Vi behöver alla våra superhjältar. Skratta inte åt mig. Jag har kommit på det först nu, 48 år gammal.
Till nu har jag varit en tuff 'heman' och adrenalinjunkie och trott att jag i alla lägen måste klara mig själv.
Ordet tillit, verklig tillit, har jag inte förstått innebörden av.
För första gången i mitt liv har jag sänkt garden. Jag släpper andra lite närmare. Jag smakar på tanken att ta emot hjälp. Jag som under alla år hjälpt andra.
Har jag själv mått dåligt eller visat svaghetstecken har jag dragit mig undan och slickat såren en stund. Sen full fart, alltid snabbare, hårdare och mer än min omgivning.
Nu behöver jag superhjältar omkring mig. Som bär mig ett stycke.
Rätt mycket ligger i spillror omkring mig. Jag väljer att nämna endast en, mitt författarföretag med enormt underskott; en sak jag trodde var det viktigaste att jobba upp igen, struntar jag nu helt i.
Jag har äntligen begripit att det där företaget inte betyder någonting.
Jag vet inte vad det kommer att bli av bloggen. Om jag fortsätter att skriva, om jag kan bidra i kampen mot mammon och knasiga politiker i förening som stiftar den ena hårresande lagen efter den andra, som gör att vänster och högersympatisörer plötsligt kan förenas i en vilja att återskapa våra mänskliga rättigheter och friheter - mot de folkvalda som helt glömt sitt uppdrag.
Kanske kommer jag att blogga om min resa att erövra ett nytt liv, ett bättre liv. Ett liv där jag visserligen tvingas ta emot hjälp, men ändå kanske kan bli ett grand rikare.
Jag vet ingenting längre. Jag har tappat kontrollen - och bara det var från början läskigare än läskigt, men nu förstår jag att det är en del av befrielsen.
netlove
Anders
På bilden mina döttrar och superhjältar, Naya o Tula
16 kommentarer:
Tillsammans med dina superhjältar kommer du att erövra ett nytt liv. Det tror jag!
*nethugs*
Kom ihåg Anders:
"They can never take our freedom!"
Lev väl!
En varm tanke riktas till dig Anders!
Jag håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt.
Ja, man kommer i situationer i livet ibland då man står inför valet att fortsätta som tidigare, eller att kasta loss. Göra en omstart, eller välja annan väg.
Trots att man därigenom inte behöver sätta upp ett nytt mål. Men även det kan ju tänkas ibland.
Du uttrycker mycket väl riktiga och viktiga tankar.
PS. Kommer på rak arm bara på en enda framstående politiker som verkligen omprövat sin livssituation grundligt.
Per Ahlmark. Som hoppade av ministerpost och partiledarskap för att bli bl a författare/poet.
Dock gav han inte upp sitt samhällsengagemang.
@ Martha: Ja, utan superhjältarna skulle mitt liv vara bra torfigt. jag skulle bara jaga omkring utan att någonsin landa - och kärleken helt borta.
Jag hoppas vi ses till helgen!
@Markus: Det är sant: Man kan aldrig ta någons frihet. Herre och slav kräver trots allt två poler.
Jag önskar att vi lite lilafärgade typer kunde komma fram till en ny sak.
I begynnelsen var arbetarrörelsen en frihetsrörelse, helt riktigt organiserade man sig och tog sig makt för att befria stora folklager ur armod och elände.
Men vi lever i en stat som har liberala förtecken. Vi stödjer oss på en sorts liberal frihet, lika viktig och riktig som arbetarrörelsens befrielse av sig själv, som lägre klass betraktad.
Vi lilafärgade må göra copy och paste på bra grejer ur våra egna rötter och idétraditioner.
Vi må också formulera nya mål för hur vi ska förverkliga en djupare och ärligare och sundare demokrati!
Nej, de kan aldrig sno vår frihet.
@ Thomas Tvivlaren, tack Thomas. Din omtanke värmer.
@ Lars-Erick:
få saker har glatt mig så mycket som Per Ahlmarks avhopp.
På den tiden var jag väl nästan gymnasist, men gladdes i mitt anarkistiska hjärta - och förstod att liberaler har en liknande kärna inom sig som jag.
Det som gör att jag inte för mitt liv kan placera mig höger om sossarna är att jag tror benhårt på solidaritet.
Att vi människor hellre bör hjälpa varandra och samarbeta än att konkurrera.
Mitt tänkande, eller snarare känslotänk, utgår ifrån de två hörnstenarna Solidaritet och frihet.
Likväl tror jag på att marknadsekonomi är bra, företagande är bra.
Där står jag till höger om de flesta äldre sossar, värdekonservativa sossar.
I andra frågor står jag långt till vänster.
men allt det där är ointressant.
Förenklat vill jag att vi tillsammans ska kunna bygga en värld lite bättre ur tre grundsatser,
Solidaritet, respekt (individuell respekt för varandra helt liberalt formulerad!) och Frihet.
* * *
Vet inte om denna summering blev begriplig, men jag vill väl ha sagt att samhällsengagemanget inte har avtagit.
Jag måste bara äntligen ta mig tid att reparera mitt eget liv så att det inte ballar ur helt.
Bloggen kommer att leva vidare i en eller annan form.
@Anders: Tack själv Anders!
Jag kopierar från en kommentar jag fick idag:
"Stay gold."
Anders! Vårt grundtänk är väldigt lika. Sen må man sätta vilka etiketter man vill på det.
Lars-Erick: Så är det! Etiketter är yta, som ibland leder en rätt i den grova orientering man alltid måste göra också.
Hej Anders!
Länge sedan jag var in och läste då jag haft fullt upp med livet.
Jag tappade kontrollen,rejält,men fick hjälp och stöd av sjukhuset här i Wien..men,det var bara ett steg på vägen genom att jag,tack vare min hjärnoperation,blev så tvungen att våga känna tillit till andra människor,att ensam är inte stark,det fanns inte mer adrenalin i min kropp att växla upp..lärorikt,smärtsamt MEN nu börjar jag leva. Förut har jag överlevt men nu,lever jag i nuet,känner livet istället för att rusa ifrån det med ihoptänkta motorvägar bort..bort,från vad då?
Jag har insett många saker om mig själv och känner mig nu lugn&trygg-för första gången på nästan 37 år..
Jag fortsätter läsa och hoppas du lever i livet,tar emot hjälp, sänker garden och älskar,älskar så mycket det bara går.
Kram till dig och Annika och er barn!Lev väl!
@ Mia "Vikingar o joddlare".
Jag tar nu emot hjälp i olika form. Jag upptäcker att människor inte bara är vänliga, vill väl, utan också gör väl. Mot mig. För mig.
jag vacklar i beslutet att börja blogga om det. jag har även varit i kontakt med ett förlag som visat sig intresserat att göra en bok av resan. Du har ju din resa med operation osv. Jag har en annan resa att göra.
jag har inte landat ännu, men jag närmar mig nuet på ett bättre sätt än jag tidigare någonsin gjort.
Kramar tillbaka o Annika hälsar.
Hej igen!
Om du vågar så kommer du hjälpa många människor-det är lsäkigt att lämna ut sitt innersta för vad har man då kvar?Men, det är många som tvivlar,många som letar och du har ordens begåvning och livets erfarenheter-skriv!!
Kram
@ Mia med vikingar och joddlare!
Jo, i någon form kommer det nog. I nuläget tar jag hand om mig, samt dokumenterar det som händer.
Kram
Anders
Skicka en kommentar