Att känna friheten blåsa genom håret

Jag passerade just gränsen till Norge när jag såg tummen. Jag saktade in, tar alltid upp liftare, fast man inte vet, kanske tar en risk. Den här hade blå jacka, kornblå basker och en cykel. Det var vad jag visste när jag stannade.

Det visade sig att hon var från Tjeckoslovakien. Till Norge hade hon kommit som utbytesstudent och fått plats på Skjeberg Folkehøjskole. Hon ville bli journalist, fick nu möta norska ungdomar som till skillnad från henne var vana vid att få tala och tänka fritt.

Den här dagen hade hon cyklat de dryga två milen till Svinesund. Jag undrade om det var för att handla. Jag visste att människor från de gamla öststaterna inte hade mycket pengar. Hon skakade på huvudet, skrattade till och började berätta. Hon hade gett sig av tidigt på morgonen, sedan cyklat fram och tillbaka över bron hela dagen. Visst är utsikten magnifik, tänkte jag, men att cykla fram och tillbaka en hel dag, är det inte lite överdrivet?

- Du förstår inte? frågade hon som om hennes cyklande var självklart.

- Nej, svarade jag förvirrad.

- Jag har cyklat en hel dag fram och tillbaka mellan två länder. Fram och tillbaka.

Föga imponerad nickade jag och log snällt, tänkte: Du skulle har varit vid treriksröset. Där kan du stå i ett land, pissa i ett annat och spotta i ett tredje.

- Inga militärer. Ingen gränspolis som hindrar och förnedrar mig. Inga maktdemonstrationer från killar som nyss kunde ha varit mina klasskompisar. Inga vapen!

Jag svalde, försökte hinna ikapp, ta in, sa:

- Du cyklade över bron fram och tillbaka...

- För att känna friheten blåsa genom håret. Släppa händerna från styret och vinka till den. Förra året störtades kommunismen i mitt land. Jag har aldrig i mitt liv kunnat göra det här. Jag har aldrig upplevt frihet. Alla har talat om den, jag också, men jag har aldrig fått känna på den. Jag är 20 år. Förstår du?

Jag satt svarslös, knockad av denna intensivt lyckliga varelse som fått uppleva och mer än jag exakt visste vad hon menade med frihet.

Frihet är inte något banalt som generat mumlas fram vid politiska högtider. Frihet är att släppa händer från styret och vinka till den.

Utan att bli stoppad. Utan att hindras. Utan att förnedras.

Vi var framme vid skolan och jag släppte av henne. Hon satte sig på cykeln och var iväg innan jag hann säga allt jag ville säga Jag vinkade så som vi vinkar lite tafatt i sådana lägen med min ena hand. Hon tillbaka, lyftandes båda händerna högt i luften och skrattandes som hon var en naturlig del av hela världen.

Jag körde vidare, omtumlad, tänkte på dem som var livrädda för henne. De som mördade och fängslade, de som i arbetarstatens namn förvandlade sina medborgare till slavar.

Vad var de rädda för? En flicka som släpper händerna från styret och vinkar?

_____________________________

Berättelsen är Anders Nilssons. Jag har utan lov remixat och förstört hans berättelse ur livet. Jag gjorde det för att visa att "Copywrong-lagarna" (läs IPRED:s lagkluster och knytningar till upphovsrätt mm) är fel, samt för att åtminstone på ett abstrakt plan visa vad frihet kan handla om.

Frihet är inte FRA på Internet och de kontroller IRL man nu vill genomföra på alla områden i samhällskroppen.

Texten ovan gestaltar flera aspekter av frihet.

Vad är frihet för regeringen?

Vad är frihet för riksdagen?

Det återstår 3 dagar för de till namnet liberala i majoritet att grunna på det.

(Och ja, den som 'levt' texten och den som remixat den är båda gräsrotsossar. Sorgligt om vi ska vara mer liberala än majoriteten i riksdagen, kan jag på något sätt tycka...)