Tills vidare måste jag enligt ALMI göra så här med bildenJaha, ja. Det började med att jag ville ha en autentisk mongolisk ryttarbåge. Jag dammsög Internet – och hittade pilbågar som var rätt autentiska, men för dyra för min plånbok, och ändå inte helt rätt.
För att börja någonstans köpte jag en billig koreansk ryttarbåge. Den visade sig snabb och rolig att skjuta med, men det var svårt att få en vettig träffbild med den. Dessutom; den saknar de karaktäristiska styva lemtopparna. Den var fel för mig.
I månader satt jag och skissade på egna konstruktioner, hur jag ville ha en pilbåge, samtidigt som jag fortsatte att leta på Internet. Min pilbåge fanns inte att köpa.
Jag sökte upp Heikki, båg- och instrumentbyggare. Vi började konstruera den pilbåge jag ville ha. Prototypen börjar nu ta form. Av en slump pratade jag idag med en innovationsrådgivare på ALMI i Östersund. Han rådde mig genast att upprätta en konfidentiell handling mellan mig och Heikki, samt att söka hjälp hos ALMI i det vidare arbetet att utveckla produkten. Plötsligt pulade jag inte längre med min egen pilbåge. Jag höll på med en produkt!
Så kan det gå. Jag ville ha en pilbåge för eget bruk med vissa specifikationer. Nu visar det sig att min idé kanske är världsunik. Vid närmare eftertanke kanske ALMI har rätt. Jag hittade inte pilbågen jag ville ha. Den fanns ju inte.
Nu återstår att se om den blir bra i funktionen. Det kan faktiskt vara så att vi bygger en världsunik grej som inte funkar värst bra. Eller så kommer det att ta oss år av arbete att få den där enkla idén jag från början hade att fungera bra i verkligheten.
Det känns lite konstigt. Människan har konstruerat olika sorters pilbågar och skjutit dem i över 10.000 år. Skulle jag ha kommit på något nytt? Jag tycker inte att jag gjort det. Jag har bara kombinerat befintlig kunskap och teknik på ett kanske nytt sätt.
Nåja. Nu ligger vår första prototyp i provbänken. Vi testdrar den och finjusterar tillern så att dragvikten ska bli 40 pund och stränghöjden några millimeter högre vid den övre lemmen. Vi fortsätter arbetet egentligen som om ingenting har hänt. Det har bara blivit lite mer papper att fylla i. Eller rättare sagt; tidigare bekymrade vi oss inte om några papper alls!
För att börja någonstans köpte jag en billig koreansk ryttarbåge. Den visade sig snabb och rolig att skjuta med, men det var svårt att få en vettig träffbild med den. Dessutom; den saknar de karaktäristiska styva lemtopparna. Den var fel för mig.
I månader satt jag och skissade på egna konstruktioner, hur jag ville ha en pilbåge, samtidigt som jag fortsatte att leta på Internet. Min pilbåge fanns inte att köpa.
Jag sökte upp Heikki, båg- och instrumentbyggare. Vi började konstruera den pilbåge jag ville ha. Prototypen börjar nu ta form. Av en slump pratade jag idag med en innovationsrådgivare på ALMI i Östersund. Han rådde mig genast att upprätta en konfidentiell handling mellan mig och Heikki, samt att söka hjälp hos ALMI i det vidare arbetet att utveckla produkten. Plötsligt pulade jag inte längre med min egen pilbåge. Jag höll på med en produkt!
Så kan det gå. Jag ville ha en pilbåge för eget bruk med vissa specifikationer. Nu visar det sig att min idé kanske är världsunik. Vid närmare eftertanke kanske ALMI har rätt. Jag hittade inte pilbågen jag ville ha. Den fanns ju inte.
Nu återstår att se om den blir bra i funktionen. Det kan faktiskt vara så att vi bygger en världsunik grej som inte funkar värst bra. Eller så kommer det att ta oss år av arbete att få den där enkla idén jag från början hade att fungera bra i verkligheten.
Det känns lite konstigt. Människan har konstruerat olika sorters pilbågar och skjutit dem i över 10.000 år. Skulle jag ha kommit på något nytt? Jag tycker inte att jag gjort det. Jag har bara kombinerat befintlig kunskap och teknik på ett kanske nytt sätt.
Nåja. Nu ligger vår första prototyp i provbänken. Vi testdrar den och finjusterar tillern så att dragvikten ska bli 40 pund och stränghöjden några millimeter högre vid den övre lemmen. Vi fortsätter arbetet egentligen som om ingenting har hänt. Det har bara blivit lite mer papper att fylla i. Eller rättare sagt; tidigare bekymrade vi oss inte om några papper alls!
2 kommentarer:
alltså - jag SKA tamejfan ut och resa. länge/långt alltså. är så himla nära att säga upp lgh att jag nog ringer och gör det nån dag snart. eller hyr ut. min anställning sträcker sig bara till sista februari, och sen är jag fri, liksom. (förutom att jag har två katter och tre vandrande pinnar som ska tas hand om, men... får väl fixa sig på nåt vis)
iaf har jag faktiskt i mååånga år velat åka till mongoliet (transmongoliska jv?) och... ja, har du nåt bra tips/rekommendation av nåt slag..? vet inte riktigt vad, men... djingis-nånting kanske..?
eller nåt annat land/ställe värt att besöka? i världen?
försöker planera nån sorts rutt, och behöver lite rekommendationer/tips!
imponerande rustnings-/pilbågsarbeten förresten! tycker jag mig kunna avgöra trots att det sker i egenskap av en riktigt amatörmässig amatör.
kram sara
xxsara: Det är alltid svårt att rekommendera resor. Min vildaste ballaste stad är Kairo. Andra som kommer dit upplever den bara som skitig och slamrig... Och överbefolkad, vilket den ju också är...
Det finns trevliga städer bortåt Centralasien. Bukhara, Samarkand. Även Tasjkent är kul, tycker jag, men återigen, där är det inte lika många som håller med mig.
Öken och stäpplandskap. Tyvärr har jag inte varit i Gobiöknen, Mongoliet. Men jag har sett bilder. Jag har varit i Sahara. Det blir lite sak samma, tror jag... Att vara i öken är häftigt. Vidunderligt häftigt.
Men ge råd, nej det kan jag inte. Det måste vara var och ens längtan som styr. Var och ens drömmar.
Klappa pinnarna från mig - om de nu uppskattar kel!
ANders
Skicka en kommentar