fredag, mars 24, 2006

Nappen och myndigheten

Idag bestämde jag: Ingen napp.
Helt fel tajmat. Min röst, strävare än vanligt, av det årliga brevet från skatteverket:
- Jag vill ha tutten, pappa.
- Nej.
- Men jag vill.
- Nej.
Gnällgråt.
- När kommer mamma hem?
- Ha, hon är mer bestämd på den här punkten än jag.
Gnällgråt.
- Jag vill va med min mamma.
- Det blir ingen tutte.
Hon kastar sig på golvet, gnällskriker.
- Jag ligger här och sover. Då får jag tutte.
- Nej.
Hon hör min oresonliga ton, inser det lönlösa, slutar tjura och går in i badrummet och river ur linneskåpet. På två minuter hinner hon ställa till katastrof. Som en svart demon står jag i dörren, väser:
- Städa upp det där.
Naya kastar sig till golvet. Tillintetgjord. Förkrossad. Hon visar det genom att gallskrika.

Jag går därifrån: En del dagar vill man bara börja om. Sätter mig ned, tänker, kommer småningom på att det är jag som vuxen som ska leda det hela. Inte som nu, gå med på att hon skenar.
Jag sjunker ned i stolen, normaliserar mig. Tränger bort hetsen och irritationen. När jag är klar ropar jag på Naya med min vanliga röst. Hon kommer, alldeles söndergråten.
Håller om henne. Letar efter en ingång.
Det sägs att kvinnor har intuition. Nonsens. Det handlar om att vara med, att vara närvarande.
Jag börjar bli med igen. Jag ser henne, förstår. Det är väldigt enkelt.
- Ska vi steka pannkaka?
Hon snorar lite. Överväger.
- Ja, pappa.
- Sen sover vi middag.
Treåringens synapser rasslar. Det syns ända ut i ögonrörelserna.
- Får jag tutte då?
- Ja, då får du tutte.
- Jag älskar dig pappa.

Så tummar vi på att hon får ha tutte medan hon sover middag.
Det fungerar som ett trolleritrick. Inget mer tjat. Hon hjälper att städa och vi steker pannkaka.Vi sjunger. Vi konverserar.

Ja. Det går att resonera med en treåring. Väldigt bra. Det är nästan så jag inte längre tror på det där pratet om trotsålder.
Det är när jag missbedömer, gör fel eller är oresonlig som hon trotsar.
Oftast med all rätt.

9 kommentarer:

CV sa...

Ska jag avslöja att de där små envisa liven blir inte snällare heller.
Snart 17-åringen kom hem idag:
- Nu vill jag ha en Heineken.
Jag: Nej.
- Jo, de är de godaste ölen har jag hört.
Jag: Nej, det är läsk som gäller.
- Men en.
Jag: Nej, cola.
osv
RS
kulturbloggen.com

Renè sa...

Supernanyn är skyldig er en guldstjärna *ler* snyggt parerat.

Anders sa...

cv: Aargh. Heineken? Nämn inte... Systembolaget har fått koll till dess - och höjt åldern till mer passande 30+...
Värst av allt är att Tula 1,5 alltid vill sörpla på min öl...

rené: Tack, ibland är man trots allt med i matchen! Fast först var jag det inte. Den här dan kunde ha slutat med tio liter tårar. Nu räckte det med några deciliter...

vandrarvild sa...

Äh, mina syskonbarn gillade öl när de var små, de ville ha det sista avslagna i ölburken.


På tal om nått som inte alls har med barn att göra inser jag nu att det ju (förmodligen)är du som skrivit böckerna som jag sneglat på i några månader. Jag kom bara ihåg ditt förnamn, dock. Så jag tar det som nån slags hint från ödet/vad det nu är som ser till att saker emellanåt faller på plats.

Anders sa...

Ja, det påstås ju att det är B-vitamin barnen vill åt i ölen.
...Kul att ödet eller vad det var förde dig hit som sneglat på böckerna!

Patrik Pettersson sa...

Hmm... kids...

Stort grattis på födelsedagen!
(Det är väl idag!)

/p

Anders sa...

Tack Patrik! Det var igår, men det spelar då ingen som helst roll. Vem vill minnas sin ålder? Fast samtidigt är jag väldigt komfortabel. Jag åldras med sådan grace och behag!

Renè sa...

Grattis i efterskott :) kram

Anders sa...

Tack Rene!
Och nu har jag äntligen fått in lite cash, så nu har jag precis sänt över lite pluring till ditt konto.
Tack för fina smycken!!!
Silver är snyggare än guld