måndag, oktober 01, 2007

Min strumphög och Guernica


Så här ser en hemmapappas köksbord ut när minstingen sover. För då försöker jag reda ut problemet med det största av alla mysterier, det så kallade ”Udda socksyndromet” som undantagslöst alla tvättmaskiner oavsett fabrikat ställer till.

Lite skändligt kommer jag att tänka på Guernica. Vi minns Guernica eftersom en stor målare blev så upprörd att han ägnade några månader av sitt liv för att göra sin egen tolkning av fasan. Skändligheten. Övervåldet.

För dem som inte vet vad som hände kan jag helt kort berätta:
Franco, en fascist, ville ha makten över allt folk i Spanien. För att lyckas kväsa sitt folk tog han hjälp av nazityskland. Mitt ute i ingenstans låg en liten by med 7000 invånare. Guernica. En dag cirklade ett ensamt bombplan över staden. Flygplanet tog flera majestätiska varv över byn, plötsligt, helt på måfå släppte det tyska planet 6 bomber och flög därifrån. Några timmar senare kom en hel bombarmada och släppte sin last över den med 6 slumpvisa bomber utmärkta byn. Byn utplånades.
Inte för att det var ett militärt mål.
Utan just för att där bara bodde civila trevliga människor som kokade kaffe, ammade barn och sorterade strumpor.

I lugn ro.
I sitt stilla lilla hörn av världen.

Detta nidingsdåd genomförde Franco och Nazityskland som ett sorts klarspråk. Det sade:
Detta är vi kapabla till. Ett sådant här urskillningslöst övervåld kan vi släppa loss var som helst, när som helst.
Undertext: Ge nu upp landet till Franco.

Franco vann.
För vad har den vanliga snälla hederliga människan att sätta emot när motståndaren är beredd att använda urskillningslöst våld?

* * * *

I en annan tid i ett annat land kom Picassos målning att spela en märklig men belysande roll.
Amerikas Förenta stater ville skaffa sig allierade. Man ville ut och bomba lite, närmare bestämt hade man valt att förklara krig mot Irak för att ta bort en härskare där som man själv sett till att han fått makten, Saddam.

I FN-skrapans foajé där presskonferensen sedan skulle hållas så att hela världen skulle få veta att USA skulle befria oss alla från terrorister, hängde en jättestor gobeläng föreställande Picassos tavla Guernica.

Amerikanarna blev nervösa, kände sig rentav illa till mods och de spindoctors som alltid finns runtomkring utrikesministrar och försvarsministrar när de ska ut och tala offentligt skrek i munnen på varandra: ”Fuck! Take that shit down!”
Men det fick man inte.
”OK. Cover it! For God sake, cover it!”

Till slut täcktes Guernica-gobelängen över med en neutral blå duk. Presskonferensen kunde hållas. Mot en blå neutral och lugn bakgrund kunde USA:s representanter ge världen sitt budskap: ”Vi ska ta bort det onda, med små kirurgiska ingrepp.”

Bomber kallas så numer, på nyamerikansk militärjargong. Smaka på orden: Bomb med 250 kilo trotyl som spränger bort ett helt kvarter är likställt med ”Kirurgiskt instrument”.
Och så släpper man några tusen i stöten.

Sanningen är en annan. Sanningen är att Guernica upprepades av USA i Irak. Och det visste USA:s representanter. Det var fullkomligt nödvändigt att täcka över den fördömda tavla Picasso kluddat långt tigigare, i en annan tid, med andra missdådare.
Skulle världen fått se den i detta nya sammanhang hade vi alla gjort kopplingen.
Att USA var på väg att begå missdåd.

I vart fall sade det innersta dåliga samvetet hos dessa spindoctors det.
Man kände sig redan som skurkar, men ville dölja det.

* * *
En annan tid i ett annat land är idag.
Idag skjuter militärer i Burma in i folkhopar. Man skjuter på sina landsmän.
Militärledningen i landet har fått för sig att folket inte ska få sortera sina strumpor ifred.

Kraften i Picassos målning har ett ohyggligt ursprung.
Den berör oss eftersom Guernica ständigt är pågående.

I centrum av målningen finns en häst som plågas till döds. I hästens sida ett stort gapade sår, närmare bestämt ett hål. Ur hålet lät Picasso länge en fågel Fenix sticka fram. Liksom för att säga att ur blod och lidande kan något gott komma.

Picasso valde att ta bort fågeln.

Picasso gjorde rätt.

Det finns inget sådant hopp.

Det finns inget gott som kan springa ur skräck och övervåld.

Frågan är: Hur får vi stopp på det ständigt pågående upprepandet av Guernica?

Hur får vi stopp på våra makthavare?

Ibland är de till och med demokratiskt valda. Som i USA.
(Hittade vare sig någon bra länk eller bild på Guernica med min dåliga uppkoppling. Tipsa gärna)

9 kommentarer:

Peter Madison sa...

Länk till målningen Guernica!

http://www.mala.bc.ca/~lanes/english/hemngway/picasso/guernica.htm

Anders sa...

Peter: Tackar för länken!
Jag lägger den här igen som bekräftelse till andra att det är en bra länk till målningen:

http://www.mala.bc.ca/~lanes/english/hemngway/picasso/guernica.htm

Unknown sa...

Okej, känns lite fånigt att komma med det här efter din utläggning om skräck och våld, men här kommer det i alla fall:

Ensamma-strump-påsen. Leta fram en påse stor nog att rymma en del strumpor, gärna en tygpåse. Lägg påsen i strumplådan. Vid nästa strumpsortering lägger du alla ensamma strumpor i påsen. Fyll på med ensamma strumpor tills du har tid att sortera påsens innehåll. Häll ut innehållet. Upptäck till din förvåning att en del av strumporna skaffat sig kompisar i påsen!

Varje gång jag sorterar strumpor hyllar jag införandet av Ensamma-Strump-Påsen, är det nu så att det finns en del ensamma strumpor så skräpar de åtminstone inte runt bland de övriga strumporna där de i princip är omöjliga att hitta när man just fått en ny ensam strumpa i sin hand och vill kolla om det inte var så att det dök upp en liknande strumpa för ett tag sen. Nu kollar jag bara i påsen!

Anders sa...

Åsa: Inte fånigt alls att prata strumpor. Vardagen är nog så viktig - och det är den jag önskar att vi alla fick ha ifred utan att det faller bomber över oss, rätt som det är.

Nå. De strumpor du ser på bilden är just tagna ur "udda strumlådan"!

Alla du ser på bordet är udda. Men eftersom jag inte hade fler strumpor kvar att ge barnen trodde jag givetvis att det nu skulle gå att börja para ihop strumpor.
Inte då. Barnen fick gå till dagis med udda.
Jag bryr mig inte, men Naya 5, tycker inte det är FINT!!!

Anonym sa...

Gör det ändå lättare!!
Köp endast strumpor i samma färger!
Hälsar UiU

Anders sa...

UiU: Helt i min stil. Jag är man med en lätt släng av Asbergers syndrom, alltså: Jag använder och köper endast storpack av strumpor av färgen vi i det militära kallade stlblgr dvs stålblågrå.
Jag har 58 par sådana i olika fas av utslitning.
Flickorna i familjen däremot har rosa med en paljett. rosa med tre paljetter samt vagt mönster av hjärtan, rosa med 2 paljetter och mönster av hjärtformade svanar, rosa med paljettliknande applikation och mönster av prinsessor i hjärtform, rosa med...

Kort sagt. Jag kan inte sortera vare sig min hustrus eller mina döttrars tvätt på ett framgångsvist sätt.
Jag stoppar allt i uddalådan!

Anonym sa...

Ja, som sagt -du kan få vilken färg du vill bara du väljer svart!
Och glöm för all del inte att en gentleman endast bär svarta strumpor och om han bär vita, är han på väg till tennisen.
Skämt åsido man har sina preferenser och behöver ibland bara hålla sig till dem för att ha koll på tillvaron. Det blir lätt kaos när man måste ta andras preferenser i beräkningen, så jag förstår ditt dilemma till 100%, kanske min ADHD spökar eller så har jag en släng jag också av efternamnssyndromet....hälsar UiU.

Peter Madison sa...

Stackars Odin som får ärva farsans gamla utslitna stlblgr...hehe...:)

Anonym sa...

Äntligen finns en superbra lösning på världsproblemet med omaka strumpor!!

Den heter Pocket Wash -
en strumpsorterande tvättpåse med sex fack.

Man lägger ner strumporna parvis per fack. Sen tvättar man påsen tillsammans med sina andra kläder som vanligt. Torktumla därefter och det blir torrt! Strumporna är då alltid sorterade och man tappar aldrig bort någon!

Barnen älskar att själva få stoppa ner sina strumpor i påsen : )

Nu har vi aldrig problem med omaka strumpor och irritationsmomentet med sorteringen har försvunnit. Phu!