Att kämpa fast man vet att man förlorar

Att jag inte hinner blogga beror på tre livliga barn, vars aktiviteter jag så mycket hellre vill skriva om eftersom de nästan river huset medan jag gör det vuxna ibland måste syssla med.

Sedan i maj ligger jag i, jag vet inte vad jag ska kalla det, kanske ”förfrågekorrespondens” är ett lämpligt ord, med skatteverket.

Skatteverket hävdar att jag ska införa inkomst av en bok som vanlig inkomst, alltså att jag ska betala sociala avgifter och skatt. Summa cirka 64% till staten och lite mindre till mej.

Jag å min sida anser att jag sålt rättigheten till en gammal bok.
Jag har redan betalt sociala avgifter och skatt för den boken under åren 1994, 1995, 1996 och 1997.

Ingen annan människa eller företagare tvingas betala sociala avgifter och skatt flera gånger om på ett jobb utfört ett enda år…

Nu ville EBF köpa rättighet att trycka boken igen och jag tyckte att det var läge att köra med det staten själv har sagt att det ska vara på böcker, endast bokmoms om 6 procent.

Alltså envisas jag sedan 5 månader att skriva små, korta, men förhoppningsvis informativa brev till skatteverket.

Nedan mitt senaste:

* * *

Förfrågan datum 2007-10-11
Referensnr: 610325-nnnn
Handläggare NN

Er fråga: Ni vill ha en förklaring till hur ersättning från En bok för alla AB om xxxxx kr har hanterats i min deklaration.

SVAR: Under kod 150 på N1-blanketten är infört xxxxx kr. Som momspliktig omsättning är yyyy kr infört på huvudblanketten.

Jag har sålt rättigheten att trycka en bok med titeln ”Månskensligisten” till En bok för alla AB. Bokmoms är 6%
Boken kom i originalutgåva ut hos Bonniers 1994.

Jag antar att ni kan gräva fram historik och då konstatera att jag absurt nog för åren 1994, 1995, 1996 och 1997 redan betalat sociala avgifter och skatt för sagda verk flera gånger om.

Detta förflutna men förnuftsvidriga övertaxerande får ni givetvis gärna korrigera hellre än att återigen hävda att jag ska betala ytterligare mer än av riksdagen stipulerad moms på bokkultur a’ 6%.

* * * *

Så här är det varje år. Jag och skatteverket lägger ned timmar, ibland dagar, på att reda ut problemen kring hur konstnärer/författare ska behandlas skattemässigt.
Grejen är att de inte kan uttyda sina egna regler – och jag kan det än mindre, inte ens med hjälp av min duktiga revisor hos Ernst&Young. (Det var med hans hjälp jag kunde skriva till skatteverket att det hela ligger under kod 150 på blankett N1, där min kära revisor, i sin nit att göra absolut rätt och riktigt, hade fört in summan.)

Det finns skönlitterära verk som gestaltar känslan man får: Moment 22, och nästan Kafkas samtliga böcker berör ämnet, var och en på sitt sätt.

Summan är att man som liten människa alltid förlorar sådana här strider.

Konsten är att gå in i striden med glatt mod ändå!