måndag, oktober 22, 2007

De icke könsneutrala barnen

Med inställningen: "Ha! Jag har två händer och 4 tänder som fixar alla hinder ni kan hitta på" – går sonen lös på allt; och forcerar allt.


Jag har läst det i böcker. Forskare på TV har sagt samma sak:
De påstår att pojkar och flickor är könsneutrala i många år, att skillnaderna kommer först när organ som hypofysen och äggstockarna och testiklarna får för sig att börja producera östrogen respektive testosteron.

Det är skitsnack.
Jag har inget stort statistiskt underlag, men genom att iaktta mina egna barn och de i bekantskapskretsen ser jag att det är en våldsam och egenartad skillnad mellan pojkar och flickor.

Skillnad 1:
När flickor slår sig gråter de jämrande, som om det gör ont och de vill ha tröst.
När sonen slår sig skriker han inte för att det gör ont, utan för att han är förorättad och förbannad på världen som hade mage att gå honom emot.

Skillnad 2:
Sade jag ”Ajabaja” med en knivsudds grad skrovligare röst än vanligt, (alltså inte ens strängt) till mina flickor när de var små och var i färd med att ta i den glödheta vedspisen lyssnade de, nickade prinsesslikt och förståndigt och rörde aldrig vid spisen, inte ens om jag inte var i rummet.
I 15 månader har jag försökt allt; jag har sagt det, förklarat det, skrikit mig hes och VRÅLAT ”Ajabaja” till min son. Resultat noll. Han kastar sig fortfarande med ännu större iver mot spisen vid varje varning. Dessutom; jag har huggit tag i honom, släpat bort honom, knäppt honom på fingrarna, hållit hans fingrar svidande nära glöden. Kort sagt, ingenting hjälper. Han inte bara rör vid spisen, han öppnar luckan, rotar i rostret, sticker in hela huvudet, sveder luggen och bränner sig titt tätt. Ändå. Han ska dit igen och igen och igen och igen.
Det sprakar ju och är livsfarligt spännande – eller hur nu unga representanter av mitt eget kön tänker. Om de tänker.

Skillnad 3:
Våra flickor kan leka tyst – och finna nöje i det!
Vår pojke ruskar och slamrar i allt, kastar saker så att de låter och smäller. Annars är sakerna inte kul. En sak som inte låter är per definition inte kul – och tas inte upp till lek igen, såvitt man inte kan manipulera sönder grejen, för att försätta saker i olika grader av sönderfall är också kul!

Skillnad 4:
Höjer jag av misstag rösten eller ändrar tonläget knappt förnimbart kan jag få mina döttrar att falla i tröstlösa tårar som kan pågå i timmar, eller åtminstone tills fyra liter glass kommer på bordet, och det händer helt utan att jag har velat inskärpa något eller varit det minsta arg. Jag råkade bara uttrycka mig lite högljuddare än vanligt.
Jag kan skrika och varna och göra min läskigaste röst utan att min son reagerar, eller snarare – han skrattar åt sin roliga far och fortsätter att öppna spisluckan, ugnsluckan, klättra utför brandstegen, hänga ut genom fönstret eller dänga sönder finporslinet eftersom det krasar så skojigt och jag skriker ännu högre då.

Skillnad 5:
Jag kan kasta upp mina flickor i luften, men det finns en gräns som jag lärt mig, gör jag det för våldsamt och plötsligt uppstår gråt – de finner det läskigt.
Ju hårdare och vårdslösare jag kastar min son, ju mer förtjust blir han och råkar jag dänga honom lite i väggen eller i taket bekommer det honom aldrig illa, utan han skrattar bara ännu mer, medan minsta förnimmelse av närhet till tak eller vägg för flickornas del leder till stor katastrof – ”Jag kunde ha dött pappa! Så där få’ru inte göra”.

Skillnad 6:
Jag kan redan brottas hårdare och mer på riktigt med min ettåriga grabb än jag kan med döttrarna som är 3 o 5 år gamla…

Skillnad 7:
Mina döttrars alla utandningar, utdunstningar och svettningar är fräschare och doftar godare än det som en gång kom in i deras kroppar. Dessa små förtjusande eteriska varelser är helt enkelt små reningsverk.
Allt som min son får i sig kan bli – och blir – några grader äckligare. Han har redan svår fotsvett, rapar högt och karlaktigt, fiser och beter sig och luktar i största allmänhet som karlar gör, det vill säga illa.

Skillnad 8:
Teknik är inget för flickor. Jag vill påstå att mina döttrar är intelligenta, men låsmekanismer och annat är inget de funderat över en enda sekund under sina fem första levnadsår.
Sonen däremot har redan klurat ut alla barnsäkra lås, på ugnen, på skräp- och återvinningsbehållaren, på vedspisen, fönsterhakarna, alla husets dörrar och så vidare. Han tar sig in och ut överallt – och når han inte flyttar han vilka möbler som helst för att kunna klättra på dem och nå även lådan som står på det manshöga kylskåpet.

Skillnad 9:
Flickor slåss inte spontant. De tar till och med emot stryk från sin mycket mindre lillebror som redan funnit ut att det är jätteeffektivt att dra dem i håret – då ramlar de stora flickorna omkull, gråtande.
Och när de ligger ned kan man med fördel sätta sig på deras huvuden och hoppa på dem.

Skillnad 10:
Jag har verkligen försökt avstyra det jag själv hatar: Flickornas totala fäbless för rosa prinsessleksaker. Sic! Men icke: Lekrummet är efter fem års flicktyranni proppfullt med rosa tjafs. Nu kommer sonen in, väljer pricksäkert, bilen, båten, loket och vräker undan det rosa tyllet som var i vägen.


En annan skillnad. Flickorna har aldrig gått från gården under alla dessa år. De blir ängsliga av bara tanken. Sonen försvinner redan dagligen. Man får springa och leta efter honom. Lämnar man honom utan uppsikt i större tidsrymder än man hinner säga till någon av flickorna: ”Nej snälla, ha mössan på dig, det är kallt ute”, så är han borta. Spårlöst försvunnen.

17 kommentarer:

Familjen A - Ö sa...

Underbara iakttagelser! :D

Jag kan bara konstatera att lilla Tösen med stort engagemang tar sig an skötsel av dockor, och har så gjort sedan allra första gången hon såg en docka! Dock kan jag även konstatera att hon inte lyssnar nämnvärt på sträng röst (bränt barn ... osv verkar vara ett överskattat uttryck, åtminstone vad gäller heta ugnar!), och att hon fjärtar som en hel karl! Men, den stackarn kanske brås på sin mor?? ;-)

Krama alla från mig!

Peter Madison sa...

Haha...stor läsning, mycket stor! Borde publiceras ty det skulle sälja. Stort!

Anonym sa...

Ja, man får säga vad man vill men visst är det sant. Könsneutrala är bara de som i vuxen ålder tror sig vara det. Har du sett en kvinna backa en bil och till och med ett släp på? Javisst, men hur sedan. Nu får jag snart på tafsen...det känner jag direkt. säger UiU

Anders sa...

Familjen A-ö:
Våra äldsta flicka har fjärtat, men efter ca 2,5 års ålder försvann alla ljudliga...
Vår yngre flicka har också börjat dölja sina fjärtar. Trots att deras hemmavarande far gärna fjärtar och skrattar efteråt om det lät kul!

Händer ovanstående, att jag fjärtar och skrattar säger numer båda flickorna menande: MEN Pappa!!!"

Underförstått, så gör man inte.
Här kan en social anpassning skett, hustrun smusslar undan sina fjärtar - och det är mycket möjligt att flickorna därmed går i hennes fotspår.
Kanske gör flickor som sina mödrar?!

Anders sa...

Peter: Jag vet att du gillar att få glimtar av barnen.
Vi borde se till att ni kan träffas oftare, så blir det mindre kul att läsa om dem;)

Anders sa...

UiU: Det ligger i tiden att vara könsneutral.
Tyvärr är det vansinne. I Gävleborgs län kör de ett sorts könsneutralt experiment med dagisbarn.
Killar ska leka flicklekar och flickor ska leka vilda pojklekar.
Jag såg ett inslag om det där på TV.
Att flickorna hoppade och klättrade och var lite mer högljudda än vanligt såg ut att gå bra, men när de filmade pojkarna som skulle kela med dockor och prata känslor riktigt såg och kände jag rakt genom TV:n hur det kröp i pojkarna. De mådde inge bra, de var tvingade av de vuxna in i en situation som var helt främmande för dem.

En sorts övervåld på dessa gossa alltså...

Apropå körning. Jag har sett en konstflygare göra de mest hisnande manövrer i sin JAK. Som fallskärmshoppare fattade jag att vissa uppochnedloopar osv måste ha givit piloten uppemot minus 6G. Postivia G-krafter var nog momentant uppemot 9G i vissa snäva rollar/SVängar. UTan G-dräkt.

När kärran landade klev hon ur... Den ryska mästaren och stjärnpiloten med den vackraste tvättbrädemage jag sett. Vilken kvinna!

Hennes momentrollar är det häftigaste jag sett.
Hon kan även flyga bakåt, hon flyger helt enkelt rakt upp med flygplanet tills dragkraften tar slut, slår av motorn och låter flygplanet falla bakåt mot marken...

Såå, vissa kvinnor kan backa!

K sa...

Hejsan

Vad ska man säga? Dina iakttageleser stämmer så himla bra på alla tre sötnosar! Det blir skoj att träffa Busan, Prinsessan och ja..vad ska vi kalla honom;ligisten ;)

Kramar till alla

Anders sa...

k:
Ja, vad ska man säga? Ligisten går på i fullt ös, men idag har han varit lite snorig varför jag burit honom på min lilla höftkula mest hela dagen.
Det är vad jag saknar mest på min kropp, rejäla höftkulor så att man kan kånka barnen bättre!

Välkommen hem igen sen!
Apropå. Lägenhetspriserna går ner i Köpenhamn. Troligen kommer de börja att gå ned i Sverige också i sinom tid. Vi ligger lite efter Danmark i konjunktur.
Vi får hoppas på bra tajming för din del!!!

Anonym sa...

Det blev ingen riktig könskrigsdiskussion- men den kan komma. Vänta bara. Nu finns det ju förståss, som alltid, undantag men de brukar ju oftast bekräfta regeln. Jag är ingen könskämpe utan noterar vad gemene man/kvinna har för kunskaper, erfarenheter, ja allt vad man har med sig i bagen. Att jag både äLSKAR att tvätta, mangla och stryka. Och inget hindrar mig att ta i med disken, detta i sig självt gör mig inte till vare sig bättre än sämre man eller människa. Skulle en kvinna säga samma sak sklulle det inte tolkas på samma vis då man förutsätter att hon skall göra dessa saker. Många kvinnor gör det också utan att knota så värst fast de tycker att de kan någon gång få hjälp av gubben. Men man måste klart vara helt realistisk och se vad de genetiska betingelserna och vanorna har med sig. Jag kom att tänka på min nu avlidne svärfar, som i ett hem med många barn och många pojkar hade en mor som oftast skötte allt. Vilket hen också visade utan att förstå genom att framför honom samlades alla karotter och fat för att passa vidare till nästa person var inget han lärt under sin uppväxt. Det är ingen direkt genetisk sak men en ovana som hänför sig till just vanor givna av de genetiska förutsättningar som präglade modern. Hälsar UiU

Åsa Mitt i Världen sa...

Nu pratade vi lite om det här i telefon och då tänkte jag direkt på min dotter och på min kompis son, som direkt passade in i de schabloner som du beskriver. Fast nu när jag läser tänker jag på min dotters kusin som är tjej, men som faktiskt passar in på det mesta som du berättar om din son - möjligen med undantag för teknikbiten. Om vi pratar om de tidiga åren. Hon var helvild! Hoppade och studsade och slog sig och for fram utan minsta tecken på rädsla, medan min dotter funderade, tog det försiktigt och kommunicerade mer med sin omgivning.

Sen kom jag att tänka på hur mina två äldre syskon beskrivits: min syster som ständigt utmanade, testade gränser, rymde, ställde till med ofog hos grannen och nästan försvann i kvicksand... Min bror som en nöjd filosof som myste och spelade munspel.

Jag liknades alltid vid min bror under uppväxten, snäll, tänkande och lugn. Ungefär som min dotter. Vad gäller teknik pillade jag stillsamt med kulspetspennor när jag var liten - vilket renderade kulspetspenneförbud nästan upp till vuxen ålder... Både jag och min dotter har redan från tidiga år ansetts vara bra att be om hjälp med bruksanvisningar och andra tekniska problem.

Min dotter är uppvuxen med datorer och har genom skolåldern haft större datokunnande än sina klasskompisar - fast mac-kunskap om hur man ANVÄNDER datorn, inte killarnas pc-kunskap om hur man laddar ner illegala prylar, spelar spel eller utför roliga sabotage...

Så jag vet inte. Kanske är det så att en vild liten kille bekräftar vår stereotypa bild av killar, medan en vild liten tjej betraktas som ett undantag?

Anonym sa...

DET KANSKE ÄR SÅ ATT VI ALL, OAVSETT KÖN, ÄR OLIKA.
Sa, UiU

Anders sa...

UiU:
Vad är genetiskt och vad är socialt betingat?
Och vad är personligt betingat???

Egentligen rör vi oss mellan dessa tre variabler.
En sak är säker; min hustru hade mjölk i tuttarna i ca ett år till varje barn. Det hade inte jag. Så hon fick ta huvudansvaret då.

Därefter har vi delat på vårdnaden. Vi kan inte bedöma vem som gör det bäst, vi förfar lite olika, men barnen tycks trivas med båda varianterna. Jag är hårdare och rakare mot dem på ett plan, men samtidigt har jag mer tålamod och en längre töjgräns innan jag säger ifrån.
Är denna skillnad genetisk mellan könen, att fäder inte börjar "tjata" utan när det gått för långt så klipper vi i med en hårdare röst direkt och tillsägelsen blir på så sätt mer odiskutabel???

Å andra sidan finns det ju ragator också...
Så kallas de, eller rivjärn, om den lite hårdare personen råkar vara kvinna...

Förr var det OK att det var skillnad mellan könen. I nutid har vi levt ett bra tag där det är politiskt korrekt att säga att barn är och bör vara könsneutrala. Helst vuxna också. Men jag hävdar fortfarande med viss envishet att min hustru fick mer mjölk i tuttarna än jag... Bara för att nu nämna en skillnad.
Den andra stora skillnaden är att hon kunde bli gravid, inte jag...

Anders sa...

ÅSA:
Det är lite kul. Som "Asbergare", om jag nu har det, kategoriserar jag aldrig på detta vis. En asbergares värld är schablonlös.

För tio år sedan hade jag inte kunnat prestera det här blogginlägget.

Manligt, kvinligt fanns inte för mig. Alla var unika personer för mig och eftersom som de var så unika orkade jag inte ta in de flesta av den folkstorm man ju möter i livet. Jag tog in enbart några få, som blev mina väldigt unika vänner...

Så konstigt är livet också. Att mina barn lär mig upptäcka nya kategorier. Pojke - flicka...

Åsa Mitt i Världen sa...

Och här i huset är det nog pappan som gnäller mer då och då och jag som har töjgräns och säger ifrån rejält.

Jag blir alldeles snurrig av det här med könsroller och beteende för i min värld är så mycket tvärtom. Men sen undrar man ju ändå ibland, om hur de faktiska olikheterna ändå ger sina avtryck i beteende...

Katti sa...

Skrattade MYCKET högt och ljudligt i min ensamhet åt detta... du måste se till att spara inlägget så sonen får läsa det när han blir äldre! Tänk när du får barnbarn, och sonen själv förgäves försöker tygla dem... då kan farfar Anders le i mjugg och beskåda spektaklet!

Anders sa...

Katti: Ja, jag börjar fatta det här med att vara far eller morförälder. Man lånar de små rara i precis lagom små doser - och bara njuter av dem!!! Och skämmer bort dem med allt godis osv som de i vanliga fall inte får för sina stränga föräldrar.
Så uppträder alla far och morföräldrar jag känner idag - och en dag ska jag själv banne mig axla den helt oansvariga och njutningsfulla manteln!

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Haha..det roligaste jag läst på länge!!
Och också exakt skillnaden på mina två barn. Bara det att båda är pojkar!!!
Min äldste har varit försiktig, aldrig varit direkt trotsig lugn och stilla och det har räckt med en arg blick..... Den yngre är jag chockad över att han fortfarande lever!!!! Inget du säger eller gör får honom att lyssna....Och inget är farligt.

Dock leker ingen med rosa tyll..hihi!!

Hihi.