Barnen och Kojan

Vi fortsätter byggandet. Idag var Tula och Odin tålmodiga och drog spik och bar virke och höll bräder och hjälpte till på annat sätt i över 2 timmar. Vi tvingades ge upp för att det var kallt och vi frös om fingrarna. Svårt att hålla spik med handskar när man ska spika.

clic pic to enlarge

Tidigare bilder på kojan

Kojan

I våras

___________________________________________________

NU

Kojbygget går sakta framåt.

Spel för galleriet

Vernissage, första dagen

Pågående Samlingsutställning 6 -24 oktober 2012

SPEL FÖR GALLERIET IV

________________________________________________

Egen Exhibition december 2012

Vernissage Lör 1 december 2012 Kl 12.00

AT

Lars Bolin Gallery
Prästgatan 12
831 31 Östersund

Exhibition at Bolin Art - Utställning hos Bolin Art

OBS Ny tid för Vernissage

Med i samlingsutställning 6 -24 oktober 2012
[klicka för Programblad]

Bolin Gallery

- * -

Egen utställning

Vernissage den 1 december kl 12.00
Utställning december.

Vernissage den 6 Oktober kl 12.00
Utställning 6 - 24 Oktober.

Ändring av datum beror på att
en annan utställare fått förhinder.

Lördag den 1 december 2012
Utställning 1 dec fram till jul.

Flytten av datum beror på att
BolinArt vill ställa ut mig i hela
lokalen, inte i ett rum som förut.

Vernissage den 6 oktober 2012.

Utställning 6- 24 Oktober 2012.

Hos

Bolin Art

mer info [Klicka här]

Escalating bipolar in the workshop

peaceful, meditative, after the rush to paint

Eat and create

Sometimes an artist get too much.

clic to enlarge

Today finished work

World Crisis and cycling

Today's note

While the Dow Jones index makes the lowest quotation in 110 years, Athens is burning and Spain and others, is next to fall, life has its course in our house.
Odin learns to ride a bike.

Vad socker kan omvandlas till

Hjärnan är kroppens största organ och förbränner socker och syre som alla de andra. En fråga man kan ställa sig är hur och varför vi får olika personligheter.
    Hustrun är extrovert och hennes hjärna svarar glatt på yttre stimuli, exempel: Hon får ett svårt personalärende och hon kastar sig över det för att hitta lösningar på problemet. Hennes hjärna gör detta galant, ofta genom att ringa mig och andra och prata om problemet, under pratet löser hennes hjärna problemet.
    Själv är jag introvert. Tornar ett externt problem upp sig vid horisonten hukar jag i det jag vill gömma mig av pur uttråkning. Däremot älskar min hjärna att konsumera socker genom att hitta på egna problem. Den tänker ut (ofta idiotiska) fantasterier som tagna ur intet, sen sätter den igång och ältar de där sakerna.

När jag plötsligt får för mig att bygga ut huset säger inte min hjärna: "Gå och snacka med byggherrar, snickare, ingenjörer, arkitekter eller att det vore en bra idé köpa läroböcker i hållfasthet och svensk byggstandard.
   Istället tänker min hjärna: Vilka spännande material finns det ute i skogen och i jordskorpan jag kan konstruera mitt hus av? Och så sätter den igång att problematisera allt från lämpliga växtplatser till vilken bärighet mossa kan tänkas ha.
   Sen bygger jag i regel aldrig den där saken jag ägnat år åt att grunna över. Det är tänkandet som är intressant, inte att åstadkomma onödigheter i den fysiska världen.

Likadant när jag målar mina [ytterst konstfärdiga] tavlor. Då står jag inte och stirrar på vare sig natur, båtar, valda kroppsdelar på nakna kvinnor, en blomvas arrangerad tillsammans med äpplen på ett bord eller arkitektoniska underverk att avbilda.
    Inte heller ställer jag mig att stirra på färgburkarna för att utröna om jag ska börja med den gröna eller den gula.

Min hjärna hittar på färger av pur leda när jag klipper gräs eller gör annat som vår efterhärmande statuskultur hittat på. (Varför klipper man strängt taget gräs? Borde inte det få växa och skapa former efter eget skön? Gräsets celler pysslar också med socker för minst lika intrikata ändamål som våra).

Jag kan också se färger för min inre syn när jag diskar, dammsuger eller rotar i toaletten med borsten för att gnugga bort de lämningar som envisas med att fastna där.
  Då far det omkring blåtiror inför min inre syn, eller ilsket röda blaffor som jag sedan målar.

Behöver jag tillägga att jag gärna sluppit att måla? Sådant gör jag av tvång för att på något sätt dra in pengar så att jag kan köpa mer socker. 

Hur det kommer sig att ett organ väljer att omvandla socker till så vitt skilda reaktioner på stimuli har jag ingen aning om. Jag har med nöje grubblat i 20 år över saken utan att förstå ett enda gram av min hjärna.
    Med lite tur kan jag grubbla i 40 år till.  

Däckbyte, 17:e fastrostade hjulbulten

There is inspiration, right?

It takes hard work to get the sparks into the brain, just tell you.

It's not how we work

And yes, I've talked to lawyers and economists at the publishing houses until I got tired.

They refuse to change their position, they say when I suggest a different percentage, "It's not how we work."


It's not how we work.

Skitvarm sol och det viktiga

Barnen tatuerar mig så jag inte glömmer det viktiga

barnen vägrar klä sig efter mina råd
- men pappa, solen är skitvarm ju.
- fast jag vill ha slalomhandskarna,
ropar minstingen.
denna vårliga inkonsekvens.
de springer och tjoar.
jag ser på medan jag förstår
att utan barn var jag aningslös
hur kärlek kan värka.


          ~ Anders Widén 2012


  

To my kids (Hut I)

We pull together, my kids and I. 

Det som driver ett samhälle framåt

Var i veckan inbjuden till ett möte med BNI  

Några organisationer, såväl statliga som ideella, några procent storföretag men ca 90% egna små företagare. Här hade vi motorn, här hade vi de driftiga, här hade vi de vardagskloka. 

De vill bara en sak av födsel; driva saker framåt. 

Jag upplevde att de vill hjälpa varandra framåt, kanske tänkte de inte så stort som att det är SAMHÄLLET som ska framåt, spontant verkade de på sitt plan, där de var duktiga.

Samtidigt, för att utveklas vidare behöver de en enda sak; rätt utbildade människor som de kan anställa och låta utvecklas i takt med företaget.

När jag talar med dessa i mina ögon på rätt sätt driftiga företagare eftersom de driver riktiga verksamheter som skapar saker vill de inte ha med arbetsförmedlingens märkliga bidragssystem och FAS-platser att göra. Det är mer krångel än de har tid med, men framför allt skapar det inget mervärde, det bygger inte den framtid de vill se för sina företag.

Jag undrar. Hur tänker regeringen? De slår sönder den motor dessa företagare behöver. De slår sönder och destabiliserar svensk ekonomi. (TCO:s chefsekonom)

När jag ser dessa företagare, deras behov och vad de vill åstadkomma ser jag att en stat endast har en viktig uppgift; att skapa en trygg och säker spelplan för människorna, såväl i den privata sfären som bland driftiga företagare. 

Ett parti i opposition, Socialdemokratin, vill mer än den påstått företagsvänliga liberala regeringen uppnå detta. Hur de kommer att lyckas håller jag osagt, men de har åtminstone en ambition, en ambition jag saknar helt hos regeringen.

   

Medan regeringen växlar upp i arbetsmarknaspolitisk galenskap vill oppositionen ha bort det som endast kan ses som ett stort resusslöseri, både på det personliga planet, men också för de strävsamma företagarna, FAS3.

Vad mera är, är att samtliga stater i EU har gått in i ett finansiellt vågspel som gör att små företagare har svårt att finansiera ny projekt och utveckling. Ett exempel är den finansiella repression centralbankerna genomför genom att stödköpa statsobligationer av varandra. Våra stater kväver inte bara företagarna, utan även folken så att de förra inte kan utvecklas, och de senare får betala till fel saker istället för att få en friare plånbok. (Detta skriver HSBC:s chefsekonom i DI)

Detta är en respons på Johan Westerholms postning om Medelklassens upplysta tyranni.

Johan skriver som ett eko det jag kände på mötet med företagarna i min lilla stad som troligen ganska väl representerar hur det ser ut i landet:

En medelklass som förstår vikten av bildning och arbete men samtidigt ligger känslomässigt och realpolitiskt nära de svagaste. Som inser konsekvenserna av en misslyckad företagarpolitik, som förstår armodet som ett liv på bidrag innebär, som identifierar sig med kunskap och bildning. 

________________________________

Relaterat:  Peter Högberg, Peter Johansson,  HBT-sossen, Monica Green, Roger Jönsson,  Göran Johansson, Tokmoderaten, Martin Mobergs betraktelser  Ingvar Persson, Dagens Arena, Ab, RoD, Arbetet, SVT,

DI, DN 1, 2, 3, Sydöstran,HP, SR, Norrländska socialdemokraten, Corren, Socialdemokraterna Ab,Västervikstidningen, Expr allt kannibaliserat från Martin Moberg.

SvD vilseför väljarna i sin rapportering

EU-parlamentet röstade på torsdagen JA/FÖR ett omstritt avtal om överföring av uppgifter om flygpassagerare till Amerikanska myndigheter.

SvD skrev en artikel som som på en rad punkter är så bristfällig att jag som väljare inte förstår vilken av parlamentarikerna som gjort vad, än mindre hur de har röstat.

Genom att gå till EU:s officiella sidor utläser jag en version, troligen den riktiga, men när jag läser i SvD får jag en annan.

SvD skriver:

– Redan i dag så sker tiotusentals sökningar varje dag i databankerna med bulkdata från EU till USA, och inte bara vid misstanke om terrorism, sade EU-parlamenterikern Cecilia Wikström (Fp) efter omröstningen i Strasbourg.
– Avtalet säkrar inte EU-medborgarnas rätt till dataskydd, sade folkpartisten. 

Vad jag kan se var Cecilia Wikström (Fp) aldrig i kammaren, alltså måste SvD ha

telefonintervjuat henne, ett helt ok journalistiskt arbetssätt bara man sen sätter inte den intervjuades uttalandet på rätt plats och med rätt valör i sin artikel.
    Det sägs inte i artikeln men intrycket jag får av sammanhanget är att hon är negativ till att man insamlar data, indirekt får jag som läsare för mig att hon just röstat EMOT.
   Men. Hennes två FP-kolleger som var där röstade FÖR avtalet, bland andra Olle Schmidt (Fp) vilket alltså inte framgår av artikeln.

Jag som vanlig medborgare som inte hinner läsa alla EU:s protokoll får av artikeln det rakt motsatta intrycket.

Avtalet rör ett kluster av gamla frågor och andra avtal, det kan sägas strida mot EU:s  directive on data protection, från 1995, och i ett direktiv European Commission från januari 2012 säger sig EU ha helt andra ambitioner än att man bör rösta FÖR detta avtal som ska tillåta USA att titta på våra passagerarlistor.


Då SvD inte skriver hur det gick till måste man borra sig ned i EU:s diarieföring: "Voting Result", se sid 19 av 44" för att få klarhet.


SvD ackrediterade reporter hävdar att SvD ger korrekt information.
Här följer vår mejlväxling:

Mitt första mejl till SvD

Tack för din rapportering om PNR-omröstningen igår. Jag ville bara påpeka att Wikström, som fått ditt första citat, inte deltog i omröstningen och att båda hennes folkpartistiska kollegor röstade för avtalet. Samtidigt röstade de socialdemokratiska kvinnorna, som faktiskt både deltog och röstade, emot (eller blankade) i omröstningen. Det kan ge fel signaler när man belönar parlamentariker för att inte uttrycka sin åsikt genom knapptryckning i plenum, särskilt i en sån känslig fråga. Hade man velat ha en liberal röst som första röst hade man annars också kunnat prata med Kent Johansson från Centern, som röstade emot. Röstlistorna från Strasbourg kan du alltid hitta här, max någon timme efter omröstningen ägt rum:http://www.europarl.europa.eu/sed/votingResults.do , för den här specifika omröstningen kan du titta här:http://www.europarl.europa.eu/sed/doc/votingResult/P7_PV(2012)04-19(RCV)_en.pdf (sidan 19). Bara så kallade "roll-call votes" redovisas, men i stort sett allting riktigt kontroversiellt blir roll-call votes.Tycker annars du gör ett bra jobb i Bryssel, och ditt jobb är viktigt med tanke på hur mycket som händer där nere! Tack!Vänliga hälsningar,Anders Widén, författare, (politisk bloggare)

SvD:s reporeter svarar: 

Hej,

mina val av kommentarer är inte "belöningar"- varför i allsindar trordu det? Jag pratar med dem som jag vet är engagerade i frågan, harargument, osv osv. Jag vet hur röstfördelningen såg ut i svenska ALDEoch jag vet också att sossarna var splittrade. Jag sysslar medjournalistik och inte "alla måste faktiskt få en glass"- uppdelningareller andra hänsyn när jag ringer upp för kommentarer. I artikeln fårJa-sidan röst i form av Hökmark och Malmström, och resultatet iomröstningen talar för sig själv- det blev ett ja.
För övrigt så är det mig ett mysterium att du på fullaste allvarverkar tro att jag inte har kastat ett öga på EU-parlamentets hemsidaförr i hela mitt liv, och därför måste få länkar av dig tillpressreleaser och röstresultat. Jag var i huset igår, jag har varit påplats, i Bryssel och i Strasbourg, i snart ett decennium.
/Teresa Küchler

Eftersom hennes svar inte gav mig någon klarhet
Skickade jag ett nytt mejl:

Teresa, kolleger emellan.
Jag beklagar att du tog illa upp, och att mitt ordval kan leda tanken fel då jag skrev "belönar parlamentariker". Naturligtvis belönar du ingen när du skriver, men när jag arbetar som journalist strävar jag att saker skall blir korrekta. Mitt enda syfte, eftersom jag tycker det är ytterligt viktigt, var att hjälpa dig till korrekt information, så att det blir rätt i en så pass viktig tidning som du företräder.
Jag skrev till dig i yttersta välmening, men också för att det är viktigt för de folkvalda att rapporteringen blir korrekt, samt för oss väljare som kanske blivit lovade inför valen att våra representanter ska rösta på det ena eller andra sättet.
Hur ska vi annars kunna utkräva ansvar?
Det går inte nog betona hur viktigt ditt jobb är.
MvH
Anders Widén

Väldigt snabbt fick jag svar där hon slog fast att hennes rapportering är korrekt.
SvD:s reporters mejl nr2:

Hej,

kollegor emellan: min rapportering är korrekt. Jag behöver inte dinhjälp sörru. De argument som förs fram på ja-sidan får plats iartikeln, om än inte i munnen på din favoritparlamentariker.
/Teresa

__________

I min värld är detta i första hand en djup demokratifråga, i andra hand kan jag fråga vad vi ska ha media till när de inte rapporterar korrekt. Ens när man som läsare visar vänlighet för att hjälpa till rätta.

P.S.
Teresa. Jag har ingen favoritparlamentariker.
Jag vill veta vilka som driver för mig viktiga frågor.
D.S

Today I feel dangerous

Aningslösa svenskar, aningslösa Europa

Bild, Time World, Länk

Det är ingen hemlighet att jag är EU-motståndare i den tappning vi nu ser EU-byråkratin växa fram. Från början anser jag att Kol- Stålunionen efter det andra världskriget var både en klok och bra strävan att hålla fred på vår kontinent som har en ryslig historia av våld bakom sig. De senaste decennierna har jag hoppats att EU skulle fortsätta att utvecklas till en god samarbetsform, med borttagna tullar, gränser, vettig övergripande lagstifning som rör miljö, arbetsrätt och följer de mänskliga rättigheter man säger sig värna. Det har blivit annorlunda, det är starka lobbygrupper som sätter agendan, bland annat upphovsrättsindustrin lyckas pressa igenom lagar som går tvärs mot allt vad västlandets demokrati bygger på, samt kränker invånarnas integritet snart på alla plan, när vi går genom tullar, passerar in till gaterna på flygplatser, när vi ringer, använder datorn, går på gatan.

Men världen är i omvandling. Vi i Europa tycks inte förstå i vilken våldsam takt. Kina har 60 olika minoritetsspråk, varav det minsta är större än svenska. Ändå tror vi att Sverige har något att lära Kina, vår statsminister inrättar till och med en professur i mänsklig rättigheter i Peking.
    Om jag var ledare av Kina med en miljard människor bakom mig, som jag har höjt från kulturrevolutionens tillbakagång till stenålder till att hoppa direkt in i 3:e generationens rymdprogram skulle jag nästan få för mig att smula sönder varje ben i kroppen på den där fjanten Fredrik från ett litet skitland jag inte ens vet var det ligger på kartan.
   I Europa tog det mer än 15 år av diskussioner att få bort den farliga blyade bensinen. I Kina tog det 1 år.
   Kina är världens största miljöbov å ena sidan, å den andra bygger de fler vindkraftverk, planterar mer träd och har gigantiska miljöprojekt på gång som rör områden som Götaland, Svealand och nedre norrland på en och samma gång.
   I detta nu går deras bilindustri om övriga världens.

Och så kommer Indien. De är precis i färd med att skaffa interkontinentala kärnvapenrobotar. Kina protesterar, supermakten på dekis, USA är tyst. Johan Westerholm belyser hur de tidigare BRIC:s-staterna har kommit ikapp och snart går om oss. På alla områden.

Så motståndare jag är till EU-s växande byråkrati ser jag också vikten av ett väl fungerande Europa. Maktelitens, bland annat EU-kommissionens, märkliga strävanden efter mer centralisering, mer ur mitt perspektiv strypande lagstifttning, är i själva verket inte så märklig.
   Med all rätt tror de sig förstå att EU ligger risigt till och deras väg att skydda oss alla är bland annat mer repressivitet, mer skyddstullar, förstärkta gränser, till och med tal om en egen militärmakt för EU.

Vad jag kan finna märkligt är att både Europa och Sverige i så hög grad lierar sig med supermakten på dekis, USA. Kanske finns det bättre partier att göra.
   Vi har ett Ryssland på stark frammarsch, med en ledare som strävar efter att lägga under sig forna Sovjetstater, bland annat genom att dra en gasledning alldeles i vår farvatten i Östersjön. Detta görs trots att Putin har kapacitet att pumpa gas genom andra länder för att sälja till väst. Han vill kunna skruva åt leveranserna till före detta sovjetstater, på så sätt kan han styra dem, samtidigt som han kan sätta snart sagt vilket pris han vill på gas som säljs till oss.

Brasilien växer i ekonomi också om oss i detta nu. Så Kina, Indien med sina nya interkontinentala robotar.
    Det finns en mängd stater i Afrika som lyfter, det kommer att gå fort även där.

Och vi, världens samvete, puttefnasklandet som vet bäst i allt, vi installerar en professor i mänskliga rättigheter i Peking. Det är vårt svar på vad som händer i världen.

Jag ställer en öppen fråga till oss alla; Vad gör Europa i detta nu?
  Är EU tillräckligt effektivt? Jobbar lobbygruperna med rätt saker?
  Vad har våra folkvalda som sitter i EU-parlamentet för ambitioner?