Jag förbereder som bäst ett seminarium jag ska hålla i kväll. Det är socialdemokrater som ringt och frågat om jag vill komma och dra igång någon form av idédebatt. Har jag inte något sådant på lager får jag gärna berätta om mina böcker.
(Innan pressar barnen och jag in ett besök hos svärmor innan operation som troligen blir idag/kväll).
Man tänker sig en trevlig stund, kanske 45 minuter efter deras "riktiga och viktiga" möte där de behandlar saker och håller igång socialdemokratin. (Jag är aningslös hur sådant går till, jag poppar bara in och håller seminarier).
Jag tänker ta fasta på det Mary X skrev om den partimotion vi sossar skrivit om att införa ett moratorium mot all repressiv lagstiftning tills dess riksdagen ordnat sitt arbetsflöde så det blir både begripligt och demokratiskt igen. Och idag har Mary tagit in engästbloggare som är ganska rätt ute han med. Han skriver att förändringen är obeveklig. Det behöver mina äldre s-kamrater också höra.
Precis när vi släppte motionen ansåg Mary X att vi i oppositionen ges flygande stekande sparvar genom den sittande alliansens ovilja att göra rätt i dessa frågor.
Jag håller med Mary, men samtidigt gör det mig beklämd. Det här är självklarheter som vi inte behöver bråka om över partigränser. Förändringen är på väg, men ändå är jag djupt angelägen om att skynda på utvecklingen i rätt riktning. Historien har upprepade gånger visat att inför man felaktiga regler eller institutioner kan det ta otroligt lång tid att bli av med dem. Hela Sovjettanken var en sådan befängd och hemsk idé - ändå överlevde och förtryckte den vansinniga idén ett flertal folk och språkgrupper och kulturer i över 70 år. Även den galna idén att skapa en institution som Stasi visade sig vara mer än lovligt seglivad.
Så konstig är människan, hon kan klamra sig fast lika länge vid en usel idé som en god. Jag vet inte vad det beror på, kanske ger en institution, så fort man byggt den, dem som jobbar där en sorts trygghet - och så klamrar de sig fast. Frenetiskt.
Man klamrar sig desto mer om institutionen likt KGB och Stasi ger dem som jobbar där olika grader av makt.
IFPI är en sådan, fast privat institution idag. En privat institution som är bra på att föda sig själv, men utåt är mer att likna vid en maffialik organisation.
En annan sak. Om både innehållsindustrin, lagstiftarna och både statens institutioner och privata dito, sådana som Ifpi, fortsätter att klamra sig fast vid det gamla kommer den nya generationen att helt förlora tilltron till både rättsstaten och det näringsliv som trycker på för att fortsätta tjäna pengar på ett i allas ögon snart ohederligt sätt.
Jag tänker fråga mina kamrater om det inte är så att vi socialdemokrater i grunden trots allt har en positiv människosyn.
Ja, i själva verket utgör den positiva människosynen en väsentlig del av vår värdegrund. Bemöter man människor på ett värdigt sätt så visar det sig alltid att människor växer och vill goda saker.
Jag ska fråga om det med denna positiva människosyn i botten verkligen är en bra idé att via lagar, aldrig, aldrig vilja uppmuntra människor till samarbete eller förtroende eller givmildhet.
Jag ska fråga om det verkligen kan vara vettigt att bara lägga hämmande och bestraffande och bötfällande lagar över hela befolkningen.
Särskilt med tanke på att om vi nu som parti har en positiv människosyn, ska vi då stöda och stifta lagar som går ut på att människan i grunden är en kriminell smitare som det är bäst att ha ständig koll på?
Som grädde på moset vill man lägga en lag över alltsammans som visar en enda sak: Staten har icke något som helst förtroende för dig som medborgare.
4 kommentarer:
Ja Anders, vi upplever rättsstatens förfall.
Och somliga applåderar det.
http://mikaelwendt.blogspot.com/2009/02/bra-uttalande-om-ipred.html
Brrr....
@ Lars-Erick.
Jag poppade just iväg och lade en kommentar hos denne märklige man Mikael, vad det nu kan vara värt.
Hoppas att föredraget gick bra.
@ Mary. både ja och nej. FRA kunde s-föreningen faktiskt. De var mycket kritiskt inställda, kanske inte lika långt som du och jag och vi i vår del av bloggosfären, men dock. De vill ha bort FRA, förstår inte SAP:s lite tysta hållning som säger att FRA ska rivas upp, men inte vad det ska ersättas med...
Vad gälller IPRED var man inte med. Jag gav dem "vår" uppfattning, men det ämnet hann vi inte landa.
som du kan se i nästa inlägg Kampen om Demokratin
Vi hamnade vi också i annan diskussion när jag tog upp vår partimotion jag varit med om att författa.
Vi kom att tala om det demokratiska underskottet, både i riksdag, men också ute bland väljarna, eller det faktum att partiet och alla partier har så mycket mindre kontaktyta med väljarna.
Den s-förening jag besökte har haft 130 medlemmar, de var nu 30...
Mary. På ett plan skulle jag vilja ha hjälp av dig.
Jag har inga problem att tro och lita på dig. Jag känner förtroende för dig. Även exv Karl Sigfrid.
Tyvärr gör jag inte det för M som helhet. Eller alliansen som helhet.
Jag men även s-föreningen jag besökte upplever en väldig förskjutning mellan det alliansen säger och faktiskt gör. Att det råder stor diskrepans mellan det uttalade och den faktiska politik man för.
Det rådde också diskrepans mellan vad s-föreningen själv upplevde sig stå politiskt och var partiet som helhet tycks stå.
Denna upplevda diskrepans är möjligen en källa till mycket ont.
Det kan ju bara föda förakt hos väljarna. Partierna gör inte det de säger. De blir liksom lömska.
Men ändå. Generellt vad gäller de integritetsfrågor som du och jag har gemensamma, så verkar åtminstone gräsrötterna i SAP med på noterna. Jag kan ju inte mäta det hela efter ett besök i en förening, men ser andra föreningar någorlunda lika ut, är detta något som vi inte vill ha.
På sikt kommer vi att rubba SAP i en bättre riktning vad gäller integritetsfrågorna.
Skicka en kommentar