FRA - En illustration över lättjan i riksdagen

Det värsta man kan känna i en kamp är resignation. Men jag tillåter mig att känna exakt det idag.

Snart ska det röstas i kammaren. Den kammare vi borde vara så stolta över, men som riksdagsledamöterna själva skitar ned allt de kan.

Jag och mina vänner i Internautvärlden har givetvis vetat om det länge. Riksdagsledamöterna vet inte vad de ska rösta om, ens i viktiga frågor. Eller kanske är det så att det främst är i viktiga frågor kapaciteten inte räcker till, en tanke som öppnar för än mer ödesmättad resignation.

Vi som arbetat med Riksdagssvar.se har i över ett års tid vetat att kammaren kanske inte alltid begriper sig på de frågor de ska rösta om.

Idag konstaterar Svd åter att så är fallet. Till och med de som sitter i det utskott som har hand om saken är aningslösa, en säger till Svd:

"Jag får vara ärlig och säga: Jag vet inte." Det är socialdemokraten Peter Jeppssons ord.

Alltså är han partikamrat till mig och jag är givetvis glad över att Peter är ärlig. Det hedrar honom, men det kastar samtidigt ett skarpt ljus över det fatala i situationen:

Visserligen kommer han att följa oppositionen och rösta NEJ. Men han gör det inte för att han är insatt i den fråga som debatterats mest upprört i Sverige det senaste året. Han röstar NEJ för att partiet säger så.

Eftersom han ingenting vet, utan passar på frågan, har han i ett år lyft en lön om 54.500 kronor i månaden, utan att en enda gång konfrontera majoriteten från Alliansen i försvarsutskottet med en enda fråga, eller ett enda argument.

Jag måste fråga; vad har du gjort hela året som var viktigare än att åtminstone någon timme läsa in dig på FRA-problematiken Peter?

Vad innebär ett förtroendeuppdrag för dig?

Är du medveten om att du från mig och mina vänner i riksdagssvar.se fått minst 6 mejl med frågor kring FRA? Vi sände dem inte för att vara elaka, utan just för att du skulle få en chans att läsa på lite.

Kanske har du rent av fått upp till 16 mejl, som påminnelser från oss att du borde läsa på. Vi vet inte så noga för vi diarieförde tyvärr inte från början alla mejl vi skickade.

Trots minst 6 mejl har du inte svarat oss alls. Du har negligerat mig och mina kamrater.

Till slut fick vi ett "gruppsossesvar" så att säga. Det var inte vad vi ville ha. Vi medborgare ville försäkra oss om att ni, var och en, läste på lite, var insatta.

Det gav ni fan i.

På sitt sätt förlåt, Peter. Att jag använder just dig som varnande exempel på hur en politiker INTE bör sköta sitt uppdrag.

För i sanningens namn måste jag ge hela försvarsutskottet underkänt för det arbete man bedrivit det senaste året.

SvD illustrerar idag med klarhet så att envar kan se att kunskapsluckorna i försvarsutskottet är enorma.