 |
| Från Sosseresan |
Efter det att jag jobbat med riksdagssvar.se i höstas fick jag för mig att påbörja en politisk resa.
Vi nådde inte våra folkvalda. De struntade fullständigt i oss medborgare när vi ringde och mejlade dem. Jag förstod att demokratin var i fara.
Jag hittade på ett projekt och jag kallade det för sosseresan.
Igår kväll klockan sju damp jag för första gången ner i en s-förening. De satt och försökte få ihop listor och namn till kyrkofullmäktige. Jag har blivit tillfrågad att sitta med i kyrkofullmäktige, men tackat nej.
Däremot vill jag vara med och kämpa för att återupprätta demokratin. Jag anser att det brinner i knutarna och det anser min bloggkompis Johan också. Även Farmorgun. Vi har helt olika syn och angreppssätt, men står ändå fullkomligt enade i synen på att demokratin är en skör blomma som håller på att vissna och bli brun mitt framför ögonen på oss.
Jag var inbjuden för att tala i 45 minuter om mina iaktagelser i "bloggosfären". Jag kopplade ämnet till frågeställningar om hur vi själva ser på SAP, och hur valmannakåren ser på partiet.
Jag startade enkelt:
- Hur ser vår självbild ut och hur ser väljarkåren på oss?
Jag ritade upp den politiska kompassen. Kamraterna plottade in var partierna låg. Alla låg i mitten. Eller till synes låg alla i mitten.
Ingen ansåg att SAP triangulerat sig dit, men det var valmannakårens bild av vårt parti.
Vi ligger i mitten i en klump tillsammans med de borgerliga partierna.
MEN. Egentligen ansåg min s-förening att borgarna tillsammans med kd låg betydligt längre högerut, samt längre upp på den auktoritära skalan.
Rätt eller fel, saknar i sammanhanget betydelse. Så upplever en sosseförening i Norrlands inland att det är.
Då frågade jag var de själva upplevde att de låg, eller ville att Socialdemokraterna skulle ligga.
Vi hamnade betydligt längre vänster ut (röd oval på bilden).
- Det är den politik vi vill föra. Vi tror på solidaritet, det är grunden. På den auktoritära och frihetliga axeln ville s-föreningen ha det lite öppet, ganska i mitten, men frihetligare ibland.
Vänster och miljöpartiet hamnade omkring oss. Som goda stödpartier. (MP) får ursäkta att jag inte lyckats få med er när jag ritade bilden, men ni är enligt kvällens diskussion lite fritt svävande omkring oss, själv är jag den röda lilla pricken nere i vr hörn:)
Jag skulle prata i 45 minuter. Vi kom att prata och diskutera i över två timmar. Det blev alldeles som här på nätet, men med den skillnaden att jag inte kan gå tillbaka och läsa och följa kommentarstrådarna.
Vi hamnade hos piratpartiet och jag talade om som det var, att de har fått upp mina ögon för att upphovsrätten måste revideras. Jag vet inte hur, men den måste ändras. Jag tipsade om att en god diskussion tagits upp här på nätet, bland annat av Stefan Stenudd.
Men framför allt pratade vi om stuprör. Stuprören i riksdagen, att varje utskott sitter och jobbar för sig, som i FRA-lagen, där försvarsutskottet beredde hela frågan, trots att lagen involverar både konstitutions-, justitie- och utrikesutskottet.
Vi kom fram till att det fanns stuprör även inom det egna partiet - och att vi inte vill ha dem. Jag sneglade bort mot Gunnar Sandberg, den riksdagsman som var med, han bara nickade.
Vi vill alla förändring och under mötet kände jag sakta en värme sprida sig upp i bröstet, men så sladdade vi in på framtiden och vi ser just nu hur stater omkring oss rasar sönder och samman. Island. De baltiska staterna.
- När kriserna nu förvärras behöver vi inte mer hårdhet. Vi måste väcka till liv solidariteten igen, sade någon.
För världen brakar och knakar nu. Man börjar inse det i Berlin där EU:s ledare samlats. Man diskuterar finanskrisen och man börjar äntligen komma fram till kärnan.
Vi måste få till stånd en långsiktig förändring.
Frankrikes president sade:
”Krisens våldsamhet, dess djup, kräver verkligt grundläggande förändringar. Vi måste starta om kapitalismen från grunden, göra den mer moralisk.”
Framtiden kommer att ställa oerhörda krav på oss alla.
Den marsch uppåt till höger i den politiska kompassen som den borgerliga alliansen har påbörjat, enligt min s-förening, är en farlig riktning.
Nya moderaterna kallar sig ett nytt arbetarparti som lyssnar.
Alla politiska beslut, alla lagar alliansen forserat igenom visar en helt annan politisk riktning.
Rent retoriskt ligger partierna i en klump i mitten. I verkligheten är de inte alls så nära varandra.
Framför allt vill inte min geografiskt närmaste s-förening ligga sked med alliansen. Man vill en helt egen och annan politik.
Och jag har bott här i tio år och inte ens vetat att denna s-förening fanns.
Det om något visar vidden av den problematik SAP står inför. Hur möta väljarkåren?
Hur fördjupa demokratin?
FRA, IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA blir bara mer och mer toppen av ett isberg. Och bortom det har vi finanskris och den för med sig än mer odemokratiska tendenser, för numer får vår statsminister till och med PM från forskare som anser att demokratin så att säga är ivägen när regeringen ska fatta snabba, elitistiska tjänstemannabeslut.
* * *
Om toppmötet kring finanskrisen, Aftonbladet, SvD, DN
20 kommentarer:
Som vanligt var det läsvärt!
Jag tycker du gör helt rätt, föra diskussionen och få folk att själv öppna ögonen är bättre än att kalla folk idioter och hoppas på förändring på det hållet.
Bra jobbat Anders! Om fler lokalavdelningar vill ha en diskussion ställer PP säkerligen gärna upp med folk om det inte finns tillräckligt med piratideologer i SAP:
Tack Dexe. Dina ord värmer.
En sak är lite kul. inom SAP betonar man faktiskt fortfarande vikten av folkbildning. Jag försöker få dem att förstå att det är det vi håller på med här på nätet.
Men som du säger. Det finns bara en metod, och det är att söka upp dem och prata, diskutera, visa.
Att gå på konfrontation tjänar verkligen ingenting till.
Och att PP gärna ställer upp låter faktiskt fantastiskt bra.
Egentligen vore det något att försöka realisera.
Jag kan ju inte snurra runt i alla 290 kommuner i Sverige och det finns därmed alltså säkert flera tusen s-föreningar...
Jag behöver hjälp:)
Ja Anders, du jobbar bra!
Såg ett bra inlägg av dig hos Mikael Wendt, han med Fyra bugg...
Skrev själv sedan ett text med anledning av hans kommentar på min blogg.
tänkte ge länken oxå:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/ipred-och-detta-med-liberalism-och.html
Politiken är ett annat exempel på just den likriktning jag skrev om, det som uppstår när man försöker passa så många som möjligt. Frågan är hur vi kommer ifrån det. Hur tar vi oss till ett läge där en politiker vågar säga saker som riskerar att stöta bort en hel del väljare, men som å andra sidan tilltalar andra? Hur kommer vi till ett läge där man vågar stå för någonting utan att skvalpa runt i det ljumma vattnet i mitten?
Jag har tänkt skriva en fortsättning. De här frågorna kommer att komma upp.
Jag vet inte om PMet har direkt fel. Jag sitter och försöker läsa PMet, har läst artikeln.
Samtidigt så undrar jag om detta inte är att medicinera bort ett symptom snarare än att lösa grundproblemet. Jag är inte säker på att dessa frågestunder skulle ta så sabla mycket tid om regeringen lärde sig att lyssna. För det har de ju visat sig oförmögna till. Det är inte så konstigt att de får samma frågor om och om igen när de inte vet hur man för en dialog...
Och dessutom, hur kommer de där lobbyorganisationerna från storföretagen fram? Kan man inte dra in på lobbyisternas tid istället?
"Teoretiskt sett kan vi tänka oss att problemet består i att de styrande
inte förstår problembilden eller att de ser oöverkomliga problem i att
gå i klinch med dem. Det kan också finnas små politiska vinster att
hämta på att driva frågor av detta slag." s51.
"Det centrala är
att undvika att institutet överutnyttjas, eller rentav missbrukas, och
att således finna en rimlig balans som möjliggör att riksdagen å ena sidan
ges rimliga villkor när det gäller att fullgöra den granskande funktionen
av regeringen, och att regeringen å andra sidan ges en större
arbetsro. Just arbetsro och bristen på tid till reflexion och eftertanke
är ett grundproblem för statsråden och det påverkar regeringens arbetsvillkor
negativt" s71.
De senare citatet är inte så malignt som många tror vill jag påstå. Man glömmer lätt att våra statsråd inte är övermänniskor, hur mycket vi än vill att de ska vara det. Jag tycker att den här regeringen har behandlat våra sjuka, utbrända och bidragsberoende på ett hemskt sätt. Men därmed anser jag också att det vore dubbelmoraliskt att inte ta sig en allvarlig funderare på om de inte har än poäng, ändå.
Jag har läst en hel del av dokumentet nu, och jag tror inte det är något att lättvindigt förkasta utan en genomgripande analys. De lösningar som argumenteras starkast för verkar dock handla om att minska arbetsbördan genom effektivisera och utveckla tjänstemannasystemet med statssekreterare och modeller för bättre samarbete mellan tjänstemän i olika departement. Grovt förenklat.
@ Lars-Erick, var just hos dig och lade in en länk till en rätt märklig diskussion om Ipred där förespråkare på fullt allvar skriver att de verkligen vill straffa hårt, mycket och dyrt, så att de kanske till och med kan höja priserna på skivor.
Man baxnar. Dock finns även duktiga Nej till Ipred där och resonerar sansat.
En tråd där det diskuteras Ipred
@ Joshua.
Ser fram emot din fortsättning. Tyvärr förstår jag i det politiska livet hur lätt det är att hamna i likriktning.
Det handlar ju faktiskt också om att vara tydlig.
På sossemötet jag var på framkom att man verkligen vill vara tydlig att man har en solidaritetstanke som grund i partiet.
men i det fallet ser jag det inte som "likriktning". Jag dras ju till socialdemokratin av just denna nästan enda orsak. Där är snälla omtänksamma människor som vill solidaritet.
Med den grunden och positivt snälla människosynen vill sen skapa ett samhälle som är bra och tryggt.
Sen vill vi släppa människorna fria att göra vad de vill, bara vi får ordna samhällets grund där alla är lika värda, har samma möjlighet till utbildning osv.
Man kallade det en gång att partierna hade en ideologi, så samlades folk som ville solidaritet på demokratisk väg kring socialdemokratin, högern samlades i sitt parti för de ville ha ojämlikhet:) eller hur det nu var:)
Likriktningen inom partierna kommer sig av att man söker sig till någorlunda likasinnade. MEN
om det är likriktningen mellan partierna du avser, då är vi inne i något farligt.
Att nivellera de åsiktsskillnader som finns hos oss människor tar ju död på demokratin!
SAP behöver tydliga moderater och liberaler - och vice versa. Ur den politiska debatt som uppstår utifrån dessa olika synsätt föds bättre tankar.
@ David.
Jag håller med. Mycket av texten och förslagen kan ses som goda. MEN.
Läs Krassman i ämnet, visserligen sosse så både han och jag ser väl lite rött nu efter att ha åsett hur jävla nonchalant denna regering är. I våra ögon.
Jag tycker Krassman är objektiv här, men nota bene både han och jag är i detta fall sossar:
"När man sedan läser de statistiska uppgifterna från riksdagsarbetet för hösten 2008 så blir det ännu flera funderingar från min sida. Hösten 2008 ligger på en genomsnittlig nivå i förhållande till perioden 2004-2007. Med några plus och lite minus landar jag en cirka siffra på att regeringen varit aktiva i riskdagens kammare med 79,5 timmar under hösten 2008. Då har det varit i kammaren 30 av totalt 52 dagar vilket betyder att regeringen har haft företrädare närvarande i riksdagen cirka 2,6 timmar per gång de varit i kammaren. Då skall vi även komma ihåg att alla statsråd inte närvarar samtidigt. Siffrorna över detta är på en period av nästan fyra månader, från den 16/9 till den 19/12. Frågan är om det verkligen är så synd om den stackars regeringen."
* * *
Du kan läsa hela Krassmans inlägg här Byråkraterna/tjänstemännen det största politiska partiet och följ även gärna länken i hans blogg till Johan W.
Det är likriktningen mellan partierna jag avser främst, inte den inom partierna. Att det inom partierna råder en viss likriktning är en självklarhet. Däremot är det inte självklart att man tycker lika i alla frågor - då börjar det likna religion. Jag vet att det bakom kulisserna råder delade meningar om både det ena och det andra, men jag tror att det är viktigt för partierna själva och för demokratin i stort att den oenigheten faktiskt märks utåt. Ja, jag vill se fler Camilla Lindberg som röstar enligt egen övertygelse (även om alla som kallar sig för liberaler borde ha röstat nej till FRA-lagen). Vissa hävdar då att det skulle bli kaos. Kanske. Jag vill gärna tro att det istället skulle leda till att saker är genomtänkta och väl förankrade och rent av bra innan det går till votering. Jag kanske är naiv.
Men bloggosfären är en viktig kugge tror jag. Där blir det tydligare att alla sossar (till exempel) inte är robotar som automatiskt tycker lika i alla frågor. Det är positivt.
Jag läste Krassmans inlägg, och jag tror att jag missar er poäng. PMet är en bra text i mina ögon, tyvärr är kanske koncepten som det beskriver lite för komplicerade för att regeringen ska greppa dem, men det vill jag inte beskylla författarna för. Jag tror att det är definitivt inte är en text man kan förstå på rätt sätt mitt i en känslostorm, den är formulerad som en universitetsuppsats och detaljerna är viktiga. Vad som kan vara svårt för folk som inte är vana vid universitetsuppsatser, som jag fick lära mig i en förberedande kurs för universitet jag gick på KAU, är att veta att när saker inte, uttryckligen, uttrycks som säkerställda så är de inte det, och förväntas inte tolkas som det. PMet kanske kan ha en dålig inverkan på vår demokrati, men jag tror att det beror isåfall på att författarna har överskattat regeringens färdighet i läsförståelse.
@ David.
Den starkaste kritikern i min vänkrets mot denna skrivelse är Johan W. Mitt i steget
Han har läst handelshögskolan + andra kurser, tar just nu en master i ett ämne jag inte kommer ihåg.
Han är alltså än mer införstått än jag i hur texten kan/bör läsas.
Själv är jag inte högskole- eller universitetsutbildad, men tämligen textvan efter 10 års "på-egen-hand-forskning" för att kunna skriva någorlunda korrekt 1600 sidor historisk roman om Djingis Khan. Några av Anders källor
Som jag sade. Till vissa delar ställer jag mig positiv.
Författarna säger att de vill att vår högsta beslutsfattare, dem som vi valt till regering, ska få hinna tänka, få betänketid.
Det är viktigt.
Men. Det demokratiska samtalet är minst lika viktigt. Det får aldrig stanna av.
Då har vi ingen nytta av riksdagen. Av att det sitter en opposition i riksdagen, som oftast nästan når 50% av röstetalen...
Jag tycker texten ibland, om man läser den lite elakt, och jag väljer att göra det för mitt enda syfte är att skydda det demokratiska samtalet, så kan jag få för mig att texten är lite Platonsk.
Platon delade som bekant in idealsamhället i tre skikt:
1) De kloka få filosofkungarna som styrde.
2) De modiga (soldaterna) som försvarade och upprätthöll det.
3) Folket som producerade grejer till de två övre skikten att njuta av...
Rapporten till statsministern kan ses, kanske inte som en vilja att slimma samhället, men resultatet kan bli, inte bara moderiktigt globalt, utan också platonskt.
Wiki-Platon
@ Joshua.
Det är verkligen beklagligt om (S) uppfattas som ett konformt och likriktat parti.
Nu har jag inte varit på så många möten, men jag har träffat partistyrelsen av år 1994, även det årets hela riksdagsgrupp.
Då höll jag olika seminarier för dem med utgångspunkt från ungdomsproblematik som tas upp i min debutroman.
Det som slog mig vid dessa möten med partiledningen och även riksdagsgruppen var med vilken glöd de diskuterade och tog emot mig.
Dessa möten gjorde att jag faktiskt gick från blankröstare till att rösta på SAP.
Med fel och brister, som jag fortfarande tycker att SAP har, är det ändå det parti som jag har störst värdegemenskap med.
Sen på hemmaplan, när jag var med vid något möte som man höll här i Jämtland slogs jag av vilken fantastiskt brokig församling SAP är.
Där sitter docenten, författaren, städaren, snickaren, kommunalrådet, riksdagsmannen, musikern, läraren, journalisten vid ett och samma bord och diskuterar - politik och vad vi vill uppnå med det goda samhället.
Och där i salen är det 15, 20, 30 sådana bord, sen kör själva mötet igång där formalia ska dras igenom, valberedningar osv.
Så, nej, jag ser inte någon likriktning alls i mitt parti.
Däremot eldiga strider som blossar upp för det är ju så att bland 100.000 medlemmar så tycker ingen egentligen lika, så man slåss som fan för sina egna idéer fram till kongressen, även över kongressen, men där röstas ju saker till slut igenom med majoritet.
Det majoritetsbeslutet blir sen partiets linje.
Då måste våra "stackars säger jag" representanter som vi höjt till riksdagsmän hålla sig till kongressens beslut.
Därför kan tex aldrig jag bli riksdagsman. Jag kan inte göra sådant våld på mig själv, om jag skulle tycka annorlunda mot kongressbeslutet kan jag inte föra fram kongressens beslut.
På flera plan är det alltså inte så lätt att vara riksdagsman.
En riksdagsman som börjar agera tvärt emot kongressbeslutet gör ju faktiskt inte det medlemmarna vill och i demokratisk ordning beslutat...Eller?
Jag har lite svårt att förstå hur du menar. Du vänder dig mot en strikt platonsk bild, men går det verkligen att göra en så rak parallell? Men, jag har ställt min fråga i Johans Westerholms blogg. http://mitt-i-steget.blogspot.com/2009/02/intellektuellla-kalhyggen.html
Min kommentar syns inte än när jag skriver det här eftersom han modererar sina kommentarer och jag skickade in min alldeles innan jag skrev detta inlägg.
David. Jag är djupt tacksam att du ställer dessa frågor.
Grejen kan vara att jag och Johan har sett detta PM som vår motions raka motsats.
Vi, jag och Johan, är djupt bekymrade över att folkbildningen har hamnat på efterkälken. vi vill stimulera till mer och fördjupat demokratiskt samtal.
Om jag bara talar för mig själv, så vill jag att demokratin ska få bli långsammare. Jag ser ingen vits i att den är så snabb.
Tag exemplen FRA, IPRED.
Hade vi i god demokratisk anda givits tillfälle att diskutera och komma med motförslag i säg 1 år till, då kunde kanske FRA ha blivit något annat.
Nu forcerar man igenom lagen rätt obetänkt.
Jag ser inte att PM:ets intention gör denna sak bättre. Snarare tvärt om.
I mina ögon undergräver PM:et ytterligare det faktum att vi behöver ett fördjupat demokratiskt samtal som får ta tid.
Likadant med IPRED. När en lag blir så omstridd, kanske man hellre ska bygga in dröjsmål i systemet, än att förse REGERINGEN med en hög nya experter som faktiskt återigen kommer att leva i sin slutna värld, inte alls vara med i "vår hop av människor" som bland annat samlas i en 80.000 man stark grupp på Facebook...
Förstår du hur jag tänker.
Jag ser PM:et som elitistiskt.
Jag ser PM:et som ytterligare ett steg bort från den regeringsform vi faktiskt har, men alla tycks ha glömt bort.
När vår regeringsform med enkammarriksdag kom 1971 så sades det i dess förarbeten att alla lagförslag skulle skrivas på ett sådant bra och lättfattligt sätt att man direkt kunde använda dessa lagförslagsunderlag i skolarbetet på högstadiet.
Kan man det i fråga om FRA?
Svaret är Nej. Det är knappt den duktiga folkrättsjuristen Mark Klamberg kan reda ut trådarna i dessa lagförslag.
Likadant med IPRED.
Vår motion försöker återföra riksdagen till att lekmän ska begripa vad det lagstiftas om. Då begriper också folket och lagarna får legitimitet.
Det här PM:et går andra vägen. Man vill nästan lösa samma problem, att vår regering och riksdag inte funkar optimalt, men vi ser på problemet ur två helt olika synvinklar.
Jag ser det ur ett folkligt perspektiv, att allt ska gå att förankra hos folket.
PM:et är därför ur min ståndpunkt totalt det motsatta, alltså elitistiskt.
Därför gjorde jag jämförelsen med Platon, som jag i långa stycken beundrar, men när det kommer till hans idealstat spyr jag. :)
Jag ser din poäng bättre. Det jag läste hos mitt i steget och i ditt senaste svar här var ju att frågestunderna skulle bli så mycket mer effektiva om regeringen förstod sig på konceptet dialog... En tanke som slog mig när jag läste PMet var att det fanns en massa förslag på förbättringar som om de genomförs inte alls behöver kompletteras med att frågestunderna dras ner. Om man tar bort det förslaget och det om att minska antalet medlemmar i riksdagen, så ser förslagen ut att kunna åtgärda delar av regeringens problem med dialog. Men visst, det kommer tolkas selektivt, och det som jag anser bör fasas bort ur förslaget är antagligen det enda som Regeringen kommer att ta till sig.
Men, är det verkligen konstruktivt att likställa ordet kompetens med elitism i PMets förslag om regeringskansliet? Det handlar ju om att öka kompetensen i ett rådgivande organ, inte tvinga fram hur regeringen ska väljas på meriter? Eller har jag missat något?
Sen så skrev jag lite om vad jag anser om IPRED i min åsiktsblogg.
http://davidspersonliga.blogspot.com/2009/02/da-har-ipred-rostats-igenom.html
Jag kanske ska tillägga att jag på intet sätt ser det här som en ersättning för det ni försöker åstadkomma. Jag tror dock på det som en underordnad komplettering.
@David.
Själv vet jag inte hur jag ska agera.
1) bara släppa PM:et eller efter din inrådan ta en dust till med det för att se om man skulle kunna göra kompletterande tänk och skrivningar till (S) partikongress.
2) Helt börja ägna mig åt att försöka få ihop en motion om upphovsrätt/immateriell rätt och patenttider.
En generellt hållen motion som eg uppdrar åt s och riksdag att långsiktigt se över dessa lagar.
3) en motion om hur vi skulle kunna beskriva ett fritt internet i sverige som en internationell förebild och konkurrensfördel.
Samtidigt försöker jag hinna vara hemmapappa till barnen :)
Och så ska jag börja jobba upp min firma igen som ligger rejält back.
hm. jag släpper nog detta PM precis här och nu!
Tack för en trevlig diskussion. Fler tänker bättre än en!
Skicka en kommentar