Regering och riksdag fortsätter att pressa logiken utanför systemet

Jag fick ett tips från en av mina läsare om en positiv och rolig länk om musikbranschen - och hur det kan se ut/skulle kunna se ut.

Men jag hinner inte ta hand om det på ett bra sätt.
Här länken:

http://svtplay.se/v/1519164/sydnytt/eftersnack_14_4

Åtta minuter in i programmet berättas hur en skivbolagsdirektör, får vi väl ändå kalla honom, redan för ett år sedan berättade för vår riksdag hur "framtiden" ser ut.

En musiker är också med, en av den där "typen" som sagt nej till skivkontrakt eftersom han och hans grupp inser att de max får behålla 10%, resten går till "branschen".

Kolla länken, sprid den, gärna så att den hamnar som påminnelse till våra så kallat folkvalda.

Inslaget i Sydnytt Eftersnack ger en lättsam och positiv bild av hur vi faktiskt vill ha det - och vilken mångfald och blomstring kulturen kan hamna i -bara våra politiker släpper räcket någon gång.

Jag ser inslaget som en sorts välbehövlig motvikt till det tunga som kommer i DN om den strid som nu står kring Telekompaketet.

Och att jobbet aldrig tycks ta slut för oss.

* * *

Jag vet inte. Jag har visserligen mycket annat att göra och får på så sätt svårt att hinna med att blogga. Samtidigt har jag hållt mig borta eftersom mitt förakt för politiken och politiker har blivit kompakt.

Jag måste tänka annat, skriva annat, bygga hus och vad jag nu gör. Jag måste andas annan luft emellanåt.

Här lånar jag en mening med 3 länkar från min bror, Spacelounge, som förklarar en del av min uppbublande helt obalanserade svärta:

Karin Pilsäter (FP) hävdar att ACTA-förhandlingarna på intet sätt kommer medföra några som helst kränkningar vad gäller den egna integriteten. Dagens Nyheter har grävt fram helt andra uppgifter

* * *

Jag vacklar, känner att jag är eller blir anarkist igen. Jag har varit röstberättigad i många val nu, men endast röstat på SAP i två. Resten av gångerna har jag blankröstat. Jag har tänkt:
Vem av dessa kan ärligen representera mig?

Svaret har varit: Ingen.

Demokrati betyder något mer för mig än det vi ser nu. I min värld finns det ett mått av hederlighet invävt i ordet demokrati.

Det känns rent besvärande olustigt att de böcker jag köper nu alla handlar om civil olydnad i en eller annan form.

Det handlar om mental förberedelse. Vi måste rädda demokratin för den har hamnat i händerna på ett gäng lögnaktiga fuskare.

Den 18 mars 1922 stod Mahatma Gandhi inför domstol. Han sade:

"Den enda utvägen för er, herr domare, är att antingen säga upp ert jobb eller, om ni tror att det system och den lag ni hjälper till att upprätthålla är bra för folket, att döma mig till strängaste möjligaste straff."

Han bestred ett imperialistiskt system, en orättfärdig kolonialmakt.
Vi måste bestrida vår egen riksdag.
Vår egen riksdag har försatt oss i en situation där Gandhis logik gäller.
Inte bara i ett fall, utan i många.