SvD vilseför väljarna i sin rapportering

EU-parlamentet röstade på torsdagen JA/FÖR ett omstritt avtal om överföring av uppgifter om flygpassagerare till Amerikanska myndigheter.

SvD skrev en artikel som som på en rad punkter är så bristfällig att jag som väljare inte förstår vilken av parlamentarikerna som gjort vad, än mindre hur de har röstat.

Genom att gå till EU:s officiella sidor utläser jag en version, troligen den riktiga, men när jag läser i SvD får jag en annan.

SvD skriver:

– Redan i dag så sker tiotusentals sökningar varje dag i databankerna med bulkdata från EU till USA, och inte bara vid misstanke om terrorism, sade EU-parlamenterikern Cecilia Wikström (Fp) efter omröstningen i Strasbourg.
– Avtalet säkrar inte EU-medborgarnas rätt till dataskydd, sade folkpartisten. 

Vad jag kan se var Cecilia Wikström (Fp) aldrig i kammaren, alltså måste SvD ha

telefonintervjuat henne, ett helt ok journalistiskt arbetssätt bara man sen sätter inte den intervjuades uttalandet på rätt plats och med rätt valör i sin artikel.
    Det sägs inte i artikeln men intrycket jag får av sammanhanget är att hon är negativ till att man insamlar data, indirekt får jag som läsare för mig att hon just röstat EMOT.
   Men. Hennes två FP-kolleger som var där röstade FÖR avtalet, bland andra Olle Schmidt (Fp) vilket alltså inte framgår av artikeln.

Jag som vanlig medborgare som inte hinner läsa alla EU:s protokoll får av artikeln det rakt motsatta intrycket.

Avtalet rör ett kluster av gamla frågor och andra avtal, det kan sägas strida mot EU:s  directive on data protection, från 1995, och i ett direktiv European Commission från januari 2012 säger sig EU ha helt andra ambitioner än att man bör rösta FÖR detta avtal som ska tillåta USA att titta på våra passagerarlistor.


Då SvD inte skriver hur det gick till måste man borra sig ned i EU:s diarieföring: "Voting Result", se sid 19 av 44" för att få klarhet.


SvD ackrediterade reporter hävdar att SvD ger korrekt information.
Här följer vår mejlväxling:

Mitt första mejl till SvD

Tack för din rapportering om PNR-omröstningen igår. Jag ville bara påpeka att Wikström, som fått ditt första citat, inte deltog i omröstningen och att båda hennes folkpartistiska kollegor röstade för avtalet. Samtidigt röstade de socialdemokratiska kvinnorna, som faktiskt både deltog och röstade, emot (eller blankade) i omröstningen. Det kan ge fel signaler när man belönar parlamentariker för att inte uttrycka sin åsikt genom knapptryckning i plenum, särskilt i en sån känslig fråga. Hade man velat ha en liberal röst som första röst hade man annars också kunnat prata med Kent Johansson från Centern, som röstade emot. Röstlistorna från Strasbourg kan du alltid hitta här, max någon timme efter omröstningen ägt rum:http://www.europarl.europa.eu/sed/votingResults.do , för den här specifika omröstningen kan du titta här:http://www.europarl.europa.eu/sed/doc/votingResult/P7_PV(2012)04-19(RCV)_en.pdf (sidan 19). Bara så kallade "roll-call votes" redovisas, men i stort sett allting riktigt kontroversiellt blir roll-call votes.Tycker annars du gör ett bra jobb i Bryssel, och ditt jobb är viktigt med tanke på hur mycket som händer där nere! Tack!Vänliga hälsningar,Anders Widén, författare, (politisk bloggare)

SvD:s reporeter svarar: 

Hej,

mina val av kommentarer är inte "belöningar"- varför i allsindar trordu det? Jag pratar med dem som jag vet är engagerade i frågan, harargument, osv osv. Jag vet hur röstfördelningen såg ut i svenska ALDEoch jag vet också att sossarna var splittrade. Jag sysslar medjournalistik och inte "alla måste faktiskt få en glass"- uppdelningareller andra hänsyn när jag ringer upp för kommentarer. I artikeln fårJa-sidan röst i form av Hökmark och Malmström, och resultatet iomröstningen talar för sig själv- det blev ett ja.
För övrigt så är det mig ett mysterium att du på fullaste allvarverkar tro att jag inte har kastat ett öga på EU-parlamentets hemsidaförr i hela mitt liv, och därför måste få länkar av dig tillpressreleaser och röstresultat. Jag var i huset igår, jag har varit påplats, i Bryssel och i Strasbourg, i snart ett decennium.
/Teresa Küchler

Eftersom hennes svar inte gav mig någon klarhet
Skickade jag ett nytt mejl:

Teresa, kolleger emellan.
Jag beklagar att du tog illa upp, och att mitt ordval kan leda tanken fel då jag skrev "belönar parlamentariker". Naturligtvis belönar du ingen när du skriver, men när jag arbetar som journalist strävar jag att saker skall blir korrekta. Mitt enda syfte, eftersom jag tycker det är ytterligt viktigt, var att hjälpa dig till korrekt information, så att det blir rätt i en så pass viktig tidning som du företräder.
Jag skrev till dig i yttersta välmening, men också för att det är viktigt för de folkvalda att rapporteringen blir korrekt, samt för oss väljare som kanske blivit lovade inför valen att våra representanter ska rösta på det ena eller andra sättet.
Hur ska vi annars kunna utkräva ansvar?
Det går inte nog betona hur viktigt ditt jobb är.
MvH
Anders Widén

Väldigt snabbt fick jag svar där hon slog fast att hennes rapportering är korrekt.
SvD:s reporters mejl nr2:

Hej,

kollegor emellan: min rapportering är korrekt. Jag behöver inte dinhjälp sörru. De argument som förs fram på ja-sidan får plats iartikeln, om än inte i munnen på din favoritparlamentariker.
/Teresa

__________

I min värld är detta i första hand en djup demokratifråga, i andra hand kan jag fråga vad vi ska ha media till när de inte rapporterar korrekt. Ens när man som läsare visar vänlighet för att hjälpa till rätta.

P.S.
Teresa. Jag har ingen favoritparlamentariker.
Jag vill veta vilka som driver för mig viktiga frågor.
D.S

Fredsarbete eller kolonialism?

En amerikansk soldat fotograferar en afghans iris som en del i kartläggningen av det afghanska folket. Man vill kunna hålla reda på varje individs identitet - och spåra.

Arbetar USA för freden på detta vis?
Eller skapar man rent av fler terrorister på detta sätt?
Hur skulle jag - eller du? - känna mig/oss om en främmande makt invaderade landet och först bombade det tillbaka till stenåldern och sedan bad dig och din bror och din syster och din mor att spärra upp ögonen så att soldaterna kan ta kort på iris?

Min bror hävdar att även svenska soldater använder sig av metoden att fotografera iris som en "fredsmäklande" åtgärd. Han anger tyvärr ingen källa.
Även författaren Stefan Lindgren hävdar att svensk trupp håller på med dessa, som han skriver "Herrefasoner".

En del i USA hävdar att själva karaktären på detta uppträdande är rent kolonialt.
Man kallar till demonstrationer. Man vill stoppa kriget. Man anser att det inte har något syfte alls, utom då att vara kolonialt.

I Sverige svänger opinionen. Svenska Yle skrev redan i juli att stödet för att Sverige ska ha stridande förband i Afghanistan har sjunkit avsevärt.
Hur många i Sverige vet eller förstår vad vi krigar för i Afghanistan, vem vi stöder och varför?

Källa: Public Intelligence

Källa: U.S. Dep. of  Defense

Källa: Switched

Mysteriet Beatrice Ask

Jag debuterade 1994 med boken "Månskensligisten". Då vändes mitt liv upp och ned. Plötsligt ville folk anlita mig som föredragshållare i skolfrågor. Jag åkte land och rike runt. Naturligtvis läste jag mig också in på ämnet. Jag gjorde genom denna läsning mig bekant med en moderat kvinna som till min häpnad verkade vettig.

Hon hette Beatrice Ask.
Samma Beatrice som nu är  Justitieminister.

Ungefär samtidigt genomgick skolvärlden en stor reform, läroplan Lpo-94 skulle sjösättas. Många lärare jag träffade bävade. Förändringsarbetet verkade så gigantiskt och svårt; framför allt tvingades man ju tänka nytt.

Jag jublade. Jag ansåg - och anser - att Lpo-94 var och är ett stort kliv framåt. Det handlar om synen på människan, hur vi på ett individuellt plan inhämtar kunskap, att vi ska bli kritiskt tänkande och självständiga varelser. Lpo-94 värnar om elevens och den växande människans kunskap och integritet.

Lpo-94 pratar inte bara om detta i fina termer. Lpo-94 tvingade skolan att börja inplementera detta. (Ett arbete som delvis pågår ännu eftersom skolan är den trögaste organisation som finns).

Och som sagt; Beatrice Ask (M) förekom frekvent i dessa sammanhang. Min världsbild ruckades för på den tiden var jag så frihetlig och liberal att det slog över i ren anarkism: jag tänkte, herregud, kan en stockkonservativ moderat vara med och driva detta vackra?

Lpo-94 var och är ordentligt genomtänkt och för skolans del ett alldeles nödvändigt styrdokument.

Kontrasten blir därför så otrolig, för att inte säga häpnadsväckande om man i sitt sinne försöker ta in och förstå logiken i det som händer idag.
Jag tänker givetvis på den lista jag publicerade i mitt förra inlägg över de beslut som fattats och drivits under Beatrice idag som justitieminister. Beslut som går stick i stäv med tonläget och det mänskligt vackra man vill uppnå med Lpo-94.

Här listan igen:

1. Justitieministern har kommit med IPRED-lagen.

2. Justitieministern tycker det är bra att poliser får välbetalda jobb av bolag som figurerar i utredningar de själva leder.

3. Justitieministern vill tvinga barn att lämna urinprov utan deras föräldrars vetskap.

4. Justitieministern vill skicka gredelina brev till misstänkta sexköpare, så att deras familjer och grannar ser vilka typer de är.

5. Justitieministern vill låta Polis och åklagare leka judge Dredd och döma folk enligt löpandebandprincipen, eftersom man inte ska belasta rättsväsende och domstolar i onödan.

6. Justitieministern vill att det ska bli lättare att kameraövervaka folk.

7. Justitieministern vill att man ska börja genomföra rättegångar utan både den anklagade och vittnen.

Jag får inte ihop det. Alls.
Så vad har har hänt?
Jag finner det föga troligt att Beatrice utsätter oss alla för ett sorts gigantiskt practical joke, så jag tro inte det handlar om ett utslag av bisarr humor.

Kanske har hon plötsligt drabbats av afasi, bristande tankeförmåga eller djupa psykologiska problem. För uttalandena kring bara ett exempel i högen, de gredelina kuverten, visar att hon inte har allt förnuft helt till sitt förfogande. Det framstår rent av som om hon blivit korkad.

Eller är det något annat som styr detta märkliga beteende? Är det organisationer som Ipred som betalat delar av de 80 miljoner i partistöd som moderaterna vägrar att redovisa?

Är organisationen ECPAT så rik att även de slängt in, säg 10 miljoner till moderaterna med hälsningen: "Se nu till att alla kan dömas som pedofiler, annars blir det inga pengar nästa val".

Har även olika vaktbolag som äger och säljer övervakningskameror som kastat in pengar till moderaterna med orden: "Se nu fan till att det snart sitter en kamera i varje mans hem. De mesta brotten begås ju som bekant i hemmen".

Och med de orden och penningbidragen styrs landet. Är det så?
Är det därför det inte verkar finnas en enda konsekvensanalys med i processen innan man stiftar nya lagar idag?

Jag vet inte. Jag vet bara att bilden av Beatrice Ask av årgång 1994 inte går ihop med samma kvinna år 2010.

Förändringen är förödande.

Titta och gå i fängelse

Det finns konstnärer därute som strävar efter det ogripbara, det där bortom den vanliga varseblivningen. Jag var själv sådan när jag gav mig i kast med min debutroman "Månskensligisten" och så vitt jag själv kan bedöma tror jag att texten i boken passerar en hel del gränser. Bland annat ligger en fjortonårig pojke, huvudrollsinnehavaren, rätt ofta och runkar. En gång runkar han inne på området till en kärnreaktor, (Ågestareaktorn) så full av knullenergi var han.

Så vitt jag förstår får jag och andra fortsätta att ge ut sådana skönlitterära texter. Killar får runka, även om de är fjorton år. Troligen får flickor således även onanera och pilla på musen. Det lär vara OK. Tror jag.

Men det är inte OK längre att som fotografen och konstnären Sally Mann att arbeta med rent tekniskt översköna bilder med motiv som alltid tar andan ur mig. Det handlar - i mitt huvud är bäst att tillägga - inte om porr. Nej, Sally Mann flyttar gränsen för allas vår varseblivning, hon sätter ord, eller snarare bild, på det som förut inte fanns artikulerat.

Vilken av bilderna är mest förbjuden att titta

 på enligt lagen som träder i kraft idag?

Sally Mann tar bilder på sina barn. Hon gör det medvetet och arbetar hårt och länge. Jag vet inte varför eller hur det går till, men Sallys bilder väcker djupa existentiella frågor i mig. Alltså allt annat än sexuell lust, som väl är den perversion lagen vill förhindra. (Att få utropa existentiella frågor i sitt inre är - tror jag - ännu tillåtet. Varför man gör just denna åtskillnad vet jag inte. För egen del kan jag känna att de existentiella frågor som ibland kommer över mig är svårare att hantera än sexualiteten. Efter mitt tycke borde lagstiftaren alltså hellre försöka lagstifta bort själva existensen. Ja, stridsropet borde vara: Rädda oss från existensen!)

Nå. Åter till Sally och bilderna. För mig träder i bilderna fram något mer än barnen. Det rör sig inte längre om avbildande, utan fram träder som ett slags oantastliga entiteter, kanske rör det sig om eviga själar. Så, inte mindre än så, upplever jag dessa bilder. De får mitt intellekt att öppna sig för ytterligare en dimension, den andliga - och jag frågar mig: var kommer dessa själar ifrån och vart är de på väg?
Det är som om en speciell flik av evigheten stirrar mot mig - och ifrågasätter hela min existens.

Det är nu lagstiftarens mening att det ska vara förbjudet att se på Sally Manns bilder. Hon har tidigare varit representerad bla på Kulturhuset i Stockholm med en utställning.

Sally Mann med arbetsredskap 

____________________

Men åter till våra mer alldagliga och prosaiska förhållanden. När jag var fjorton år hade jag just skramlat ihop till min första systemkamera. Min då något yngre flickvän fick ofta stå modell. Jag älskade att ta bilder av henne i motljus. Experimentlustan var enorm och det gick åt otroligt mycket film.  

Ute i mitt garage ligger någonstans säkert tusentals negativ med nu förbjudna bilder. För att inte tala om min hårddisk. Varje månad tar jag hundratals bilder på mina barn. Påklädda, nedkletade med kokosflingor, färg, lera, sot, aska och olja. Ibland har de ett badlakan på sig, ibland - hemska tanke - ingenting. 

Alla dessa bilder är nu enligt lag förbjudna att titta på. 

För det råder tittförbud på alla avklädda varelser av arten homo sapiens under 18 år.

Jag vet inte längre vad jag ska säga? Vad är det för vettlös moralpanik som griper omkring sig därinne i riksdagen? 

Och hur kan våra lagstiftare återigen få för sig att stifta lagar som griper rakt in i våra hem? Denna gång in i våra fotoalbum.

____

Läs mer hos bla Livbåten. 

PS, intresserad av motstånd mot denna perversa lag, ge gärna länkar till andra som skriver om saken i kommentarerna. (Jag är egentligen ute och målar hus!!! o hinner inte med att vara vid keyboard... tar upp tråden vid tid.
Love
Anders).

Övervakning övervakning övervakning

Nederländerna är redan i färd med att införa spårning/trafikövervakning via satellit, enligt ABCNYHETER.
Enligt samma källa är nu också Norge på väg.

Den sammanlagda effekten av alla - av godhet - införda övervakningssystem blir allt mer (hrm) intressant.

(se gärna taggar som Dexter, Fra, Datalagringsdirektiv, ACTA mfl. För att inte tala om att EU gärna vill lagra allas våra Googlesökningar..(hos satmaran),., och hos SvD)

(Tack för tips Öyvind!)

Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?

Så här skrev ÖP i ett mejl till mig:


Hej
Läste på din blogg där du skriver om Dexter och kontrollen av våra
barn i skolorna.
Jag undrar nu om du skulle vilja skriva en debattartikel om detta i
Östersunds-Posten?
Jag tycker att du hade många intressanta tankegångar i en fråga som jag
misstänker att många föräldrar inte tänkt på och som du själv
skriver så har det inte förts någon debatt om detta i medierna.
Så, är du intresserad har du 3 000 tecken till ditt förfogande på
ÖP:s åsiktsuppslag.

Mvh
Per Lindh
Debatt- och åsiktsredaktör
Östersunds-Posten


Jag läste in att de beställde en debattartikel, men ÖP tog in texten som en insändare. (Sen när började tidningar liksom beställa insändare???!) Nå, det spelar mindre roll. Hur som: Här är resultatet i tidningen, och nedan postar jag samma text. Kommentera gärna. Sno lika gärna och lira om texten lite att passa i en lokalblaska när dig!

_______________________

(Inständare i ÖP den 14 maj 2010)
Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?
Alla förstår andemeningen i den klassiska dystopin "1984". Det är från den boken uttrycket "Storebror ser dig" kommer. 

Det senaste året har vi sett en livlig debatt kring FRA-lagen, så som det ska vara i en demokrati. Det parlamentariska läget är tämligen sunt kring FRA, oppositionen säger att de vill riva upp lagen om de får makten, dessutom har ett helt nytt parti bildats för att sätta stopp för bland annat FRA:s framfart; Piratpartiet. 

För att slutligen få igenom lagen i riksdagen hette att endast försvaret skulle få analysera medborgarnas datatrafik. Nu när lagen trätt i kraft sker genast inte bara ändamålsglidningar, utan flera myndigheter vill ha tillgång till informationen och säger sig finna stor nytta av den samlade informationen. Den ligger ju redan där och kan sorteras i intressanta sökmönster. 

Helt utan debatt införs just nu andra digitala system. Inte en enda politiker diskuterar eller lyfter frågan. Än mindre sätts vi medborgare in i saken.

Alla Sveriges skolor håller på att upphandla IT-system för att hantera allt som rör våra barn från förskola till gymnasium. Det praktiska med systemen är att du som förälder exempelvis kan gå in via din dator hemma och ändra din inkomstuppgift, vilket sedan styr dagistaxan. Du kan läsa ditt barns betyg, följa utvecklingssamtal och barnets eventuella skolkande. Allt läggs in. Ned på minuten när, om skolan vill. 

Samtidigt som skolorna försöker lära våra barn att vara försiktiga med vad de lägger upp på Facebook lägger nu skolorna upp en total profil över varje barns skolgång. Ett otydligt kluster av motstridiga lagar ska hantera rättsskyddet av dessa uppgifter. Offentlighetsprincip står mot förvaltningslag och personuppgiftlag, samt kommunallag, alla ska på något sätt samsas om att värna våra barns integritet, fast lagarna är skrivna för en pappersvärld, inte en digital värld.

Ingen har sett över den komplexa juridiska situation som uppstår. Dessutom, register läcker alltid och ingen vet vilka ändamålsglidningar dessa våra barns uppgifter kan utsättas för över tiden. 

Samtidigt utgör detta en miljardmarknad där flera företag konkurrerar om marknadsandelarna. Östersunds kommun håller i detta nu på att införa "Dexter", vars främsta konkurrent torde vara TietoEnator. Krokoms kommun använder sig av "Skola24". Ett annat system är PODB. 

Företagen lägger in otaliga finesser i systemen för att tjäna mer, men också locka kunden. Mot en extra kostnad per elev och år kan man låta det gå iväg ett SMS till föräldern så fort ett barn skolkat. Automatiskt. Detta har redan varit på tal i Krokoms kommun eftersom funktionen finns i Skola24. Fiffigt säger en del. Har ni redan infört elektronisk fotboja på våra barn, säger andra.

På det administrativa planet förefaller det praktiskt med automatiska SMS. Dessutom föregriper det regeringens förslag till ny skollag där man skriver: "Om en elev utan giltigt skäl uteblir från den obligatoriska verksamheten ska rektorn samma dag se till att elevens vårdnadshavare informeras om att eleven varit frånvarande..."

På det existentiella planet händer något annat. De administrativa system som är tänkta att förenkla tillvaron börjar sätta vår mänskliga rättigheter ur spel. Både barn och föräldrar tvingas allt längre in i ett totalt övervakningssystem som allt mer liknar det skräckscenario George Orwell målade upp när han 1948 skrev 1984. 

Anders Widén, författare 

Debattartiklar och den tveksamma nyttan av hörselkåpor

Jag skrev under morgonen 9000 tecken medan kidsen kollade bolibompa i samma rum, därav hörselkåporna. Trots hörselkåpor hör man när de skriker efter att ha slagit varandra eller kastat saker på varandra eller retat varandra och vad allt de nu hittar på för att få nya anledningar att spruta ur sig tårar under högljudda vrål. Då är det något i oss föräldrar som reagerar och tvunget vill gå in och avstyra vidare utbrott. I sådana stunder är det ärligt talat stört omöjligt att skriva.

Nu återstår det svåra, att koka ned texten till 3000 någorlunda bra och begripliga tecken. Under rådande förhållanden kan det ta hela helgen, för att inte säga hela veckan, men jag är i vart fall igång.

Tack till de Pirater som lade upp paddan här. Det gav ledning, uppslag, men jag såg också vad jag kanske bör undvika. Paddan sparade tid i min lite trängda situation. (att rapa ur sig denna text tar ingen tid, men att skriva text med vettigt innehåll tar osannolikt mycket tid i anspråk).

Av någon anledning funkar inte bloggers backtracksystem, trots att jag valt att ha det påslaget, men hos Knuff får man en någorlunda bild av dem som skrivit om Dexter som jag tog upp för några dagar sedan här och som nu är föranledning att ÖP i Östersund vill ha en debattartikel.

/Anders

PS. Först hade jag tänkt att lägga ut mina 9000 tecken här eller i paddan, men känner i denna stund att det skulle förvirra mig om flera kockar gick in i de spröda tanketrådar som ändå uppstått i min arma skalle.
Räkna med att jag slänger ut varje bokstav om jag kör helt fast! DS.

En lokaltidning vill att jag skriver debattartikel om Dexter. Hjälp mig snälla!

Just hemkommen från jobb o hämtning från dagis.
tre barn, varav ett gråter.

En tidning har hört av sig och vill att jag skriver en debattartikel av detta. Tidningen har läst mina två inlägg om Dexter. De vill ha 3000 tecken.

Tidningen har alltså läst skolans elektroniska fotboja redan här
och Dexter.

Snälla hjälp mig att fokusera, kanske pirater som surfar förbi kan göra en liten padda?

Jag är ensam hemma med tre kids ikväll. Tvätt osv. Jag måste helt enkelt få vardagen att rulla.

Men får jag en knuff i rätt rikning  vad jag/vi bör fokusera på kanske jag i natt orkar få ihop en debattartikel...

Mvh anders

Skolans elektroniska fotboja redan här

Jag kunde inte släppa Dexter efter min förra postning. Mina barn har sover så jag har kunnat ringa de skolkontakter jag har och surfa nätet. (Jag besöker många skolor i egenskap av författare och föredragshållare).

I skolvärlden införs nu i rasande fart olika stödsystem för att administrera allt från de IUP:er (Individuella Utvecklings Planer) varje elev ska ha till deras närvaro - och frånvaro. Man inför digitaliserade kontrollsystem för både elevernas och skolornas måluppfyllnad. Eleverna ska lära sig läsa, räkna, skriva och andra färdigheter. Detta har man kvantifierat. Det är elevernas mål och uppgift att uppfylla detta av staten uppställda kvantum. Annars passar eleven inte in, behöver stöd, eller på olika sätt kontrolleras.
På andra sidan har vi skolorna, även de har mål att uppfylla. De ska till samhället leverera läskunniga och skrivkunniga och mattekunniga medborgare som kan prestera ett mervärde åt, tja någon.

(Det heter att varje individ ska beredas en Individuell Utvecklingsplan. Men för vem är den egentligen till?
För elevens lycka eller statens eller det kommande näringslivets i form av en arbetsgivare? Men det är en annan diskussion och den tar vi inte här.)

Det här är inget konstigt. Datorerna finns, företag vill tjäna pengar och kränger nu olika system till en marknad, skolorna, som precis har mognat. Vi har 300 kommuner i landet. I varje kommun kryllar det av skolor. Varje årskull består av ca 100.000 elever. Det rör sig om en miljardmarknad.

Det konstiga är att det inte uppstått någon som helst debatt. En liknande debatt som faktiskt ägde rum vid den tid då landstingen skulle digitalisera vården och därmed patienternas journaler. Då genomlystes frågan. Man ställde frågor i media. Man ville få systemen säkra. Framför allt visade våra politiker ett intresse för att systemen skulle bli säkra. Datorer var på den tiden något lite nytt och skrämmande.

Nu har vi vant oss och vi inför kontrollerande digitaliserade system i en rasande fart. Och visst. Jag förstår vilken lättnad dessa IT-system kan komma att utgöra för skolorna. Man får äntligen en samlad bild och enhetlighet över bedömningsmallar och prov och betygskriterier. Allt.

Förutom Dexter som jag nämnde i min förra postning har jag under kvällen luskat fram att det finns andra system på marknaden. Ett heter "Skola24".

En grannkommun till mig, Krokom, kör i denna stund "Skola24". Efter mina rundringningar hittar jag ett exempel på hur man där har gått rätt långt i automatiseringen på en av skolorna, Nyhedens högstadium. När
en elev där är ogiltigt frånvarande eller skolkar får dennes förälder genast per automatik ett SMS.

Jag avstår från att lägga någon värdering i detta, men tekniken tillåter redan att SMS per automatik går till föräldrar om ett barn av någon anledning väljer att inte dyka upp på en lektion.
Det sker på en skola bara några mil hemifrån mig. 

EDIT: 8 maj 2010 kl 10.45. Förra året meddelade Nyhedens skola i lokappressen att de ville införa automatiskt SMS till föräldrarna vid ogiltig frånvaro. Efter det har tydligen frågan dött. Den nämns inte. Min förra uppgift ovan kommer sig av att den person jag pratade med var säker på att åtgärden var införd. Så alltså inte fallet. 

Jag ringer min hustru, som råkar vara rektor och som av ännu mer slump råkar vara på fortbildning i juridik för att klara sitt uppdrag som skolledare bättre. Vi pratar animerat, om man nu kan göra det över telefon i över en timme. Hon kör också systemet "Skola24" dock använder hon sig överhududtaget inte av funktionerna kring närvaro/frånvarorapportering. Hon säger att hon inte har behov av det. Däremot vill hon ha ännu bättre hjälpmedel för att styra upp elevernas IUP:er. Hon vill säkerställa att hon och hennes pedagoger verkligen ger varje individ möjlighet att utvecklas och att det blir ordning och reda i uppföljningen.

Min hustru såg inget tvång i att använda alla kontrollstöd som finns inbyggda i systemen. Men vi kom in på en annan sak. Offentlighetsprincipen. Hustrun sa:
- Allt vi gör i skolan ska diarieföras och all dokumentation ska kunna lämnas ut till den som efterfrågar den. Vi har att följa offentlighetsprincipen.

Vad innebär detta? Kommer alla betyg i framtiden att bli elektroniskt offentliga? All frånvaro? Alla inkomstuppgifter föräldrar lämnat in till kommunen för att få rätt daghemstaxa?

Eller kommer man liksom landstingen att någorlunda lyckas täppa till om sina databanker? På det hela taget sköter landstingen sig bra. Men även landstingen läcker otillbörligt. Minns hur barnavårdscentraler, mot lagen tror jag, har lämnat ut uppgifter till försäkringsbolag så att föräldrar sedan inte kunde försäkra sina barn mot vissa saker.

Hustrun sa:
- Det har diskuterats att avkoda exempelvis frånvaron. Man får till exempel inte skriva att en elev har hånglat i korridoren, eftersom det blir en värdebedöming som i efterhand kan tolkas mer negativt än att eleven varit på tandläkarbesök under samma tidsperiod. Därför har det föreslagits att det istället ska skrivas in att frånvaron var giltig eller ogiltig. Men då kan man fråga sig vad man ska använda informationen till. Den blir ju värdelös om den nu samlas in för att man ska kunna hjälpa en elev med ett specifikt problem.

Jag har min bild: Jag har suttit i så många väl fungerande lärarrum och hört varma mänskliga diskussioner. Där pratar man om allt som händer på skolan och man diskuterar lösningar kring elever man vill hjälpa till rätta. Man gör det i levande dialog, inte genom att skriva på vare sig papper eller in i en dator: "Ogiltig frånvaro 10 minuter".

Särskilt handlar det ju ofta om elever som behöver stöd för att deras föräldrar fullständigt skiter i dem. På något sätt är det ju så att man kan skriva hur mycket som helst i Dexter eller skicka tusen SMS till en förälder som inte bryr sig. Det blir liksom ingen skillnad. Skattebetalarna har då bara betalt några miljarder i onödan samtidigt som samtliga våra uppväxande ungdomar får besväret att det SMS-as i tid och otid till deras föräldrar.
Då gäller också att skolan är dålig, de vuxna har förlorat greppet som just vuxna och goda förebilder fulla av mänsklighet och tillit och spridande förtroende omkring sig, så att alla växer istället för att bli vrånga och uppstudsiga - till och med hatiska.
På sådana skolor kan man fylla sina datasystem med hur mycket information som helst, om frånvaro, om ouppnådda mål om misslyckanden. Inget kommer att bli bättre.

* * *

Enligt en källa finns det ytterligare ett konkurrerande system på marknaden som heter något i stil med "Peo.db" (Ge gärna rättning i kommentar här för jag vet inte vad systemet heter).

För mig ser situationen vid en snabb överblick ut som följer. I Sverige har vi 300 kommuner. Ett fåtal företag har fattat - och har musklerna - att ta rätt på den miljardmarknad som öppnat sig. På andra sidan har vi kommunerna som snackar med varandra via kommunförbundet och andra samverkansorgan. De är nu i färd med att upphandla dessa gigantiska administrativa kontrollsystem som kommer att följa våra barn och barnbarn oöverskådligt långt in i framtiden.

Detta sker utan debatt. Utan att vi väljare och föräldrar har satts in det minsta i problematiken.

En snabb slagning på nätet med google ger vid handen att många kommuner redan har implementerat Dexter. Utan debatt. Utan att vi medborgare har fått veta någonting. Här några exempel: Kalmar Västmanland Haninge Örebro Borås osv, osv enligt googles lista

Jag förstår att skolorna och kommunerna har behov av att modernisera sina administrativa system, men man verkar överhuvudtaget inte göra den ringaste konsekvensanalys.

Istället rullar man utan minsta eftertanke ut ett system som kommer att kosta skattebetalarna miljarder att genomföra. Ett system som man som beställare tyvärr bara upplever som ytterligare ett administrativt verktyg i mängden.

Man har blivit helt blind för vad dessa verktyg kan göra oss människor.

Nu tillåter jag mig att lägg in en egen liten värdering i en fråga: Vad får det för konsekvenser för en uppväxande generation att ingen litar på dem, att föräldrarna ständigt får SMS om de avviker en tum från schemat bara för att de råkar ha en rektor som tycker att det är bra att bygga in den funktionen, en funktion som redan används på en skola i min grannkommun? Allt medan det på grannskolan inte sker någon sådan kontroll av frånvaron.

Och så kommer det oundvikliga. För tjänstemännen på skolverket vill i all välmening alltid i alla tider ensrikta saker. Vi har i svensk skola i modern tid haft så kallade standardprov. Riksomfattande prov. Så kom min uppväxt, alla barn i hela riket sattes  då in i betygssystemet enligt bellkurvan. Nu har man frångått just det systemet, man kallar det istället "Nationella prov". Och alla skolor i riket har som uppdrag att nå vissa specifika inlärnings- och ordningsmål med samtliga elever. Ungarna ska så att säga med ett i sammanhanget lite laddat ord "socialiseras" efter en och samma mall.

Oundvikligt närmar vi oss alltså dagen då varje elev faktiskt måste beslås med en elektkronisk SMS-fotboja.
Helt enligt regeln om att allt i riket måste vara lika. Ensriktat.
Det är troligen det lägsta som kommer att hända.
Sen rullar det troligen på.
Vad har vi fått då?
Vad har vi skapat?

Men framför allt. Var är debatten?

_____________
Edit morgonen den 6 maj: jag glömde. Företaget som utvecklat Dexter heter IST och har sin hemsida här.

Dexter

Jag följde min femåring till inskolning till förskoleklass idag. Vi byggde torn där kulor kunde åka nedför i långa slingrande banor. Sen, när barnen kände sig trygga i den nya miljön tog personalen över barnen och vi föräldrar fick träffa rektorn och andra pedagogiska representanter för skolan.

Vi informerades om skolskjutsar, försäkringar, skolplikt och förskoleklassens strävansmål, först i riktiga förstaklassen utsätts våra barn för "statens" verkliga mål, allt vi samhällsmedborgare anses måste kunna för att bli jag vet inte vad - Arbetare? Fria? Lyckliga?

Så kom det. En specialpedagog berättade om Dexter, det nya databaserade systemet där man både kan och vill kuna logga elevernas totala närvaro. Ända ned på minuten när. Registret med elevernas frånvaro och närvaro skulle läggas ut på kommunens hemsida. Man sökte sig nedåt i kommunsidans sökträd Kommmunen/Norra/Orten/Skolans namn.

- På så sätt kan vi fånga upp elever som till exempel är borta från gymnastiken säg 62%. Just idrott är vanligt att elever av olika skäl håller sig borta ifrån.

En förälder kontrade,  en jag känner och som inte på något sätt är politiskt intresserad. Han sa:
- Men vad fan! Ska dom inte få något spelrum? Ska jag som förälder kunna se att mitt barn valt att vara frånvarande en kvart hit och dit från en eländig lärares lektioner, en lärare som jag vet min pojke inte står ut med? Nu löser vi ju det där rent mellanmänskligt, jag och läraren och rektorn på den skolan, men kommer sådant i ett register blir det ju skit av det.

Skolan fortsatte att hävda att det var ett bra hjälpmedel och verktyg.
Jag satt och ruvade. Till slut sade jag:

- Jag förstår att ni i all välvilja vill ha verktyg för att fånga upp elever på glid. Men vem får rätt att titta på de här uppgifterna? Hur länge sparas de? Ni sade nyligen att allt på Internet sparas när vi pratade om Facebook och de faror för barnen det kan medföra för framtiden om de själva lägger upp tokiga tonårssaker där. Kommer det inte nu att bli så att kommande arbetsgivare och färsäkringsbolag och stat och kommun och polis i all tid kan gå in och titta i Dexter och se att just mina tre barn varit väldigt mycket frånvarande eftersom jag valt att uppfostra dem till anarkister, vilket jag tycker verkar bli ett allt mer överhängande behov.

Jag pausade, försökte kolla av att de förstod min lilla ironi, så sade jag.

- Ser ni inte faran? Ser ni inte att vi håller på att bygga ett totalt... Något ohyggligt... Som inte alls gagnar våra barn i deras framtid.

* * *

Här vet jag inte hur jag ska förklara. Rent dramaturgiskt tog samtalet en ny vändning, en vändning som jag i en roman aldrig skulle kunna skriva eftersom den var så osannolik.

Plötsligt säger både rektorn och specialpedagogen, som tidigare alltså lovordat Dexter inför oss föräldrar, att systemet precis höll på att implementeras över deras huvuden. De hade inte haft något att säga till om och nu höll de med om mina invändningar. De vände totalt 180 grader. De tyckte inte om Dexter. Vi satt och var rörande eniga om att kontrollen i samhället faktiskt hade börjat att få en obehaglig tendens mot det totalitära.

Nu funderar jag på den där vändningen. Ljög de för mig? Eller orkade de inte presentera det på annat sätt för oss föräldrar eftersom Dexter alldeles strax är en införd verklighet i min kommun? Jag tror svaret ligger i att de är tjänstemän. Har något beslutats så har de att följa beslutet.

Det är här det svåra börjar. En tjänsteman som inte följer demokratiskt fattade beslut av riksdag eller kommun underminerar den representativa demokrati vi har. Denna sköra tråd som är långt ifrån perfekt, men ändå lyckas få oss att leva i någorlunda fredlig samexistens.

Samtidigt, genom att lyda kan mycket ont komma till stånd. Och mycket ont har genom historien fått passera, just på grund av den förväntan som ligger på tjänstemannarollen och hur den ska utövas. Rektorer har att lyda sina styrdokument. Och den som sysslar med till exempel persontransporter har hatt följa sina styrdokument.  

Så var det till exempel med tågklarerarna under andra världskriget över stora delar av Europa. De såg till att tågen avgick i tid och inte krockade. Även tågen till Auschwitz, Treblinka osv kom i tid. 

Hur ska vi komma till rätta med denna lydnad som kan slå så fel?

Hur ska vi komma till rätta med lärare och rektorer och skolpersonal som inte vill eller orkar eller har förmåga att prata med elever och istället väljer att lägga tid på att föra in elevens frånvarotid i datasystem som Dexter?

Nästa steg är att våra ungar förses med passerkort. De stämplar in och ut till varje lektion. Tänk så praktiskt.


EDIT: Jag skrev ett tillägg här som blev så långt att jag valde att göra en ny postning av det. Läs gärna här.  

* * *

PS.
Om jag uppfattade namnet rätt när rektorn sade det får vi alltså till FRA och Datalagringsdirektivet och alla andra välmenande register nu även lägga Dexter.

Genom Ask syns Regeringens totala förakt

Jag läste just ett bra men sorgligt inlägg hos Sagor från livbåten. Det handlar om den stora blåa Pudel Beatrice Ask åstadkommit. Göran skrev bland annat så här:

Frågan är räcker det att hon nu backar på alla punkter. Det har gått nästan en vecka. Justitieministern har under denna vecka haft gott om möjligheter att förklara sin tankegång. Vid några tillfällen har hon också modererat sitt första uttalande. Nästan omedelbart tog hon tillbaka idén med gredelina kuvert t ex.

Men när man sett videoklippen från seminariet, så känns det inte som att det handlar om några förflugna ord som därmed snabbt kan tas tillbaka. Beatrice Ask förde ett resonemang i torsdags på seminariet om prostitution. Ett resonemang som när man fick följa det sa saker om hur hon resonerar kring frågor som brott och straff, sexualbrott, oskuldspresumtion, värdet av skam i det juridiska systemet.

Jag skrev en spontan kommentar som jag nu även klistrar in här.

Det som slår mig med sådan kraft att jag tappar andan är att ni två liberaler, Marcus och Göran, faktiskt tvingas ställa er i sådan hård opposition mot en regering och minestär som borde vara er egen. (Jag tänker bla tillbaka på Marcus tidigare postning om "Grälla kuvert och barnkiss" med fin teckning).
Det är bekymmersamt. På många punkter är jag "troende socialdemokrat" men vet också att mitt eget parti ibland trampat snett. Historiskt kanske särskilt i integritetsfrågor... Alltså ser jag det som en fråga av yttersta vikt att vi har ett parlament som fungerar, att där finns Äkta Liberaler som ställer sig i  talarstolen och talar sig hesa när övriga partier inte förstått vissa fundamenta för att vi ska kunna behålla vår demokrati och rättsstat; kanske rent av förädla den.

I sina bästa stunder kan jag se demokratin som ett lagspel, fungerar den nöter exv liberaler och socialdemokrater idéer mot varandra tills det faller ut något bra. Inte en kompromiss alla tycker är dålig, utan något bättre och sundare och närmare människorna en om endera parten hade haft ensamt herravälde.

Jag försöker vara saklig, men hur jag än vrider på det kan jag inte se annat än förakt och nonchalans riktad mot oss alla från denna regering.

Man föraktar riksdagens procedurer och oppositionen.

Och sist men inte minst, man föraktar folket.

_____

Andra på detta: Alliansfritt Sverige Stefan konspirerar
SvD Expressen

Barnböcker och upplopp

Från CC CopyCat byrån

År 2030.

Jag sitter här i min VPN-tunnel (sponsrad länk) och skriver barnböcker. Jag börjar bli gammal och har upphört att förvånas över vad som händer med våra barn. Ändå är det svårt att veta var man ska lägga den pedagogiska ribban när man skriver barnböcker idag. Som bekant infördes ASK-samhället, (Följ ej länken om du inte är i VPN-läge, då ser FRA dig) där vuxna skulle stå och titta på när barnen urinerade i skolan under 10-talet. Som bekant var det bara ett av alla steg i ledet för att öka den samhälleliga kontrollen.  

Man kan säga att det fått smått bedövande konsekvenser. Om vi på 10-talet debatterade och såg problem i segregationen mellan svenskar och invandrare så måste vi idag tala om total ålderssegregation. Uppemot 38% av ungdomarna (OBS nyspråk för barn under 15) är idag enligt en hemlig rapport från det tidigare Folkhälsoinstitutet (nuvarande Folkkontrollmyndigheten) totalt alienerade. Termen man använder är alltså "alienerad", men man kräver fler kravallpoliser och tätare sk "obligatoriska urinkontroller" för att, som man säger, "bemästra denna del av ungdomen". 

Vi som lever VPN-life är givetvis inte förvånade, men att omfattningen var så alarmerande har vi inte förstått. Andra högst oroande siffror är att hela 22% av ungdomarna (läs barn under 15) har fallit in i någon form av lättare letargi, ända upp till svår apati. De vill ingenting. Enligt min mening har de drabbats av svår melankoli eftersom de inte ser någon utväg att leva fritt. Enligt "Folkkontrollens" hemliga rapport rör det sig om: "depressiv anamnes som skall åtgärdas med bla bupropionhydroklorid. (Länk till FASS årg 2010, bör vara säkert att följa). (Här skriver Charliene vad substansen förde med sig för henne).

Av de ungdomar som "mår bra" och klarar sina studier intar 73% någon form av antidepressiv. Mest förskrivet är fortfarande någon form av SSRI. (säker länk)

Mitt barnboksförfattande i VPN-life går ut på att visa att det är fullt rimligt, vettigt och normalt för ett barn att få "elaka tankar" mot lärare och personal på skolan som inte bara kränker utan rent av förgriper sig på dem. Svårigheten är att få till stånd ett stänk av humor mitt i allvaret. I figuren ovan tror jag och min VPN-vän, psykologen Gert Simonsson att vi börjar närma oss ett tonläge som kan fungera. (Vi tar givetvis tacksamt emot er hjälp. I detta skede är det helt enkelt dags för Crowd intelligence). 

Vi måste få våra barn att förstå att det är normalt att bli arg när man blir kränkt, likväl måste vi samtidigt lära dem att inte visa sin ilska, för då blir de tvångsmedicinerade.

Lagen om tvångsmedicinering i skolan kom som bekant år 2016.  Det enda hindret, att alla våra barn ännu inte står på medicin beror på att vi lyckats få EU att gå baklås med hjälp av "Direktivet om risk för Allergier". Med hjälp av detta direktiv kan enskilda föräldrar ta strid på kommunal nivå mot sin skola och åtminstone förhala insättningen av tvångsmedicin, i bästa fall under flera läsår.

Läkemedelsindustrins lobbygrupper jobbar nu för högtryck för att få bort detta direktiv, så vi måste inom loppet av två till fyra år hitta nya vägar att vägra medicin till våra barn. 

Beatrice Ask när hon år 2010 införde urinkontroll i svensk skola.

ikväll på ICR#13 diskuterar vi vägar att komma runt skolplikten.

Väl mött!

Anders

PS.

Nätet minns. 2010 skrevs i ämnet av bla följande: 

Thomas Tvivlaren  Amanda Brihed, Bloggokrati, Bromma Socialdemokrater, ConnyT, Gerdaus skolblogg,

Hornstull & världen, Humblebee.net, Lars-Erick Forsgren, Liberal och långsint, Lucky, Per Pettersson, Pezster, Svensk Myndighetskontroll, Tango för enbenta, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Silvertörne, Svensk Myndighetskontroll, Svensson, Yami och pandorna