Att jaga en illusion av trygghet

Gah.

Jag försöker få sprutt på mina föredrag, vilket innebär att jag bör, skall, måste göra säljinsatser.

Jag är precis värdelös på det. Jag börjar genast flippra med allt annat och petar i saker jag inte borde sätta igång.

Jag börjar sälja mitt domännamn djingiskhan.com, till en som behöver det bättre, men vad ska jag då ha för samlande namn på mitt obskyra företag? (alltså är försäljningen av domänen bara ytterligare ett hinder jag lägger i vägen för mig själv för att kunna smita till andra saker som jag tycker är mer stimulerande, eller inte lika läskiga).

På fullt allvar sätter jag mig i akt och mening att skapa PR över mig själv, men skriver: "Anders Widén pekar o berättar" som ni kan se här ovan i blogvinjetten.

Till saken hör att jag inte gjorde om blogvinjetten för att få en ny sådan. Det handlade om att fram nytt PR-material till mig själv, så jag kan sälja mig, men jag skriver "pekar och berättar" så jag absolut inte ska kunna använda materialet i de mer seriösa sammanhang jag figurerar i när jag på vägar jag inte begriper ändå lyckas komma ut till dem som jag väl då måste kalla mina kunder. (bara den relationen, att jag skulle ha kunder får det att kännas konstigt i magen).

Kunder är och har varit sådana som Försvarshögskolan, Naturvårdsverket, Vårdförbundet, friskolor som Primrose och teknikföretag som Teknikinformation AB och så vidare.

Hur sjutton har jag klarat mig?

Jag fattar inte.

För jag hatar att skriva pretentiösa saker som att jag håller 'föredrag', än värre 'SEMINARIE'.

Bevare mig väl, men jag går gärna på seminarier som andra håller. Det känns inte fel eller att avsändaren skulle vara pretentiös eller dryg eller någonting.

Jag har hållit på sen 1989 och ännu inte kommit över att jag kan vara den som håller i seminarier. Och har kunder. Och har FA-skattsedel, vilket jag inte ens vill ta upp för det gör mitt liv så komplicerat att jag dessutom måste ha revisor.

Jag vill inget av det där. Jag vill bara ut och träffa människorna och prata och hålla kurser om de ämnen jag råkar kunna. Jag vill inte ha ett företag. Jag vill bara göra grejen och sen dra!

Nå. Närmaste bekymret är att få lite mer fason på min hemsida. Jag är som sagt i färd med att sälja mitt nuvarande domännamn, jag behöver ett nytt och jag måste få lite ordning på den förvirrade websida jag börjat skapa genom att helt enkelt bara kasta upp saker.

Tips o råd tas tacksamt emot.

Hur får man det att låta naturligt och lockande att gå på de grejer jag lagt upp här?

Vad kan en sådan filurföretagare som jag ha för namn? domännamn eller annat?

Nu smiter jag igen! I fönstret bredvid ligger dikter och väntar. Ytterligare en sak som jag skriver på blodigaste allvar, men oftast måste göra narr av eftersom jag hatar att vara pretentiös.

Samtidigt har jag otroligt höga och pretentiösa ambitioner.

Någon som anar en inre själslig konflikt av rätt stora mått!

Jag gör det, men väljer att blunda och entonigt sjunga lalalalalala...

* * *

Det är viktigt att jag kommer på banan. Jag måste ha in pengar, annars mår jag pyton.

Jag är helt ointresserad av pengar ur alla aspekter utom en; pengar utgör ett visst mått av imaginär trygghet.

Det är det enda pengar duger till, att skapa en liten löjlig imaginär sköld av trygghet.

Men den är nog så viktig, den illusionen.

Kommer jag på banan träffar jag även mycket folk, en bra månad kan jag hålla föredrag för tusentals.

Jag är illful nog att då och då smyga in små, små anekdoter om tja, FRA och integritet. I själva verket jobbar jag på att omforma delar av mina föredrag så att denna ytterligare form av försåtligt konstruerad låtsastrygghet kan passa in bland mina övriga ämnen.

Hatet i världen och kärleken

Låt mig ropa naivt ut i luften;

vad är det för skillnad på den lag som

riksdan just godkänt och det Åkesson (SD) säjer?

Handlar inte allt om inskränkthet och rädsla som

okontrollerat, måhända felaktigt, sprutat ur amygdala?

Ärligt talat, mina synapser badar i samma förtivlan och räddhågade soppa som rätt som det är leder till partiell galenskap och förvirring.

Var ifrån ska man hämta kraft?

För jag blir kraftlös av att manglas ned

av all denna - på vardagsprosa - skit

Jag tänker på sådana som alltid har setts över axeln, sådana jag inte vågar nämra mig eftersom jag äger hemliga drömmar att bli lika stor som de, dessa som är stora för att de är glada och aldrig någonsin söker efter makt.

Från dem hämtar jag kraft,

alldeles i smyg och smakande deras ord som jag hittar mellan

papperspärmar i ensamhet på min kammare

Det är så jag vid svårt behov läser Allen Ginsbergs utrop:

"Allting är heligt! överallt är heligt!

varje dag är i evigheten. Envar en ängel!"

Tål att tänkas på dagar jag är hatisk. I ögonblicken då jag fantiserar att man borde låta dräpa såna som Åkesson och statsministrar som tvingar på oss all skit som FRA och IPRED...

... sådana vars av skrämselhicka förvirrade tankar håller på att låsa in oss i celler otäckare än

skräckfilm...

På så sätt blir jag fasans spegel, kanske blir vi alla det, men nu ska jag tala om mig själv:

Se hur jag i skrämt läge buntar ihop folk; Åkesson och Reinfeldt!

När jag är riktigt rädd och förvirrad buntar dessutom min hjärna ihop dom med FRA och Datalagringsdirektiv och IPRED och Berlusconi i Italien och Sarkozy i Frankrike. Galna lagar och makthungriga personer - som håller på att bygga ett EU jag inte vill bo eller leva i.

Får jag för mig.

Det är bara att erkänna: Jag är livrädd för vissa redan valda politiker. Jag är livrädd för vissa ännu icke valda wannabee-politiker.

Och jag buntar ihop dom. Och vill döda dom. Och vill kasta bomber på deras byggnader och andra maktsymboler. I alla fall i fantasin. Ännu.

Allt för att få ro, äntligen. En säker och trygg värld med oss saktmodiga kvar och hetsporrarna borta och begravda på säkert djup långt ner i jorden, för evig tid amen...

Det är i sådana stunder jag plockar fram Allen Ginsberg och andra kompisar.

Då tänker jag plötsligt stort. Stort med ord kanske lånade av åter andra diktare, för inte vet jag var jag får de idéer ifrån som lugnar, skänker tröst och kärlek.

I alla fall; när jag för in sådana dikter i mitt av rädsla förgiftade nervsystem krymper varje skitsak ihop till sin rätta proportion

Jag kommer på att det finns oändligt att förnimma och saker därute värda att fylla famnen med.

Familjen människa och familjen träd

* Trebarnsfaders morgonrutin *

Inatt svedde jag huden av fingrarna

jag höll i en rykande vit banderoll medan

andra bespottade varandras kulturer

vad exakt någon av oss

med så korta liv kan stoltsera med

vet jag inte

upp med rullgardinen

morgonen molnig över skogskanten

nära avgrundsdrömmen dröjer sig kvar

händerna sorterar automatiskt tvätt

blicken trevar frågande på trädet därute,

det som har fler gener än människan

________________

fakta om träd och genom Gentekniknämnden

och ja, min arma hjärna slår poetiska broar mellan det tarvligt dagsaktuella i FRA och Främlingsfientlighet och de fria majestätiska träden...

Moratorium mot all dumhet - för frihet och long tail därtill - hur ser det ut?

Mejl kors och tvärs. Rycker ett ur mängden från för mig okända 'gräsrotsossar' som ska till kongressen. Så här skriver D från Värmland:

"...integritetsfrågorna. Jag har fått med mig delegationen på att vi vill ha en skrivning med tyngdpunkt på att inte kriminalisera en hel generation och som bisats pusha för tekniska lösningar för betalning..."

Kampen är intensiv. Vi letar upp likasinnade. Vi stryker i egna motioner och försöker pressa in nya Att-sater i andras, allt för att vinna terräng och mark.

På det lokala planet fick jag oroligt mejl från SH:

"Flera av länets motioner... handlar om upphovsrätt, FRA och IPRED... Till saken hör att jag är rätt kass på området... tanken med ett moratorium känns viktigt. Vi är överens om att partiet borde ta ställning och tydligt berätta hur vi anser att frågorna ska hanteras vid ett maktskifte."

Min huvudsakliga uppgift; att fungera som 'växel'. Jag kopplar ihop för mig okända personer så att de kan samarbeta med varandra inför och även under kongressen.

Vad gäller IPRED är det svårare.

Jag har skrivit 2 motioner i saken.

Modernisera upphovsrätten (I35) är snarlik en motion som Örebro lämnat in. Båda är blaha, blaha. Det mest väsentliga i min version står egentligen före Att-satsen:

"På intet sätt får, som nu gäller genom IPRED1, privata företag vare sig lagra, spana eller sammanställa digital information i avsikt att straffa medborgare. Allt polisiärt arbete, samt utredning och straff skall utföras av staten. Endast så kan vi behålla rättsstaten."

Vad gäller min motion Vårda rättsmedvetandet (I34) så var tanken att den förhoppningsvis kan hjälpa till att få tankearbetet på kongressen att gå åt rätt håll.

Upphovsrätten, som den är utformad idag, gagnar INTE upphovsmannen.

Den gagnar INTE heller samhällsnyttan på så sätt att den tillförsäkrar eller skapar goda incitament att mer kultur blir till, eller ens tillgänglig.

Med dagens långa upphovsrättstider händer följande; förlagen kapar genast genom avtal åt sig den största delen av all ekonomisk vinst. Det är det ena. Det andra är att upphovsrätten av idag övergår i orätta och totalt giriga händer och på så sätt låser och i onödan håller verk borta från public domain i värsta fall i över ett sekel, utan att det gagnar någon.

På papperet är det upphovsmannen som fortsätter att inneha rättigheten, men all väsentlig vinst går till branschen, en bransch som mer än något annat liknar en oligopolmarknad. Det gäller musik, litteratur, film. Allt.

* * * * * * *

Flera Pirater kan nog känna sig manade att framföra det Piratpartiet skriver:

"Vårt förslag är fem år, eftersom merparten av alla distribuerade verk tjänar in försumbara eller inga summor efter denna tid."

Om jag synar den nisch jag själv är intresserad av består den av författare och förlag som vill något mer med sina alster än att boken inom loppet av 5 år säljer i miljoner exemplar (för att sedan försvinna). Det finns förlag som ger ut smala böcker i små volymer, böcker som ibland på sikt kan sälja något lite mer - och denna i mina ögon intressantaste nisch suddar Piratpartiet ut med sitt kortsiktiga femåriga förslag. (Det händer att författare får vänta på en löjligt liten betalning i 14 år, efter säg till 5:e lilla reviderade upplagan. (Det handlar då om symboliska korvören för flera års jobb till författaren).

I övrigt anser jag att Piratpartiet resonerar riktigt på sin websida om 5-åring komersiell ensamrätt.

Låt oss gå vidare från den punkten. Låt oss en kort sekund förstå att det finns fantastiska förlag som mot alla odds ger ut smått udda författarskap, sådana som får den mänskliga tillvaron, det vi kallar civilisation, att resa sig åtminstone någon ynka millimeter över djurriket, i vart fall i våra egna ögon, utan att för den skull göra oss elitistiska. (Fast jag undrar när jag läser Åkesson och Hägglund, inte ens chimpanser är så korkade, får jag för mig).

Jag tänker på ofta små tappra förlag som ger ut, men innan dess redaktörsmässigt förfinar, men också till svåröverstigliga kostnader översätter böcker av exv Martin Buber som i jämförelse inte alls säljer vare sig tiotusendelen lika fort eller mycket som sådana mer i media kända figurer som Jan G eller Liza M.

Jag är aningslös vilka problem Dualis förlag brottas med för att kunna ge ut Martin Buber. Dualis ger ut 2-3 böcker per år, att jämföras med de 150 bestsellertitlar, spökskrivna kokböcker med TV-kändisar på omslaget, världskända miljonsäljande amerikanska deckarförfattare, låtsasreligion-thrillers av Dan Brown och så vidare som Bonniers pumpar ut till varje bokrea (typ) och där varje titel som inte ger tiotals miljoner i vinst räknas som något man inte längre vill lagerhålla, men väl låsa så att ingen annan kan ge ut grejen, i de fall man råkat få vantarna på rättigheterna.

Författare som penetrerar svåra ämnen som kan komma att höja det mänskliga värdet hos oss alla är i behov av tålmodiga förlag, vilka alltid har funnits, långt innan Chris Andersson fiffigt nog extraherade ur en vanlig försäljningskurva det som gestaltar det viktiga i livet hos alla som inte bara vill höra hits eller läsa det alla andra läser; "Long Tail"

Detta för att visa på endast en av svårigheterna med att ånyo godtyckligt bestämma en ny längd på en sådan liten sak som exv upphovsrättstiden.

Varje förändring av en futtig liten regel eller lag får oanade konsekvenser.

Den relativa upphovsrätten

Den kanske viktigaste artikeln om upphovsrättens totala relativitet på länge har Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket skrivit.

Läs och begrunda i SvD hur upphovsrätten ändrats i längd, inte fungerar, låser in...

Man kan verkligen undra varför bokbranschen håller emot...

Google ger dem och oss alla en underbar tjänst.

Edit:

DN:s ledare resonerar kring Google books som ett plufsigt fyllo som letar ledtrådar i sina egna spyor medan Mats Söderlund i samma tidning visar att Googles avtal är avsevärt mycket bättre än vad Bonniers ger sina författare.

Jag gissar att Bonniers ilska bottnar i att Google satt fingret på en öm punkt. Av de 60 000 titlar Dag Wetterberg talar om tillhör en majoritet författarna och Bonniers har låg eller ingen ersättning alls att hämta där.

När de nu lanserar egna e-boksavtal är villkoren betydligt sämre än Googles. En enkel jämförelse:

Googles avtal är inte exklusivt, författaren behåller rätten att göra vad man vill med sina texter. Bonniers kräver ensamrätt.

Författaren kan när som helst begära att Google plockar bort hans eller hennes böcker. Bonniers avtal låser författare på livstid, och författarens arvingar ytterligare en livstid. Google ger författaren 63 procent av intäkterna. Bonniers ”erbjuder” 24 procent.

Till sist känner sig Nicklas Noterar sig tvungen att reda ut begreppen så att DN:s ledarredaktion om möjligt kan bringas till åtminstone nödtorftig insikt och kunskap i ämnet. Nicklas avslutar:

När DN skriver så okunnigt om avtalet riskerar de just att ytterligare föda de konspirationsteoretiker som inte vill se något annat än en mäktig medieaktör som använder sin egen plattform som megafon för sina kommersiella intressen. Det hör till saken att jag inte tror att det är detta vi ser, men jag behöver en annan förklaring till den massiva okunnighet och brist på vilja till analys som dagens ledare visar upp.

Annars riskerar DN att förlora en hel del trovärdighet, tyvärr.

Även Mårten Schultz ställer sig frågande till DN:s ledarsida och påminner oss om hur DN bara för några år sedan genom dagens immateralrättsliga monopol lyckats tysta en motståndare:

I vilket fall är ledarens rubrik talande. ”Digitalt monopol”. Saken är att upphovsrätten (liksom andra immateriella rättigheter), så som den idag hävdas av upphovsrättsorganisationer, i sig är ett legalt monopol. Immateriella rättigheter är de facto ett konkurrenshinder: Det hindrar ju andra än rättighetsinnehavaren från att komma in på den relevanta marknaden. DN:s ledarsida har inte varit främmande för att bredbent försvara denna monopolställning. När en politisk tidskrift för sju-åtta år sedan återpublicerade en ledarkrönika från DN i faksimil för att bemöta den kritik mot tidskriften som DN:s krönika innehöll, så lät tidningen stämma meningsmotståndaren. Och vann. Förstås. DN hör till Sveriges idag ledande medieimperium. Tidningen kan, för att citera tidningen kulturchef, ”driv[a] sin sak med hjälp av dyrköpt juridik, som verkar för deras sak”. Upphovsrätten kvävde en meningsmotståndares röst.

FRA - En illustration över lättjan i riksdagen

Det värsta man kan känna i en kamp är resignation. Men jag tillåter mig att känna exakt det idag.

Snart ska det röstas i kammaren. Den kammare vi borde vara så stolta över, men som riksdagsledamöterna själva skitar ned allt de kan.

Jag och mina vänner i Internautvärlden har givetvis vetat om det länge. Riksdagsledamöterna vet inte vad de ska rösta om, ens i viktiga frågor. Eller kanske är det så att det främst är i viktiga frågor kapaciteten inte räcker till, en tanke som öppnar för än mer ödesmättad resignation.

Vi som arbetat med Riksdagssvar.se har i över ett års tid vetat att kammaren kanske inte alltid begriper sig på de frågor de ska rösta om.

Idag konstaterar Svd åter att så är fallet. Till och med de som sitter i det utskott som har hand om saken är aningslösa, en säger till Svd:

"Jag får vara ärlig och säga: Jag vet inte." Det är socialdemokraten Peter Jeppssons ord.

Alltså är han partikamrat till mig och jag är givetvis glad över att Peter är ärlig. Det hedrar honom, men det kastar samtidigt ett skarpt ljus över det fatala i situationen:

Visserligen kommer han att följa oppositionen och rösta NEJ. Men han gör det inte för att han är insatt i den fråga som debatterats mest upprört i Sverige det senaste året. Han röstar NEJ för att partiet säger så.

Eftersom han ingenting vet, utan passar på frågan, har han i ett år lyft en lön om 54.500 kronor i månaden, utan att en enda gång konfrontera majoriteten från Alliansen i försvarsutskottet med en enda fråga, eller ett enda argument.

Jag måste fråga; vad har du gjort hela året som var viktigare än att åtminstone någon timme läsa in dig på FRA-problematiken Peter?

Vad innebär ett förtroendeuppdrag för dig?

Är du medveten om att du från mig och mina vänner i riksdagssvar.se fått minst 6 mejl med frågor kring FRA? Vi sände dem inte för att vara elaka, utan just för att du skulle få en chans att läsa på lite.

Kanske har du rent av fått upp till 16 mejl, som påminnelser från oss att du borde läsa på. Vi vet inte så noga för vi diarieförde tyvärr inte från början alla mejl vi skickade.

Trots minst 6 mejl har du inte svarat oss alls. Du har negligerat mig och mina kamrater.

Till slut fick vi ett "gruppsossesvar" så att säga. Det var inte vad vi ville ha. Vi medborgare ville försäkra oss om att ni, var och en, läste på lite, var insatta.

Det gav ni fan i.

På sitt sätt förlåt, Peter. Att jag använder just dig som varnande exempel på hur en politiker INTE bör sköta sitt uppdrag.

För i sanningens namn måste jag ge hela försvarsutskottet underkänt för det arbete man bedrivit det senaste året.

SvD illustrerar idag med klarhet så att envar kan se att kunskapsluckorna i försvarsutskottet är enorma.

De liberala utplånar sig själva. Återstår de rödgröna och piraterna

Som hastigast. Är mest AFK. (Hinner dock mejla inom SAP, där vi fortsätter att bereda väg för motionen om moratorium för alla integritetskränkande lagförslag till kongressen).

Läser i DN Camilla Lindberg (FP) kanske lägger ned sin röst medan Karl Sigrfid (M) enligt DN säger att han ska rösta Ja.

Ett JA till lagklustret i sin nuvarande orediga form gör mig ytterst besviken. Samtidigt är jag aningslös vilken sorts maktutövning statsminister Fredde begagnar sig av inom sitt parti. Av tidigare voteringar, särskilt den vid omröstningen kring FRA 18 juni verkar det inte vara så fritt och 'liberalt' som man skulle kunna önska. Då närmast hotades Karl av sin partiledare tillika statminister.

Oppositionen S, MP och V har skrivit en gemensam motion och vill riva upp FRA-lagen (DN).

– En sån här viktig lagstiftning måste man gå till botten med. Därför säger vi att man ska riva upp den och tillsätta en ny utredning, säger Peter Jonsson (S), ledamot i försvarsutskottet.

Samtidigt tror Peter Jonsson att människor är beredda att acceptera en signalspanande underrättelseverksamhet om de uppfattar att den till exempel leder till bättre skydd för svenska soldater i internationella uppdrag.

– Vi har sagt hela tiden att en underrättelseverksamhet måste finnas. Men det måste ske under såna förhållanden att det ger trovärdighet hos det svenska folket, säger Peter Jonsson.

Svd konstaterar att den uppdaterade/sminkade FRA-lagen inte tystar kritiker. Tidningsutgivarna oroar sig över meddelarfriheten och läkare vill fortsätta att ha sekretess på sina mottagningar, bara för att nämna två exempel på de problembilder som kommer i lagkonglomeratets spår. Även psykologförbundets ordförande. SvD

En dag kvar. Postar bloggvägg som jag snappat från Farmorgun:

OlofB, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Jinge, Annarkia, Sossar mot Storebror, Lando, Anders Widén,TantraBlog, Minimaliteter, Folkpartiet Norrköping, Sundin, Lindberg, MMK,JensO, Anohito, Liberal & Långsint, Bandhunden skäller, ProjO, Blågrön Röra, Frykman, Kent Persson, Oscar, DN, SvD, Dagens Arena, PP, Mer vänster i Uppsala, Hallén, Varjager, Blå Borgen, S_N, PP2, UD/RK,Loppsi, NU, Dexion, Klamberg, Sultan, Opassande, Falkvinge2, Widén,Mullvaden, Svensson, Satmaran, Tomas, Polisstaten, Leo Erlandsson,Free&Thinking, Svart Måndag, Nemokrati, ConnyT, MiniMaliteter, HAX,OscarF (c), PPDrift, knivsöder, Falkvinge, NSM-Sverige, Maria Ferm,Motpol, Herr Klokbok, Lars-Erick, Törnebom, Intensifier,Bloggvärldsbloggen, XOR, Christian Engström, SR, GP, Lake, Dahlberg,Aron Modig (kdu), dnmr, Lando, Opassande, FarmorGun, JRL, Dexe,Maloki, StoppaFRAlagen.nu

Att känna friheten blåsa genom håret

Jag passerade just gränsen till Norge när jag såg tummen. Jag saktade in, tar alltid upp liftare, fast man inte vet, kanske tar en risk. Den här hade blå jacka, kornblå basker och en cykel. Det var vad jag visste när jag stannade.

Det visade sig att hon var från Tjeckoslovakien. Till Norge hade hon kommit som utbytesstudent och fått plats på Skjeberg Folkehøjskole. Hon ville bli journalist, fick nu möta norska ungdomar som till skillnad från henne var vana vid att få tala och tänka fritt.

Den här dagen hade hon cyklat de dryga två milen till Svinesund. Jag undrade om det var för att handla. Jag visste att människor från de gamla öststaterna inte hade mycket pengar. Hon skakade på huvudet, skrattade till och började berätta. Hon hade gett sig av tidigt på morgonen, sedan cyklat fram och tillbaka över bron hela dagen. Visst är utsikten magnifik, tänkte jag, men att cykla fram och tillbaka en hel dag, är det inte lite överdrivet?

- Du förstår inte? frågade hon som om hennes cyklande var självklart.

- Nej, svarade jag förvirrad.

- Jag har cyklat en hel dag fram och tillbaka mellan två länder. Fram och tillbaka.

Föga imponerad nickade jag och log snällt, tänkte: Du skulle har varit vid treriksröset. Där kan du stå i ett land, pissa i ett annat och spotta i ett tredje.

- Inga militärer. Ingen gränspolis som hindrar och förnedrar mig. Inga maktdemonstrationer från killar som nyss kunde ha varit mina klasskompisar. Inga vapen!

Jag svalde, försökte hinna ikapp, ta in, sa:

- Du cyklade över bron fram och tillbaka...

- För att känna friheten blåsa genom håret. Släppa händerna från styret och vinka till den. Förra året störtades kommunismen i mitt land. Jag har aldrig i mitt liv kunnat göra det här. Jag har aldrig upplevt frihet. Alla har talat om den, jag också, men jag har aldrig fått känna på den. Jag är 20 år. Förstår du?

Jag satt svarslös, knockad av denna intensivt lyckliga varelse som fått uppleva och mer än jag exakt visste vad hon menade med frihet.

Frihet är inte något banalt som generat mumlas fram vid politiska högtider. Frihet är att släppa händer från styret och vinka till den.

Utan att bli stoppad. Utan att hindras. Utan att förnedras.

Vi var framme vid skolan och jag släppte av henne. Hon satte sig på cykeln och var iväg innan jag hann säga allt jag ville säga Jag vinkade så som vi vinkar lite tafatt i sådana lägen med min ena hand. Hon tillbaka, lyftandes båda händerna högt i luften och skrattandes som hon var en naturlig del av hela världen.

Jag körde vidare, omtumlad, tänkte på dem som var livrädda för henne. De som mördade och fängslade, de som i arbetarstatens namn förvandlade sina medborgare till slavar.

Vad var de rädda för? En flicka som släpper händerna från styret och vinkar?

_____________________________

Berättelsen är Anders Nilssons. Jag har utan lov remixat och förstört hans berättelse ur livet. Jag gjorde det för att visa att "Copywrong-lagarna" (läs IPRED:s lagkluster och knytningar till upphovsrätt mm) är fel, samt för att åtminstone på ett abstrakt plan visa vad frihet kan handla om.

Frihet är inte FRA på Internet och de kontroller IRL man nu vill genomföra på alla områden i samhällskroppen.

Texten ovan gestaltar flera aspekter av frihet.

Vad är frihet för regeringen?

Vad är frihet för riksdagen?

Det återstår 3 dagar för de till namnet liberala i majoritet att grunna på det.

(Och ja, den som 'levt' texten och den som remixat den är båda gräsrotsossar. Sorgligt om vi ska vara mer liberala än majoriteten i riksdagen, kan jag på något sätt tycka...)

USA:s intressen och FRA

Det finns djupt gående samarbetsavtal med USA som förklar varför FRA-lagen så skyndsamt tvingades igenom.

Från regeringshåll är man tyst. Förutvarande försvarsministrar i Socialdemokratiska regeringar är lika tysta.

Man anser att samarbetet är viktigt, rentav så känsligt, att det i Sverige ligger på Försvarsministernivå, vilket regleras i Artikel 4 i det troligen senaste avtal som tecknats. På andra sidan Atlanten är det Statssekreteraren för vetenskap och teknologi i Förenta staternas ministerium för nationell säkerhet som håller i trådarna.

Här är avtalet som reglerar hur USA och konungariket Sverige ska ha utbyte av teknik, information, experter och personal, till skydd för den nationella säkerheten. Sveriges regering beslutade den 29 mars 2007 att man skulle gå med, och det trädde i kraft den 13 april 2007 i Washington efter undertecknande av Mikael Odenberg, Sverige, och Michael Cheroff, USA.

Tillsammans ska man "motverka pågående och väntad terroristverksamhet". Det är målet.

USA är i full färd med att bygga sitt världsomspännande nät för informationsinhämtning, Echelon. Man har haft större ambitioner än så och velat bygga ett system kallat "Total Information Awareness", men det stoppades av kongressen 2004.

Naturligtvis finns dessa krafter och viljor kvar, att skapa just "Total Information Awareness".

Lagarna kring FRA handlar om storpolitik.

USA, (den nu bankrutta supermakten) kan inte ha hela skandinavien och Ryssland, kanske även stora delar av norra Europa som en blind fläck på den globala informationskarta de anser sig behöva för att hålla oljepriserna nere och dollarn uppe.

Att vara blind, att inte se, höra eller kunna avlyssna verkliga eller drömda fiender runt hela globen är ett scenario USA inte kan tolerera.

USA har inga vänner i världen. USA har bara intressen. Därav det närmast paranoida behovet av information.

Som bekant har Ryssland sänt starka protestsignaler mot våra planer kring FRA. Så mycket som åttio procent av rysk digital trafik kan passera Sverige. (Svd 9 juli 2008)

Förutom att massavlyssning inte visat sig vara effektivt för att förhindra vare sig brott eller terrorism, förutom att det strider mot vad en stat ska utsätta sitt folk för och att man utplånar den så av alla politiker i ord omhuldade integriteten, så är detta förmodligen det största strategiska misstag Sverige kan göra.

Det ökar istället för att minska hotbilden och vi får svårare att skaffa nya vänner i framtiden.

USA:s utrikespolitik är väldigt sällan konfliktlösande. USA:s intressen i världen gör istället att deras utrikespolitik tenderar att bli konfliktdrivande. (Korea, Vietnam, Chile, Honduras, Venetzuela, Cuba, Nicaragua Iran, Irak, Afghanistan, Indonesien...)

Därför blir projekt som FRA och Echelon i sin nuvarande utformning kontraproduktiva. I vart fall vad gäller att stoppa eller skydda mot terrorism eftersom USA har visat en stor tendens att använda informationer i andra syften än att lösa konflikter.

Däremot är FRA och Echelon utmärkta redskap för att åsiktsregistrera, religiöst, sexuellt eller på annat sätt klassificera den egna befolkningen. Alldeles strax varje människa på jorden.

Det hade varit smakfullt av Sveriges regering att fråga sin uppdragsgivare folket om vi vill vara med att hjälpa USA att trappa upp misstänksamheten och därmed indirekt konflikterna i världen, eller om vi vill hitta en annan och mer fredlig väg till samförstånd.

Det finns bättre sätt att spana på och lokalisera den enstaka terroristen eller brottslingen än att scanna all världens elektroniska privatpost.

________________

Mitt upprop till riksdagsmännen med fem dagar kvar:

* Fråga våra regeringsrepresentanter, (S) och M-ledda vad de har hållit på med och vad de håller på med vad gäller FRA och USA.

* Fråga vad det är för värld man vill skapa tillsammans med USA när man bygger ut FRA:s kapacitet till massavlyssning och enligt avtal delar teknik, kunnande, personal och information till av USA ledda projekt som Echelon.

* Fråga dig själv: Vill du vara med att stifta en lag som medför fullkomligt oöverblickbara konsekvenser för all vår framtid i den globala byn?

__________________

* Se främst Artikel 3a, - 3i i avtalet, samt artikel 6.

Vad döljer regeringen om FRA?

Sex dagar kvar.

Tunga remissinstanser riktar hård kritik mot regeringes FRA-förslag (Riksdag och Departement)

I ena stunden sägs att vi ska lite till den nya underrättelsedomstol som ska inrättas. Men den underkänns.

I sista rummet måste vi lita till att varje myndighet som ska hantera informationerna gör rätt. Har det rena mjöl i påsen som man kan förvänta av en myndighet.

FRA:s egen chef, Ingvar Åkesson, är ofta helt ärlig. Han mörkar inte problematiken, han sade i en intervju den 18 juni:

"Man kan inte garantera någonting när det gäller mänskliga aktiviteter".

FRAs egen historia visar på en del, vad ska vi kalla det i sammanhanget, flagranta mänskliga brister - eller total nonchalans?

• Man har registrerat uppgifter om ett hundratal svenskar i strid mot Personuppgiftslagen
• Avsiktligt vilselett allmänheten på sin egen webbplats
• Genomfört omfattande trafikdatalagring i strid med regelverket
• Avsiktligt brutit mot Europakonventionen och svensk grundlag genom att signalspana i etern utan positivt lagstöd

Att lämna till FRA att kontrollera sig själv känns med andra ord inte helt tryggt.

En annan sak. Jag hade uppskattat om man varit ärlig och talat om vad FRA i själva verket handlar om. Varför saken har skyndats fram på odemokratisk väg och förmodligen även i strid med vår egen grundlag.

Varför säger man inte som det är, att det handlar om teknik och informationsutbyte med bland andra USA:s säkerhetstjänster?

Viss information ligger offentlig hos U.S. Department of State

I det senaste samarbetsavtalet, signerat i april 2007, och därmed helt i tiden med den brådska som rådde med att genomföra FRA hänvisas även till ett avtal av 29 juni 2006 som handlar om samarbete kring vetenskap och teknologi. På sitt sätt vill man forma detta nya avtal på en liknande god bas av samförstånd. (Så tolkar jag det i vart fall efter rask skumläsning: http://www.state.gov/documents/treaties/84486.pdf

Det kanske mest graverande samarbetsavtalet (som jag hittills hittat) mellan Sverige och USA, dess försvar/krigsmakter, det som undertecknades hela två gånger, först i Washington den 10 mars och sedan i Stockholm den 22 april 1997 visar på vidden av samförstånd och samarbete.

Enligt Artikel III "Scope of the work" i avtalet sägs att parterna har följande gemensamma önskan: "1. The scope of work for this TRDP Agreement shall encompass research and development collaboration on basic, exploratory and advanced technologies the maturation of which may lead to the development of technologically superior systems in the mid-19990s an beyond"

Här länken. http://www.state.gov/documents/treaties/76385.pdf

Edit; dokumentet har givits ny länkadress av US gov. www.state.gov/documents/organization/76385.pdf

Det hade varit klädsamt, om regeringen ville tala om vad det handlar om. Vad det ska leda till och användas till och i vilket syfte.

Men inte ett ord till förklaring.

Det är som med Tsunamibanden. Vi, uppdragsgivarna och betalarna av alla dessa kallas, får inget veta.

___________

Edit: Den 19 juli skrev jag ett inlägg som länkade till ovan dokument. Då fungerade länkarna, så icke nu. Är det någon som vet hur man jagar fatt i cachade dokument får ni gärna ge länkar till det i kommentarsfältet.

Det finns ett dokument jag hittat hos regeringen.se som helt motsvarar ett av de amerikanska dokumenten ovan.

Här det svenska dokumentet.

Avtalet rör samarbete om teknik och informationsinhämtning av hemlig art. Det rör även immaterialrätt.

Det står i klartext, artikel3c att man vill "integrera eller anpassa parternas nationella säkerhetsteknologi för att spara utvecklingskostnader".

Artikel 3e: "Att utveckla en ansats för att identifiera gemensamma prioriteringar, inklusive områden för forskning genom samarbetsaktiviteter.

Artikel 3i: Att erbjuda likvärdig tillgång till statligt finansierade eller understödda program och anläggningar för besökande forskare och experter och likvärdig tillgång och utbyte av information utrustning och material.

Man har alltså i avtal reglerat att "experter" från USA får stövla rakt in på alla våra anläggningar som håller på att inhämta information genom att massavlyssna svenska folket.

Ska vi bli glada över att 'våra' experter enligt avtalstexten även får ta del av vad Amerikanska staten spanar på hos sin befolkning?