Moratorium mot all dumhet - för frihet och long tail därtill - hur ser det ut?

Mejl kors och tvärs. Rycker ett ur mängden från för mig okända 'gräsrotsossar' som ska till kongressen. Så här skriver D från Värmland:

"...integritetsfrågorna. Jag har fått med mig delegationen på att vi vill ha en skrivning med tyngdpunkt på att inte kriminalisera en hel generation och som bisats pusha för tekniska lösningar för betalning..."

Kampen är intensiv. Vi letar upp likasinnade. Vi stryker i egna motioner och försöker pressa in nya Att-sater i andras, allt för att vinna terräng och mark.

På det lokala planet fick jag oroligt mejl från SH:

"Flera av länets motioner... handlar om upphovsrätt, FRA och IPRED... Till saken hör att jag är rätt kass på området... tanken med ett moratorium känns viktigt. Vi är överens om att partiet borde ta ställning och tydligt berätta hur vi anser att frågorna ska hanteras vid ett maktskifte."

Min huvudsakliga uppgift; att fungera som 'växel'. Jag kopplar ihop för mig okända personer så att de kan samarbeta med varandra inför och även under kongressen.

Vad gäller IPRED är det svårare.

Jag har skrivit 2 motioner i saken.

Modernisera upphovsrätten (I35) är snarlik en motion som Örebro lämnat in. Båda är blaha, blaha. Det mest väsentliga i min version står egentligen före Att-satsen:

"På intet sätt får, som nu gäller genom IPRED1, privata företag vare sig lagra, spana eller sammanställa digital information i avsikt att straffa medborgare. Allt polisiärt arbete, samt utredning och straff skall utföras av staten. Endast så kan vi behålla rättsstaten."

Vad gäller min motion Vårda rättsmedvetandet (I34) så var tanken att den förhoppningsvis kan hjälpa till att få tankearbetet på kongressen att gå åt rätt håll.

Upphovsrätten, som den är utformad idag, gagnar INTE upphovsmannen.

Den gagnar INTE heller samhällsnyttan på så sätt att den tillförsäkrar eller skapar goda incitament att mer kultur blir till, eller ens tillgänglig.

Med dagens långa upphovsrättstider händer följande; förlagen kapar genast genom avtal åt sig den största delen av all ekonomisk vinst. Det är det ena. Det andra är att upphovsrätten av idag övergår i orätta och totalt giriga händer och på så sätt låser och i onödan håller verk borta från public domain i värsta fall i över ett sekel, utan att det gagnar någon.

På papperet är det upphovsmannen som fortsätter att inneha rättigheten, men all väsentlig vinst går till branschen, en bransch som mer än något annat liknar en oligopolmarknad. Det gäller musik, litteratur, film. Allt.

* * * * * * *

Flera Pirater kan nog känna sig manade att framföra det Piratpartiet skriver:

"Vårt förslag är fem år, eftersom merparten av alla distribuerade verk tjänar in försumbara eller inga summor efter denna tid."

Om jag synar den nisch jag själv är intresserad av består den av författare och förlag som vill något mer med sina alster än att boken inom loppet av 5 år säljer i miljoner exemplar (för att sedan försvinna). Det finns förlag som ger ut smala böcker i små volymer, böcker som ibland på sikt kan sälja något lite mer - och denna i mina ögon intressantaste nisch suddar Piratpartiet ut med sitt kortsiktiga femåriga förslag. (Det händer att författare får vänta på en löjligt liten betalning i 14 år, efter säg till 5:e lilla reviderade upplagan. (Det handlar då om symboliska korvören för flera års jobb till författaren).

I övrigt anser jag att Piratpartiet resonerar riktigt på sin websida om 5-åring komersiell ensamrätt.

Låt oss gå vidare från den punkten. Låt oss en kort sekund förstå att det finns fantastiska förlag som mot alla odds ger ut smått udda författarskap, sådana som får den mänskliga tillvaron, det vi kallar civilisation, att resa sig åtminstone någon ynka millimeter över djurriket, i vart fall i våra egna ögon, utan att för den skull göra oss elitistiska. (Fast jag undrar när jag läser Åkesson och Hägglund, inte ens chimpanser är så korkade, får jag för mig).

Jag tänker på ofta små tappra förlag som ger ut, men innan dess redaktörsmässigt förfinar, men också till svåröverstigliga kostnader översätter böcker av exv Martin Buber som i jämförelse inte alls säljer vare sig tiotusendelen lika fort eller mycket som sådana mer i media kända figurer som Jan G eller Liza M.

Jag är aningslös vilka problem Dualis förlag brottas med för att kunna ge ut Martin Buber. Dualis ger ut 2-3 böcker per år, att jämföras med de 150 bestsellertitlar, spökskrivna kokböcker med TV-kändisar på omslaget, världskända miljonsäljande amerikanska deckarförfattare, låtsasreligion-thrillers av Dan Brown och så vidare som Bonniers pumpar ut till varje bokrea (typ) och där varje titel som inte ger tiotals miljoner i vinst räknas som något man inte längre vill lagerhålla, men väl låsa så att ingen annan kan ge ut grejen, i de fall man råkat få vantarna på rättigheterna.

Författare som penetrerar svåra ämnen som kan komma att höja det mänskliga värdet hos oss alla är i behov av tålmodiga förlag, vilka alltid har funnits, långt innan Chris Andersson fiffigt nog extraherade ur en vanlig försäljningskurva det som gestaltar det viktiga i livet hos alla som inte bara vill höra hits eller läsa det alla andra läser; "Long Tail"

Detta för att visa på endast en av svårigheterna med att ånyo godtyckligt bestämma en ny längd på en sådan liten sak som exv upphovsrättstiden.

Varje förändring av en futtig liten regel eller lag får oanade konsekvenser.