måndag, februari 16, 2009

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck


Vi två, Anders Björck och jag är fiender.
Jag har träffat honom vid ett fåtal tillfällen. Första gången var han försvarsminister, jag en liten landsortsreporter.
Jag skriver liten för han visade med all önskvärd tydlighet att han tyckte att han var större än jag. Ändå hade han varit malaj i det militära, jag var utbildad fänrik vid officershögskolan.
Att jag hade högre grad än han och att det militära mönstringssystemet bedömt mig som mer kapabel att bli officer hörde inte dit. Han gjorde allt för att visa hur stor han var och hur liten jag var.

Anders Björck framstod som den vidrigaste sorts människa jag känner till. I varje åtbörd hos honom såg och ser jag att han är för ett platonskt samhälle, alltså att en upplyst elit ska styra över den fåvitska pöbeln som inte vet sitt eget bästa.

Han tror givetvis att han själv tillhör den där så kallade eliten. Jag har aldrig förstått det där, att vissa människor så till den milda grad får för sig att de är bättre än andra, att de vill styra och ställa och bestämma över andra.

Hela min egen värdegrund och mina idéhistoriska reflektioner står i total kontrast till Platon och kanske betecknas det lättast genom att jag redan i tonåren kom att läsa Zenon från Kiton, som också han ställde sig i skarp opposition till Platon.

Senare träffade jag Anders Björck när han var talman och jag blivit författare. Som författare blir man ibland inbjuden till märkliga tillställningar. Den gången gick jag inte ens fram och hälsade. Jag var så full av avsky.

Han var inte bara elitistisk i mina ögon. Han hade dessutom som försvarsminister dränerat försvaret på pengar genom att satsa på i mina ögon idiotiska och icke behövliga vapensystem som JAS och nya leopardstridsvagnar. Tyvärr har jag fått rätt. Nu står både flygplan och stridsvagnar i malpåse. Vi behöver dem inte och har dessutom inte råd att öva personal att använda den dyra materiel vi äger.

För samma pengar hade vi kunnat behållit ett totalförsvar med utbildad personal på enklare utrustning, eller satsat pengarna på att forska kring det nya; datorer och människor i samverkan över Internet.
Till exempel.
Kanske hade sådan forskning skapat både försprång för Sverige och i sin förlängning en fredligare värld.

Så stort kan jag ibland drömma.

Och mina drömmar gör att min aversion mot sådana som Anders Björck under åren har växt sig närmast abnorm. Så läste jag tidningen i morse.

Jag tappade hakan. Anders Björck som till och med är med i nätverket Statens vänner för att värna och bygga den starka goda staten (lite i Platons anda kanske, kanske inte) riktar den skarpaste kritik en fd försvarsminister och talman och nuvarande ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd,FUN kan göra.

Han smular sönder sin egen regering helt och fullt i FRA-frågan.

Han gör det i ett ögonblick där alla alliansens riksdagsmän vi talat med via riksdagssvar.se säger att det är för sent att protestera mot FRA.
Han gör det i ett ögonblick när hans egna partikamrater redan har det svårt opinionsmässigt att hålla ihop sin regering eftersom den på en rad punkter, inte minst FRA, visar att de inte har torrt på fötterna.

Kort sagt. Anders Björck väljer just nu att köra in den grövsta värjstöt han kan.

Anders Björck måste vara förtvivlad.
Han ser inte att hans partikamrater kan skapa en trygg och bra stat.

Framför allt måste han säga ifrån när de ljuger, gör fel och inför idiotiska lagar och teknik att skydda både stat och den enskildes integritet med.

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck.

Imorgon får han och jag ta upp striden igen. Han vill det platonska elitistiska.

Jag vill Zenons frihet. På nätet. I samhället och över hela världen.

10 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Hej, jag kan inte påstå att jag hatat och avskytt hr Björck, men han har sagt o agerat många ggr på ett "märkligt" sätt.

Desto större att han nu träffar rätt! Jag är förvånad, förbryllad och en aning glad. För jag har inte märkt han sagt ifrån tidigare. Men nu gör han det.

Läs gärna min kommentar på min blogg.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/var-det-battre-forr.html

David sa...

Oj. Snyggt retoriskt grepp må jag säga. Det påverkar omgivningen så mycket mer när till och med ens nemesis går i samma spår som man själv i en fråga. Det väcker känslor, oj liksom.

Måste erkänna att retoriska grepp alltid gör mig lite misstänksam, speciellt då de spelar på känslor. Oavsett om de kommer från personer vars åsikter jag delar eller ej.

Anders sa...

@ Lars-Erick
Intressant det du skriver, att han ändå skulle bli petad.
Om så är fallet, att han bara på det personliga planet är lite sur för att han inte får vara med i det fina och "FUN" sammanhanget längre är det precis så beklämmande som jag tidigare upplevt den mannen.

Då finns det inget stort i hans avhopp nu.

Trots det kommer det lägligt!

Anders sa...

@ David.
Där ser man. Jag försöker inte att vara retorisk. jag försöker bara sammanfatta och förstå på min blogg.

Jag skriver här ned mina tankar.
Vad gäller retorik och känslor och filosofi och politisk vilja och riktning; för mig är det känslorna som validerar livet.
Förnuftet förblindar mer än det bevisar.

Vi är kännande varelser.
Inte alls så förnuftiga som vi tror.
Däremot döljer vi gärna våra känslor bakom lager efter lager av till synes förnuftiga resonemang. Det är då vi verkligen hamnar snett.

Ett mycket fånigt med ändå illustrativt exempel: Med förståndet och förnuftet vet vi att att ett kilo bly väger lika mycket som ett kilo bomull.
Släpp vardera kilo på tårna och du upplever två helt olika saker, såvitt du inte lyckats komprimera bomullen att få samma densitet som bly...

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders, om jag minns rätt var det i radion i morse som jag hörde att han skulle sluta till 1 juli, att ngn annan var påtänkt då. Det kan, men behöver inte, innebära att hans motiv är lite grumligt om han känner sig förbigången.

MEN det förminskar inte det riktiga i hans ställningstagande nu.

F.ö. tror jag på intellektuell analys men att man inte får blunda för sina känslor heller. Rätt kombination av hjärta och hjärna. (Vilket var en fp-slogan på den tid Bengt Westerberg ledde fp/oss. Numera verkar fp varken ledas av hjärta eller hjärna... )

Anders sa...

@ Lars-Erick
Helt riktigt, rätt kombination av intellektuell analys och känsla.

Och ingen kan ju påstå att jag bara sitter och känner när jag skriver i bloggen. Det är trots allt ett tankearbete.
Men jag är av åsikten att det måste bottna i verkliga känslor. Det man skriver. Det man säger. Det man låter gå till aktion och handling.

Jag kan ställa en kontrollfråga:
Vilket är bäst; att man intellektuellt anser att mord är fel eller att man känner det instinktivt?

cnab sa...

Hej Anders-San! Herr Landshövdingen har säkerligen inte särskilt ädla motiv till sitt avhopp från FUN. Har är de facto anhängare till FRA men sur och förbannand för att sista-minuten-sminket av FRA-lagen den 25 september minskade hans egen betydelse.

Kan också vara så att råttorna lämnar FRA-skutan som sannolikt håller på att gå i kvav då fler och fler hävdar (inte minst Norge) att lagen strider mot internationella avtal om mänskliga fri- och rättigheter.

Några stilla funderingar efter att via SR Extra lyssnat på andra dagens rättegång mot TPB. Ett åtal som undan för undan verkar falla i bitar. Rättegången är mycket vältimad med vad riksdagen hade tänkt besluta om IPRED:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=qoisnj7D9_2_C

Kanske något att fråga din brevbärarkontakt, riksdagskvinnan i Örebro som satt med och tog beslutet?

Om det fortfarande pågår någon rättegång den 25 februari, förstås .....

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2480093.svd

Curiouser and curisouer som Alice i Underlandet sa.

David sa...

Förnuft är bra. Känslor är bra. Det är när vi försöker förneka den ena eller andra som det blir fel.

Förnuftet påverkas av känslor. Förnuft är oerhört kraftfullt bara man är medveten om hur känsligt det är gentemot sina egna subtila rädslor.

Att bara gå efter känslor utan ett utvecklat förnuft är att famla i blindo.

Anders sa...

@ Cnab. Se mejl.

Anders sa...

@ David.
Väl skrivet. Att bara agera efter sina känslor blir inte riktigt bra.

Min mor är numer död och jag vill inte tala illa om henne.
Men hon hade perioder. Väldigt utåtagerande perioder och det va avskyvärt att vara i hennes närhet som barn när hon fick en period.

Hon kunde INTE kontrollera sina känslor.
Hon agerade ut precis allt...
Det snuddade vid det vansinniga.

Den avvägda balans mellan förnuft och känsla som du efterlyser är vad vi är hänvisade till.

Små utbrott av vansinne är OK, även som masspsykos betraktad. Se bara på en fotbollsläktare när hemmalaget gör mål...

Även när man blir förälskad hamnar man i totalt vansinne. Man är inte längre man att bedöma någonting rationellt. Allra minst föremålet för ens heta känslor...