lördag, september 29, 2007

Att leta vatten förr och nu


Den gamla handgrävda brunnen har gett gården vatten i över 70 år. På sex meters djup hittade man en åder. Förmodligen med hjälp av slagruta.

Nu när vi haft ytterligare 70 år på oss att lära oss saker och tror att vi är så mycket smartare och kunnigare krävs det borriggar och grävmaskiner som kan ta oss ned på större djup. Vi hade tur, stötte på vatten (redan?) på 28 meter och slapp kostnaden att borra till 130, vilket är vanligt att man gör nuförtiden. Resultatet är ofta att man får upp unket svavelosande vatten.

Nu återstår att koppla ihop systemen; pump, membranhydrofor, tryckströmbrytare, osv.
Naturligtvis kommer det att ta lite tid eftersom jag först måste klura ut hur man gör.

Det går naturligtvis fortare att köpa tjänsten av rörmokare och elektriker, men då lär jag mig ju inte hur det fungerar.
Jag hatar att inte veta hur saker funkar. Då har man ingen makt över sitt eget liv. Då måste man alltid ringa någon när saker går sönder.

10 kommentarer:

Peter Madison sa...

Ojoj...det händer grejer på gården. Blås i lite fiber i bredbandskabeln också så vet du hur man gör det med. Vem vet, du kanske kan tjäna pengar på det runt gårdarna däruppe;)

Anonym sa...

Under min utbildning på GI-IHR fick vi av vår rektor Chris Ottander, fd professor i perceptionspsykologi vid Uppsala Universitet, ett gott råd och det var i kort långhet följande;
-"är omöjligt att lära sig för livet och framförallt allting.
Du glömmer 80% av vad du läser in på en utbildning, varför det är bra att ha en telefonbok med dina klasskamraters telefonnummer. Naturen har gjort oss så, att vi glömmer inte likadant allihop så efter att ha ringt 5 telefonsamtal till dina forna klasskamrater har du oftast fått reda på vad du glömt."
Inte helt fel, har jag märkt.
Så visst är kunskap viktig men viktigare är att kunna få tag på den när man behöver den.
Hälsar UiU.

Åsa Mitt i Världen sa...

När mina föräldrar byggde sin första sommarstuga var det mormor som fick gå med slagruta. När det var dags för nästa stuga var det pappa som gick.

Inte vet jag, men nog fanns det vatten där slagrutan gav utslag alltså. Och jag vet att det på ett av ställena var så att vi inte behövde gå lika djupt som grannarna för att hitta en bra vattenåder.

Anders sa...

Peter: JApp, här händer det saker mest hela tiden.
Vem har sagt att det är lugnt att bo på landet?!

Anders sa...

UiU:
Nja, jag glömmer nog boprtåt 99,9% av sådant jag försöker läsa in.
Däremot, har jag bytt bromscylinder på en Toyota en gång, kommer det tillbaka nästa gång jag ska göra det, trots att det brukar ligga 5-7 år emellan sådana byten.
Har jag väl fått förståelse för ett mekaniskt/fysiskt system sitter kunskapen där, särskilt om jag fått meka och röra och tänka samtidigt.

Att läsa sig till kunskap är däremot helt hopplöst.
Jag är visserligen författare men anser att boklig/teoretisk kunskap är kass ur flera perspektiv.

För den skull hyser jag inte förakt för sådan lärdom.

Anders sa...

ÅSA: Slagruta fungerar. Jag har själv känt och provat. Däremot, har jag inte uppövat någon säkerhet i hanteringen - och när jag gick på min egen gård fattade jag inte vad jag fick utslag på, en meter från där vi valde att borra nya brunnshålet fick jag utslag, där visade det sig att vi sedan grävde av en jordkapel.
(Jag trodde mig veta genom förra ägaren att den kabeln låg 7 meter längre bort, men han hade ritat fel och kommit ihåg fel).

Överhuvudtaget var det så mycket brus och konstiga utslag att jag till sist lät borrkillen köra sitt hål där det blev mest praktiskt ur ledningdragningssynpunkt.

Anonym sa...

Jag känner igen slagruteproblematiken när man som jag fick utslag på sommaravloppsröret. Men gör inte som min bror, efter att ha grävt 4-5 meter djupt och fått lite vatten lade han några dynamitgubbar för att spränga bort en större sten. Ajöss vatten för evigt efter den smällen. hälsar UiU

Anders sa...

UiU: I och för sig är jag intresserad av allt som smäller, tycker helt enkelt det är kul att spränga - men nej. Detta hål tänker jag inte spränga i...

xxara sa...

haha - forst tyckte jag att det var du som stod dar pa bilden i vit turban...

Anders sa...

XXara: Nja, det kunde varit jag, men är ett 5tums stålrör som går 28 meter ner i backen... Där vi numer hämntar vårt vatten.