Jag måste erkänna att jag blir förvånad när jag reflekterar över åren sedan maktskiftet. Jag har haft den trista synen att politik är hopplöst ur den aspekten att det är svårt att komma till tals.
Och ja, det är svårt att komma till tals om man inte är medlem i ett parti. Så känn på den här berättelsen. Det kan bli du:
1) Anders har varit anarkist i hela sitt liv (röstat blankt), men haft en sorts solidarisk värdegemenskap med Socialdemokratin. (knäppt tycker en del av Anders liberala vänner:)
2) För tre år sen gick Anders med i Socialdemokraterna. Sen dess har han endast bevistat tre möten i arbetarkommunen. Han har inte deltagit i något politiskt arbete. Han har fått förfrågan att sitta i kyrkofullmäktige men tackat nej.
3) Det enda han gör är att driva en blogg, mejla och facebooka och ringa lite nu och då till vissa av partiets politiker.
4) Till (S)-kongressen skrev han några motioner, varav en tillsammans med flera andra.
* * *
Vad har utfallet av detta minst sagt måttliga engagemang i partiet blivit?
Jag är fortfarande jag. Ingen partipiska viner över mig. Däremot och utan att jag ber om det försöker man hjälpa mig med mina hjärtefrågor. Man lyfter dem. Man bär dem ända in i kongressen och kämpar för att mina skrivningar ska få betydelse. Man strider rent av för det jag tror på.
Man strider eftersom man tror på samma sak som jag.
Man gör det till och med obekvämt för en del av partitopparna eftersom man vill förändra.
Man vill ha en annan riktning.
Jag har aldrig i någon församling blivit så väl bemött som i min arbetarkommun. En av anledningarna är förvisso att jag råkade sätta på pränt saker de själva kände var viktiga. Med glädje antog de så mina motioner.
På så sätt tog man mitt engagemang på största allvar.
För mig går kampen vidare. Jens Nilsson (S) som strax kommer att åka till Bryssel kämpar vidare för att utveckla den landsända jag bor i. I förbifarten gör han sitt för att hjälpa mig i min kamp kring integritetsfrågorna. Han försöker hjälpa mig att få kontakt med bla Pagrodsky.
Hur ska jag säga? Jag sitter alltså här i mitt skogsbryn 64 mil från riksdagen, ännu längre från Bryssel och skriver lite på fritiden. Jag märker att ju mer jag gör det inåt socialdemokratin, ju bättre saker händer.
Allt gnäll i högan sky som förekommit här på bloggen har ur den aspekten varit totalt improduktivt.
Det mest märkliga är att jag känner mig helt i nivå med sådana som Jens. Jag känner mig inte som en försagd gräsrot bredvid pamp.
Vi är kompisar i det här. Jag råkar skriva böcker, han råkar ha blivit invald i EU:s parlament. Det är hela saken.
* * *
PS: Pirater som jobbar i EU-frågor; gagna saken, skapa vänskapsband med Jens Nilsson i de frågor ni kan ha nytta av varandra.
Tipsa gärna Christian Engström. Någon gång i Januari bör Jens bli installerad.
Och ja. Jag kryssade Jens i EU-valet.
8 kommentarer:
Pagrodsky har inte svarat för att han är en bluff, dålig imitation och en posör.
The real Leif stavar sig Pagrotsky. :)
Lycka till!
Nja, jag träffade P (som jag längre inte vågar skriva ut i risk att stava fel igen:) för många år sen, säg 1990.
jag fick mycket trevliga vibbar den gången.
I andra frågor tycker jag att han haft rätt sunda åsikter också.
Men summan är att just nu känns det helt oviktigt om han vill bli min FB-kompis eller inte!
Jag lägger ingen energi på att bli irriterad på fel saker.
Istället är det bara att på den fritid jag har sakta men säkert jobba vidare för en bättre värld!
Att göra det funkar bäst för mig inom S.
Jag träffar så många härliga människor i partiet att jag inte vet vad!
Jättebra du kämpar vidare! Når du Pagrotsky och partitoppen är det ett enormt genombrott.
Du har argumenten och du kan formulera dem - precis det de behöver höra och förstå. Då är också din ödmjuka framtoning central.
Kan han FRAnska så kan han ju be dem lämna oss IPRED när han ändå är där nere.
Anders, härligt att du känner det så! Men låt dem inte kollra bort dig med en charmoffensiv...
Pagrotskys IPRED-inlägg var ju inte ngn höjdare precis.
Och nu är ju nya etapper i utförsbacken på G betr FRA-lagen, fler myndigheter ska få shoppa - med inbyggda målkonflikter.
Jeffer: Partiledningen har sagt att de ska riva upp FRA.
Tyvärr har man efter kongressen kvar en del dåliga skrivningar i IPRED, bla.
Vad det handlar om nu är att gnaga på, att sakta men säkert öka förståelsen för frågorna.
Jag ser problemet redan hemma i ösd. Här finns politiker av alla valörer. Säg att de sitter i kommunens socialnämnd. De har även i min lilla kommun ansvar över en miljard kronor....
De är inte så generellt insatta som man skulle kunna hoppas, men de kan sin sak, de förvaltar den där miljarden kronor på det förnuftigaste sätt de kan....
Likadant ser det ju ut i riksdagen med sina utskott.
Det handlar om att få fram information i pedagogiska lagom doser till rätt personer.
Anonym. Tror tyvärr inte han kan FRANska. dock är jens mot FRA o IPRED.
Han strider och lobbar för 'vår' sak på det sätt han finner effektivast.
Likaså gör Berit Andnor (S) som är riksdagsledamot från mitt län och via sin position som konstitutionsutskottets ordf försökt att stoppa FRA, men regeringen sket i att hon påvisade att FRA troligen stred mot vår egen grundlag...
Det kämpas alltså på!
Även av Marie Nordén (S) från mitt län sitter i riksdagen och gör sitt.
Eva-Lena Janssson (S) och Riksdagsledamot från Örebro är en av initiativtagarna till "Sossar mot storebror".
...
Vi jobbar på alla fronter vi kan.
Lars-Erick.
Att lokalisera de goda krafterna är en god sak. Och jag hyser stort hopp att vi kommer att urholka stenen till sist.
Vad värre är, är att ACTA och fler saker hela tiden är på ingång.
Det där moratoriet hade inte varit helt vel, men att få igenom 2 att-satser av 4 får man väl ändå betrakta som en rätt bra positionsförändring.
Det som gläder mig är att det finns bra folk i S.
Hade det inte funnits det hade jag varit pirat för länge sen!
Nu får piraterna kämpa på sin kant, vilket behövs, så kämpar jag där jag befinner mig.
Hur C och FP ska räddas, vilket jag önskar hett, går över mitt förstånd.
Som du vet är jag demokrat och pluralist (fast jag kallar mig anarkist). Jag vill ha många sunda partier i kammaren som slipar sig mot varandra och på så sätt stiftar bra lagar ur den diskussion som uppstår...
Att som C och FP lägga sig, nej, utplåna sig, i förmån för M är ofattbart.. Och farligt.
Skicka en kommentar