 |
| Från CC CopyCat byrån |
Jag rekapitulerar några delar av mitt litterära bagage för att se om det har bäring på integritet- och frihetssdebatten.
Detta eftersom en en socialliberal bloggvän nyligen vänligt tipsade att jag inte borde använda ordet "Borgare" eftersom det inte stod för något. Ordet borgare var ett urvattnat och malplacerat tillhygge från vänster. (Finns ens en vänster eller har den glidit mot mitten och blivit svårt värdekonservativ?)
För att fortsätta resonemanget anser jag att Fredrik Reinfeldt (M) är fullkomligt inpyrd av den borgerliga tanken och idealet. Även Maud Olofsson (C) och Jan Björklund (FP). För att inte tala om den hit och dit populistiskt studsande och värdekonservativa guttaperkabollen Göran Hägglund (KD).
Man kan tycka att det härifrån är långt till Herrman Hesse, men är det verkligen det?
Ur Stäppvargen:
"Nu kan man säga, att det "borgerliga" som ett ständigt förhandenvarande mänskligt tillstånd inte är något annat än ett försök till utjämning, en strävan efter en medelnivå mellan de otaliga ytterligheter och motsatser människornas beteende rymmer. Om vi tar vilken som helst av dessa motsatser, till exempel helgonet och vällustingen, så blir liknelsens innebörd genast klar: Människan har möjligheten att inrikta all sin strävan mot det andliga, viljan att närma sig det gudomliga, helgonidealet. Omvänt har hon också möjligheten att helt och fullt hänge sig åt driftlivet, åt sina sinnens begär, och rikta all sin kraft på vinnandet av momentan lust. Den ena vägen leder till helgonet, till andens martyr, till självuppgivelse åt Gud. Den andra vägen för till vällustingen, drifternas martyr, självuppgivelse åt förruttnelsen. Mellan båda försöker borgaren leva i ljum medelmåtta. Aldrig ger han upp sig själv eller ger sig hän, varken åt sinnesruset eller askesen, aldrig blir han martyr, aldrig går han med på sin egen förintelse - tvärtom, hans ideal är inte jagets hängivelse utan dess hävdande, hans strävan går varken ut på helighet eller motsatsen, det absoluta är honom motbjudande, han vill visserligen tjäna Gud, men också sinnesruset, han vill nog vara dygdig men också göra det litet trevligt och bekvämt för sig. Kort sagt, han försöker slå sig ner mittemellan ytterligheterna, inom ett område av måttfullhet och trevnad, fritt från stormar och häftiga oväder, och det lyckas honom också, fast på bekostnad av den livets och känslans intensitet, som ett liv inriktat på absoluta och extrema mål skänker. Leva intensivt kan man bara på bekostnad av jaget. Borgaren skatta emellertid ingenting högre än detta jag (visserligen blott ett rudimentärt utvecklat jag). På intensitetens bekostnad ernår han alltså självbevarelse och säkerhet, i stället för religiös extas får han samvetsro, i stället för njutning trevnad, i stället för frihet bekvämlighet, i stället för brännande glöd får han en lagom behaglig temperatur. Därför är borgaren till sin natur en varelse med svag livsdrift, ängslig, rädd att ge upp sig själv, lättstyrd. Därför har han i maktens ställe satt majoriteten, i våldets ställe lagen och i ansvarets ställe omröstningssystemet."
(Min fetstil)
Edit: Fronesis nr 24 skriver: "Vad innebär det att tala om borgerlighet i dagens Sverige? Vem tillhör denna sociala kategori och vad utmärker den? Och var går gränsen mellan medel- och borgarklass? I Fronesis nr 24 dissekeras gårdagens såväl som dagens borgerlighet."
17 kommentarer:
Jag tycker nog att du bekräftar ordet Borgare som ett urvattnat och malplacerat tillhygge från vänster. Hesse kände sig kvävd av det han upplevde som borgerligt, men det han stör sig på kan lika gärna beskrivas med Sandemoses Jantelag eller annan småskuren bymentalitet. Borgerlig kan vara vad som helst, du verkar fylla begreppet med något rätt nedlåtande. Minsta gemensamma nämnare för begreppet borgare kanske är någon som har inflytande i samhället i kraft av sin ställning som företagare snarare än genom ärvda privilegier? I övrigt anser jag att en borgare vara vem som helst.
/Jesper
Du är medveten om att din definition av borgare gäller i princip hela Sveriges befolkning oavsett vilket parti de röstar på? Om du inte ser detta behöver du gå ut och prata med folk..
Men det är ett snyggt försök att vara nedlåtande mot dina meningsmotståndare, typ "tycker de inte som jag är de dumma i huvudet och dessutom sinnesslöa"...
Om man nu inte vill acceptera Nils Petterssons kommentar så tycker jag åtminstone att hela den socialdemokratiska partieliten kvalar in som borgare enligt de kriterier du markerat i fetstil. Med råge!
Taggat Pirat? Indraget på live.piratpartiet.se? *fattar inte*
@ Jesper: Jag känner mig också kvävd...
Av att så många är så outsägligt bekväma med sin "borgerliga" situation att vi i rasande fart håller på att bygga oss in i något som har potential att bli långt mycket värre än Orwells uppdiktade 1984.
@ Nils Petterson: Det här är ett försök från min sida att bredda debatten, att hitta det smärtdjup den borde ha.
Hesse nämner på skalan Andlighet - total köttslighet.
En annan skala: Integritet - total massavlyssning... För att nämna en tanketråd.
En annan given är att diskutera frihetsbegrepp kring det så omhuldade "MÅNGKULTURELLA" samhället.
Tror vi på det mångkulturella samhället om vi i samma andetag kan säga "vi är, eller har alla, borgerliga värderingar?"
@ Christer: Din synpunkt är förödande riktig!
Jag hoppas, eftersom jag pingade detta hos S-bloggar, att sossar kommer hit och läser - och skäms lite över sin borgerlighet.
Roligast av allt. jag har egentligen inte sagt något. Den som säger något är faktiskt Hesse.
Jag lyfter fram en rysligt gammal text - och här händer det saker!
@ Mikael Hedberg: Om du läser mina försök till svar till de andra ovan kanske du förstår varför jag valde att tagga det Pirat.
Jag försöker hitta nya djup i debatten kring vad integritet är; Piratpartiets paradämne, som alla andra partier verkligen behöver ta till sig.
För ett tag sedan prövade jag ett grepp som jag kallade
Statlig porr
för att leta och testa om jag/vi kunde hitta nya ord/bilder, slagkraftiga saker för att gå vidare - för att få för att låna Fredrik Reinfelds ord som han använde som boktitel på sin bok om svenskarna "det sovande folket" att vakna och förstå att det är fara å färde.
Vi håller på att förstöra djupa mänskliga och demokratiska värden.
Läser Hesse noga, helst hela boken, ser man att den har djupa och många bottnar.
Nu håller våra statsbärande partier på att urholka samhället på givna rättigheter, som kommer att svårt reducera vår frihet.
Just nu testar jag om jag kan använda "borgarbegreppet" för att vitalisera diskussionen.
MvH
Anders
Hej min anarkistiske socialdemokratiske bloggarvän. Låt din socialliberale vän få säga några ord. Du är oftast intressant. Även här, men ändå känns det så fel nu. Ordet borgerlig är innehållslöst. Eftersom, som du själv medger, det kan appliceras på snart sagt alla inkl s-toppen. Och på alla. Eller inte, för jag känner inte igen mig om du lägger in ljumhet i begreppet.
Som liberal är jag rebell, inte någon ljum medelväg. Visst, kompromissar gärna om mycket, men inte om väsentligheter. Och bara om det är saker som går att kompromissa om.
Men OK, jag kan förstå att du känner dig kvävd, vilken tänkande människa (utanför partietablissemanget) gör inte det? Oavsett ev partitillhörigheteller inte.
Och smärtdjup, visst, visst.
Men hur få debattörer inkl partiaktivister och press att föra en seriös debatt?
Att inte vara megafoner eller stridshästar med skygglappar?
Det är frågor jag velat diskutera i all anspråkslöshet i mina blogginlägg, inte minst de senaste.
Inkl detta:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/02/debatt-diskussion-cirkus-eller.html
@ Lars-Erick:
Du hävdar att ordet "borgare" är tomt.
Jag får ibland för mig att det finns många *Äkta liberaler* som är lika kvävda som jag.
Det finns även sk *progressiva* inom vänstern som känner sig kvävda av "borgerliga" vänsteranhängare.
En av de vackrare texter jag läst på länge är Isobels text om en liberalism i "Fritt förfall". (Jag länkar här till hennes blogg som i sin tur länkar till expressen)
Låt oss inte fastna i mitt just nu valda ord "Borgerlighet".
Jag börjar tro att den icke marknadsbaserade liberalism Isobel famlar efter i mycket liknar det de ärligaste och öppnaste, de *progressiva* inom vänstern söker efter...
Vi sitter fast i en förlamning. Jag har kallat den "Borgerlig" vilket kan vara vilseledande och dumt.
Men det är enligt min mening inte enbart partitopparna som har eller gör fel.
Vi lever i ideologisk radioskugga.
* * *
Till ännu mer och större olycka kan vi ju inte ens använda orden
Liberal ideologi
eller
Progressiv strävan...
Båda uttrycken är svårt smutsade.
Men när jag läser vettiga progressiva människor och Isobel kan jag ibland få för mig att det finns lite hopp.
* * *
Ibland när jag läser sagor från livbåten
blir jag också glad. De borde ju som fd moderater vara mina djupaste fiender. Men så är det inte.
Inte heller de har ju stått ut i den förstelning som jag i brist på annat kallar värsta sortens "borgerlighet". De har blivit Pirater.
De borgerliga (liberala) partierna utgör inte längre något alternativ.
Jadu, Anders. Men sätt inte likhetstecken mellan borgerliga och liberala partier. De är varken det ena eller andra. De är bara partier.
Men du har rätt i det att vi är allt fler (hoppas jag!) som inte står ut med den förstelning (om nu det är rätt ord!!!) som härskar inom alla riksdagspartier. Möjligen med ett litet undantag för mp.
Borgerlig har aldrig varit ett meningsfull begrepp för mig, och minst av allt något hedersamt. Även om det kan ha haft viss mening för länge sedan. Som kontrast till adlig överhet t ex.
Men liberal har jag alltid betraktat som ngt positivt, hedersamt, som radikalt, som brinnande tänkare, som vänster (ja, just det!)!
Därför känner jag med sorg i hjärtat att begreppet idag är rejält solkat. Genom missbruk, "märkesintrång".
Inte ens preciseringen socialliberal får idag alltid rätt tolkning.
Men liberal är för mig radikal, framåtsträvande, vänster.
Detta som kontrast till högern, de konservativa, bakåtsträvande. Som vi alla vet stämmer den etiketten också på många socialdemokrater. Vilket gör det förvirrande.
Vänster idag, det vet jag inte vad det är. "Venstre" är ju liberal (om än danske venstre slirar i fel dike ibland). Vänstern i Sverige är ju dogmatiskt konservativ. Vänsterpartiet begriper jag mig inte på, även det en mix av många tyckanden... från hederliga gammeldags stalinister till fladdriga rödvinsvänster med 70-talsnostalgi. Suck.
Livet är svårt. Speciellt om man tänker på hur det borde vara.
Dock, det finns, som du skriver, ljuspunkter. Alla har inte gett upp. Tankar tänks än.
Och på internet kan de formuleras och spridas och remixas, som en av pp´s favorittermer lyder.
Håll ut!
Du skrev "Vi sitter fast i en förlamning. Jag har kallat den "Borgerlig" vilket kan vara vilseledande och dumt."
Ja, det är vilseledande och dumt. Jag har ärligt talat lite svårt att förstå varför du vill sätta en etikett på det du uppfattade som dåligt i samhället, om det inte är för att ge etiketten en negativ laddning.
/Jesper
@ Lars-Erick. Jag sätter verkligen inte likhetstecken mellan borgerliga partier och liberala partier.
Grejen är att det i mina ögon inte finns några liberala partier (även om det står i exv (FP) partiprogram att de ska vara liberala.
Många i mitt parti säger fortfarande Borgare, som en distinktion.
Boken "Stäppvargen" som jag citerade ur har på någon timme skapat fler kommentarer på min blogg än på väldigt länge.
Boken skrevs/kom ut 1927.
Det blir ju faktiskt lite intressant att du som liberal, ofta poängterande socialliberal, absolut INTE vill bli betraktad som Borgerlig.
Saknar ordet då all kraft?
(men egentligen är det inte den diskussionen jag vill ta. Jag vill föra oss framåt mot ett samhälle som värnar integriteten. Friheten. Människan. Denna diskussion kan vara ett medel och en bit på vägen, eller också bara ett hugskott.)
@ jesper. Det verkar lite som om du kommer in i en diskussion som pågått en relativt lång stund.
Jag postade för över en månad sedan liknande testballonger, som jag då kallade
Statlig porr
Denna diskussion är delvis invävd med de båda som driver bloggen "Sagor från livbåten". Ytligt sätt borde de vara mina motståndare, fd moderater osv. De är nu Pirater.
* * *
Sagor från livbåten har postat ett väldigt bra inlägg om
korporativism
jag har lämnat en kommentar där, i vår diskussion, som kanske även delvis ger dig svar på varför jag har kastat upp den här bollen i luften.
MvH
Anders
@Alla. Googlade just och hittade för mig en obekant tidning som tar upp detta med Borgerlighet! Fronesis nr 24
Sitter och har ett par timmar som jag skulle använda till att skriva lite "bok", dvs arbeta vidare på ett kapitel, som jag lovat skriva. Men inspirationen flödar inte. Möjligen pga kylan.
Apropå borgare. Om jag inte skrivit det förr så vill jag bara påpeka att min aversion mot ordet är gammal. Och att den förstärktes och liksom legitimerades av att jag läste (el hörde?) Bertil Ohlin säga just det. Att det inte hade ngt reellt innehåll, bara användes som ett marxistiskt skällsord från socialister mot motståndarna.
Han ville alltid använda ordet icke-socialistisk, eftersom det är det enda som förenar icke-socialister. I vart fall då, på 50-talet, så hade högern och fp sina resp ideologier, starkt oförenliga i det mesta, och bondeförbundet, tja de hade Gunnar Hedlund, som sålde allt för fem öre mer för mjölken.
Tyvärr har ingen hittat en bra poistiv term som skulle kunna ersätta ordet icke-socialistisk.
Jag har påmint varje fp-ledare efter Ohlin om det felaktiga med att använda ordet borgerlig. De har hållit med i princip, men faller för det bekväma, allt oftare ju närmare vi kommer nutid.
@ Lars-Erick. Jag är ute efter hitta ord i vår sk kontext som funkar.
Hesse trycker ju in rätt blytung mening i ordet borgare; begreppet växer till en nivellerad bekväm typ som inte längre bryr sig om något utanför jagets egna bekvämlighet.
Jag anser att hans filosoferande och vad han packar in i begreppet är högst giltigt, dock det hjälper oss inte i dag i kampen för att utveckla och rädda demokratin.
Men jag låter mig vifta lite vilt med olika begrepp, för det startar trots allt diskussion och nya tankar.
I slutändan vill jag nå en förenkling, som ändå är hederlig, som kan belysa problematiken och hjälpa oss att komma till rätta med demokratiunderskottet och det närmast fascistoida hot jag tyvärr upplever.
Grejen är ju att det inte finns någon Fast och egentlig fascism, den lånar drag lite här och där, men i slutändan blir demokratin alltid satt på undantag och ett godtyckligt våld och lika godtyckliga förföljelser kan ta sin början.
Jag orkar knappt ta till mig vad som händer i Berlusconis Italien och skämtet Hadopi i Frankrike.
ibland får jag för mig att vi inte ligger så långt efter, med poliserna i T-banan i Hornstull, deras märkliga befäl och hans människosyn, lite FRA och IPRED på det och man blir lätt mörkrädd.
Skicka en kommentar