det inte har något syfte alls, utom då att vara kolonialt.

I Sverige svänger opinionen. Svenska Yle skrev redan i juli att stödet för att Sverige ska ha stridande förband i Afghanistan har sjunkit avsevärt.
Hur många i Sverige vet eller förstår vad vi krigar för i Afghanistan, vem vi stöder och varför?

Källa: Public Intelligence

Källa: U.S. Dep. of  Defense

Källa: Switched

snö och kaffe

Dagbok:

i morse dämpade snön alla ljud.
jag höll Odins varma hand, flickorna lekte
göra så mycket spår de kunde mellan hus och garage.
på dagis och skola pussades hedjå.

jag åt lunch med en konstnär
det visade sig att vi blir lika vansinniga om någon stör oss
i det där speciella ögonblicket, då allt kan bli - eller rasa.

han berättar hur hans penslar inte räcker, inte diksborstar, stålgrejer heller.
just nu målar han med vedträn.

och jag försöker spränga språkets ramar, fast jag numer vet att det är idioti.
språket är ett medium som ska bära berättelsen. Berättelsen kan spränga ramar.

Över kaffet skrattade vi och jag förstod att det var länge sedan
jag skrattat så. på det viset sprängdes bojorna.

idag segrade tacksamheten.

Glädje- och depressionsgenen

dagbok.

Läser in mig i ämnen för bokprojektet som sakta skruvar sig framåt.
mest intressant är att jag tycker mig se att psykodynamisk psykoanalys saknar all evidens att den hjälper.
Jag har försökt gått till sådana där men alltid avbrutit skiten för jag har bara blivit arg - och sämre av deras förbannade snack.

Nu drar man i bevis att det finns en (fritt tolkat av mig) "Glädje- och Depressionsgen" 5-HTTLPR.
Dessutom - Det ska till helt andra strategier för att komma ur en depression än vad som hittills sagts.
Den nya forskningen på området är milt sagt omtumlande - och hoppingivande.

(Av någon anledning förde jag dagens anteckningar på min hemsida istället för här - och nu vägrar blogger att ta emot en kopypaste?! Säger att det är formulärfel, eller i html-läge att koden är felaktig... Samma text/kod går att kopiera in både i mail och i ordbehandlare osv. Men inte här.)

Länk till hemsida där jag fört dagens anteckningar. 

Upphovsrättsmaffian (copypaste)

Här en copypaste rakt av vad min bror har skrivit på sin blogg. Han råkar vara vicevärd i en bostadsrättsförening och fick en märklig faktura från Upphovsrättsmaffian. Jag blir inte ens längre arg, bara matt:

"...det damp ner en räkning i brevlådan häromdagen från en intresseorganisation som heter Copyswede. Som vicevärd i den brf där jag bor är det jag som attesterar inkommande räkningar. Copyswede vill ha 288kr i betalt därför att de 29 hushåll som finns i fastigheten har möjlighet att se SVT:s programutbud i trådbunden infrastruktur, dvs via fiber, LAN, koppar och kabelnät.

Min första reaktion på denna räkning var att det kändes som att jag och alla andra i huset nu blir tvingad att betala sin tv-licens. En gång till. För att se exempelvis Agenda om söndagskvällarna betalar jag tv-licens, inget konstigt med det, och nu vill någon, oklart vem, (Copyswede?) ha betalt en gång till om jag vill se samma Agenda-program på SVT Play på datorn. (SVT Play torde ju redan vara finansierat via tv-licensen?)

För att se det utbud som SVT har och som jag redan betalar licens för blir jag nu alltså tvungen att betala en avgift en gång till, om än en liten summa, för samma program därför att SVT själva erbjuder möjligheten att sända programmen på SVT Play, som jag redan betalat för. Woohaa...

Man skulle kunna tro att det är SVT som är de gnidna i detta men så är inte fallet. Jag ringde helt enkelt upp Copyswede för att få ett svar på varför jag ska betala en gång till för samma program men något vettigt svar fick jag inte mer än att de verkade för upphovsmännen, oklart vilka. Inte heller är det SVT som varit delaktig i denna förhandling med företrädarna för trådbunden infrastruktur utan det är Copyswede.

SVT har således inget med detta att göra, trots att det är SVT som är upphovsrättsinnehavare till de program som vidaresänds via kabel och fiber. SVT får heller inte del av de pengar som alla hushåll nu måste vara med att betala, utan det är Copyswede!

Vad blir nästa steg? Att alla som har SVT Play-appar i sina mobiler betalar ytterligare en avgift, utöver abonemangskostnaden för mobilen, utöver tv-licensen, utöver avgiften till Copyswede, för att de har möjlighet att se Agenda trådlöst?"


Edit 9nov kl 21.59: Farmorgun skrev om avtalet mellan copyswede och fastighetsägarna igår:  Avtalslicenser - En väg som mot himmelen bär. 

Söka musik med Google, ännu bara Bollywoodmusik

Det var länge sen jag gav upp Spotify. Jag trivs inte med tjänsten, främst för att jag aldrig hittar det jag letar efter.
Sen får Branschen och Stim vara hur nöjda de vill med att de fått en åttfaldig ökning på sina intäkter. Det bryr inte mej, jag bara förvånas.

Jag letar på andra ställen. Ett tag har jag hängt på www.jango.com och där har jag hittat mer som varit nytt för mig än jag någonsin lyckats med på Spotify.

Jag finner Bollywoodmusik förtjusande. (Kitschigt? visst men också glatt och roligt och vansinnigt färgglatt och fantastiskt romantiskt. (Att sjunka in i denna sagovärld och få vara romantisk några minuter eller timmar är underbart som omväxling!)
   Därför blir jag så glad att Google mekar med en tjänst, som jag hoppas blir wordwide, för att leta musik. Alltså som vanligt bara googla och hitta det man vill ha. Ännu experimenterar man bara i Indien med detta. (Kina lär också ha en variant, men bara inom landet).

Här första söksidan http://www.google.co.in/music/

Och en låt i högen: http://www.in.com/music/track-udi-605686.html

Ännu går det bara att streama en låt i taget, men vad kan det inte bli av detta om man bygger det färdigt - och får bygga det färdigt för den trögaste industrin på jorden.
   En tanke som slår mig är frågan varför detta sker först i Indien och inte här? Jag kan bara spekulera, det är ett faktum att Indien i många avseenden ligger före oss, att film- och musik- och nöjesindustri i Indien därför fattat läget bättre än våra dito. Alltså har Google kunnat träffa vettiga avtal med branschen, vilket verkar vara omöjligt här.

Och ja, jag vill jag hitta böcker på samma suveräna sätt, Googla eller Binga, jag struntar i vilken sökmotor som leder mig till boken, filmen, musiken, teaterstycket.
   Betalning? Ja, jag betalar jättegärna om jag kan ladda ned grejerna på min läsplatta, lyssnarmaskin eller vad jag nu har. Men det ska ske till rätt pris.
   Som det är nu tar de ohemult betalt både för musikstycken, men framför allt för E-böcker.
   Vid produktionen av E-böcker slipper ju förlagen den största kostnaden: Tryck. Ändå tar de betalt för varje enskild fil som vore den tryckt. Helt galen prissättning. Men det tänker jag återkomma till i en egen postning.