Journalistförakt, mediaförakt - och vad kåren ibland, rätt ofta, råkar ut för

Genrebild

Många misstror journalistkåren. Många misstror media som företeelse. Och många spottar efter journalister. 

Jag gör det själv. Och så drabbas jag av ett plötsligt minne:

Jag verkade som journalist många år. Vid en bilolycka där en familjefar dog, 3 barn i baksätet klarade sig hyfsat men var på väg till sjukhus när jag och fotografen kom fram, modern i passagerarsätet fram svävade mellan liv och död. Delar av pappans huvud låg utsmetat på det som fanns kvar av motorhuven samt framför bilen.

Jag och tidningens fotograf kom till platsen för att dokumentera. Jag står mitt i kläderna och fryser i den första halkan, i det underkylda regnet. Massor av bilister har stannat för att glo nyfiket. Chefen Räddningspersonal kommer fram och frågar mig och fotografen om vi kan hjälpa dem att ta bilder och observera deras arbete. Han vill få det dokumenterat för att kunna göra en uppföljning värd namnet efter en olycka som helt enkelt varit för djävlig, som han väljer att uttrycka det med gråt i rösten.

Så jag och fotografen går omkring där, i halkan, i oljesörjan, i bensindoften, i köttslamsorna efter en död familjefar vars kropp sitter spetsad på rattstången och vars huvud helt märkligt flugit ut genom vindrutan.

Då. När jag mår som sämst, och försöker fatta vad jag ska anteckna, ropar dom där människorna som trots polisens och räddningspersonalens uppmaningar stannat för att glo, ja då ropar de: "Era jävla hyenor! Va' fan gör ni här?! Jävla asgamar. Såna som er ska man fan slå ihjäl...."

Konstigt nog blev jag inte arg. Bara än mer sorgsen. Jag vet inte varför, men deras rop lugnade mig den gången. Jag tänkte: Vad gör ni här? Polisen har vänligt bett er att gå så de slipper sätta upp band och avspärrningar. Jag gör inte så stor nytta, jag försöker iaktta, antecknar kronologi, dofter, redskap som används, villrådigheten men också den sakkunniga yrkesmässiga lugna atmosfär som samtidigt råder. Alla gör sitt jobb. Fotografen gör givetvis ett ännu bättre jobb. Egentligen går jag bakom honom och försöker hinna med att skriva till de bilder han "upptäcker". Att fota går ibland väldigt mycket snabbare än att skriva.

Men det är honom man skriker värst efter. Han, fotografen som gör mest nytta. Förutom räddningstjänsten som försöker få en vettig ordning på en olycksplats där en död förälders kropp fortfarande sitter fast i bilen eftersom en sådan kropp inte har värst hög prioritet, en förälder som just klippts loss och skjutsats till akuten, och barn som tagits om hand på jag vet inte vilket vis.

Senare, på nattpasset satt jag och skrev artikeln om olyckan. Jag ringde räddningstjänsten, de hade tvättat och avrustat sina redskap. Nu satt de med en krishanterare för att få prata ut om traumat.

Jag satt ensam i ett kontorslandskap på en tidning i mörka natten och skrev. Jag fick för mig att skriva artikeln både som en varning för halkan, vad den kunde för med sig, men jag skrev också om räddningstjänstens utomordentliga arbete.

Fotografen kom in med sina bilder, frågade: "Tror du den här blir bra till artikeln? Och de här har jag tänkt ge räddningstjänsten, vad tror du?"

Hans urval var proffsigt. En lagom äcklig bild till allmänheten. Fruktansvärda bilder av den märkliga halshuggningen och räddningstjänstens försök att samla kroppsdelar till en värdig begravning.

När jag var färdig lämnade jag in artikeln till nattchefen. Hon ögnade snabbt och tittade upp.
- Bra val av vinkel att ta både halka och hur räddningstjänsten bearbetar saken. Men hur mår du själv?

Jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte. Jag känner ingenting.

Jag gick hem.
Jag var döttstrött, hade jobbat ett dag och ett nattskift i sträck.
Jag kunde inte somna.

SvD vilseför väljarna i sin rapportering

EU-parlamentet röstade på torsdagen JA/FÖR ett omstritt avtal om överföring av uppgifter om flygpassagerare till Amerikanska myndigheter.

SvD skrev en artikel som som på en rad punkter är så bristfällig att jag som väljare inte förstår vilken av parlamentarikerna som gjort vad, än mindre hur de har röstat.

Genom att gå till EU:s officiella sidor utläser jag en version, troligen den riktiga, men när jag läser i SvD får jag en annan.

SvD skriver:

– Redan i dag så sker tiotusentals sökningar varje dag i databankerna med bulkdata från EU till USA, och inte bara vid misstanke om terrorism, sade EU-parlamenterikern Cecilia Wikström (Fp) efter omröstningen i Strasbourg.
– Avtalet säkrar inte EU-medborgarnas rätt till dataskydd, sade folkpartisten. 

Vad jag kan se var Cecilia Wikström (Fp) aldrig i kammaren, alltså måste SvD ha

telefonintervjuat henne, ett helt ok journalistiskt arbetssätt bara man sen sätter inte den intervjuades uttalandet på rätt plats och med rätt valör i sin artikel.
    Det sägs inte i artikeln men intrycket jag får av sammanhanget är att hon är negativ till att man insamlar data, indirekt får jag som läsare för mig att hon just röstat EMOT.
   Men. Hennes två FP-kolleger som var där röstade FÖR avtalet, bland andra Olle Schmidt (Fp) vilket alltså inte framgår av artikeln.

Jag som vanlig medborgare som inte hinner läsa alla EU:s protokoll får av artikeln det rakt motsatta intrycket.

Avtalet rör ett kluster av gamla frågor och andra avtal, det kan sägas strida mot EU:s  directive on data protection, från 1995, och i ett direktiv European Commission från januari 2012 säger sig EU ha helt andra ambitioner än att man bör rösta FÖR detta avtal som ska tillåta USA att titta på våra passagerarlistor.


Då SvD inte skriver hur det gick till måste man borra sig ned i EU:s diarieföring: "Voting Result", se sid 19 av 44" för att få klarhet.


SvD ackrediterade reporter hävdar att SvD ger korrekt information.
Här följer vår mejlväxling:

Mitt första mejl till SvD

Tack för din rapportering om PNR-omröstningen igår. Jag ville bara påpeka att Wikström, som fått ditt första citat, inte deltog i omröstningen och att båda hennes folkpartistiska kollegor röstade för avtalet. Samtidigt röstade de socialdemokratiska kvinnorna, som faktiskt både deltog och röstade, emot (eller blankade) i omröstningen. Det kan ge fel signaler när man belönar parlamentariker för att inte uttrycka sin åsikt genom knapptryckning i plenum, särskilt i en sån känslig fråga. Hade man velat ha en liberal röst som första röst hade man annars också kunnat prata med Kent Johansson från Centern, som röstade emot. Röstlistorna från Strasbourg kan du alltid hitta här, max någon timme efter omröstningen ägt rum:http://www.europarl.europa.eu/sed/votingResults.do , för den här specifika omröstningen kan du titta här:http://www.europarl.europa.eu/sed/doc/votingResult/P7_PV(2012)04-19(RCV)_en.pdf (sidan 19). Bara så kallade "roll-call votes" redovisas, men i stort sett allting riktigt kontroversiellt blir roll-call votes.Tycker annars du gör ett bra jobb i Bryssel, och ditt jobb är viktigt med tanke på hur mycket som händer där nere! Tack!Vänliga hälsningar,Anders Widén, författare, (politisk bloggare)

SvD:s reporeter svarar: 

Hej,

mina val av kommentarer är inte "belöningar"- varför i allsindar trordu det? Jag pratar med dem som jag vet är engagerade i frågan, harargument, osv osv. Jag vet hur röstfördelningen såg ut i svenska ALDEoch jag vet också att sossarna var splittrade. Jag sysslar medjournalistik och inte "alla måste faktiskt få en glass"- uppdelningareller andra hänsyn när jag ringer upp för kommentarer. I artikeln fårJa-sidan röst i form av Hökmark och Malmström, och resultatet iomröstningen talar för sig själv- det blev ett ja.
För övrigt så är det mig ett mysterium att du på fullaste allvarverkar tro att jag inte har kastat ett öga på EU-parlamentets hemsidaförr i hela mitt liv, och därför måste få länkar av dig tillpressreleaser och röstresultat. Jag var i huset igår, jag har varit påplats, i Bryssel och i Strasbourg, i snart ett decennium.
/Teresa Küchler

Eftersom hennes svar inte gav mig någon klarhet
Skickade jag ett nytt mejl:

Teresa, kolleger emellan.
Jag beklagar att du tog illa upp, och att mitt ordval kan leda tanken fel då jag skrev "belönar parlamentariker". Naturligtvis belönar du ingen när du skriver, men när jag arbetar som journalist strävar jag att saker skall blir korrekta. Mitt enda syfte, eftersom jag tycker det är ytterligt viktigt, var att hjälpa dig till korrekt information, så att det blir rätt i en så pass viktig tidning som du företräder.
Jag skrev till dig i yttersta välmening, men också för att det är viktigt för de folkvalda att rapporteringen blir korrekt, samt för oss väljare som kanske blivit lovade inför valen att våra representanter ska rösta på det ena eller andra sättet.
Hur ska vi annars kunna utkräva ansvar?
Det går inte nog betona hur viktigt ditt jobb är.
MvH
Anders Widén

Väldigt snabbt fick jag svar där hon slog fast att hennes rapportering är korrekt.
SvD:s reporters mejl nr2:

Hej,

kollegor emellan: min rapportering är korrekt. Jag behöver inte dinhjälp sörru. De argument som förs fram på ja-sidan får plats iartikeln, om än inte i munnen på din favoritparlamentariker.
/Teresa

__________

I min värld är detta i första hand en djup demokratifråga, i andra hand kan jag fråga vad vi ska ha media till när de inte rapporterar korrekt. Ens när man som läsare visar vänlighet för att hjälpa till rätta.

P.S.
Teresa. Jag har ingen favoritparlamentariker.
Jag vill veta vilka som driver för mig viktiga frågor.
D.S

DN VINNER PRAVDAPRISET

Redan kl 09.29 den andra dagen på det nya året vinner Dagens Nyheter det ärevördiga PRAVDAPRISET för sin hyllningsdikt till den gudomliga och över alla andra ledare stående landsfadern av Konungariket Svea rike.

Läs originalartikeln här.

Naturligtvis passar det sig bäst att här citera de vackraste delarna ur den minituöst och poetsikt sammansatta texten:

"En tioårig pojke från Åkersberga skrev ett brev till Fredrik Reinfeldt där han undrade varför polisen inte kan häkta folk i avskräckande syfte. Nu har han fått svar från statsministern.

Pojken undrade varför polisen inte kan häkta misstänkta personer "för att skrämmas lite", även om det finns lite bevis.

"Då kanske de tänker: o, skit åkte jag in för det där då kanske jag ska ta det lite lugnare. Men om man inte tar in de kanske de tänker: phu, jag åkte inte in då kan jag råna en bank och sen bara ha rånarluvorna kvar", skriver pojken i sitt brev.

Några veckor senare svarar Fredrik Reinfeldt:

"Om du inte gjort något brottsligt, eller om polisen inte kan bevisa att du gjort något brottsligt, ska du heller inte fällas för brott", skriver han.

Statsministern förklarar också att många delar av samhället måste hjälpas åt för att förebygga brott.

"Föräldrar har en viktig roll i att lära sina barn rätt och fel, skolan är viktig, och om det går dåligt för någon i unga år blir ofta socialtjänsten i kommunen inkopplad."

Även pojkens 8-åriga syster, som också skrivit brev till Fredrik Reinfeldt, har fått svar. Hon undrar om statministern kan fråga Eric Saade om han kan komma till hennes skola och uppträda, men det skriver statsministern att han inte kan hjälpa till med. I stället hänvisar han till artistens hemsida.

Reinfeldt tillägger att flera av hans kollegor har barn som är väldigt förtjusta i honom, och att han själv uppskattar Saades musik.

"Hans låt i förra årets melodifestival var riktigt bra och det var kul att han vann", skriver Fredrik Reinfeldt.

Victor Lindbom"

__________________ *** _________________

Sist men inte minst bifogar jag de elakartade och dumma och oförstående kommentarer de lägsta av landets invånare dristat sig till att skriva. Det är bara att tacka de fantastiska och goda publicisterna på DN:s ärevördiga politiskt korrekta redaktion att de så raskt lyfte bort detta avskums illasinnade och för landsfadern farliga kommentarer:

Den här artikeln äcklar mig. Har ni inte fått nog med kritik för idolporträttet av Anders Borg för att inse att det här är kass, partisk skvallertidningsjournalistik? Jag har aldrig stått på samma sida som DN när det gäller de borgerliga ledarsidorna men alltid läst tidningen för att jag tyckt att innehållet varit kvalitativt, särskilt utrikesrapporteringen. Men nu är det slut med det. Varför ska jag köpa den här smörjan? Hejdå DN!
Hans Lindgren, 11:08, 02 januari 2012. Anmäl

Knäböj inför Statsminister Reinfeldts visdom! Fredrik Reinfeldt, Solen Som Aldrig Ska Gå ner, är barnens vän och kamrat, må hans brevpapper aldrig ta slut och må bläcket i hans pennor aldrig torka! Länge leve Statsminister Reinfeldt, DN-Pravda och Den Eviga Solens Alliansrike! Leve dem!
Daniel Wiklund, 11:05, 02 januari 2012. Anmäl

Inte? Det går ju utmärkt att hålla flyktingar inklusive barn inlåsta... Men det ville inte "Fredde" berätta antar jag? DN blir mer och mer lik Pravda som inte skriver kritiskt mot regeringen och Reinfeldt. Märkligt nog sköter numera SvD det betydligt bättre...
Jerker Nilsson, (Webbsida) 11:04, 02 januari 2012. Anmäl

Vilken fantastisk statsminister vi har! Och vilken fin granskande journalistik i denna artikel!
David Tingsgård, 10:44, 02 januari 2012. Anmäl

@Mattias Ak, 10:30, 02 januari 2012. Hur ofta skrev du till Reinfeldt utan att ha fått något svar?
Sand, 10:37, 02 januari 2012. Anmäl

Inte för att det bara är det men det verkar som barn med dumma frågor i princip alltid få svar. Är det någon slags hobby från statsministern eller är det bara mer bekvämt att svara på dumma frågor än mer utmanande?
Mattias Ak, 10:30, 02 januari 2012. Anmäl

Det förvånar mig absolut inte att Reinfeldt har stort förtroende, trots total frånvaro av verksam politik, när bevakningen av honom ser ut så här. Reinfeldt - Barnens favorit!
kakafoni, 10:29, 02 januari 2012. Anmäl

Instämmer helt i det Fredrik R resp hans spökskrivare svarar. "Föräldrar har en viktig roll ..." Allt för många föräldrar har för länge sedan abdikerat och gått i ett slags virtuell pension resp flyttat till en virtuell plats hos Carema.
Sand, 10:27, 02 januari 2012. Anmäl

Åh vad gullig han är vår ståtlige landsfader. Han har inte bara intellektuell skärpa,och briljans samt ett fysiskt enastående yttre, han tar sig även tid för att uppfostra de minsta i samhället. Jag är så fruktansvärt tacksam att denna mansgud leder vårt land
Olof Rensfeldt, 10:17, 02 januari 2012. Anmäl


* Kommentarerna är hämtade ur en tråd på Facebook, varför det synes mig lämpligt att DN och regeringen snarast inför sanktioner mot företag som Facebook. De kan givetvis ta FRA och FRA-lagen till hjälp att spärra dylik spridning. 
Denna blogg återpublicerar materialet just för att belysa problemet med okontrollerad spridning av folkligt tyckande, vilket mest kan lilknas vid illasinnad propaganda, men som av naturliga skäl är ointelligent och fullständigt okoordinerad.   

Samtidigt har DN i sin outsägliga vishet låtit alla sanna och sansade, och viktiga kommentarer stå kvar i den artikel som ger den korrektaste bild av den av media ständigt i de mest objektiva ordalag omnämnde Juholt. 


_____________________________
Andra bloggar som hyllar DN för dess PRAVDAPRIS

Magnus Ljungqvist skriver om "DN's fina stalinistlika kommentarcensur".

När DN som språkrör för särintressen spottar bloggosfären i ansiktet

Visst minns vi alla att DN skulle avslöja oss! Vi var köpta allihop. Vi leddes i koppel av makter som utnyttjade oss. Annars hade det enligt DN aldrig kunnat uppstå någon bloggbävning kring en så komplicerad fråga som FRA.  

Lite lustigt att DN skrev så om oss. Nu är det vi som måste söka svar på den ständigt gnagande frågan: Vem är det som leder DN i sitt koppel?

Vem eller vad är det som får DN att manipulera fakta för att därmed försöka styra opinionen?

Idag skriver min bloggvän Johan träffsäkert om detta. 
För att förstärka och påvisa (och sprida vidare) den trista publicistiska sed Dagens Nyheter allt mer utvecklat kopierar jag nedan min väns bloggpost rakt av.

__________

"Tyskland underkänner, Sverige drar i långbänk. EU:s datalagringsdirektiv bör göras om, men Sverige kan inte strunta i unionens beslut skriver DN Ledare idag.

Jag blir inte riktigt klok på vilken position DN Ledarredaktion intar, men jag ger DN rätt i en sak. Att datalagringsdirektivet och lagstiftning på Europanivå inte får låta sig påverkas av vilken nationell regering som för tillfället har makten i respektive medlemsland.

Men åter till DN position. För jag har inte alls glömt bort (jag har ett långt och skoningslöst minne när jag anser mig utsatt för en orätt, annars är minnet mest som ett durkslag) att DN såväl som på ledar- som på nyhetsplats försökte misstänkliggöra den svenska bloggosfären för att vara mutad. Du hittar artiklarna där DN låter detta vara gällande  här och här.

DN är i mina ögon den sista att försöka himla med ögonen och säga sig vara integritetens främste försvarare med sin historik. Om DN med någon trovärdighet vill ge sig in i debatten igen så bör dess redaktion dels följa upp den utlovade artikelserien med den tredje, och utlovade, sista artikeln som skulle ”avslöja” bloggosfären. Om DN inte mäktar med detta så är annars en förklaring och kanske en ursäkt både klädsam och på sin plats.

Jag upplever nämligen att DN mer och mer rör sig i en riktning mot en uttalad politisk agenda och språkrör för särintressen. En utveckling där värderingar av nyheter mycket uttalat visar inslag av politiska prioriteringar. Opinionsundersökningars publicitet är ett talande exempel. Så fort (S) visar minussiffror inom den statistiska felmarginalen talas om ras, när S-V-MP inte är eniga talas om sprickor. När å andra sidan samma förhållanden återfinns i Alliansen så försvinner det i notiser eller att oenigheter beskrivs som ”idéutveckling och kreativa samtal”.

Här skiljer sig de stora dagstidningarna åt. SvD, vars ledarredaktion jag minst av allt kan sägas sympatisera med, har inte den koppling till nyhetsbevakningen som DN uppenbarligen har. SvD, inklusive ledarredaktion, skall ha all heder och respekt för den journalistiska tradition som SvD, i mina ögon, är den främste representanten för.

Väl så, men i mitt fall väntar jag fortfarande på bevisen som DN utlovat. Minnet är som sagt, både skoningslöst och långt – nästintill tjurigt, när jag upplever mig själv eller någon annan (i detta fall bloggosfären som kollektiv) blir illa behandlad.

Annat:  Dagens media, SvD, SvD2

Den uteblivna politiska analysen

Läste gårdagens DN som vanligt igår morse. En text fick mig att må lite illa, men jag lät saken bero och försökte få illamåendet att försvinna av sig själv: För jag brukar inte ta upp enskilda skribenter för att ge mig in på hur de skriver.

Jag anser att det bara kan ge dålig karma i nästa liv, om något sådant finns, och redan här i jordelivet kan jag tycka att pajkastning är ganska trist.

Men igår passerade Hanne Kjöller på ledarplats i DN alla tänkbara nivåer och sjönk till en botten som är så mörk att den inte går att beskriva.

I mitt stilla kontemplativa sinne har jag nu i ett dygn försökt att försvara henne. Kanske hade hon en olycklig dag, en sådan där när tankarna är som sirap och texten inte vill rinna till, vilket kan vara nog så olyckligt för en skribent. Som bloggare har jag det enklare. Jag struntar i att skriva sådana dagar, men ska man som Hanne motivera att någon betalar ut en lön, så tja, man kanske tvingar sig.

Men visst hade det varit klädsamt om Hanne i sitt betalda värv inte bara helt viljelöst hängett sig åt första slappa tråd av fria associationer som hon lät sväva ut ur sinnet och ned till tangentbordet utan att på något sätt filtrera det som kom ut.

Idag läste jag hennes text igen och hur jag än försöker vara välvillig kokar den ned till två möjliga tolkningar: Antingen är Hanne Kjöller i den givna texten medvetet och totalt intellektuellt ohederlig, eller så är människan enfaldig.

Jag vet inte vilket som är värst med tanke på att att hon är anställd av en ledarredaktion för att utföra politiskt vettiga analyser. Åtminstone levde jag fram till igår i tron att det var därför tidningar som DN har ledarredaktioner.

Numer är jag osäker även på det.

Bedöm själva

SVT kommer igen. Denna gång om IPRED1

SVT ringde tydligen tidigt i morse. Äldsta dottern Naya, 6 år, svarade duktigt.
- Pappa vill ha sovmorgon idag.
Sen kom hon upp och berättade att en konstig gubbe ringt och sagt att han var SVT.
Jag släppte saken. Jag har inte tid. Jag har mitt liv att ta tag i.

Nu ringde de igen. De har fått ett TT-meddelande som påstår att trafiken på nätet inte alls gått ned. Den är i stort som vanligt.

Eftersom de inte känner till någon annan motståndare i regionen Jämtland så ringde de mig för att få ett uttalande i TV.

Dom är på väg hem till mig nu.

Jag har ingen möjlighet att förbereda mig. Jag håller på med min familj, min ved och försöker starta mitt företag som ligger minus. Jag ska försöka hantera detta så gott jag kan.

Kasta in kommentarer här om ni har några.
Vettiga sakliga saker.

Vi hörs.
Anders

Den odemokratiska och farliga anonymiteten

DN skriver här på ett sätt som nästan får mig att känna att de vill misstänkliggöra folk som i nya medier använder sig av "spökskrivare".

Det mest spöklika av allt, tycker jag, är när oberoende liberala tidningar, låter trycka (DN) ledare som inte har någon avsändare överhuvudtaget, men som har tungt politiskt innehåll och kan påverka opinionens tankar i avsevärd grad.

Det kan vara ledarredaktionen som skriver, men det kan lika gärna vara någon för folket helt okänd maktkoncentration som betalt en ännu hemligare summa i kronor för att mot betalning få sprida sitt budskap till hundratusentals hushåll.

Eller låter oberoende liberala DN rent av låna ut spaltutrymme till sådana som exempelvis Schlingmann?

Vi vet faktiskt inte alls vem som skriver ledarna i våra största media.

Kort sagt. Precis vem som helst, vilken avsändare som helst, kan visa sig stå bakom och skriva på ledarplats, några av de största plattformar för megafonkommunikation som fortfarande får finnas, trots att de jämfört med exempelvis bloggares sätt att interagera är totalt odemokratiska i både sitt upplägg men främst i sin måttlösa hemlighetsfullhet.

När får vi se en lagstiftning som förbjuder anonyma ledare i våra största tidningar?
För man har ju på olika håll framfört att bloggar inte ska få vara anonyma. Att det är farligt med anonymitet.

Vilket är farligast: En enskild bloggs anonymitet eller en ledarredaktions?

* * *

Här en tyvärr osignerad, men annars i mina ögon trevlig nyhetsglimt från SvD:s ledarredaktion som jag hoppas är sann.
Men kan vi tro på den, eller är det någon som betalt SvD för att få införa detta som en annons, för att någon avsändare vill att vi ska tro på innehållet mer än om det varit just en annons?

Mitt i snön

Från Familj2009

Jag har varit dålig med kameran. Jag tar inga bilder. Jag får ingen tid över som hemmapappa och nätterna sitter jag och läser och skriver om FRA och IPRED.

Jag lever på en farlig gräns till total utmattning. Jag vet att jag har lätt att hamna i svår depression om jag inte sköter min sömn. Övertrötthet leder till depression. Jag måste börja sköta om mig. Läsa mindre. Skriva mindre. Röra mig mer i skogarna, ta kameran med.

Den 3 mars tog jag bilden när jag skottade fram dörren till ladugården. Snart syns inte huset för alla snöhögar. Vi flyttade hit i dec 1999. Vi har aldrig haft så mycket snö.

När jag skottat färdigt tänkte jag återigen på DN:s helt obskyra ledare häromdagen. Det heter att tidningen ska vara oberoende liberal. Det är det ingen som längre kan tro. Överhuvudtaget kan man inte tro på tidningar. De ägs av någon. De har politiska agendor. De för dold talan.

Plötsligt ställer jag deras beteende och hela existens och varande i relation till en strof av Karin Boye, fråga mig inte hur eller varför, men så kopplar våra hjärnor ibland:

"Man får bara vad
man ger, och man
ger bara vad man
redan fått."

Strindberg uttryckte det på ett annat sätt: "Det är synd om människorna."
Nuförtiden, och som det alltid varit, är det synd om dem som klamrar sig fast vid fel saker i det som har varit och helt naturligt borde bli historia.

FRA-sidan vann. IPRED-sidan vann.
I det längre perspektivet kommer de att gå under.

Nu ska jag ägna mig åt att bara vara mitt i snön.

Dagen då SR dissade Dagens Nyheter och vi började skriva historia själva

Ibland kan en enda tråd på ett forum eller blogg, men ibland även en mejlkedja få tanken att svindla i mig. Jag snuddar vid något stort.

Det hände idag:
Micke Nilsson skickade ett mejl till några och frågade om vi ville börja skriva vår egen berättelse på nätet eftersom Nya Pravdas version var lite märklig.

Förutvarande DN får naturligtvis ha sin bild, det står dem fritt, men vi vill i all ödmjukhet också skriva vår historia.

Förr i tiden var det så att det bara var segraren som skrev historia. Nu, med Internet kan båda sidor få utrymme att ge sin version.

Det är en vacker tanke.

Hax och Klamberg och Gun och Anna Troberg och Emma svarar lite olika saker, men det intressanta som jag vill lägga upp här är att Amanda Brihed tydligen helt nyligen hade pratat med någon på Sveriges radio. Amanda skrev i mejlet:

"SR tycks vara intresserade av att gå till motangrepp mot DN och har börjat nysta litet grann i vårt läger. Kan vara litet spännande..."

Jag blev genast lite på, tänkte vad kul med SR som vill göra något bra! Men bara minuterna senare kom ett nytt mejl från Micke in i konversationen. Han skrev:

"Det senaste från SR (pratade med P1 vid 14.30) är att de släpper storyn
eftersom det inte verkar finnas någon substans...."

Förutvarande DN, nu Nya Pravda har sorgligt nog visat prov på så bristande omdöme att vare sig vi eller dess konkurrenter kan ta upp deras påståenden till vare sig allvarlig diskussion eller skärskådan.

Det finns inget att skärskåda. Det blir bara dumt om man försöker.

Så.
Det är en stor dag idag.
Vi kan alla börja skriva vår egen historia - och framtid.

Ingen kan längre diktera några som helst villkor över våra huvuden.

Ser man saken rätt, ser man storheten.

Pravda skriver om FRA

Idag gläds vi på Djingis News med vår konkurrent, att de äntligen lyckats få till ett scoop. Det är trots allt årets hittills största nyhet. Även förra årets stora nyhet:

Pravda skriver om FRA.

* * *

NP, Nya Pravda publicerar idag sitt andra scoop i raden. Det första kom igår och satte fart på en hel sk bloggosfär. Denna gång är det ledarredaktionen som vill upplysa sin smala läsekrets om den fasansfulla FRA-konspiration med hemliga finansiärer som de lyckats avslöja.

Som enda tidning kan vi, Djingis News, förkortat DN, ge den fullkomliga och rätta bilden.

För det första. Det har hetat att den kända bloggaren och fd försvarsministern Anders Björck avgick (SvD) som ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd,FUN som protest mot att FRA-lagen var dålig och inte skulle fungera.

Han är givetvis betald av de i Nya Pravdas nämnda hemliga finansiärerna. Annars hade han aldrig lämnat sin post i förtid. Han hade aldrig heller slutat att blogga.

Vi på Djingis News kan efter några minuters grävande visa de kompletta listorna över instanser, organisationer och tidningar som fått medel sig tillstuckna av de i Nya Pravda nämnda hemliga finansiärerna.

Följande tidningar och källor har varit extra kritiska till regeringens förslag till modifiering av FRA-lagen: Svenska Dagbladet här, här, här, härhär, och Nya Pravda har själv märkligt nog skrivit här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här, Sydsvenskan här, här och här.

Således kan vi naturligtivs sluta oss till att Nya Pravda, NP, i sin nästa artikel kommer att gå till attack även mot dessa motståndare till FRA. Det ska bli intressant att se när de undersöker och gräver kring sina egna journalister som på märklig och felaktig grund tidigare skrivit kritiskt om FRA.
Vem betalade dem? Vilka hemliga finansiärer stod bakom?

Vi på Djingis News har kontrollerat följande till FRA negativa remissinsanser. Vi beräknar att de i Nya Pravda nämnda hemliga finansiärerna måste ha betalat en miljard kronor till varje instans för att de ska tycka som de tycker:

Bestuckna instanser: Justitiedepartementet, Rikspolisstyrelsen, Säpo, Hovrätten, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten, Registernämnden, Kammarrätten, Datainspektionen, Riksåklagaren, Lagrådet, Advokatsamfundet, IT Företagen, Swedish Network Users Society, Tidningsutgivarna och Vetenskapsrådet.

Följande företag har varit mycket dyrköpta för PR-företagen och de hemliga finansiärer NP nämner. Vi blir tvungna att skatta, men det rör sig om minst 10 miljarder. Prislappen är sådan eftersom om man inte betalar ordentligt kan, som det heter i bestickningssammang, "saker börja läcka":

Företag: Internetleverantören Bahnhof, Telia Sonera Sverige, Telenor Sverige, Google, Com Hem, TDC Sverige, Hi3G, BT Nordics och Momail.

Enligt Nya Pravda faller en mörk skugga över följande riksdagspartier, då de sagt att de vill ändra eller riva upp FRA. Det är i skrivande stund ännu okänt hur många miljarder som rullat till följande politiska och mycket mystiska sammanslutningar.

Partier: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet.

Att inte förglömma de märkliga ungdomsrörelserna som rör sig i politiska mörka vattnen.

Ungdomsförbund: Moderata Ungdomsförbundet MUF, Liberala Ungdomsförbundet LUF, Centerns Ungdomsförbund CUF, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund SSU, Grön Ungdom, Ung Vänster, Ung Pirat

Enligt vad Djingis News erfar ska Nya Pravda i en lång artikelserie ta upp hur mycket pengar var och en av följande tidningar tagit emot. Det torde röra sig om svindlande belopp. Man talar rent av om att budgeten för att få med alla dessa tidningar i motståndet mot FRA överskuggar själva försvarsbudgeten:

Tidningar:

Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Göteborgsposten, Sydsvenskan, Uppsala Nya Tidning, Östgötacorrespondenten, Borås Tidning, Gotlands Allehanda, Norra Västerbotten, Barometern, Kristianstadsbladet, Örnsköldsviks Allehanda, Skånska Dagbladet, Norrbottenskuriren, Hudiksvalls Tidning, Östersundsposten, Sundsvalls Tidning, Eskistuna Kuriren,Nya Wermlandstidningen, Helsingborgs Dagblad, Norra Skåne, Dagen, Resume´, Neo, Contra, Nyliberalen, Folkbladet, Stockholms Fria Tidning, Göteborgs Fria Tidning, Hallands Nyheter, Norrtelje Tidning, Stockholm City, Sydöstran, Ystads Allehanda, Aktuellt i politiken

Följande organisationer har ännu inte nämnts i den dokumentation vi på Djingis News har tagit del av, men även de har varit kritiska till FRA, varför vi finner det naturligt att Nya Pravda i sin kommande artikelserie över FRA-konspirationens våldsamma spridning tar dem i beaktande:

Organisationer

Centrum för rättvisa, Fria Moderata Studentförbundet, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Euoropean Federation of Journalists, Svenska Helsingforskommitte'n, Timbro, Ordfront, Borgerligt nej till FRA lagen, Folkpartiet i Nacka, Finländska politiker från fyra partier, Danska Kyrkodepartementets IT avdelning, samt Samiska Rättsförbundet.

Edit: Amnesty, CenterUppropet.se

* * *

Lista över kritiska källor lånad från Stenudd via Opassande

Listor editerade från Svensk Myndighetskontroll.

Nya Pravda

Idag har jag velat skriva hela dagen med anledning av Nya Pravdas sk grävande journalistik.

Nya Pravda går helt i stil med Nya moderaterna: Säg en sak. Mena en annan. Som i; vi ska inte jaga en hel generation, sen införa IPRED1.

Till exempel.

Men alla blå personer är inte på det sättet. Jag litar på många av mina politiska motståndare.

Idag vill jag nämna två.

Farmorgun som skrivit detta fantastiska inlägg och Mary X som också har skrivit på egna meriter, något som Nya Pravda inte kan förstå.

Dagen har varit med barnen, samt att jag lagat garageporten och bilen.
Jag tar illa vid mig, som så många andra, av Nya Pravdas artikel.
Tyvärr ges det inte tid att alltid bemöta dumhet.

Här några länkar som jag lånat direkt från Farmorgun eftersom jag inte hinner skriva idag.
Jag lägger hit dem för att ge länkar denna dag, då jag tyvärr inte hinner bidra själv.

Andra som bloggar i saken är Opassande, Hanna Wagenius, Hultins tankegång, Margareth Osju, Ting och tankar, Leo, Mitt i steget, Sanna Rayman, Anna Troberg, Intensifier, Isobel, Svensk Myndighetskontroll, Midnattsvarg, Eva-Lenas blogg, Sagor från livbåten, Erik Laakso, Olof, Second Opinion, StoppaFRAlagen.nu, Lakes Lakonismer, Scaber Nestor, JensO, Deepedition, Frihet, Fildelning och Feminism, Lars-Erick, Thomas Hartman

Vi måste nå utanför vår del av bloggosfären

Först skrev vi en partimotion ställd till det socialdemokratiska partiet. Men jag säger det igen: Egentligen kan och bör varje parti i riksdagen ta motionen, byta ut (S) mot sin bokstav eller bokstäver, stryka citatet av Branting och ta något annat som passar det egna partiet.

Motionen rör alla partier.

För vår del följer nu grovgörat. Fotarbetet.

En del av jobbet är att fortsätta att väcka opinion. Därför är det viktigt att gammelmedia nappar på att skriva om vår sak. Vi lade upp en strategi för det. Vi skrev en mängd pressmeddelanden och debattartiklar. Vi var beredda.

Thomas Hartman har fått in ytterligare en blänkare i tidningarna uppe i Umeå. Klicka gärna på tidningsklippet.

Trögast tror jag det gått för mig. Efter att jag skrivit om en och samma debattartikel fyra gånger lirkade den sig till sist in i Länstidningen i Östersund. LT gjorde det hela till slut riktigt intelligent. På ledarsidan samma dag tog ledarskribenten Kalle Olsson upp exakt samma ämne - och höll med. (Mitt öra är alltså räddat, se tidigare inlägg)

Jag tänker fortsätta att bearbeta mina lokala media. Kanske vi hellre ska kalla det att utbilda.

Vi sju som skrivit motionen vill att dammluckan äntligen ska öppnas. Det här rör inte enbart vårt parti. Det rör i högsta grad hela riksdagen.

Det här är vår sak. Den rör alla, men personligen upptäckte jag det i den del av bloggosfären som jag själv läser och deltar i.

Vi vill återerövra demokratin. Vi ser och har förstått att demokrati inte är något självklart. Det är bevisligen något man erövrar varje dag och jag har fått det med modersmjölken.

Min mamma berättade om hur först tyskarna bombade, sen ryssarna. Hon var då en liten flicka och kunde inte förstå varför land efter land kom och bombade hennes hus. Sen, när bomberna slutat att falla, kom stora beväpnade män och hämtade min morfar en dag. Tre KGB-män stövlade bara in och ryckte honom med sig.

Med två barn flydde min mormor från Tallin med båt över till Sverige. Väl i Sverige fick de uppleva baltutlämningen. De klarade sig, en ensam kvinna med två barn lämnades trots allt inte ut till Sovjet. Ett Sovjet som redan tagit min morfar och skjutit honom utan ens en prosaisk rättegång. Han blev skjuten för att han skrivit fredliga politiska pamfletter som spreds och på så sätt slogs för sitt ockuperade lands demokrati.

Frihet och demokrati är något mycket skörare än vi förstår.
Jag har varit i Egypten. Jag har varit i Uzbekistan. Jag har varit i flera länder där det plötsligt går brutalt till: I brist på demokrati. Jag var i Sudan i exakt det ögonblick inbördeskriget brakade lös 1983. Ett krig som fortfarande pågår.

Vi har haft fred och lugnt och skönt så länge vi kan minnas, i flera mansåldrar. Då börjar vi istället att sjabla bort det dyraste av allt. Det sköraste av allt. Det vackraste av allt. Vår frihet och vår demokrati.

Som sosse har jag endast ett parti att agera politiskt i. Samtidigt gör jag vad jag kan för att öppna kanaler in i andra partier och jag har mycket höga takar om piratpartiet, utan vars hjälp, idéer och tankar jag inte haft de kunskaper jag har idag.

Utbildning, ja. Det är inte bara mina lokaltidningar i norrlands inland som behöver hjälp med att förstå saker. Kolla in vad SvD ledarredaktion bloggar om. Man blir rädd. Mörkrädd.

Eller för den delen. Att vi ens ska behöva åse denna fars, denna parodi, som ändå är så viktig. Rättegången mot TPB, DN. Redan andra dagen tycks åklagaren tvingas till reträtt, tvingas att ta bort hälften av sina åtalspunkter.

På det skriver SvD att IPRED1 kommer att gå igenom nästa vecka...

Vi har skrivit det förr: Lagen lirar inte längre med verkligheten.
Men vad värre är, de nya lagar, sådana som IPRED1 och därefter kommande flera direktiv, lirar ännu sämre med verkligheten.

Systemet har blivit som förryckt.
Vi måste backa bandet.
Vi måste strukturera om det sätt vi lagstiftar på.

Jag har nattsuddat lite med Johan igen. Läs gärna hans reflektioner. Vi är på nu, i vår lilla s-grupp, och Erik har precis skrivit en tänkvärd drapa som han låtit Newsmill publicera, trots att han annars är med och driver ArvidFalk.


Andra tidningar:
Länstidningen i Östersund
Arbetarbladet
UNT-blänkare
Vår första gemensamma debattartikel hos Newsmill
(Foto på papperstidning i tidigare inlägg här)

Vi har fått in allas vår sak i 8 tidningar nu (en del endast i papper varför länkar saknas) Vi stretar vidare. Det ska bli fler.

Att skära örat av sig eller komma in i tidningen

Jag hinner inte blogga så mycket som vanligt. I min förra postning nämnde jag att jag ägnade stora delar av förra veckan till att uppvakta de lokala medier jag har omkring mig: Länstidningen, Östersundsposten, Radio Jämtland och SVT-Mittnytt.

Inget av dessa medier vill fatta att vi håller på med världens grej. Kanske beror det på att jag varit så mycket i de lokala medierna tidigare, men i andra sammanhang: Först som fallskärmshoppare, sen som journalist, sen som författare.

När jag ringer hamnar jag hela tiden snett:
- Fan, hur går det med böckerna?
- Du vet jag har en motion här som näranog välter hela riksdan.
- Kul *jag hör att han inte hört* Minns du när du kom med som fallskärmshopparbild till 50-årsjubileet? Jävla fräsig bild fyratusen meter över Storsjön ba!
- Jo, men jag har en motion här som ni borde skriva om...

För egen del har jag varit i tidningen så det räcker och blir över. Det är inte för inte jag flyttat, inte bara 64 mil från Stockholm, utan också fyra mil från Östersund.

Jag bor ensligt i ett litet hus i ett skogsbryn, med en ansluten fiber som jag grävt ned själv - och precis så vill jag ha det.

MEN.
Jag lovade någon i ett kommentarsfält någonstans på nätet att jag skulle göra en Van Gogh om vi inte hamnade i tidningarna med vår motion.

Motionen är så viktig att ett avskuren bit av det vänstra örat inte vore någonting. Samtidigt vill jag gärna ha kvar mina öron eftersom jag inte har något hår och jag förmodligen inte skulle bli så tjusig utan öra på ena sidan. Än så länge är det mina kamrater som räddat mitt öra.

Klicka gärna på bilden ovan så ser ni att kamrat Hartman fixat in motionen i Folkbladet i Umeå.
Vi hoppas att den snart även ligger på nätet.

Brockman och Laakso har sett till att den syns i Arbetarbladet.
Även UNT blänkte till lite om motionen.

Även flera bloggare som skriver om sakenhar fått lite spridning via Aftonbladet debatt som äntligen speglar vad som händer i bloggosfären.

Vår egen debattartikel ligger givetvis kvar hos Newsmill.

Utöver det har jag skrivit 2 andra debattartiklar, men ingen av mina lokala tidningar har ännu publicerat. Vi har skrivit flera pressmeddelanden, vilka jag har lokalanpassat till mitt Jämtland. Inte heller det har hjälpt.

I skrivande stund håller vi på med ytterligare en debattartikel. Vi jobbar helt enkelt vidare för att skapa tryck, förändringstryck. Både i vårt eget parti, men också i samhället i stort.

Därför är det med stor glädje jag idag läser Rick Falkvinge i Aftonbladet, då han skriver om TPB
Han uttrycker väl vad det handlar om:

"Internet har förändrat världen. Totalt. Det har förändrat våra kommunikationsmönster, och det har framför allt förändrat vilka som får uttrycka sig. Det som tidigare var förbehållet en liten elit, har nu hamnat i allas händer. Det är ett faktum som skrämmer denna lilla elit fullständigt vettlös – för de har förlorat kontrollen över kulturen och kunskapen, så som katolska kyrkan en gång gjorde. "


Inom gruppen uttrycker en del av oss så här:

- Först tyckte vi att lagarna inte lirade med verkligheten.
Nu ser vi att riksdagen inte lirar med verkligheten.

I min förra postning kan man ana vartåt nästa debattartikel lutar. Nu ska vi bara få in den i någon större tidning så att jag kan ringa upp mina lokalblaskor ÖP och LT och säga:

- Här har jag försett er med information i över två veckor. Så skickar vi samma information till en rikstäckande tidning och de anser på direkten att det har nyhetsvärde. Vad svarar du på det?

Det eller skära örat av mig är vad som står på spel.
Förutom hela det sköra bygge vi kallar demokrati.

Remix och fildelning i tanken ger mer impact

Jag bekymrar mig för en enda sak: Hur når vi impact?
Hur får vi sådant genomslag att Humlans plattnacke nr 4 sätter morgonkaffet i vrångstrupen då hon inser att hon inte får sitta i riksdagen mer eftersom vi inte vill ha henne på en så viktig position?

Jag vet inte om det varit en effektiv kamp att som vi i riksdagssvar.se skicka över tusen mejl till riksdagsledamöterna. Ändå har själva envisheten i företaget med tiden visat sig ge frukt.

Först blev det ett TV-inslag och som tur är var Brockman snabb att youtuba, för det är redan bortplockat från SVT, även om reportagen i skriven form ligger kvar.





Farmorgun var sen snabb att haka på och skriva en debattartikel som publicerades i Norrtälje Tidning.

Utan att tro eller hoppas något ringde jag min närmaste tidning, Östersundsposten. De ville ha en debattartikel, de hade sett mig i TV. Jag sa att farmorgun i Norrtälje hade en, men den ville de inte ha. Hon var ju inte en lokal förmåga i min lokaltidnings utgivningsområde.

Med tre barn som ständigt ska utfordras och torkas och säras på vid kiv och hållas vakna för att inte somna vid fel tillfälle så man får etter värre senare är det inte alltid helt lätt att prestera en debattartikel. Min lösning blev att göra en rewright. Jag skrev helt enkelt om farmorguns artikel lite. En sorts fildelning, eller kanske man snarare ska kalla det en jävligt hastig liten remix gjord på några minuter och så dunkade jag iväg texten till min lokala blaska.
De blev jätteglada sa de i telefon.
Sen ringdes vi igen, tidningen och jag, de oroligt:
- Du har väl inte sänt det här till Länstidningen?
- Absolut inte, sa jag sanningsenligt.

Idag tittar jag i bladet och snygg blev den, farmorgun/min text hade "toppats", låg alltså överst och täckte mer än halva sidan i papperstidningen. Tyvärr står bara mitt namn under, eftersom jag är den lokale förmågan.

Tillsammans når ÖP och NT väldigt många läsare. Kanske faktiskt fler än DN om man tänker på intresset jag vet folk läser åtminstone vår lokaltidning med.

Det är bara att envetet gnaga vidare.
Förlust is not an option.

Styrka är att kunna lyssna på alla

Det ser nästan ut som en tanke att koppla ihop gårdagens skärmdump som jag gjorde på moderaternas hemsida och deras husorganstidning SvD som skrev igår att prövning kan komma att göras i efterhand när man vill spana på någon...

Så tryggt det låter, på något vis. (ironi)  När staten har bråttom, då kan man strunta i lagar och domstolar och sådant tjafs...

Kan jag säga samma sak när jag struntar i hastigheten för att jag är på väg till mitt viktiga jobb?

Är vi lika inför lagen, staten och jag? Det som annars brukar sägas vara en förutsättning för att den demokratiska tanken ska ha fortsatt legitimitet i de breda folklagren. Och ja, jag tillhör de breda folklagren.

Men det är så sant. Moderaternas kommande styrka blir onekligen stor när de lyssnar på många. Närmare bestämt ska de genom de anställda på Försvarets Radio Anstalts försorg lyssna på allt vi säger och gör, vilka sidor vi surfar till, vilka vi chattar med. Kort sagt allt. 

Och sossarna är inte bättre. De har riksdagsmän som hittar på repressiva lagar i samma anda. Så jag litar inte på dem heller när det gäller denna sak. Fast jag är sosse. (Bara så ni vet och inte tror att jag är helt ensidigt grinig på moderater, för det är jag inte. En gång i tiden trodde moderater på frihet. Jag tror bestämt det står sådana saker i deras partiprogram fortfarande. Saker jag hyllar och håller högt, fast jag inte är moderat).

Min källor:

Länk till allas vår moder dator moderaterna

länk till SvD

och länk till Nya moderaternas nya gullegris FRA

En liten mysig treenighet. 

men jag måste säga att SvD ännu så länge håller stilen. Enligt god publicistisk sed publicerar de fortfarande saker som inte alltid ligger i maktens intresse. Man kan undra hur länge de får hålla på med det...

I Italien, som väl ändå alla trodde var ett civiliserat land, får man inte ens väcka åtal mot regeringschefen längre. Varför? Han råkade äga rätt mycket tung media i sitt land. 

Gammelmedias eftersläp

För två dagar sen, bara för att ta ett exempel skrev Mark Klamberg

"Som teknikintresserad jurist ser jag de avgörande frågorna. De är för närvarande gömda i FRA-lagstiftningens bisatser, andra lagar än signalspaningslagen, undantag, uttalanden i förarbeten och förordningar. Vissa kallar detta "detaljer" och när jag lyfter fram dessa "detaljer" blir jag beskylld för att se hjärnspöken. När jag ber om att dessa "detaljer" ska raderas blir det plötsligt väldigt viktigt att "detaljerna" (och därmed mina hjärnspöken) står kvar."

Den nya nättidningen ArvidFalk har kontinuerligt följt vad som händer FRA. Och vad som kommer i skuggan av FRA

Först idag ser jag att DN vaknat ur sin törnrosesömn och faktiskt skriver om att vi bloggare inte alls är nöjda.

Jag vet inte hur många journaliser DN har anställda hos sig, men någon av dem borde väl ändå ha till uppgift att följa vad regering och lagstiftare håller på med i denna upprörande fråga.

Som det är nu nöjer sig DN med att några dagar senare citera vad olika bloggare skriver om saken.

Man nämner blogare som Mikael Elmlund och Henrik Alexandersson

DN gör det för att överhuvudtaget få ihop en artikel. Sen utför faktiskt DN en skymt av journalistiskt arbete: Man ringer  upp Telia, en av teleoperatörerna och skriver så här efter samtalet:

"TELEOPERATÖRER SOM TELIA Sonera förhåller sig likaledes fortsatt avvaktande.

-Vem ska rent praktiskt verkställa att FRA får tillgång till den trafik som domstolen ger klartecken för, blir det vi operatörer? undrar Telia Soneras säkerhetschef Håkan Kvarnström."

Vad visar det här? Att gammelmedia är slöa, likgiltiga, okunniga?

Eller visar det att i bloggosfären finns vakna, intelligenta, intresserade människor som fortfarande tror på demokrati?

Jag vill gärna hylla gammelmedia igen. När de sätter in sina resurser på ett vettigt sätt, de har pengar, kloka och intelligenta och skrivkunniga medarbetare. Det kan bli fantastiskt bra om de sätter klutarna till.

Det är hög tid att de tar sitt journalistiska uppdrag på allvar igen.

Senast det hände var när Fokus granskade just FRA-frågan.

Den stora familjen

Sagrada familia

Media är frånsprungna. Jag bryr mig inte ens om att slå på TV:n. 

Och tidigare har jag velat få in debattlinlägg tidningarna. Pft, lappri nu. 

Istället surfar jag till vänner som var med vid demonstrationen och får en helt annan närvarokänsla. Internet, med dess bloggar, blir som att ha en stor familj.

En ny vän, Erik Laakso höll tal, som (s)-are som är mot storebror.

Farmor Gun skriver från det liberala motståndet på sin blogg och vilka hon möter.

Istället för att dessa människor blir abstrakta folkhopar i tv-rutan, människor med obegripliga plakat, är de mina vänner.

Vare sig tidningar eller TV har insett vidden av de band som knyts i bloggvärlden.

Vi närmar oss en vackrare och innerligare värld. Tekniken för oss samman. Jordklotet blir mindre. Inte tvärt om.

Annarkia visar bilder från Göteborg. Och från sthom lite bilder, som inte kom med i media

Hos Amanda Brihed, en av organisatörerna, hittar jag en kommentar som säger det naturliga, att vi själva kan börja lägga upp ljud streamande från sådana här händelser. Varken radio:s, TV:s eller annan medias gotdyckliga urval behövs längre.

Och ärligt. Jag har länge spytt över centerpartiet som företeelse, men där finns ju också en morfar och en Hultin. Jag behöver inte hålla med dessa herrar i allt, men just nu tycker jag om dem, och kommer troligen alltid att respektera dem. Jag ser att det finns saker som förenar även vilden i mig med dem.

Varken media eller de vanliga fasta partiorganisationerna har någonting med den frihet jag nu upplever. 

Och det är riktigt skönt att kunna leva ut den politiska kameleont jag troligen alltid varit. I brist på annat har jag tidigare kallat mig anarkist. Farmorgun ser något annat i mig. Hon ser en humanist som brinner för människors rätt och rättvisa. 

Kanske dags att kasta alla etiketter. 

Samtidigt med FRA-lagen.