Jag är sekulariserad, men äger andlighet. Jag har en tro.
Jag tillhör den kristna kultursfären, vilket inte är ett val, jag är infödd i den.
Jag älskar Jesus, men är inte frälst.
Jag hittar bra och goda passager i Bibeln. Jag hittar också obegripliga, kanske för att de är gamla, kanske för att jag inte förstår kontexten.
Jag hittar även avskyvärda fraser, som jag för mitt liv inte kan förstå.
Jag ser Bibeln som en antologi, som människor skrivit. Inte Gud.
Bibeln är för mig en vittnesbörd, om både Gud och hur det är att vara människa.
Så är även Mahabarata och Koranen, för att endast nämna två andra heliga texter.
Det finns helighet. Mänskligt liv är heligt och barns rätt att bilda sig en egen uppfattning, är för mig helig.
Även vuxnas rätt att bilda sig en egen uppfattning är för mig helig.
Det där svåra, det mänskliga valet, att själv få välja, är för mig heligt.
Min äldsta dotter, fyra år, går på kyrkis. Hon älskar kyrkis, för där får hon ro och tid att sitta och "pyssla", som hon säger. ibland pysslar hon med helt sekulära saker, som en pärlplatta, ibland pysslar hon ihop ett symboliskt ljus av papper med en målad eldslåga på.
På detta kyrkis ger man barnen spelrum att själva sedan leka raket med sitt ljus, om barnen så vill, men de får också med sig vad "ljus" kan betyda.
En sorts vag mening om vad ljus är. Varmt. Sant. Härligt.
På min dotters kyrkis leker barnen och har kul. De socialiserar sig med varandra, sjunger en snutt och äter en frukt.
Det blir nästan symboliskt. De äter paradisets frukt. Det mänskliga valets frukt - och får kunskaper...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar