Att ta EU hem till byn där man bor

Från Sosseresan

I helgen bjöd Stefan Wikén in Erik Laakso till Östersund att hålla kurs i sociala medier. Det har inget med denna text att göra - samtidigt har det allt med texten att göra. Det handlar om närhet till personer som vill specifika saker politiskt. Vi är alla emot storebror och en politisk förändring inom SAP är möjlig. Jonas Memorian skriver så här om den motion vi lagt: "Erik Laakso lanserar begreppet ”frihetskongress” mot bakgrund av en mycket omskriven motion (PDF) till s-kongressen i höst.

Motionen betecknas som ett moratorium mot integritetskränkande politik och har potential att bli ett historiskt mycket betydelsefullt dokument för socialdemokratin."

* * *

Bryssel kan kännas långt borta, men valet handlar om personer. Som väljare har var och en av oss att nagla rätt person eftersom personer i Bryssel betyder mer än våra partiröstande fårskockar till riksdagsledamöter kan eller får betyda här hemma.
(Minns hur FRA gick igenom med partipiskor och utkvittningar).

Den som är villig att jobba i EU och har en egen agenda kan påverka. En svensk drivande liberal kan göra skillnad i den liberala gruppen ALDE, likväl som en framåt sosse kan göra stor skillnad i ESP.

Därför ser läget rent realpolitiskt i min hjärna ut som följer:

I mitt absoluta politiska fiendelägret finns Christofer Fjellner (M). Men han är en rätt bra fiende. Han drev på att telekompaketet skulle rensas från "skräp". Christofer tror till skillnad från den heta kontrollvännen Reinfeldt på integritet och just nu jobbar han rätt hårt i Bryssel med rätt frågor.

I min bloggrulle ligger Erik Josefsson (V). Jag kollar ofta vad han skriver, just nu om Olle Schmidt (FP). Erik är inte bara duktig och hjälper mig att förstå EU-snårigheterna, han kan också Internet.

Max Andersson(MP) är engagerad i frihetsfrågorna och de övergrepp på Internet vi sett på senare tid.

Christian Engström (PP) framstår som klok - och när han gjort fel rättar han helt öppet på sin blogg. Härligt, och jag anser att som läget är i Frankrike, bland annat, så behövs Piratpartiet i EU. (Varning för lite krångel dock; hamnar Piratpartiet i ALDE eller i ESP eller helt bredvid eftersom de är lila? Vilka arenor kommer PP att ges att sprida sin kunskap och sin syn ifrån?)

Det är möjligt att Centerns Lena Ek också kan göra nytta, jag har inte hunnit syna henne i sömmarna (hjälp mig gärna med info i kommentarerna, just nu stödjer jag mig endast på Hultins uppgift här ), men det verkar som att hon vill den sorts frihet hennes parti med Maud i spetsen fullständigt glömt bort eller struntar i här hemma.

Ytterligare en som jag har förtroende för i integritetsfrågor är Inger Segelström (S). I övrigt skrämmer hon mig eftersom hon röstat totalt blått hela vägen och jag är trots allt röd, men minns jag rätt var det hon som belyste Lambridinirapporten.

Junilistans personer har jag dålig koll på, men jag lever i tron att man kan lita på dem i de frågor jag just nu anser att vi måste prioritera. Personligen skulle jag aldrig få för mig att rösta på dem. Jag vill ha in andra krafter.

Med denna hastiga blick över det politiska spektrat ser det ändå rätt bra ut i framtiden för de djupa demokratifrågorna kring vårt hotade Internet.

I alla fall från Sverige.
Bara vi formerar oss.

Återstår mitt parti, SAP, och vad de kan göra för oss, för Frankrike och alla andra länder genom sin påverkan genom ESP.

Jag hoppar över det namn mitt parti av outgrundlig anledning valt som etta; Marita Ulvskog (S). Jag litar mer på Olle Ludvigsson, men särskilt tycker jag om Åsa Westerlund, som är tredje namn på listan. Men dessa kanditater får andra checka närmare. Jag har inte tid nu, förmodligen inte längre fram heller, tyvärr.

Det är så här: Vill jag få EU riktigt nära mig måste jag fokusera på namn nr 6 på listan; Jens Nilsson. För några dagar sedan mejlade jag honom en rätt kryptiskt ställd fråga mitt i en massa annan text om integritet och Internet:

"Vill helt kort snacka med dig (tel).
vill veta var du står + var de andra kandidaterna står."

Jens förstod galoppen och svarade:
"Den demokratiska revolution som Internet innebär – där alla har tillgång till alla nästan information har utjämnat klass skillnaderna när det gäller tillgång på information. Denna revolution och den fria tillgången till information får inte äventyras. Det är en demokratifråga och en rättvisefråga."

Inte så pjåkigt. Genom det korta svaret förstår jag att Jens och jag delar värdegrund. Men det bästa är att Jens jobbar mycket tillsammans med Stefan Wikén på bilden ovan. Jag känner båda men träffar Stefan mer. Jag frågade Stefan:

- Kan Jens de här frågorna?
- Inte tillräckligt. Därför ska vi mata honom med frapedia och Svart Måndag och...

Endast på detta sätt känner jag att demokratin fungerar. Man är med i ett parti, diskuterar - och rätt som det är kan man hamna i ett skede som kan få rent historisk betydelse för det egna partiet, men även Sverige och Europa.

Detta historiska kan alltså ske genom en motion som hämtat sin huvudsakliga näring här i den sk kloaken, Internet, i de tankar och idéer som uppstår mellan oss bloggare.

För att fortsätta att känna att jag är en del av demokratin, inte en överkörd liten singulär folkspillra, måste jag fortsätta att engagera mig. Jag måste fortsätta att hjälpa till genom att skicka våra tankar dit de folkvalda finns. Annars tar lobbyisterna över ruljansen igen och det får inte ske.

Känn dig fri att slänga in hjälpande kommentarer här eller hos Jens. Snabbaste, kompaktaste, bästa informationen. Vi måste proppa Jens med kunskap. Han ska till EU.

Det är min enkla plan. På så sätt suger jag makten hem till byn där jag bor. Den hamnar inte i Bryssel. Istället utgår makten från min omedelbara och nära kamratkrets.
Nätet, ni som läser och kommenterar, bloggare i min bloggrulle och de som även ligger bland mina bokmärker, ingår i kretsen. Vi tränger fram till Jens. Därmed också till andra.

Jens tillsammans med Mona.

Jens kanpanjbloggar här. Det syns att bloggen är ny och att han är ovan och att han är mitt uppe i en kampanj, men med tiden hoppas jag han resonerar mer och bättre om sin vilja och politiska tro på bloggen än vad som sker nu.

Jens på Youtube svarandes på frågor om fildelning - och ja, han har saker att lära : )
En början är att jag mejlar honom länken till det här inlägget och ber honom kika på hur vänner och fiender i Bryssel idag jobbar. Det som händer just nu är smått rafflande där en moderat, en vänsterpartist en folkpartist , och en miljöpartist gör gemensam sak. De vill rädda ett öppet och fritt Internet genom tillägg 166 och CRA.

* * *

Fotnot: Stefan Wikén såg till att kopiera vår motion om moratorium och har fått den att gå igenom i ytterligare sin arbetarkommun, Krokoms. Totalt har den nu antagits av 7 arbetarkommuner: Norrtälje x2 , Östersund, Tierp, Sandviken , Umeå , Örebro och Krokom .

* * *

Som avslutning lite off topic vill jag bara få med "Mitt i Stegets" reflektion över SvD som skriver att Internetoperatörernas beslut om att inte lagra användaruppgifter kan göra Ipred-lagen tandlös.

* * *

Andra bloggar om: FRA, Ipred, Telekom-paketet, datalagringsdirektivet, kontrollsamhället, privatliv, internet, piratpartiet