Från massavlyssning till att bestämma var och ens smak

Tack folkpartiet, äntligen begriper jag var skon klämmer!

Jag har inte riktigt förstått men det slår mig nu, som en sammanfattande tanke; att konservativa, i grunden reaktionära människor, alltid varit förfärade över den ostyriga "ungdomen" och det nya.

Det nya idag, är att vi kan veckla ut våra tankar här, bland andra Internauter - och det verkar helt och på alla plan (men sublimt och fullständigt freudianskt bortträngt givetvis) skrämma dem med trånga reaktionära själar helt från vettet.

Allt nytt är för själar disponerade på sådant vis skrämmande - och har alltid varit i alla tider.

Deras rekationer låter heller inte vänta på sig; upp ploppar det ena lagförslaget efter det andra att tillrätalägga, hägna in, förbjuda, bestraffa.

Tyvärr verkar det vara så att samtliga i riksdagen sittande partitoppar tycks ha reaktionära hjärtan, alldeles oavsett att de i de flesta sammanhang kan få sina läppar att påstå att de bekänner sig till och älskar att yttra ord som "frihet" och "utveckling".

Men varken nuvarande FRA-lagskonglomerat, IPRED, Datalagringsdirektiv eller för den delen, det nya folkpartistiska förslaget att man ska lista våra främsta kulturyttringar har vare sig med frihet eller utveckling att göra.

Det finns två undantag i riksdagen och de utgörs, häpnadsväckande nog, av Miljöpartiet och Vänstern.

Övriga partiers ledningar har visat sig mer än ospänstiga, man frestas säga stockkonservativa, och de kommer att leda oss rakt ut i fördärvet om vi inte lyckas att antingen välta bort dem från makten, eller också vända partiernas inriktning - och den revolutioen måste då ske internt i varje parti.

För all tydlighets skull bör jag kanske erkänna var jag själv står politiskt:

Jag har alltid varit anarkist och förfäktar därför i alla lägen personlig frihet och integritet till det yttersta, men det må ske i ett samhälle som genomsyras av total solidaritet och samarbete.

Jag förfäktar därmed inte den konstlade frihet som ges i en totalt avreglerad marknad med så kallad "fri konkurrens" som jag mer betraktar som ett krig alla mot alla utfört med ekonomiska medel, som när som helst kan slå över i sitt lite mer vansinniga ansikte, det våld människan uttrycker när hon drar ut i väpnat krig.

På det globala planet tycks det mig som detta i mina ögon faktiskt avskyvärda missbruk av ordet frihet råder; alla slåss mot alla, om olja, om pengar, om makt, men främst är det den rika världen som slåss mot den fortfarande fattiga och mer resurssvaga, men som råkar ha olja.

Våra makthavare envisas med att hålla världen väldigt långt borta ifrån "peace love and understanding", om man säger så. (Något som jag däremot upplever i hög grad när jag ger mig ut på nätet och leker Internaut vid min dator).

Delvis därför har jag aldrig varit medlem i ett parti, aldrig ens röstat, för jag har tyckt att våra ställföreträdare som valts till makt och härlighet ideligen upprepar samma gamla förstockade beslut, att konkurrens och krig är bättre än solidaritet och samarbete.

För att få en plattform, vilket jag tidigare saknat, gick jag för tre år sedan in i det socialdemokratiska partiet, främst för att kunna bekämpa dem som jag då såg som de mest stockkonservativa, alltså Alliansen, dels för att driva och lyfta fram frihetsfrågor inom (S), alltså försöka hjälpa Sveriges största parti att i denna tid hitta sin inneboende progressiva kraft.

För så anarkist jag är måste jag erkänna att (S) genom historien genomfört fantastiska och framåtriktade "befrielser" som löst bojorna för stora skaror människor, för att inte säga mest hela befolkningen. Samtidigt lyfte man detta fattiga nedsupna eländiga skitland som över en miljon människor flydde i sin nöd, till att bli ett av världens ledande vad gäller just frihet, valmöjligheter, utbildning, rikedom.

Med detta i backspegeln står jag och svajar och är vansinnigt förbannad och förtvivlad över att det satans sossepartiet till vissa delar stelnat i en illasittande reaktionär skrud.

Samtidigt ser jag att jag inom (S) har hittat många kompisar som lika gärna skulle kunna varit Pirater, Centerpartister (av åttiotalssnitt för då skrev CUF pamfletter som idag ser mer vänster ut än vänstern själv), miljöpartister, och som sagt vänster.

Pirater, fortfarande liberala Centerpartister, fortfarande liberala Folkpartister och sist men inte minst fortfarande progressiva socialdemokrater:

Vi har ett styvt jobb framför oss. Vi måste välta bort de stockkonservativa från makten.

Vad de än med läpparna säger sig bekänna vill de FRA, vill de IPRED, vill de datalagra allt för att de är så fruktansvärt rädda.

Det verkar inte som om den folkpartistiska ledningen hört talas om mångfald, att det kan leda till något mer berikande än att en av folkpartiet utnämnd elit i ena änden sitter och avlyssnar folket och i den andra änden matar samma folk med rätt sorts tycke och smak.

Jag har därför ett förslag till folkpartiets ledning. Börja googla på ordet long tail. Där någonstans kan vi skönja att både marknad, konstnärliga uttryck, tycke och smak är på väg att forma sig till något som är långt mer mångfasetterat och vackert än någonsin en kanon med den vackraste och bästa vilja i världen någonsin kan eller kommer att forma i den mänskliga historien.

Världen går i rasande fart mot större valfrihet och rikedom. Folkpartiet reagerar ryggmärgsvis och vill genast, förminska, låsa in och förstöra den naturligt framväxande friheten.

_________________

Om någon undrar varför jag inte texten nämner krisdemokraterna beror det på att de är och alltid varit så förstockade att de är bortom all räddning, men annars ligger givetvis detta nya folkpartistiska förslag helt i linje med krisdemokratiska förslag. Även moderaterna har tyvärr en sådan övervikt åt fel håll vad gäller frihetsfrågor att de för överskådlig tid inte är spelbara. Inom det partiet gör man nu allt för att spotta på Gösta Bohmans minne som partiledare och de frihetliga ideal han stod för.